Det finns mycket att säga om den Librisantologi om homosexualitet som kommer ut i dagarna. Flera artiklar har ju redan kommit, och både Olof Edsinger och Stefan Gustafsson har utmärkt kommenterat boken i Dagen respektive Världen Idag. Man bör läsa Erik Johanssons artikel i Dagen som kraftigt kritiserar boken skildring av Medvandrarnas verksamhet. Boken innehåller ett antal olika texter med det gemensamma budskapet att frikyrkorna ska acceptera fullt ut den homosexuella kärleken. Det är både texter av pastorer och teologer, och vittnesbörd från personer som kommit ut, som pekar i samma riktning. Jag har ju skrivit förr i ämnet, det här blir bara några övergripande kommentarer till bokens innehåll. Om Libris agerande – den diskussionen går jag inte in på, det får berörda ägare sköta om. Jag tar för givet att när förlaget såldes till norska Mentor medier, att berörda ägare förhandlade fram  bra villkor för teologiska-ideologiska inriktningen, och att de skulle kunna ha ett inflytande över detta, även som minoritetsägare. Detta har uppenbart fallerat och det är berörda samfundsledningar som har ansvaret att reda ut denna sak.

1. När det gäller hanteringen av Bibelns texter och budskap, ett omfattande ämne i sig, hänvisar jag endast till de texter som lagts ut på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida, som tydligt bemöter de försök som har gjorts att omtolka Bibelns texter. Lundaprofessorn Caragounis bok som kom ut för 10-15 år sedan är också ett bra bemötande av denna argumentation, att försöka omtolka Bibelns texter som gäller homosexualiteten. Sammanfattningsvis vill jag bara peka på det faktum att vid Nya Testamentets tillkomst och kristna församlingens uppkomst, var bakgrundsmiljön sådan att den judiska kulturen var totalt förbjudande angående homosexualitet, den romerska kulturen var mycket tillåtande. Det var i det spänningsfältet som kristna församlingen växte fram. Om det var en kristen ståndpunkt att bejaka den romerska kulturen istället för den judiska, det är märkligt att detta inte sägs i bibeltexterna eller i kyrkohistoriska texterna från kyrkans första 100-200 åren. Hade det varit den kristna linjen, borde man hitta någon referens till Jesusord eller Paulusord som bekräftar detta. Eller i varje fall från tidiga kyrkohistorien. Men något sådant finns inte.
2. Hur vi ska leva som kristna, och hur vi formulerar en kristen etik – det avgörande är att försöka komma underfund med vad Gud har för uppfattning. Att följa och lyda Kristus och Guds ord är varje troendes utmaning och uppmaning. Det är inte enkelt alla gånger, och genom hela kristna kyrkans historia har det varit med livet som insats att vara kristen. Det finns kristna livsstils- och etiska frågor som är ganska självklara utifrån Bibelns vittnesbörd och kristna kyrkans historia. Sedan finns det frågor där kristna har olika uppfattningar, och där Bibeln inte ger helt tydliga besked. Sedan finns det frågor där Bibeln inte har något att säga, därför att det handlar om etiska frågor som inte var aktuella på Bibelns tid. Där kan man dock hitta principer i Bibeln som kan tillämpas på moderna etiska utmaningar. Jag menar t.ex. att Bibelns texter om skapelsen, djurlivet och naturen kan tillämpas för att komma fram till miljöetiska ställningstaganden idag, även om Bibeln inte explicit handlar om miljöfrågor. Inställningen till pacifism är exempel på en fråga där vi kristna har haft olika uppfattningar. Nya testamentets budskap är ett tydligt icke-våld, men diskussionen har handlat om den kristne kan medverka i ett militärt försvar, och i statens våldsutövning. Frågan om äktenskap och samlevnad, tycker jag inte har varit någon meningsskiljaktighet varken i Bibelns budskap eller i kristna kyrkans hållning under två tusen år. Jag har hittills inte läst något seriöst teologiskt-bibliskt försvar för samlevnad utanför äktenskapet. Det hävdas att det idag finns en relativisering, t.ex. i synen på skilsmässa. Men det livslånga och trogna kristna äktenskapet har alltid varit idealet i kristna sammanhang, sedan ger även Bibeln skäl för skilsmässa i vissa nödsituationer. Att skilsmässa har blivit vanligare i västvärldens kyrkan kan ju knappast tolkas som att Gud har ändrat uppfattning, eller att kristen etik i frågan om äktenskapssynen har förändrats.
3. Det verkar finnas som ett budskap i boken att dessa frågor och människor i kyrkorna som brottas med sin sexuella läggning, att detta har undertryckts i kristna sammanhang. Att boken äntligen talar i klarspråk och nu kan berörda personer träda fram, äntligen. Detta är enligt min mening nonsens. Det kanske stämmer ur ett landsbygds- och småstadsperspektiv. Storstadsförsamlingar har levt med dessa frågor, mänskliga erfarenheter, och brottningskamp – under många år.
