Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Gnällde på Teologiska högskolan i ett litet blogginlägg. Det väckte viss uppmärksamhet och noterar ett antal artiklar som en följer upp tråden i Dagen, Världen Idag och Sändaren.

Nu ska jag balansera detta.

Den kanske mest eminente läraren på THS idag är Joel Halldorf. Han är kyrkohistoriker och har nu skrivit en bok om Lewi Pethrus.

Det är ett ämne som berör mig djupt, och påtagligt.

I min uppväxtmiljö var Lewi Pethrus ständigt närvarande, och omdiskuterad. Jag minns när mina föräldrar pratade om LP. Vi som har vuxit upp i den pingstkarismatiska miljön i Sverige har alla någon form av förhållningssätt till Lewi Pethrus. Mina föräldrar hörde till den del av pingstkarismatiska miljön som på något sätt var i opposition mot Lewi Pethrus. Ett engagemang som uttrycktes i dåvarande Östermalms fria församling, så kallade Fenixpalatset, som numera heter Cityrkan. Tre år på Ida Anderssons missionsfält inom Örebromissionen, också i viss opposition mot LP, sedan tillbaka till Fenix, och sedan ett antal år i Maranata. Min pastor 1963-70 Arne Imsen, personifierade den pingstkarismatiska oppositionen mot Lewi Pethrus. Jag minns den bok han skrev 1963; ”Har Lewi Pethrus rätt?

Lewi Pethrus var nog det värsta som fanns för Arne Imsen.

Mitt stora tonårsuppror var att som 16-åring gå med i Filadelfia i Stockholm, hösten 1970. Den församling som Lewi Pethrus hade byggt upp.

Med min bakgrund kunde man nog inte göra något värre än att gå med i Filadelfia, men mina föräldrar accepterade och välsignade, de såg att jag mötte Gud i Filadelfia, och var glada för det.

Men sedan odlades ändå anti-Filadelfia, anti-Lewi Pethrus – hållningen. Jag hamnade som 18-åring i det som skulle bli Järfälla pingstförsamling, där Kjell Sjöberg tillträdde som pastor sommaren 1973. Det kom att bli en av de ledande opponenterna mot Filadelfia.

Hela min uppväxt, mina första 30 år, har Lewi Pethrus på något sätt funnits med i bakgrunden.

Minns bara att jag sett Lewi Pethrus live en gång, när han predikade i Filadelfias stora tält på Gärdet i Stockholm 1972 eller 1973. Fick förmånen att få lyssna på honom en gång innan han lämnade detta jordeliv.

Jag har allt detta i bakhuvudet när jag läser Joels bok om Lewi Pethrus.

Jag tycker att Joel Halldorfs bok om Lewi Pethrus är briljant. Han lyckades kombinera historikerns och forskarens noggrannhet med fakta och källor, med en tydlig orientering i modern forskning och teoribildning, och en genuin förståelse och respekt för det objekt han studerar.

Han lyckas med att förena forskarens kritiska distans med en andlig insikt i studieobjektet, och en äkta kunskap om det han studerar.

Det imponerar på mig.

Joels bok på drygt 200 sidor ger bara en liten snuttifierad bild av Lewi Pethrus. Men en så viktig bild, där karaktäristiska drag analyseras och ventileras på ett fascinerande sätt. Lewi Pethrus som predikant, Lewi Pethrus som författare, Lewi Pethrus som lokal pastor, Lewi Pethrus som internationell missionsman – det behandlas bara i förbigående i boken.

Men ändå lyckas Joel att fånga upp några centrala delar, Lewi Pethrus som ledare och makthavare, Lewi Pethrus som beslutsfattare, Lewi Pethrus som – som Joel uttrycker det, som biskop.

Som sätter gränser, som stänger ute, som öppnar upp, som pekar med hela handen. De hårda nyporna.

Hela min uppväxtmiljö präglades av berättelserna från de människor som hamnade utanför på grund av Lewi Pethrus ledarskap. Det ger en färgad bild. Visst är det så.

Men jag fascineras ändå av Lewi Pethrus, handlingskraften, den andliga klarsynen, förmågan att bygga en megakyrka i mellankrigstidens Stockholm. Den enorma energin i att bygga upp en nationell rörelse, pingströrelsen. Och samtidigt vara en av de ledande gestalterna i den internationella framväxande pingströrelsen.

Samtidigt blottlägger Halldorfs bok den pingstkarismatiska kristenhetens och megakyrkornas stora dilemma, beroendet av starka ledarpersonligheter, som trots allt har mänskliga brister. Och som ibland kan visa maktfullkomliga tendenser, på ett oacceptabelt sätt.

Jag tycker att Lewi Pethrus hade för hårda nypor. Som Halldorf så tydligt visar, att människor döms och förvisas, utan en rättvis bedömning och en rättvis möjlighet till överklagan, det är pingstkarismatiska kristenhetens stora baksida.

Hoppas vi kan lära oss något av historien. Genom att läsa Joels bok kan vi lära oss något av historien.

Vi kan lära oss av tidigare generationer av kristna, och vi kan lära oss att inte upprepa deras misstag.

