Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det finns mycket att säga om den Librisantologi om homosexualitet som kommer ut i dagarna. Flera artiklar har ju redan kommit, och både Olof Edsinger och Stefan Gustafsson har utmärkt kommenterat boken i Dagen respektive Världen Idag. Man bör läsa Erik Johanssons artikel i Dagen som kraftigt kritiserar boken skildring av Medvandrarnas verksamhet. Boken innehåller ett antal olika texter med det gemensamma budskapet att frikyrkorna ska acceptera fullt ut den homosexuella kärleken. Det är både texter av pastorer och teologer, och vittnesbörd från personer som kommit ut, som pekar i samma riktning. Jag har ju skrivit förr i ämnet, det här blir bara några övergripande kommentarer till bokens innehåll. Om Libris agerande – den diskussionen går jag inte in på, det får berörda ägare sköta om. Jag tar för givet att när förlaget såldes till norska Mentor medier, att berörda ägare förhandlade fram  bra villkor för teologiska-ideologiska inriktningen, och att de skulle kunna ha ett inflytande över detta, även som minoritetsägare. Detta har uppenbart fallerat och det är berörda samfundsledningar som har ansvaret att reda ut denna sak.

  1. När det gäller hanteringen av Bibelns texter och budskap, ett omfattande ämne i sig, hänvisar jag endast till de texter som lagts ut på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida, som tydligt bemöter de försök som har gjorts att omtolka Bibelns texter. Lundaprofessorn Caragounis bok som kom ut för 10-15 år sedan är också ett bra bemötande av denna argumentation, att försöka omtolka Bibelns texter som gäller homosexualiteten. Sammanfattningsvis vill jag bara peka på det faktum att vid Nya Testamentets tillkomst och kristna församlingens uppkomst, var bakgrundsmiljön sådan att den judiska kulturen var totalt förbjudande angående homosexualitet, den romerska kulturen var mycket tillåtande. Det var i det spänningsfältet som kristna församlingen växte fram. Om det var en kristen ståndpunkt att bejaka den romerska kulturen istället för den judiska, det är märkligt att detta inte sägs i bibeltexterna eller i kyrkohistoriska texterna från kyrkans första 100-200 åren. Hade det varit den kristna linjen, borde man hitta någon referens till Jesusord eller Paulusord som bekräftar detta. Eller i varje fall från tidiga kyrkohistorien. Men något sådant finns inte.
  2. Hur vi ska leva som kristna, och hur vi formulerar en kristen etik – det avgörande är att försöka komma underfund med vad Gud har för uppfattning. Att följa och lyda Kristus och Guds ord är varje troendes utmaning och uppmaning. Det är inte enkelt alla gånger, och genom hela kristna kyrkans historia har det varit med livet som insats att vara kristen. Det finns kristna livsstils- och etiska frågor som är ganska självklara utifrån Bibelns vittnesbörd och kristna kyrkans historia. Sedan finns det frågor där kristna har olika uppfattningar, och där Bibeln inte ger helt tydliga besked. Sedan finns det frågor där Bibeln inte har något att säga, därför att det handlar om etiska frågor som inte var aktuella på Bibelns tid. Där kan man dock hitta principer i Bibeln som kan tillämpas på moderna etiska utmaningar. Jag menar t.ex. att Bibelns texter om skapelsen, djurlivet och naturen kan tillämpas för att komma fram till miljöetiska ställningstaganden idag, även om Bibeln inte explicit handlar om miljöfrågor. Inställningen till pacifism är exempel på en fråga där vi kristna har haft olika uppfattningar. Nya testamentets budskap är ett tydligt icke-våld, men diskussionen har handlat om den kristne kan medverka i ett militärt försvar, och i statens våldsutövning. Frågan om äktenskap och samlevnad, tycker jag inte har varit någon meningsskiljaktighet varken i Bibelns budskap eller i kristna kyrkans hållning under två tusen år. Jag har hittills inte läst något seriöst teologiskt-bibliskt försvar för samlevnad utanför äktenskapet. Det hävdas att det idag finns en relativisering, t.ex. i synen på skilsmässa. Men det livslånga och trogna kristna äktenskapet har alltid varit idealet i kristna sammanhang, sedan ger även Bibeln skäl för skilsmässa i vissa nödsituationer. Att skilsmässa har blivit vanligare i västvärldens kyrkan kan ju knappast tolkas som att Gud har ändrat uppfattning, eller att kristen etik i frågan om äktenskapssynen har förändrats.
  3. Det verkar finnas som ett budskap i boken att dessa frågor och människor i kyrkorna som brottas med sin sexuella läggning, att detta har undertryckts i kristna sammanhang. Att boken äntligen talar i klarspråk och nu kan berörda personer träda fram, äntligen. Detta är enligt min mening nonsens. Det kanske stämmer ur ett landsbygds- och småstadsperspektiv. Storstadsförsamlingar har levt med dessa frågor, mänskliga erfarenheter, och brottningskamp – under många år.