4. Vi hade ganska omfattande debatter om homosexualiteten i Sverige på 1940- och 50-talet. Dels fanns det flera skandalaffärer kopplade till frågan, bl.a. så kallade Keijne-affären. Men homosexualiteten avkriminaliserades i Sverige på 1940-talet. Jag har läst de ledare Lewi Pethrus skrev i ämnet vid den tidpunkten. Även om språkbruket är annorlunda än idag så uppfattar jag det som att LP inte var emot avkriminaliseringen. Hans texter visar också att han var väl bekant med de människor som faktiskt berördes av frågan och han visar en påtaglig medkänsla för människor som brottas med sin sexuella läggning.
5. Under min vuxna period, och under min tid som kristen ledare i Stockholm, har dessa frågor ständigt varit aktuella. Som Stockholmspastor möter man människor i alla tänkbara livssituationer, och jag tror att jag har mött på varenda variant av sexuell läggning som existerar. Jag har haft nära kontakt med homosexuella under hela mitt liv, personer som hittat olika vägar att kombinera sin brottningskamp angående sexuella läggningen och kristna tron.  Jag tror att det är riktigt att frågan om homosexualiteten inte har lyfts offentligt i berörda frikyrkor, mer än i undantagsfall. Men i själavården, samtalen och smågruppsmiljön har frågorna ständigt funnits med. När jag var ledare för en kristen kommunitet och ungdomsledare i Järfälla pingstförsamling på sjuttiotalet, lyfte vi frågan om homosexualiteten mycket ingående. Vi utvecklade mycket av transparens och att kristna skulle dela sina liv med varandra, och då kom alltid frågorna upp om sexualiteten. Så pass ingående jobbade vi med frågan så att jag cirka 1980 åkte till en församling i England  på studiebesök som särskilt jobbade med dessa frågor, och där pastorn var f.d. homosexuell. Tidningen Hemmets Vän uppmärksammade resan och det studiebesök jag gjorde. På nittiotalet lyftes frågorna både inom Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan, och Per-Axel Sverkers utmärkta teologiska föredrag i ämnet var riktningsgivande hur vi såg på frågan teologiskt. I Frizonkretsar hanterades frågan grundligt under tidiga fasen, bl.a. genom besök av Erik Johansson, och genom utgivning av den bok som kom ut på Libris.
6. Den samlade erfarenheten från allt detta har varit att det går att hitta en väg framåt, med bibehållen respekt för kristna traditionen och bibeltexterna, och samtidigt visa medmänsklighet och stötta de personer det verkligen handlar om.
7. Jag har svårt med bokens svartvita hållning, antingen är man homo- eller heterosexuell, och man kan inte rå över detta. Min samlade erfarenhet är att varje person som brottas med sin sexuella läggning, varje enskild situation är ganska unik, och olika faktorer har bidragit. Ofta handlar det om olika grader av bisexualitet. Med respekt för Bibeln och förbönen, kan man i samtal och själavård hitta en väg framåt för varje enskild människa.
8. De grupper i västvärldens kyrka som driver omförhandlingsfrågan, vilket denna bok är ett exempel på, bidrar till att splittra kristna kyrkan. För världens 1,2 miljarder katoliker är äktenskapet ett sakrament och en total och överlåtande förening mellan en man och en kvinna. De kommer inte att omförhandla detta. Den globala pingstkarismatiska rörelsen har samma commitment till äktenskapet mellan man och kvinna. Samma sak gäller den traditionella baptismen. Omförhandlingen bidrar också till att fokusera väldigt mycket på frågan om homosexualitet, jag har alltid eftersträvat att undvika detta, talar hellre mer övergripande om en kristen syn på sex- och samlevnad, för att inte peka ut en begränsad grupp människor. När omförhandlingsfrågan drevs stenhårt i Equmeniakyrkan för 15 år sedan, höll hela samfundet på att spricka av denna anledning, enligt vad folk har berättat för mig.
9. Sammanfattningsvis, Librisantologin ger en mycket vinklad bild av detta. Det är synd att man inte tagit in fler röster, och hur vi i berörda samfund jobbat med frågorna under många år, fast på ett annat sätt än vad antologins skribenter förespråkar.
10. Det kommenterades på Facebook en mening, jag skrev i min Världen Idag-ledare i fredags. Att lyfta homosexualiteten var ursprungligen en del av sexuella frigörelsen och sexliberalismen på sextiotalet. Men att frågan ändrade sin definition, från att vara en del av sexliberala projektet, till att tolkas som en Human Rights-fråga. Mitt påstående där var rent deskriptivt. Jag har doktorerat på sexliberalismen, det var ju sexliberalismen som låg bakom fria aborten. Homosexualiteten lyftes  fram i det perspektivet på sextiotalet, men frågan ändrade sedan karaktär. Jag lägger inte in något värdeomdöme i detta, utan konstaterar bara att det var så, och att det var en målmedveten och organiserad kampanj med rötter i amerikanska universitet som syftade till att förändra västvärldens inställning till homosexualiteten. Genom att lyfta frågan som en mänskliga rättigheters-fråga och att lyfta marginaliserade, gjorde man uppenbarligen bedömningen att det lättare skulle gå att få stöd för homosexuellas rättigheter. Det var en framgångsrik strategi, gay-rörelsen har varit extremt framgångsrik i västvärlden.

