Jag har nu i två ledare i Världen Idag tagit upp två centrala trender i vår tid, nationalismen och globalismen. Den ena ledaren publicerades tisdag 6 oktober och kan läsas här, den andra publicerades i Världen Idags nättidning den 26 september och den hittar man här.

Eftersom jag inte bara är pastor utan också statsvetare, och drivit ett politiskt analysföretag i 26 år, och innan dess jobbat med politisk analys inom näringslivet, tacklar jag frågorna både utifrån ett allmänpolitiskt/statsvetenskapligt och bibliskt perspektiv.

Bibeln har mycket att säga om nationerna, staten, stormakter m.m.

En slutsats i artiklarna är att nationalismen är en mycket stark trend i världen. En del tror att det bara är partier längst ut på högerkanten som är nationalistiska. Enligt min mening är de flesta partierna i västvärlden och i hela världen strikt nationalistiska, i det avseendet att nästan hela deras fokus är på nationella frågor och nationella intressen. Det räcker med att läsa igenom regeringens budgetproposition så inser man att vår nuvarande regering är mycket nationalistisk. Jag noterar att nationer är en tanke som Gud sanktionerar. Vi läser ständigt i Bibeln om nationers uppgång och fall. Men vi läser också i Bibeln att nationer inte är några absoluta enheter. Nationer och nationsgränser ändras ständigt och genom folkvandringar och folkförflyttningar så blandas folken också ständigt. I dagens Europa finns det mycket begränsat med nationer med homogena befolkningar, det är framförallt Island som utmärker sig på det området. Nationalismen ökar i världen vilket visar sig i att antalet nationer har ökat kraftigt i världen och uppgår nu till mer än 200 nationer. Det finns fler områden i Europa som önskar nationell självständighet. Vi får se hur det går med Skottland, en majoritet där vill ha självständighet i förhållande till England.  Den första kristna församlingen växte fram i stormakten Romarriket, men det riket föll samman och dog ut på 400-talet.

Det visar vikten av att Guds folk har sitt medborgarskap i Guds rike, det är ett bestående rike. Nationerna är tillfälliga och provisoriska, och inte bestående. Den kristna kyrkan får aldrig bli helt allierad med den nationella statsmakten, som den har blivit med det traditionella statskyrkosystemet i Europa. Och det var inte bra.

Jag nämner om stormakterna som den mäktigaste kraften i världen, både på Bibelns tid och i vår tid. Men även stormakterna kommer och går, är inte bestående för evigt. Gud reser ibland upp stormakter men i vissa lägen dömer han stormakter. Då försvinner de eller förtvinar och blir en obetydlig nation. Jag tror inte på konspirationsteorier att det är hemliga nätverk av judiska affärsmän som styr över världen. Det finns inte några belägg för denna sak, även om det finns många duktiga judiska affärsmän. Men så trodde Hitler och så tror man i vissa extrema muslimska kretsar, hemliga judiska nätverk som styr över världen. Jag tror att den politiska makten är öppen i sin karaktär, inte minst beroende på det ständiga bytet av folk på alla viktiga toppositioner i världspolitiken.

Den kristna politiska analysen måste också inkludera begrepp som  det bibliska begreppet ”världen” (kosmos på grekiska – nya testamentets grundspråk) och antikrist. De politiska systemen är en del av världen, och därmed en del av det system som ska gå under. Bibeln uppmanar oss att inte älska världen, för den kommer att förgås. Kristus representerar det rike som är bestående i all evighet.

Det antikristliga har funnits i världen hela tiden sedan Kristus trädde fram första gången. Det präglas av förföljelsen mot de kristna, antisemitismen och förföljelsen och förtryck av människor. Det mest antikristliga vi har i världen just nu är den kommunistiska diktaturen Kina och muslimska diktaturer som Iran och Saudi-Arabien. Men de antikristliga tendenserna finns också i världen och präglar ateistiska och helt sekulariserade västländer, även om vi i västvärlden har ett visst mått av religionsfrihet, och kan absolut inte jämställas med Kina och muslimländerna. De antikristliga tendenserna har präglat Sverige under många års avkristning och sekularisering.

De antikristliga tendenserna märks också i världens näst med folkrika land, nämligen Indien, med starkt förtryck av kristna i stora delar av landet.