  4. Vi hade ganska omfattande debatter om homosexualiteten i Sverige på 1940- och 50-talet. Dels fanns det flera skandalaffärer kopplade till frågan, bl.a. så kallade Keijne-affären. Men homosexualiteten avkriminaliserades i Sverige på 1940-talet. Jag har läst de ledare Lewi Pethrus skrev i ämnet vid den tidpunkten. Även om språkbruket är annorlunda än idag så uppfattar jag det som att LP inte var emot avkriminaliseringen. Hans texter visar också att han var väl bekant med de människor som faktiskt berördes av frågan och han visar en påtaglig medkänsla för människor som brottas med sin sexuella läggning.
  5. Under min vuxna period, och under min tid som kristen ledare i Stockholm, har dessa frågor ständigt varit aktuella. Som Stockholmspastor möter man människor i alla tänkbara livssituationer, och jag tror att jag har mött på varenda variant av sexuell läggning som existerar. Jag har haft nära kontakt med homosexuella under hela mitt liv, personer som hittat olika vägar att kombinera sin brottningskamp angående sexuella läggningen och kristna tron.  Jag tror att det är riktigt att frågan om homosexualiteten inte har lyfts offentligt i berörda frikyrkor, mer än i undantagsfall. Men i själavården, samtalen och smågruppsmiljön har frågorna ständigt funnits med. När jag var ledare för en kristen kommunitet och ungdomsledare i Järfälla pingstförsamling på sjuttiotalet, lyfte vi frågan om homosexualiteten mycket ingående. Vi utvecklade mycket av transparens och att kristna skulle dela sina liv med varandra, och då kom alltid frågorna upp om sexualiteten. Så pass ingående jobbade vi med frågan så att jag cirka 1980 åkte till en församling i England  på studiebesök som särskilt jobbade med dessa frågor, och där pastorn var f.d. homosexuell. Tidningen Hemmets Vän uppmärksammade resan och det studiebesök jag gjorde. På nittiotalet lyftes frågorna både inom Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan, och Per-Axel Sverkers utmärkta teologiska föredrag i ämnet var riktningsgivande hur vi såg på frågan teologiskt. I Frizonkretsar hanterades frågan grundligt under tidiga fasen, bl.a. genom besök av Erik Johansson, och genom utgivning av den bok som kom ut på Libris.
  6. Den samlade erfarenheten från allt detta har varit att det går att hitta en väg framåt, med bibehållen respekt för kristna traditionen och bibeltexterna, och samtidigt visa medmänsklighet och stötta de personer det verkligen handlar om.
  7. Jag har svårt med bokens svartvita hållning, antingen är man homo- eller heterosexuell, och man kan inte rå över detta. Min samlade erfarenhet är att varje person som brottas med sin sexuella läggning, varje enskild situation är ganska unik, och olika faktorer har bidragit. Ofta handlar det om olika grader av bisexualitet. Med respekt för Bibeln och förbönen, kan man i samtal och själavård hitta en väg framåt för varje enskild människa.
  8. De grupper i västvärldens kyrka som driver omförhandlingsfrågan, vilket denna bok är ett exempel på, bidrar till att splittra kristna kyrkan. För världens 1,2 miljarder katoliker är äktenskapet ett sakrament och en total och överlåtande förening mellan en man och en kvinna. De kommer inte att omförhandla detta. Den globala pingstkarismatiska rörelsen har samma commitment till äktenskapet mellan man och kvinna. Samma sak gäller den traditionella baptismen. Omförhandlingen bidrar också till att fokusera väldigt mycket på frågan om homosexualitet, jag har alltid eftersträvat att undvika detta, talar hellre mer övergripande om en kristen syn på sex- och samlevnad, för att inte peka ut en begränsad grupp människor. När omförhandlingsfrågan drevs stenhårt i Equmeniakyrkan för 15 år sedan, höll hela samfundet på att spricka av denna anledning, enligt vad folk har berättat för mig.
  9. Sammanfattningsvis, Librisantologin ger en mycket vinklad bild av detta. Det är synd att man inte tagit in fler röster, och hur vi i berörda samfund jobbat med frågorna under många år, fast på ett annat sätt än vad antologins skribenter förespråkar.
  10. Det kommenterades på Facebook en mening, jag skrev i min Världen Idag-ledare i fredags. Att lyfta homosexualiteten var ursprungligen en del av sexuella frigörelsen och sexliberalismen på sextiotalet. Men att frågan ändrade sin definition, från att vara en del av sexliberala projektet, till att tolkas som en Human Rights-fråga. Mitt påstående där var rent deskriptivt. Jag har doktorerat på sexliberalismen, det var ju sexliberalismen som låg bakom fria aborten. Homosexualiteten lyftes  fram i det perspektivet på sextiotalet, men frågan ändrade sedan karaktär. Jag lägger inte in något värdeomdöme i detta, utan konstaterar bara att det var så, och att det var en målmedveten och organiserad kampanj med rötter i amerikanska universitet som syftade till att förändra västvärldens inställning till homosexualiteten. Genom att lyfta frågan som en mänskliga rättigheters-fråga och att lyfta marginaliserade, gjorde man uppenbarligen bedömningen att det lättare skulle gå att få stöd för homosexuellas rättigheter. Det var en framgångsrik strategi, gay-rörelsen har varit extremt framgångsrik i västvärlden.
  • Stanley Östman