Idag skriver jag en ledare i Världen Idag om den nu internkristet berömda Librisantologin.

Idag fick jag besked från FN om att jag får vara med på FN:s nästa klimatkonferens COP 23, som ska hållas i Bonn, den börjar nästa vecka. Det är väldigt lärorikt att vara med på dessa konferenser. Dels får man lära sig mycket om hur FN-systemet fungerar och hur världens länder samarbetar. Det lär man sig inte bara genom att läsa böcker, man behöver också vara på plats. Dels lär man sig massor om den senaste miljöforskningen och de globala miljöutmaningarna, och hela den globala tekniska utvecklingen för att lösa världens miljöproblem.

I morgon publiceras en ledare av mig i Världen Idag om Librisantologin, och så skriver jag på ett större blogginlägg där jag ska kommentera boken. Ber att få återkomma i det ämnet.

Libris har ju två böcker på gång om kristna kyrkan och homosexualiteten.

Den ena boken, en antologi, har jag fått ett rescensionsex av och håller på att läsa igenom.  Ståndpunkterna och argumentationen för en förändrad kristen hållning har ju förts fram i vissa kristna kretsar i västvärlden idogt, under de senaste 30 åren. I Sverige var väl den tidigare ärkebiskopen KG Hammar en av pionjärerna på området. Det som är helt nytt med denna bok är inte ståndpunkterna eller argumentationen, det är att det delvis är personer från frikyrklighetens mer evangelikala sammanhang som skriver.

Återkommer när jag har läst boken färdigt.

Har du tänkt läsa den ena eller båda Librisböckerna, läs gärna det blogginlägg jag skrev 2012 och som sammanfattar min inställning. Försöker visa på en evangelikal medelväg, att hålla fast vid Bibelns och kristna kyrkans 2000-åriga principer, samtidigt som man visar förståelse för tidsandan och visar alla kategorier av människor medmänsklighet och kärlek, i deras brottningskamp med livet.