Jag har i min politiska analys sysslat mycket med både EU- och FN-politik. Enligt min mening så präglas de multilaterala organisationerna i stor utsträckning just av nationalismen. Det är ett stort antal nationalstater som samverkar och försöker kommer överens på dessa arenor. De multilaterala organisationerna ger en röst och inflytande åt de små nationerna, annars skulle stormakterna som USA, Ryssland, Tyskland, Frankrike, England, Japan, Kina och Indien, dominera allting. Jag har svårt att se dessa multilaterala organisationer som en grund för ett mer globalt antikristligt välde, tror mer på att det uppstår utifrån en stormakt som tar över världsherravälde. FN och EU och Världsbanken, och OECD, har varken beskattningsrätt och därmed egna ekonomiska resurser eller militära resurser. Det är bara stormakterna som kan sätta igång ordentliga krig. Ska man försöka spana efter antikristliga tendenser i världen så tittar jag mer på stormaktspolitiken, men visst kan någon eller några stormakter få kontroll över någon av dessa globala organisationer i framtiden, kan man använda det som plattform för världsherravälde.

Allt Bibeln säger om antikrist är mer aktuellt än någonsin på grund av den tekniska utvecklingen. Det är bara i dag i mänsklighetens historia som vi har fått fram teknik för att kunna ha full kontroll över mänskligheten och kommunicera med hela mänskligheten, och kontroll över den globala ekonomin.

Profetisk vaksamhet är viktigare än någonsin.

Dagen ger lite glimtar från vad som just nu händer inom Heart of Evangelism och Sebastian Staksets evangeliserande och sociala arbete. Nu rekryteras Kjell och Anki Karlsten för att leda satsningen i Stockholm med ett nytt kristet socialt center.

 

 

Idag sprids den bilaga som vi länge har jobbat med inom Sebastian Staksets organisation, Heart of Evangelism. Den sprids som bilaga i Dagens Nyheter till alla läsare i Stockholmsregionen. Tidningen är helt präglad av vittnesbörden om människor som har gått från förvandlingen mörker till ljus genom mötet med Jesus. Sebastian Stakset och några av hans närmsta vänner vittnar om detta. Själv bidrar jag med en ledare i tidningen, som förklara varför kristen tro är unik och förklarar vad som är meningen med livet och vår existens. Bilagan sprids idag även som en bilaga i Världen Idag. Läs Jonas Adolfssons kommentar här.

Varför tror jag på Gud?

Som Stockholmare har jag vuxit upp med och levt med det ateistiska paradigmet. Det har varit den värld som man har mött i skolan, på gymnasiet, universitetet, näringslivet, media.

Det finns två alternativ. Det kosmos, det universum, den planeten jorden, den mänsklighet – vi är en del av och kan iaktta, antingen har det kommit till av slumpen och en oändlig mängd tid. Det finns inte någon yttersta mening. Det finns inte någon skapare. Det finns inte något syfte med att vi finns till. Det finns inte någon garanti för att mänskligt liv ska fortsatt vara möjligt. Vår planet kan ju träffas av en meteorit som utplånar allt mänskligt liv. Eller att det uppstår förändringar i kosmos som gör att mänskligt liv på vår planet är en omöjlighet. Det finns inte någon rationalitet som ligger bakom allt. Det finns inte heller någon kärlek som ligger bakom allt. Godhet och kärlek är endast något vi konstruerar, vi som finns till på grund av slumpen.

Det ateistiska alternativet. Det finns inte någon Gud. Det är alltför hisnande för mig. Det stämmer inte med min egen erfarenhet och vad jag kan se när jag tittar ut över vår planet och vårt kosmos, utifrån mitt begränsade perspektiv.

Som Gudstroende tror jag att det finns en mening bakom allt. Att det finns rationalitet i universum. Att saker och ting är genomtänkta och planerade. Att det finns en Gud som faktiskt har bestämt att liv ska vara möjligt på vår planet, och att en mänsklighet ska vara möjlig. Att vi kan älska, därför att det finns en Gud som älskar, och ger kärlek en objektiv innebörd.

För mig har Gudstron en mycket högre förklaringsvärde av den värld jag kan se och min egen förståelse av mig själv som människa i världen. Att allt bara är slump, att allt bara är en olyckshändelse, den tanken är orimlig för mig.

Gudstro eller ateism, det är de grundläggande vägvalen för varje människa.