    Du skriver ”Om Libris agerande – den diskussionen går jag inte in på, det får
    berörda ägare sköta om. Jag tar för givet att när förlaget såldes till
    norska Mentor medier, att berörda ägare förhandlade fram bra villkor
    för teologiska-ideologiska inriktningen, och att de skulle kunna ha ett
    inflytande över detta, även som minoritetsägare. Detta har uppenbart
    fallerat och det är berörda samfundsledningar som har ansvaret att reda
    ut denna sak.”

    Som om det vore ett underläge med minoritetsägande.
    Det förhåller sig inte så & det är själva kärnan. Inte de omfattande brösttoner om kunskap om homosexualitet visavi biblisk lära.

    Det är själva policystrukturen för ägarstyrning som allt handlar om !

    Ni och andra förkunnare lägger otroligt mycket energi på att försvara evangelikal teologi & förbigår det som är själva huvudproblemet.

    * Varför ska det vara så svårt att inse att Mentor Medias huvudansvarige är pingstvän ? * Att säljare och försäljningsansvarig på Libris har pingströrelserötter.
    * Att majoriteten av författare som ger ut sina alster via Libris har sina rötter i pingströrelsen och närbesläktade samfund.

    Så minoritet är bara nys – snarare tvärtom.

    Soppan är för att förenkla det hela att likna med att Lewi Pethrus skrifter ges ut av ”Nya Tider” för att de når en annan läsekrets…

    Allt annat skriverier om homosexproblematiken är att i onödan gå i klinch med personer som inte har mandat för det de tagit sig för.

    Förfaringssättet är också likvärdigt som när EKHO för ett par år sedan avkrävde enkätsvar från samtliga frikyrkor på västkusten hur de ställer sig i homofrågor.
    De som inte svarade enl. deras förutbestämda mall fick rödflaggning som homofoba församlingar.
    Pastorer och teologer som lägger kraft på att bemöta en förlagschefs tilltag med försök till teologisk utläggning lägger onödig energi just i denna problemställning.

    * Det som ska göras är antingen den mjuka linjen att förlaget drar tillbaks bokutgivningen och ber om ursäkt för att det krockar med ägarpolicy.
    * Det andra alternativet är att ägarnas maktbolag entledigar förlagschefen och de som bistått lanseringen i strid med ägarpolicy.

    Sen förväntar sig säkert många i kristenheten att författarkåren överväger utgivning via andra förlag till dess det är klarlagt att evangelikal policy i problemställningen är grundläggande för att nyttja distributionskanalen.

  • Johan Franzon

    ”För världens 1,2 miljarder katoliker är äktenskapet ett sakrament och en total och överlåtande förening mellan en man och en kvinna. De kommer inte att omförhandla detta.”

    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Argentina.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Brasilien.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Colombia.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Irland.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Luxemburg.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Malta.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Portugal.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Spanien.
    Samkönade äktenskap är lagliga i det katolskt dominerade Uruguay.

  • stefanswrd

    visst, men katolska kyrkan viger inte samkönat.

  • Jonas Rosendahl

    Enda chansen för liberalteologin att få fäste ordentligt i katolska kyrkan är om en påve blir liberalteolog. Det finns inga tecken på detta än så länge, möjligen finns tecken på en svag progessiv linje hos nuvarande påve.
    Enkelt kan man uttrycka att biskopsprimatet i Rom än så länge effektivt motar bort liberalismen vid porten. Något som protestanterna misslyckats med och numera en allt större del av frikyrkorna misslyckats med…

  • Johan Franzon

    Min analys är att katoliker – alltså vanliga människor av kött och blod i de länder jag räknar upp – helt enkelt skiter i vad påven säger i den här frågan. Det handlar inte bara om beslut i lagstiftande församlingar, utan i de flesta fall om bred folklig opinion. Folk tycker inte som påven. Han blir en irrelevant figur i sammanhanget. En utveckling som jag välkomnar.

