Sebastian Stakset

Har haft en fantastisk helg på Drakudden norr om Stockholm, där vi har mötts som styrelse och medarbetare i Heart of Evangelism, Sebastian Staksets organisation för att driva evangelisationskampanjer och driva bland annat kristna behandlingshem. Det finns mycket tro, energi och handlingskraft i denna organisation, som blandar friskt mellan nyfrälsta missbrukare och kriminella och etablerade kristna affärsmän och ledare. En stor nåd att nu få vara ordförande för denna organisation som sprudlar av vision och handlingskraft, mycket spännande kommer att hända under nästa år. Vi hoppas på att evangelisationskampanjerna ska kunna börja igen i januari. Under coronapausen har Sebastian och hans medarbetare bland annat satsat på youtubegudstjänster och poddar, poddarna har ett lyssnarantal på en bra bit över en halv miljon människor. Dessa poddar når långt utanför kyrkkretsarna.

En viktig satsning som görs närmaste veckorna är Sjöbergs förlags gigantiska satsning på att sprida Sebastians bok i Stockholms södra förorter, över 130 000 böcker ska skickas hem till samtliga hushåll. Vill du vara med och bidra ekonomiskt, hör av dig till Sjöbergs förlag så snabbt som möjligt.

Stakset och hans organisation har unika ingångar i Sveriges kriminella värld, våra fängelser och behandlingshem. Vi ser nu frälsningsunder i dessa kretsar nästan varje vecka.

Under lördagen kom beskedet om Dödspatrullen i Rinkeby och dess fängelsedomar i Danmark, tre unga grabbar döms till livstids fängelse, två döms till 20 års fängelse. Jag har inte lätt för att gråta, i lördags grät jag på vår samling under lördagskvällen, då jag tänkte på de fem unga grabbarna i Dödspatrullen. Förstörda och märkta liv, därför att man har valt mörkret istället för ljuset. Men evangeliets ljus och frälsningens möjlighet gäller alla. Det kristna svaret är empati, evangelium, kärlek och engagemang – inte hämndlystnad och straff. Sebastian berättade om en av Sveriges mest kända mördare som har blivit frälst på Kumlaanstalten där han har bibelstudier och vittnar om Jesus.

Det kristna svaret på gängkriminaliteten är frälsning. Politikens svar är hårdare straff och fler poliser. Vi tror på väckelse bland de mest utsatta, och i de värsta bostadsområdena. Vi vill fortsätta med våra evangelisationskampanjer, inte för att underhålla redan kristna, utan för att nå de förlorade.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Martin Hallebo

    Menar du då att hårdare straff är fel? Visst är det tragiskt att folk väljer gängkriminalitet. Kanske är jag inte lika empatisk som du, men mina tårar rinner för offren för gängkriminalitetens härjningar: den 12-åriga tjej som sköts ihjäl på allmän plats. Mamman som blev mördad ute på gatan i Malmö förra året och alla de andra vars liv slagits sönder pga gängkriminellas törst efter pengar och makt.
    Killarna som blir inburade behöver definitivt frälsning. Det är nog ingen kristen som ifrågasätter, men till den dagen så är jag ändå tacksam att de inte har fritt tillträde till gatorna igen.

  • Stefan Swärd

    visst, samhället har sina lagar och regler, och effektivt polisarbete är aldrig fel. Det jag menar är att samhällsdebatten handlar bara om hårdare tag just nu. Och i vissa kretsar blir det hat mot invandrare i allmänhet pga en liten minoritets härjningar. Det kristna svaret är på en annan nivå och går till roten på själva problemet, det är frälsning, omvändelse och befrielse från synden. Nya och förvandlade hjärtan åstadkommer mycket mer än bara långa fängelsestraff.

  • Martin

    Jag ifrågasätter inte frälsningen. Hur tycker du att Sveriges mjukare linje har fungerat? Om du läser historien kring de grabbar som dömdes i Danmark? Är den fortsatta vägen framåt saft och bullar och frivilliga insatser? På dig låter det som att de kriminella har inget val än att bli kriminella. Hur ska du kunna predika omvändelse och nåd om människan inte har ett eget ansvar för sitt liv utan bara är ett offer?
    Handlar inte om hat mot invandrare men kan tycka att ni lever i en helt annan värld. När människor står och skanderar ”död åt judarna” i Malmö eller vandaliserar, misshandlar blåljuspersonal. När kriminella gäng kan sätta upp vägspärrar vid ”deras” områden: varför skriver du inte om det? Har du inte empati med de som drabbas av detta? Varför åker du inte ned dit och evangeliserar? Uppriktiga frågor för min upplevelse är att många kristna debattörer gärna skriver om en idealbild men inte gör nåt åt det själva. Under tiden pågår våldet och när polisen griper in för att stävja det så blir det klagomål om att hårdare tag inte är lösningen.
    Lösningen med stort ”L” är självklart Jesus, men våldet kan inte fortgå.