Jag sitter nu främst hemma och är sjuk. Är nu inne på min 29:e dag med bältros. Det är en sjukdom som man kan få i en lindrig variant eller i en svårare variant. Jag har fått en svårare variant med intensiva nervsmärtor dygnet runt. I Danmark och Norge kallar man bältros för ”Helveteselden”, jag har idag full förståelse för det ordvalet. För 29 dagar sedan hade jag inte en aning om vad bältros var, trodde det bara var lite utslag på huden. Men nu vet jag mer. Men nog om det.

Några ord om amerikanska presidentvalet. Det här blir inte någon fullständig analys.  Det finns mycket som man kan säga om Trump. Den sak jag har mest svårt för hos Trump är hans sätt att offentligt svärta ner människor, oavsett om det handlar om sparkade medarbetare, politiska motståndare, journalister han ogillar, eller företrädare för andra nationer. I min värld ligger det så långt från kristna värderingar som man kan komma. I min värld handlar kristna värderingar bland annat om att tala om andra människor på ett sant och respektfullt sätt. Jag vet inte om någon toppolitiker i västvärlden som har en sådan retorik i offentliga personomdömen som Trump har, och jag djupt ogillar det. Jag har lyssnat på tillräckligt många av hans direktsända presskonferenser och hans direkt skrivna twitter för att komma fram till detta omdöme. Men nog om det. Jag attraherades tidigare av Trump som dokussåpastjärna, tittade gärna på hans program. Som politiker har jag haft svårare för honom, framförallt på grund av hans råa personliga stil.

Det finns naturligtvis saker som Trump har gjort som är bra. Men för mig är personliga karaktären bakom politikern en viktig fråga. Trump är ett geni när det gäller att hantera media. Svenska media uppmärksammar honom mycket mer än Sveriges egen statsminister. I USA och även globalt väcker han uppmärksamhet dagligen, via media. Att han ofta har konflikter med media blir en del av dramaturgin, det gör att de uppmärksammar honom ännu mer. Trump utnyttjar konflikterna med media mycket skickligt. I det avseendet håller han medievärlden i sin hand, och jag tror att han därför kommer att vinna presidentvalet. Men vi får se.

Jag har begränsade kunskaper om amerikansk politik så jag har svårt att bedöma hela situationen. De områden jag kan bäst är abortpolitiken, ett område där jag har doktorerat på för länge sedan. Skrev faktiskt lite om amerikansk abortpolitik i min doktorsavhandling. De andra områdena där jag har hyfsade kunskaper är amerikansk energi- och klimatpolitik eftersom jag i många år har jobbat med konsultuppdrag på dessa områden. På det området tycker jag Trump har påvisat katastrofalt dåliga kunskaper och har bristande förståelse för den omställning som pågår inom globala energisystemen och den aktuella miljö- och klimatforskningen.

När det gäller abortfrågan så har USA haft fri abort sedan 1973. Inte någon president efter 1973 har eller har kunnat ändra på detta, inte heller fyra år med Trump vid makten. Amerikansk abortpolitik utformas i första hand på delstatsnivå, där man avgör hur lättillgängligt det ska vara att få göra en abort. Det är ett område där presidenten inte har ett inflytande. Republikanska presidenter brukar utnämna mer konservativa domare till Högsta domstolen, men det har hittills inte påverkat beslutet om fri abort som fattades av Högsta domstolen 1973. Så jag har svårt att begripa hur den frågan är avgörande när man röstar på en viss president. Biden är uppenbart en abortliberal person, men jag har svårt att begripa hur det kommer att påverka amerikansk politik om han blir vald.

Men hade jag varit amerikan hade jag nog haft svårt att rösta överhuvud taget med de kandidater som finns. Trump 74 och Biden 78. Att vara amerikansk president kräver en arbetsvecka på säkerligen 80-100 timmar, och tillgänglighet dygnet runt årets alla dagar. Jag tycker inte det är en möjlig arbetsbörda för en person över 70. Dessutom måste presidenten vara mycket väl påläst och uppdaterad om alla tänkbara frågor, ständigt. Kan herrar i den åldern garantera att man klarar detta i fyra år framåt. Hur kan man i den åldern garantera en god hälsa fyra år framåt. Summa summarum, jag tycker att det måste vara yngre personer än så för ett sådan typ av uppdrag. Det spekuleras ju i att Biden redan uppvisar begynnande senilitetstendenser. Och hur blir det om fyra år. Hade jag varit amerikan hade det varit svårt att rösta på någon av denna anledning.