  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    När kan avsteg från och motstånd mot en frikyrko- och väckelserörelses ursprungliga bibelsyn, ha gått så långt att det inte längre är möjligt för den radikala trons bärare att vara kvar i sammanhanget, med respekt hos Gud kvar och heder inför människor i behåll? När bör man inte och när vågar man inte stå kvar?

    Med Libris-ärendet, har det kommit betydligt närmre för mig om medlemsutträde ur Pingst ffs. Måttet håller på att rågas för mig. Förändringen av tro och lära bara fortsätter och fortsätter, åtminstone vid sidan av mitt hjärta och över mitt huvud.

    En reformation inom Pingst som innebär en märkbar återgång till Ordet och Anden, verkar inte vara i sikte trots många års profetiska uppmaningar därtill. Den yttersta tidens kännetecken om otro och tvivel, ser tyvärr ut att med hast gå mot ett förverkligande – på än det ena och än det andra teologiska området.

  • http://www.christianmolk.se/ Christian Mölk

    Sigvard,

    Min uppfattning är att kritiken bör riktas mot Libris, inte mot Pingst. Vi är många inom Pingst som har reagerat negativt på Libris förfaringssätt, dvs. att de aktivt försöker ändra Pingströrelsens åsikt i frågan.

    Personligen tycker jag att Pingst bör överväga att avsluta sitt ägarskap i Libris som en konsekvens av detta, och istället satsa på andra sätt att publicera böcker och texter.

  • Stanley Östman

    Reagerat med omfattande teologiska förklaringsmodeller – ja. Men ingenting har skett i konkret handling.
    Jämförbara förfaringssätt i näringslivet (som faktiskt Libris också är en del av), så hade förlagschefen på dagen uppmanats att städa sitt skrivbord för att omgående entledigas.
    Nu hanteras bevisligen Libris företagsmässigt valhänt, i synnerhet av ansvariga pingstvänner.
    De som dessutom verkar under Libris täckmantel kommer att ha svårt att värja sig för att inte betraktas som medlöpare.
    Ju längre tiden går utan åtgärd så kommer pingströrelsen förknippas med bristande ryggrad och teologi i spörsmålet.

  • Inge

    Jonas attraheras nu även du av den katolska kyrkans religiösa lockrop? Visst är det illa ställt med frikyrkan i vårt land, vi har ju till stora delar misslyckats att vårda det arv av Ande och liv som generationerna före oss kämpade för och överlämnat till oss att föra vidare, men att vända blicken mot Rom är inget alternativ om du vill bevara tron på en levande Gud.

  • Jonas Rosendahl

    Inge – Personligen har jag inget intresse av RKK (Katolska kyrkan) Det är alldeles för många icke bibliska läror i den kyrkogrenen för att det ska kännas attraktivt. Dessutom kan jag inte underställa mig ett biskopsprimat i Rom med så vag teologisk hänvisning.

    Däremot försöker jag se på frågan så teologiskt objektivt jag kan. RKK står för en kontinuitet, har bevarat skrifterna och tron genom vissa historiska skeenden. Dessutom har de visat sig vara bättre på att stå emot liberalteologin, som är grundorsaken till väldigt vidlyftiga tolkningar av bibelordet såsom den som diskuterats angående ”libris katastrofen”
    Detta har jag bland annat läst av den reformerta framträdande teologen G.C Berkouwer. Han var väldigt kritisk till katolska kyrkan
    men han kunde även se att biskopsprimatet (påven) kunnat möjliggöra att läran stått stabilare än i den protestantiska grenen.

    Min kanske naiva förhoppning är att frikyrkliga samfundsledare ska inse att är man inte tydlig och handlingskraftig och sätter ner foten mot liberalteologin så kommer de konservativa att alltmer se katolska kyrkan som en tryggare hamn.
    Då går det inte bara att använda laddade ord som att ”det är sorgligt” eller ”beklagligt” utan man måste vara handlingskraftig och tydlig.
    Det är väl knappast det sistnämnda vi sett nåt av än så länge i ”libris katastrofen”

  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    Christian,
    Ett betydligt längre svar på din replik skickade jag som en kommentar här på bloggen i går kväll. Varför den kommentaren togs bort vet jag inte. Men min mening är, att det inte är Libris som i första hand ska beskyllas. Nej, först och främst har Pingst eget ansvar i att vaka över rörelsens teologi och praktik.