En central del av det kristna budskapet handlar om att avslöja synden, för att förmedla förlåtelse och rening och peka på korset och reningen genom Jesus. Han har kommit både för att avslöja våra synder och befria oss från våra synder.

Kristna kyrkan har dock för länge delvis abdikerat från ansvaret att predika synd och dom, och som en konsekvens av detta missar man också den befriande och förvandlande frälsningen som är själva evangeliet.

Doms- och syndförkunnelsen överflödar dock i vårt postkristna och sekulära samhälle. Fast nu är det sociala medier, televisionen och kvällspressen som sköter om syndförkunnelsen, avslöjar syndarna, och dömer syndarna.

Det handlar ofta om frågor som helt ligger i linje med kristen etik, då Guds lag finns skriven i människors hjärtan kan man ända uppleva vad som är rätt och fel, även om man inte läser Bibeln eller har en kristen tro.

Den pågående kampanjen metoo, tycker jag är befriande, och avslöjar synden på ett brutalt sätt. Man bör dock komma ihåg att det har varit många berättelser om utsatthet och sexuella övergrepp, jag tänker t.ex. på Jonas Gardells skildring av hur han blev utsatt för ett sexuellt övergrepp som 15-åring.

Jag saknar dock evangeliets förlåtelsebudskap i dessa sociala medier- och kvällstidningskampanjer, nu är det bara synd och dom som kommer fram i rampljuset. Var finns nåden, befrielsen, förlåtelsen och hoppet angående förändring?

Mäns våld och övergrepp mot kvinnor är ett av de stora klassiska syndproblemen och det är helt utmärkt att detta avslöjas och uppmärksammas.

Samtidigt är det viktigt med opartiskhet och rättvisa så människor inte döms ut på felaktiga grunder.

Hur är det då i den kristna kyrkan?

De värsta formen av sexuella övergrepp jag har hört talas om under mitt livslånga liv i kyrkan, är övergreppen inom katolska kyrkan. Det är bra att kyrkan har tagit tag i dessa frågor, men borde långt tidigare ha tagit tag i dessa problem och uppmärksammat dem.

Naturligtvis finns det ett antal berättelser om megakyrkemiljöer som har innehållit sexuella övergrepp,  både detta och katolska kyrkans präster tror jag handlar om enstaka undantagsfall, men när det handlar om så många präster och kyrkor, kan totalen bli förskräckligt omfattande.

Utifrån min erfarenhet av ett helt liv i svenska frikyrkligheten vill jag hävda att det är mycket sällsynt med sexuellt ofredande och sexuella övergrepp. Jag har hört talas om det vid enstaka tillfällen, bl.a. i min barndomsmiljö i Maranata. I de situationer jag själv har varit pastor känner jag inte till något exempel på detta. Jag har själv varit utsatt för ett sexuellt ofredande i kyrkmiljön vid ett tillfälle för väldigt många år sedan, av en annan man. Jag berättade om det på denna blogg för 7-8 år sedan.

En av de mest genomtänkta och strukturerade teologerna i USA för närvarande är Sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Mohler. Djupt bibeltroende utgår han från skrifternas vittnesbörd och sanning, när han gör ställningstaganden i många olika frågor.

Här skriver han om den kristna läran om korset, varför Jesus behövde dö på ett kors.

Det var ju 2015 jag kom ut med en bok i detta ämne. I denna bloggtext skriver han om den teologiska debatt som varit i ämnet inom amerikansk sydstatsbaptism. Något som påminner om svenska diskussioner?

Lördagen har jag bland annat ägnat åt att hålla ett föredrag för Wilberforceakademin vid Svenska Evangeliska Alliansen om ”Varför Sverige fick fri abort.” Under fredagen ordnades också ett möte i Stockholm för Pro Life-organisationer. Är så tacksam att en ny och ung generation träder fram och tar tag i dessa frågor. Jag har ju varit engagerad i pro-Life-rörelsen sedan sjuttiotalet.