När det gäller kompetens och presidentskap anser jag att en avgörande egenskap hos en amerikansk president är kunskaper om internationella relationer, och förståelse för politiken på världsnivå. Man är högste företrädare för USA och alla dess relationer med Europa, Asien inklusive Kina, Indien och Japan, Ryssland, mellanöstern och hela övriga världen. Att långsiktigt skapa bra samarbete och förutsättningar för USA på den globala arenan, är den avgörande uppgiften för en amerikansk president. Internationell politik handlar om fingertoppskänsla för diplomati och att skapa långsiktiga relationer som gynnar USA. Jag är inte övertygad om att det är de främsta företrädarna som något av partierna har lyckats vaska fram. Jag är rädd för att kommunistiska diktaturen Kina stärker sin ställning i världen för närvarande. De agerar långsiktigt och systematiskt och stärker sin ställning i olika delar av världen både ekonomiskt och politiskt. Detta ser jag som den mest hotande frågan på global nivå. Det kräver en amerikansk president med fingertoppskänsla och oerhörd skicklighet i att bygga nätverk globalt för att hålla stånd mot kinesiska frammarschen.

För två veckor sedan hade jag inte någon aning om vad bältros var för något. Idag vet jag en hel del. Fredag för 12 dagar sedan åkte jag in till St Göransakuten med intensiva smärtor i hjärttrakten. De hittade inte några fel på mig, blev hemskickad. Natten mellan söndag och måndag för 10 dagar sedan åkte jag in till akuten igen efter en natt med intensiva smärtor vid hjärtat. När jag då kom in till akuten hade Bältrosutslagen börjat visa sig, läkaren kunde direkt ställa diagnosen. Intensiva brinnande smärtor dygnet runt, det är vad man har fått leva med sedan dess. Jag lyckades dock genomföra TV-inspelningen under tisdagskvällen om den stora kristna flyktingdebatten, dock på en del värktabletter. Jag sympatiserade med initiativtagarnas intentioner,  Göran Reierstam och Jacob Andelius. Att försöka bena ut frågorna och försöka hitta orsaken till varför vanliga kristna idag kommer till helt olika slutsatser. Det skapar konflikter i kristna hemmen. Bra genomfört av Dagen och TBN. Senare under kvällen ringde Sebastian Stakset och berättade glädjestrålande om de senaste nyheterna från den fronten. Vi står nu inför ett köp av byggnader för ett första behandlingshem, det ska ha fokus på utsatta flickor. vi står också inför att få tag i lokaler för ett första dagcenter i Stockholm.

Jag kämpar vidare. Enligt vad jag har läst mig till kan Bältros i absolut bästa fall gå över inom två veckor, i värsta fall kan de intensiva smärtorna hålla på i upp till ett år. Jag kämpar vidare, och tror på ett tillfrisknande närmaste veckan, men med en erfarenhet rikare.

På söndag blir det Alpha- och Betasamling på Östermalm. På lördag blir det EFK:s digitala kongress, där jag kommer att vara med och presentera den motion som jag har skrivit tillsammans med Björn Cedersjö, Jonatan Arenius och Niclas Öjebrant, om hur vi ska processa frågan framåt om samkönade relationer. Hela fredagen ägnas åt styrelsemöte för Evangeliska Alliansen. Man måste inte ligga hemma i en säng och ha ont hela dagarna, om man har bältros. Att vara aktiv är ett sätt att försöka komma ifrån den ständiga värk som man känner.

Vad vi ska göra åt gängkriminaliteten är största frågan inom politiken just nu. Hårdare straff och mer fängelser tycks vara standardsvaret.

Som kristna har vi ett annat svar – det är frälsning och omvändelse. Sebastian Staksets bok är ett fantastiskt vittnesbörd om en gängkriminell på högsta nivån som har upplevt just detta, frälsning och omvändelse.

Nu gör Sjöbergs förlag en jättesatsning på att sprida Sebastians bok till 130.000 hushåll i södra Stockholm. En bok inklusive porto kostar 12,50. Du kan vara med och bidra och hjälpa till med detta. Nedan finns all info om hur du kan stötta detta projekt.