  • http://www.christianmolk.se/ Christian Mölk

    Jag tycker inte att Pingst ska beskyllas för att Libris ger ut en bok som bejakar samkönade relationer. De hemlighöll ju utgivningen för Pingst.

    Pingst har dessutom gett ut en egen skrift i serien Trons hemlighet som heter ”Homosexualitet och kristen tro”. Där beskrivs Pingströrelsens teologi i ämnet.

    Det klumpiga i sammanhanget är ju att Libris, ett bokförlag, medvetet försöker ändra Pingströrelsens åsikt i denna fråga, trots att det är Pingst som (del-)äger Libris och inte tvärtom. Du kan nog räkna med att detta kommer att få konsekvenser i framtiden, men exakt hur återstår att se.

  • Micael Gustavsson

    Hej Sigvard, ingen kommentar av dig har tagits bort med flit. Den kan ha fastnat i filter av misstag. Jag har gått igenom och klickat ok på alla dina kommentarer en extra gång.

  • Markus Holmbom

    Hej Christian!

    Ett kort, men tycker jag, principiellt viktigt förtydligande angående följande (som vi ju också pratat om!):

    //Pingst har dessutom gett ut en egen skrift i serien Trons hemlighet som
    heter ”Homosexualitet och kristen tro”. Där beskrivs Pingströrelsens
    teologi i ämnet. //

    Hade du skrivit ”där beskrivs pingst teologiska nätverks teologi i ämnet” hade det varit riktigt, eftersom pingst teologiska nätverk är utgivare av serien ”Trons hemlighet”.

    Det skulle möjligen också gå att säga ”där beskrivs pingst teologiska nätverks teologi i ämnet, som efter min kännedom delas av många i pingst”.

    Jag reagerar helt enkelt på uttrycket som gör anspråk på att säga vad hela pingströrelsens teologi är. I synnerhet gäller detta svensk pingströrelse och Pingst FFS, som ju knappt har någon gemensamt uttalad teologi på något område.

    Allt gott!

  • http://www.christianmolk.se/ Christian Mölk

    Rent formellt har du naturligtvis rätt Markus. Men de facto publiceras skriftserien av Pingst, säljs på Pingsts hemsida och presenteras som ”tron så som den förkunnas i Pingströrelsens huvudfåra”. Därav kan man onekligen få intrycket av att boken beskriver Pingströrelsens teologi i ämnet 😉

  • Markus Holmbom

    Jag håller med om att man kan få det intrycket! Det är precis det jag reagerar emot. Pingsts hemsida, som du refererar till, tycker jag generellt ger ett sådant intryck. Tyvärr tycker jag att detta i någon mån, men inte helt och hållet, underminerar den kongretionalistiska församlingssynen.

    Rent formellt hade dock jag, som du vet, önskat att pingst fria församlingar hade kommit fram till mer av förenande teologiska grunddokument och policydokument. (Jag tänker att: ju längre tiden går desto svårare blir det.)

    Om det t.ex. fanns ett gemensamt policydokument i pingst på detta område (sexualitet, äktenskap, homosexualitet) skulle det vara naturligt att agera i den aktuella Libris-frågan på det sätt som du själv föreslår (jag håller med dig i ditt förslag om eget sätt att publicera texter som en lösning).

    Med brokigare led i sakfrågan, eller åtminstone utan gemensam samstämmighet (policydokument), är det mycket svårare att agera.

  • Mattias

    Hej, 4 stycken och fyra parenteser är för många anser jag/ Svenskläraren :-)

  • Jonas Rosendahl

    Christian,
    Du kan inte frånsäga dig ett ansvar bara för att du representerar en mindre församling. (Dessutom den där jag blev döpt 1984)
    Betänk att bloggvärlden förändrat mandatet också. Du har en relativt välbesökt blogg, du följs av över 1800 personer på Facebook. Det är nog många därute som är beredd att ge dig ett mandat. Du är tjänare och en tjänstegåva inför hela Kristi kropp även om du primärt är i funktion lokalt ,så ger bloggen dig ett större utrymme och mandat att driva opinion. Det medför ett ansvar för dig.
    Precis som det gör för mig. Jag är ganska säker på att det medför både ett mandat och ett ansvar för mig också, då bloggposter läses av tusentals människor.
    Skriver detta för att uppmuntra dig primärt :-)

  • http://www.christianmolk.se/ Christian Mölk

    Tack Jonas.