 

 

 

 

  • Per Andelius

    Stefan,
    just motrörerelserna mot LP tycker jag illustrerar hans dilemma – det mesta rann ut i sanden, inte minst Imsens eskapader -en person som ju aldrig tolererade en verklig eller uppfattad konkurrent på bryggan – hade kunnat skada rörelsen ordentligt. Det LP byggde överlevde honom, enligt min mening därför att han underordnade sig uppgiften och den senare bestod nog till inte ringa del att hålla rörelsen sund. Tror att det var kallelsemedvetenheten mer än makten som styrde hans handlande och att konflikterna blev nödvändiga för att väckelsen skulle förbli. Tycker också att han lyckades väl.
    hilsen
    per a

  • Stanley Östman

    Du är lite sent ute Stefan.

    Det har pågått samtal och recension av bokrelease på Aletheia en längre tid:
    http://aletheia.se/2017/08/25/vem-avgor-vad-om-pingst/

    Välkommen att komplettera med kommentarer där istället, så blir det lite fylligare och recensioner från fler pingstvänner.

  • stefanswrd

    Jag har noterat diskussionen på Aletheia men har inte läst något närmare, skriver först nu om boken för det är först nu jag har läst den färdigt. Brukar bara kommentera på andra bloggar om jag blir omnämnd på något sätt. Har fullt upp med mitt eget skrivande.

  • stefanswrd

    Stora och viktiga frågor, kanske gör ett blogginlägg till och diskuterar LP:s betydelse långsiktigt.

  • Jonas Rosendahl

    Man får nog ha Stefan Swärds erfarenhet från Järfälla i bakhuvudet när han lyfter fram Joels bok.
    Lewi Pethrus var ju starkt emot bildningen av den församlingen och de blev kallade till Lewi för samtal där han tydliggjorde detta. Jag vet detta genom direkta källor eftersom min farbror Sam var med där då.

  • Stanley Östman

    det är väl också ett sätt… – ska man tolka det som att du kör ett eget opinionsspår ?

    Det kostar inte så mycket att främja Sigvard Swärds ansats.
    Sedan var det välfyllt en vardagskväll i Smyrna då Joel själv presenterade sin bok och bakgrund till sitt skrivande.
    Så det förklarar mer än vad som kan utläsa & tolkas vid bokläsandet.

    Inte förty Olof Djurfeldts kompletterande insats & Urban Ringbäck som konferencier…

    Jag & många med mig skulle också kunna skriva vad vi tycker om boken.
    Det finns fragment hos många som kan spegla dåtid och samtid

  • Inge

    Hej Stefan.
    Jag har funderat en del på olika människor som blivit använda inom kristenheten genom århundradena och på vilket sätt de beskrivs och uppfattas av eftervärlden.
    Ofta finns det två sidor av samma mynt. Baksidan är inte alltid lika vacker som framsidan. Ett vet vi, det har endast funnits en människa på denna jord som varit fullkomlig. Vad är då oddsen att vi skall finna ytterligare en? Även om de tagit Jesu ord på allvar och gått ut med evangelium och till synes åstadkommit stora ting?
    När vi nagelfar och letar fel på alla de vittnen som Gud använt genom tiderna, så kan det bli ett sätt att försöka dölja våra egna fel.
    Vi vet att Gud har använt och använder människor i alla tider. Vi är nog alla överens om att Gud använde LP på ett mycket speciellt sätt, men det som får bestående värde är endast Guds verk inte LPs. Arne L, Ebbe B. Stefan S. eller någon annans verk.
    Att då ge äran, eller skulden på LP eller någon annan Herrens tjänare blir därför lätt fel, det människor får äran för är och förblir människoverk, bakom dessa stora människoverk finns det oftast alltid förlorare och de som kommit i kläm.
    Det är dock endast Gud som skall få äran för sitt verk. Det andra får vi lämna. Men vi människor får vara med och göra det vi kan, vi får däremot inte glömma vem som äras skall.
    Vi vet att Människoverk förgås men Guds ord består.

    1 Kor 3:7
    Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.

  • Torbjörn S Larsson

    Avfälling och Ytlig tid.
    Boken är säkert välskriven och har poänger, men i en avfälling och Ytlig tid fokuserar man på fel grejor. Den som vill lära känna en predikant riktigt bör läsa hans predikningar / postillor. Andra skrifter, argumentationer och vid-sidan-betraktande kan vara värdefullt men skämmer och skymmer huvudintrycken.
    Den som vill ha en sann bild av den LP som var med och byggde ett kristet Sverige, istället för dom som har byggt ett tidlöst Sverige bör därför betrakta tex. tidiga 30- talets predikosamling; Gud med oss.
    Om nån sen vill rota i LP: s dåliga sidor är det klart man kan göra detta. Kanske man dock ska forska lite i sina egna förfäders tillkortakommanden.
    Då kanske det inte blir så kul sen…

  • Torbjörn S Larsson

    Inte tidlöst utan gudlöst. Dumma stavningskontroll.



Subscribe to Stefan Swärd