 

https://www.sjobergsforlag.se/kampanj-stockholm

 

Senaste dagarna har jag blivit påmind om kroppens förgänglighet. Mitt stora hopp som kristen är uppståndelsen, våra befintliga kroppar är lagda under förgängelsen och har sina skavanker. Har haft intensiva smärtor sedan i onsdags natt i hjärtområdet, åkte in till St Göransakuten i fredags och de hittade inte något fel på mig. Åkte in igen natten mellan söndag och måndag, och då upptäckte de att bältros brutit ut i hjärtområdet. Det drabbar ju främst personer över 50, och är en hudsjukdom, men det gör förskräckligt ont. Så jag har varit lite däckad några dagar men har fått medicinering för detta och det går över mänskligt sett, men kan ta ganska lång tid i värsta fall. Men  alltid skönt att veta vad man har för sjukdom, då kan också bönerna blir mer tydligt definierade. Att bara gå omkring och ha jätteont i hjärtat är ju inte så kul om man inte vet vad det beror på.

Har haft en fantastisk helg på Drakudden norr om Stockholm, där vi har mötts som styrelse och medarbetare i Heart of Evangelism, Sebastian Staksets organisation för att driva evangelisationskampanjer och driva bland annat kristna behandlingshem. Det finns mycket tro, energi och handlingskraft i denna organisation, som blandar friskt mellan nyfrälsta missbrukare och kriminella och etablerade kristna affärsmän och ledare. En stor nåd att nu få vara ordförande för denna organisation som sprudlar av vision och handlingskraft, mycket spännande kommer att hända under nästa år. Vi hoppas på att evangelisationskampanjerna ska kunna börja igen i januari. Under coronapausen har Sebastian och hans medarbetare bland annat satsat på youtubegudstjänster och poddar, poddarna har ett lyssnarantal på en bra bit över en halv miljon människor. Dessa poddar når långt utanför kyrkkretsarna.

En viktig satsning som görs närmaste veckorna är Sjöbergs förlags gigantiska satsning på att sprida Sebastians bok i Stockholms södra förorter, över 130 000 böcker ska skickas hem till samtliga hushåll. Vill du vara med och bidra ekonomiskt, hör av dig till Sjöbergs förlag så snabbt som möjligt.

Stakset och hans organisation har unika ingångar i Sveriges kriminella värld, våra fängelser och behandlingshem. Vi ser nu frälsningsunder i dessa kretsar nästan varje vecka.

Under lördagen kom beskedet om Dödspatrullen i Rinkeby och dess fängelsedomar i Danmark, tre unga grabbar döms till livstids fängelse, två döms till 20 års fängelse. Jag har inte lätt för att gråta, i lördags grät jag på vår samling under lördagskvällen, då jag tänkte på de fem unga grabbarna i Dödspatrullen. Förstörda och märkta liv, därför att man har valt mörkret istället för ljuset. Men evangeliets ljus och frälsningens möjlighet gäller alla. Det kristna svaret är empati, evangelium, kärlek och engagemang – inte hämndlystnad och straff. Sebastian berättade om en av Sveriges mest kända mördare som har blivit frälst på Kumlaanstalten där han har bibelstudier och vittnar om Jesus.

Det kristna svaret på gängkriminaliteten är frälsning. Politikens svar är hårdare straff och fler poliser. Vi tror på väckelse bland de mest utsatta, och i de värsta bostadsområdena. Vi vill fortsätta med våra evangelisationskampanjer, inte för att underhålla redan kristna, utan för att nå de förlorade.

Noterar att Världen Idag uppmärksammar att Joel Halldorf i sin senaste bok och på twitter öppet försvarat homosexuella äktenskap. Det är anmärkningsvärt både med tanke på att han är pingstvän och ledarskribent på tidningen Dagen. Men knappast uppseendeväckande om man följt debatten några år.

Jag kommenterade på min blogg i mars 2015 en ledartext som Joel Halldorf publicerade i Dagen i mars 2015. Man hittar ledaren här. Bakgrunden var den kände amerikanske predikanten Rob Bells ställningstagande för samkönade äktenskap som Joel kommenterade i sin ledare. Även om jag tydligt uttrycker att jag skarpt gillar det mesta av det Joel skriver, och det gäller fortfarande, tyckte jag att han i den ledaren var otydlig och med grumliga resonemang.

Så här skrev jag i mitt ganska långa blogginlägg i mars 2015:

Tidningen Dagen har skrivit om Rob Bell och framförallt lyft fram hans stöd för samkönade äktenskap. Jag kommenterade detta i min ledare i Världen Idag i måndags och Joel Halldorf kommenterade detta i sin ledare i Dagen igår. På Twitter har jag uppmanat folk att jämföra min och Joels ledare.