    Jag menar inte att frånsäga mig ansvar, utan menar att jag rent konkret inte är ansvarig för att behandla Libris-frågan, det är det andra som gör. Jag har inte den positionen inom Pingst att jag kan blanda mig i sådana frågor, bortsett från rent opinionsmässigt förstås.

    Men håller med dig om att jag i sociala medier jämfört med andra pingstpastorer har en stor plattform. Mitt problem är dock att jag ännu är alldeles för ung och hetlevrad för att göra kloka uttalanden. Jag har märkt flera gånger att jag skrivit för impulsivt sådant som jag sen får ångra.

    Det jag hoppas kommer hända i den här Libris-frågan är att Pingst-ledningen för samtal med Libris och frågar hur de tänkte när de agerade på det här plumpa sättet. Beroende på hur de svarar anser jag att Pingst bör överväga att lämna som del-ägare, och istället satsa på ett eget förlag i en modern tappning.

  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    Christian!
    Grunnar på om ”Pingst Referens” som du hänvisar till, är en sammanslutning av föreståndarna i landets stora församlingar, eller om det är likvärdigt med styrelsen för Pingst ffs/Pingstsamfundet, eller rör det sig om det så kallade Teologiska Nätverket, eller handlar det om Daniel Alms närmaste rådgivare? Funderar också på om Andreas Nielsen och Magnus Persson har någon betydande roll i vad man kan kalla för ”Pingst Referens”?

  • http://www.christianmolk.se/ Christian Mölk

    Pingst Referens är inte Pingst styrelse, utan en grupp bestående av Pingst regionledare plus ett antal till. De fungerar som bollplank och rådgivare åt föreståndaren. Enligt min bedömning är det en bra grupp att samtala om sådana här slags frågor eftersom medlemmarna i gruppen representerar en relativt stor del av Pingst samt består av föreståndare som har bevisat sig kompetenta och värda förtroende. De kan först prata med sin egen församling och höra vad de tycker och sen dela med sig av det i referens-gruppen.

    Vilka som har en betydande roll i gruppen kan jag inte svara på tyvärr.

  • Jonas Rosendahl

    Jag har sett uppgifter på FB som tyder på att pingst väl kände till utgivningen av dessa böcker. Vad som är sanning vet jag inte.

    Delägare i Norska mentor media är Pingst förvaltning AB. Detta är moderbolaget i pingströrelsen som har ett eget kapital på ca 200 miljoner som förvaltas på olika sätt och ger utdelning för att investera på olika sätt.
    I Pingst förvaltning sitter:

    Peo Per Olof Larsson (f. 1948)
    VD
    Styrelse/övriga bevakande befattningar (7)
    Bengt Georg Christer Adauktusson (f. 1952)
    Ordinarie ledamot , Styrelseordförande
    Sven Rodney Valdemar Alfvén (f. 1967)
    Ordinarie ledamot
    Daniel Karl-Olov Alm (f. 1971)
    Ordinarie ledamot
    Sven Ingemar Claesson (f. 1944)
    Ordinarie ledamot
    Jan-Gunnar Eurell (f. 1959)
    Ordinarie ledamot
    Sara Madeleine Hansson (f. 1965)
    Ordinarie ledamot
    Per Mikael Samuelson (f. 1967)

    Synnerligen kompentent styrelse om man ser till namnen. Peo har gjort sig välkänd för att vara kompetent på olika sätt. Rodney sitter i Nordea, Jan Gunnar är ju den ena av de kända Eurell bröderna som gjort sig känd för kompetens och integritet och att ha en god andlig kompass. Mfl.

    I mentor medias styrelse sitter:
    Konsernstyret i Mentor Medier
    Tomas Brunegård (styrets leder)
    Kristin Aase (styrets nestleder)
    John Egil Bergem
    Anne Helen Hansen
    Jens Barland
    Lina Schøyen
    Bernt Erik Pedersen (representant for ansatte)
    Bjørgulv Bjåen (representant for ansatte)

    Dessa känner jag inte till mer än att man kan säga att Tomas Brunegård är medlem i smyrnakyrkan i Göteborg och därmed svensk pingstvän.

    Att dessa personer inte skulle klara av att ge ägardirektiv och vara insatta i de verksamheter de investerat i tolkar jag som väldigt osannolikt.
    Libris VD som nu driver en egen teologisk agenda tycks vara hämtat från den liberala TV4 mediakoncernen.
    Naturligtvis måste ägarna känt till vad det kan innebära.