Vid Wilberforceakademin utgick jag ifrån min doktorsavhandling i Statskunskap som kom ut i januari 1984 och som var färdigskriven i slutet av 1983. Jag hade just fyllt 29 när jag skrivit klart avhandlingen. Som uppdatering läste jag igenom den igen, och tycker fortfarande att frågorna är så aktuella.

Med den historielöshet som präglar både samhället och kyrkan, är det så viktigt att titta i backspegeln med jämna mellanrum och lära oss av tidigare generationer. En läsning av min avhandling ger en sådan titt i backspegeln. Den finns idag tillgänglig på universitetsbibliotek.

Min avhandling visar att så sent som 1962 fanns det inte en politiker i Sverige som tänkte tanken om fri abort. Det var en självklarhet att fostret var en skyddsvärd individ, och att abort betraktades bara som en nödfallsåtgärd i specifika och avgränsade situationer.

Det var sedan män präglade av den gryende sexliberalismen som väckte tanken på fri abort 1963-64. Det var först senare som kvinnoorganisationerna hakade på tåget och gav stöd till fri abort, först såg man det som kvinnoförtryck och att männen skulle pressa kvinnorna att göra abort, om det blev fri abort. Det var Socialdemokratiska kvinnoförbundets inställning vid mitten av sextiotalet, men det var då det.

När nya abortlagen infördes 1974 var den kristna kyrkan helt enig i sitt motstånd mot den nya lagstiftningen. Kristenheten med ärkebiskopen i spetsen kämpade kampen mot denna förändring. Sedan har kyrkan ändrat ståndpunkt och KD har ändrat ståndpunkt. Långt efter alla andra organisationer i samhället.

Jag tror på en kyrka vars uppfattningar inte drivs av tidsandan och opinionsmätningar utan som lever djupt rotad i skriften och i den kristna traditionen. När man inser att människans tillblivelse är Guds skapelseverk från första början påverkar det ens inställning i abortfrågan.

Genom att läsa mitt SEA-paper som kom ut häromåret kompletterar jag avhandlingen med ett teologiskt och kyrkohistoriskt perspektiv. Man kan hitta det på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida.

Hade förmånen att få gästa Lysekils kyrka i helgen där Hans Wolfbrandt är kyrkoherde. De hade en temahelg angående det profetiska, att vara en profetisk församling och att utöva en profetisk tjänst. Hade förmånen att få predika vid högmässan söndag 11.00 och vid det seminarium som ordnades under söndag eftermiddag.

Det var en underbar upplevelser för mig själv. Det är inte vanligt att församlingar ordnar temahelger kring ett sådant ämne. Vill du lyssna kan du nog hitta länkar via Lysekils kyrkas hemsida, alternativt New Wines hemsida. Undervisade om hur en profetisk tjänst fungerar utifrån praktiska erfarenheter, en genomgång av Bibelns undervisning om den profetiska tjänsten, och väldigt mycket praktik.

Lysekils kyrka är en stor kyrka som ligger på ett berg och är stadens mäktigaste byggnad, och kyrkan var fylld av människor i helgen.

Församlingen har en underbar mix av Svenska kyrkans liturgi och moderna lovsånger, och en radikal bibliskt förankrad undervisning.

Mitt korta blogginlägg om en konferens vid Teologiska högskolan har skapat en omfattande debatt. Den tas upp av tidningen Dagen idag i flera artiklar. Idag skriver jag också en ledare i Världen Idag som summerar argumenten.

Tidningen Sändaren, Equmeniakyrkans samfundstidning har också gett mig en helsida för att sammanfatta debatten, jag antar att det publiceras i nästa veckas tidning.

Lördag förmiddag reser jag till Lysekil för att hos Svenska kyrkan i Lysekil tala om den profetiska tjänsten i Kristi kropp, och vad Kristus säger till sin församling i Sverige idag.

En helt annan våglängd och division än dessa tröstlösa och förfärliga debatter med frikyrkliga teologiska utbildningar.