Jag har ju försökt tidigare att kommentera frågan om homosexualitet och skrev ett blogginlägg 2012 där jag argumenterade för något jag kallade för en evangelikal medelståndpunkt. Jag upprepar här inte innehållet i detta, utan hänvisar bara till länken i föregående blogginlägget.

Jag har aktivt arbetat med denna fråga sedan sjuttiotalet och följt både samhällsutvecklingen och kristenhetens hantering av frågan. Framförallt har jag under en hel del år följt enskilda kristna som brottats med frågorna och har mött alla varianter av förhållningssätt. Skrev i ämnet redan för 35 år sedan, och minns att jag hade ingående samtal med den statliga utredare som utformade lagförslaget om registrerade partnerskap för 35 år sedan. Det som är sorgligt att se är den kristna kyrkans utveckling, med en medioker och långsam anpassning efter samhällsutvecklingen, där man tänker och resonerar som alla andra, fast 20-30 år efter samhällets förändringar. Och där de olika samfunden i någon sorts trappstegsutveckling följer utvecklingen, Svenska kyrkan i spetsen, sedan kommer Equmeniakyrkan en bit efteråt, och där idag Frälsningsarmén, Pingströrelsen och EFK rör sig i kölvattnen en bit efter. De nya rörelserna som Livets ord och Hillsong har en mer konsekvent konservativ syn och undervisning på samlevnadsfrågor, en hållning som var ganska självklar för bara några få år sedan inom Pingst och EFK, och tidigare även i Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Men notera, många församlingar och präster/pastorer inom Svenska kyrkan, EFS, EqK, Pingst, EFK försvarar en konservativ kristen syn, men opinionsläget ser olika ut i respektive samfund.

Kristna värderingar om samlevnad, sexualitet och äktenskap kan inte vara grundat i något annat än i Gud och hans ord, och där kristna kyrkans utveckling och undervisning under 2000 år är ett hjälpmedel  att tolka skrifterna. Det som händer i vissa protestantiska kyrkor är inte något annat än en sekularisering. Jag kommenterar nu detta i punktform för att resonemangen inte ska bli för röriga.

1. Bibeln ger en helhetsvision för det Bibeln kallar det goda livet, det Gud har tänkt, och ger en idealbild för både sexualitet, samlevnad, äktenskaplig samlevnad. Jag håller helt med Joel om att det är fel att bara diskutera homosexualitet utifrån ett par enstaka bibelverser, man måste ge Bibelns helhetssyn kring frågor om sex, samlevnad, äktenskap. Jag tycker dock att detta görs i kristen undervisning om sex, samlevnad, familjeliv m.m., inte minst har det kommit ut många bra undervisande böcker under en följd av år, både utifrån evangelikal, pingstkarismatisk och katolsk grundsyn. Jag har själv hållit åtskilliga bibelstudier och predikningar under mitt liv kring dessa frågor, och har av dessa skäl aldrig tagit upp homosexualitet som ett separat ämne. Även i min korta ledare i Världen Idag i måndags försökte jag peka på helhetsvisionen kring dessa frågor.

2. Bibeln ger inte bara idealbilder, det visar också hur vi brottas med vår brustenhet, vår synd, vår benägenhet att missa målet, det Gud har tänkt. När det gäller sex och samlevnad finns det många exempel på detta i skriften (människors felsteg, brustenhet, synd), men det ges också vägledning om hur detta ska hanteras. Bibeln visar också en väg till seger, till förlåtelse, till befrielse.

3. Jag håller med Joel H om att i viss utsträckning kan man argumentera för en kristen sexualetik utifrån allmänna moraliska argument. Vissa delar av kristna etiken är ju inte särskilt unik, utan delas av många. 85 procent av svenskarna är emot otrohet och anser det vara omoraliskt, där har man samma uppfattning som Bibeln. Jag njöt av att ha torgmöte ihop med den välkände socialdemokratiske feministen Maj-Britt Theorin vid förra årets Almedalsvecka, där vi höll kamptal mot prostitution och talade för porrfria hotell. När det gäller homosexualiteten är jag dock osäker på vilken typ av allmän argumentation och moraliska överväganden man ska referera till. För mig som kristen blir trots allt huvudargumentet att det inte är enligt Guds skapelseplan, inte Guds tanke med sexualitet och samlevnad. Bibelns etik innehåller dessutom i vissa delar en ganska unik etik, inte minst i synen på sexualitet, äktenskapssynen där sex återspeglar förhållandet mellan Kristus och församlingen m.m.