    Om man ska dra någorlunda slutsatser som ändock blir spekulativa så länge vi inte vet mer och när det bestämts att lågmälda samtal ska föras bakom lyckta dörrar är att endera så finns en liberal agenda hos ägarbolagen, eller enskilda som driver liberala agendor. Eller så är man helt enkelt inte så insatt.

    Vad som förbryllar mest är att de som egentligen äger allt detta, dvs frikyrkofolket och med förtroende kallade pastorer tycks veta minst, såvida inte enskilda pastorer och församlingar driver liberala agendor och i det tysta ger sina medgivanden.

  • Jonas Rosendahl
  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    Ja, Jonas, det är dylika uppgifter som du presenterar här, som gör det skakigt inför framtiden hur Pingst kommer att agera. Och det är inte lätt att bryta upp den här sortens förbindelser för Pingst, när man en lägre tid har gått i ok eller suttit i knät och fördelarna är många.

  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    Det är oroande och obibliskt påstår jag, när ledningen för Pingst samt tillskyndare, kritiserar och räknar bort de som förmanar och inte helt håller med. Hänvisningar görs till att vara lojal och rätta in sig i ledet. Måhända är det nödvändiga profeter som, antingen på grund av rädsla eller förakt, kanske tystas med dessa ord.

    Nej, det var inte bättre i alla avseenden förr i den ”tidigare Pingströrelsen”, men det förekom i alla fall samtal och debatt som gjorde att många olika åsikter framfördes samtidigt. Nu handlar det alltså mest om att hålla med, att lita på att de som utgör en – mer eller mindre – pingstfolksvald ledning, så klart leder rätt.

    Men med tanke på vad som händer på mer än ett läromässigt område, är jag tveksam till om Pingst i alla stycken valt bibliskt sunda spår.

  • Stanley Östman

    Tyvärr klarar många inte heller av en teologisk diskussion. Svensk pingstteologi idag har inte kvar sin kunskapsbas.
    I huvudsak så stöds ”åsikter” via informella kontaktnät.
    Läseri och bibelkunskap är sätt på undantag.
    Det sorgliga är också att tongivande som är betrodd med en respekterad predikostol inte ser sig nödsakade att delta i avgörande teologiska spörsmål och disputera likt föredömet Paulus med Atenare.
    Efter många år på internet, så har jag den generella uppfattningen att de altsomofta inte klarar av disputerandet när de möter jämbördiga predikostolar.
    Det är betydligt bekvämare att samla ett stort antal FB-vänner och kika i nyckelhålet via dessa med snuttifierade kommentarer

  • Stanley Östman

    Du ifrågasätter inte kompetens för ägardirektiv. – Tyvärr gör jag det.
    Ingen av dessa har påvisat fristående ägarstyrning i deras roller. Det är en helt annan sak att surfa på en affärsvåg än att agera med mandat för ägarstyrning där en verksamhet måste struktureras med snabbavveckling.
    När det visionära ledarskapet saknas i verksamheten blir det än mer förödande för den teologiska grunden.
    LP drog sig inte för att avveckla ansvariga som inte höll måttet för de visionära ledardirektiven. Ett dagsaktuell exempel vittnar journalisten Sune Olofsson i sin nyutkomna bok…
    När/om ryggraderna inte påvisar handlingskraft i detta spörsmål så kan fotfolket fortsättningsvis bemöta författarskapet som fortsättningsvis nyttjar Libris, med kommentaren – Jasså du försörjer homolobbyn?!

  • Slimebeast

    Mycket glädjande att läsa ett så välformulerat och tydligt ställningstagande i denna fråga av Stefan.

  • Jonas Rosendahl

    Ja, det är frustrerande att se alla dessa ägarkopplingar hit och dit och det är som en dotterbolagsekonomi där ingen kan utkrävas ansvar.

    Men man har ju varit med ett tag nu i frikyrkovärlden. Människor kommer och går. Ingen ska inbilla sig att man kan sälja ut bärande teologiska fundament utan en konsekvens…
    Förr i gamla pingst bad folket att Gud skulle ta bort välsignelsen över pastorer som inte skötte sig…..och då hände det grejer….just saying…

  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    Med Joakim Hagerius som ansvarig för Dagens ledarsida, som ersättare för Elisabeth Sandlund, kommer tidningen Dagen att med stor säkerhet gå allt längre bort från en bibel- och samhällssyn som karismatiska väckelsekristna bröder och systrar – redan nu saknar i tidningen.

    Skiljelinjerna inom den tidigare fromma frikyrkligheten, inte minst pingstvänner inräknade, kommer i detta att – anar jag – alltmer dras upp i fråga om den kristna trons perspektiv och utövning. Det är inte endast språkliga begrepp och uttryck som ändras i otakt med Bibeln, utan det högst allvarliga är det förtunnade innehållet.