4. Även om jag håller med Joel i vissa resonemang är jag mycket förvånad över att han inte alls kommenterar Bells ställningstaganden i dessa frågor. Bell yttrar sig ju inte bara om lagstiftningen utan han menar att det är helt ok att leva i ett homosexuellt äktenskap och vara kristen. Han har uppenbarligen glidit bort från kristna synd- och idealbildsresonemang  kring samlevnad. Jag har noga lyssnat på det Bell har sagt, och jag menar att han tydligt argumenterar för att tidsandan och inte Bibeln ska styra i denna fråga. Det är märkligt att Joel och i detta fall Dagen, inte argumenterar emot, vilket jag med all tydlighet gör på ledarplats i Världen Idag. Jag tror att Joel delar min inställning i denna fråga, och om så är fallet tycker jag tystnaden är obegriplig.

5. Joel argumenterar för en biblisk helhetssyn, man kan inte bara läsa Rom. 1:26-27 och några texter till. Men där skulle det vara intressant att veta vad han menar. Liberalteologerna resonerar ju just på detta sätt och menar att en rad allmänna texter om kärlek i Bibeln medför att en text som Rom. 1:26-27 inte är giltig. Det är ett orimligt förhållningssätt för en bibelkonservativt troende. Jag antar Joel håller med mig men han säger det inte i denna ledare. En bibelkonservativ läsare väger in Rom. 1:26-27 tillsammans med andra relevanta bibeltexter, en som argumenterar för en annan kristen äktenskapssyn menar att vissa andra bibeltexter är överordnade Rom 1. Det är en stor skillnad här i bibeltolkning.

6. Joel tar sedan upp andra frågor och svårigheterna med att följa Bibelns undervisning och att tolkning har förändrats. Där är jag dock mycket kritisk till att bunta ihop olika frågor. Därför att moderna kyrkan vacklar i vissa frågor bör man vackla i andra frågor, annars är man inte konsekvent. En lärjunge till Kristus har som enda rättesnöre att följa Kristus, lyda hans ord, och aktivt sträva efter att hålla sig borta från synden. Alla kristna får kämpa med detta, och det finns inte någon som inte har någon form av kamp mot synden. Men undervisningen och inriktningen från teologiska institut, pastorer, kristna tidningar, måste vara att ge en biblisk vision om syndens fara och det goda livet i Kristi efterföljd, att leva i helighet stället för i synd. All form av synd förstör både våra egna och omgivningens liv. Den uppluckring kring äktenskapstrohet som Joel pekar på, jag håller inte med om hans bild stämmer här. Det är ett ideal att hålla ihop ett kristet äktenskap, och skilsmässa uppfattas som ett misslyckande, så är det oftast även i sekulära sammanhang. Katolska kyrkan har inte backat från sina doktriner om äktenskapets oupplöslighet, och att sexuella samlevnaden hör till äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det står pingstpastorer också för i regel. Att misslyckanden sker, och att vi får kämpa med mänsklig svaghet får ju inte innebära att vi tonar ned idealen som Bibeln ger oss. Frågan om kvinnors tjänst kan inte heller jämföras med frågan om homosexualitet. Man kan sammanväga de olika bibeltexterna där på lite olika sätt. För katolska kyrkan som mest betonar att kvinnor inte ska vara präster, driver ju komplementaritetstanken. Man bör komma ihåg att katolska kyrkan bejakar kvinnligt ledarskap på en rad olika sätt, dock med undantag för att vara präst. Så bilden är inte så entydig. Frälsningsarmen bejakade fullt ut kvinnligt ledarskap på 1870-talet men har varit helt främmande för samkönade äktenskap, det går inte att jämföra dessa frågor.

7. Sedan kommer Joel in på frågan om regler kontra etik. Om reglerna får ett egenvärde blir de obegripliga. Visst håller jag med om detta. Men jag saknar i resonemanget tanken på syndens allvar. Synden förstör våra liv och dödar oss i slutändan. Synd är inte samma saker som praktiska ordningsregler som kan variera över tiden. Synd är något som förstör vår relation till Gud, och som också förstör våra egna liv. Helighetslängtan och längtan till radikal efterföljelse måste här alltid prägla den troende, inte att försöka anpassa oss efter världens måttstockar så mycket som möjligt. Det är allvarligt att bagatellisera någon form av synd. För att ta två konkreta exempel: en tydlig synd i Bibeln är oförlåtelse och bitterhet, en sådan synd kan vi som kristna brottas med, men den får aldrig försvaras eller normaliseras. Den synden förstör våra liv, och kan förstöra även för vår omgivning. En annan synd är sexuell otrohet. Nu finns den enkla snabbfixen, nätporren. Det förstör våra liv, det skadar våra relationer till kvinnor, det skadar också genom att de kvinnor man tittar på är ofta prostituerade, genom sitt tittande supportar man trafficking. Detta är synd och ingenting annat. Jesus har kommit för att sätta oss fria från syndens makt, och han har burit syndens straff för att vi ska bli förlåtna. Det är det kristna budskapet. Jesus varnar kraftigt dem som bagatelliserar synden och hävdar att synd inte är synd.

8. I min kommande bok om korset som kommer ut på skärtorsdagen, har jag ingående resonemang om vad synd är och Guds vrede över synden. Det är förutsättningen för korset, frälsningen, nåden och evangeliet. Kristna tron handlar om att syndaren blir benådad och upprättad. Folk som inte är syndare behöver inte någon frälsare, och då är det omöjligt att bli kristen.

9. Det finns mycket mer att säga om detta. Jag och Joel är nog överens om mycket, men jag tycker han är obegripligt otydlig i sin ledare. Med det starka sekulariseringstryck vi lever med på församlingsnivå, med begränsad bibelkunskap, och bristande förståelse för kristet tänkande – så kan sådan otydlighet bli förödande. Mina många år som lokal församlingspastor har gett mig den övertygelsen.

10. Jag är också förvånad över att Joel inte berör svagheten hos Bells tänkande. Kristna kyrkan är global och har 2000 år på nacken. Äktenskapssynen hör rimligtvis till grundläggande kristna lärofrågor. Vilken rätt har teologiskt liberala kyrkor i västvärlden att ändra i kristen lära och praxis på ett sätt som är otänkbart för tidigare generationer, men också för de breda strömningarna i den globala kristenheten. Det blir en nykolonialism driven från liberala kyrkor i USA och politiskt styrda lutherska statskyrkor i Europa, med vilken rätt har dessa att kräva att Kinas, Afrikas och Latinamerikas kristna ska följa efter deras idéer?

11. Hela denna debatt känns hopplöst tröttande. Vi som står för en mer konservativ bibelsyn och bibeltolkning kring sex och samlevnad har ju inte något intresse av att på något överdrivet sätt tala om detta, vi tycker bara att det behöver vara ett inslag i den lokala församlingens undervisning. De teologiskt liberala krafterna som ska riva upp en 2000-årig äktenskapssyn, och ständigt ta upp frågan om homosexuell samlevnad, gör att det blir för stora proportioner kring dessa frågor. Och det blir alltid vi som försvarar kristna traditionen och långsiktigheten, och globala perspektivet, det blir alltid vi som hamnar i skottgluggen. Jag har nu blivit utskälld konstant kring min syn på dessa frågor sedan jag började att skriva och tala om det under andra halvan av sjuttiotalet. Det har funnits dagar då man nästan har längtat efter att bli landsförvisad.

12. Att människor definieras utifrån sexuell läggning är inte ett kristet-bibliskt sätt att se på saken. Det är i sig ett sekulariserat perspektiv att människor definieras som homosexuella eller heterosexuella, vi är alla människor som skapats till Guds avbild. Att definiera människor på detta sätt är varken en biblisk-kristen syn, det stämmer inte heller med erfarenheten. Människor brottas ofta med sin sexuella läggning och könsidentitet. Jag minns en ledarkonferens vi hade i Stockholm med John Burke som skrivit boken om att komma som du är till kristna kyrkan. Han berättade om en kvinna i hans församling med homosexuella känslor. Efter förbön och själavård upplevde hon befrielse från detta, när hon själv kunde börja förlåta dem som utsatt henne för sexuella övergrepp som barn. Jag tar det bara som ett exempel på att sexuell läggning inte är på samma nivå som att vara höger- eller vänsterhänt. Jag tänker på min en god vän till mig som levde ett promiskuöst homosexuellt liv, fick sedan göra ett radikalt möte med Jesus. Han kände direkt att hans livsstil var fel och bad till Jesus om hjälp till ett förvandlat och nytt liv. Han har nu levt i ett lyckligt heterosexuellt äktenskap under en följd av år, han förnekar inte att han känslomässigt kan brottas med sina homosexuella känslor, men har ber Jesus om hjälp, och har kunnat hantera denna brottningskamp på ett bra sätt.