    Tidningen Dagen kanske blir mer viktig för det ”offentliga rummet” med de nya rösterna, men blir den till en ökad hjälp för Jesus att hitta in i människors ”innersta rum” med frälsning? Här menar jag att Dagen har fjärmat sig från det som var tidningens ursprungliga uppgift enligt grundaren Lewi Pethrus.

    Om inte himmelrikets andliga räddningssälta är kvar i saltet, vad är då till slut nyttan med utströendet i samhället?

  • Jonas Rosendahl

    Sigvard, Noterade också bytet. Vi får se hur han skriver så kanske det kommer en bloggpost så smått.
    Man får se det lite krasst också. Andelen frikyrkliga kristna som är intresserade av att följa bibeln mer bokstavligt har minskat ganska drastiskt sedan väckelsens dagar. Den klassiska bibelsynen faller alltmer i skymundan och mer kommer en rationalistisk mer modern teologi.
    Jag tror man uppfattar mer dig och en minoritet till som att de har en förlegad bibelsyn. Andelen som tror på ett mer modernt sätt är betydligt fler alltså är marknaden större både för böcker och för opinionsledare i tidningen Dagen.

    Enda hoppet som jag ser det är att Gud lurar man inte. Guds rike fungerar inte enligt en marknadsekonomi och Gud kan alltid göra nåt nytt. Kanske i vår generation men mer troligare i nästa och nästa efter det. De kanske får nåden att uppleva en ny ”Luther” eller en ny ”Levi Pethrus”.
    Teologin svänger också fram och tillbaka, väckelserörelser har alltid tolkat bibeln mer bokstavligt, det kan bli ett nyvaknat intresse igen.
    Så som det ser ut nu blir det en kvarleva som tror på ett klassiskt sätt. Blir det omöjligt att bo kvar i Sverige får de sälla sig till de miljoner som finns i USA eller mellersta och södra Afrika, möjligen på sikt Kina. Spekulationer javisst….men som Jesu efterföljare måste man alltid vara beredd på uppbrott.

  • Inge

    Jonas visst är det illa ställt i kristenheten på många håll, men att fly till ett annat land för att behålla tron låter det inte väl drastiskt, ja rent av lite egoistiskt? Även om nu endast kvarlevor av bibel troende kvarstår i landet så är det viktiga och dyrbara kvarlevor av ljus som får lysa upp i mörkret. Sannings vittnen som du, Sigvard och Stefan mfl. behövs i vårt land mer än någonsin.
    Sätt inte ditt ljus under skeppan eller i ett annat land, nej sätt det i ljustaken så det får skina klart. Vi vet att det räcker med väldigt lite ljus för att skingra mörkret. Sant som du säger ”Gud lurar man inte” Hans sanning skall ändå till sist segra och det borde vara en tröst för oss alla.

  • Jonas Rosendahl

    Viktig aspekt du för in här Inge. Jag är inte ute efter att vara alarmistisk. Vi ska leva i tro och förbli i kallelsen. Samtidigt vet vi genom historien att läget kan bli så akut att kristna tvingas fly. Vi har även sett det i nutid i mellanöstern hur kristna tvingas fly sina hem och sin stad och sitt land.
    Tron på Guds Ords auktoritet och Guds Ords trovärdighet är viktig så att vi kan förbli andligt sinnade och kan läsa av det andliga läget och uppleva Guds ledning. Det är en bra grund för framtiden oavsett vad som händer…

  • Inge

    Jonas jag uppfattar inte dej som speciellt alarmistisk, men att vi kristna skulle behöva fly från hus och hem här i Sverige på samma sätt som vi ser i Mellanöstern är kanske inte det första man skall oroa sig för, i Sverige är det snarare ett ointresse och ren apati för Guds sanna Ord och det rena evangelium som bör bekymra oss.
    Jonas en helt annan fråga, du har ju på senare tid varit ansvarig för Aletheia.se Varför är denna sida nu nedsläckt?

  • Stanley Östman

    Inge !
    Jonas har säkert koll på detta. Tills vidare prova en annan webbläsare Firefox har något slags spärrfilter, men google chrome fungerar.

  • Jonas Rosendahl

    Inge, du har dina poänger. Men var och en får lyssna in vad Guds Ande säger.
    Jag är inte ansvarig för Aletheia.se. Däremot är jag skribent där och har en Admin roll.
    Bloggen har haft temporära problem som nu är lösta. Prova tryck reload eller som Stanley skriver annan webbläsare så ska bloggen hoppa igång för dig :)



Subscribe to Stefan Swärd