  • wildwest63

    Debatten kanske möjligen (jag är inte ens säker på det) handlar om hårdare tag. Men några hårdare tag har vi i praktiken inte sett på decennier. Det är ganska provocerande att skriva om gråtanfall när förhärdade mördare begår brott på svenska skattebetalares bekostnad! Det är faktiskt magstarkt. Man kan naturligtvis förfasa sig över deras livsval, men när oskyldiga människor (i en del fall – mordet i Danmark var knappast på oskyldiga i gängse mening) offras för dessa mordmaskiners framfart så vore det mer på sin plats att ägna sig åt gråt över de oskyldiga offren än för deras bödlar.

    Ja, omvända människor är naturligtvis det bästa och det hade varit bra om ”trollformeln” Jesus hade räckt att väsa åt dem och att de i nästa sekund hade varit väckelsepredikanter. Men nu är frälsningen ett personligt val som måste accepteras och så länge dessa mordmaskiner inte gör det är de att betrakta som helt livsfarliga och inte ägnade att befinna sig i samhället någon minut i resten av sina liv. Det man sår för man skörda, även om man blir frälst i fängelset. Det finns inte, och ska inte finnas, nån allmän amnesti för att man säger att man blivit frälst. Dessutom är jag skeptisk till för snabba slutsatser. Var inte Svartenbrandt frälst också, men begick ett antal grova brott? Frälsningen måste visa sig i praktiken fungera också. Annars är det ingen frälsning alls.

    Sedan har vi ett enormt integrationsproblem och det är naturligtvis så att migrantgrupperna är överrepresenterade i många av de grova brotten. Eller hade vi könsstympningsbrott, hedersbrott, gängskjutningar, ständiga mord, förnedringsvåldtäkter dagligen på 80-talet? Inte vad jag vet. Då löpte nån rymning från ett fängelse som en följetong i tidningarna under flera veckor. Annars har debattörer en enorm förmåga att hitta de mest obegripliga korrelationer, ungefär som att jag är ansvarig för svarta amerikaners död om jag anser att Trumps politik är bättre än demokraternas. Men när det gäller korrelationen mellan migranter o brott, då förmörkas plötsligt hela slutledningsförmågan och två parallella kurvor i en graf måste vara en ren tillfällighet utan kausalitet. Bara en av alla de nedtystade studierna är den om gruppvåldtäkter i Oslo där 100% var svarta afrikaner. I all ghetton i förorterna sker brotten, vem bor där till 80-90%? Varifrån kom somalierna i dödspatrullen? Från Östermalm?

    I den nya värdebaserade brottskatalogen som nyligen presenterades visar det sig att brotten exploderat sedan 90-talet precis som gemene man med ögon och öron själv har konstaterat istället för vänstervridna kriminologers litanior om motsatsen.

    Givetvis är det alltid, i alla tider, i alla omständigheter, under varje som helst läge en minoritet som begår brott. Måste man alltid tjata om det? Vore det inte så skulle vi leva i ett konstant gerillafältslag som inte omfattas av Genevekonventionen.

    Vad jag mer gråter över är hur ansvarslösa politiker, opinionsbildare, journalister, socialtanter och ganska många kyrkoledare har förstört ett Sverige som visserligen inte var perfekt, men som fungerade bra mycket bättre än den variant av Libyen som vi snart är, laglöst land, där statsmakten inte har auktoritet. Vi ska älska vår nästa, som i första hand är familjen och sedan i stigande grad utökas till att omfatta nationen. Men vi började i andra änden, vi älskade en somalisk dödspatrullare mer än tant Agda, inlåst på ett dåligt fungerande äldreboende med besöksförbud och utan tillgång till syrgas när det krävdes.

  • Stefan Swärd

    Mitt blogginlägg är inte ett inlägg i en allmän kriminalpolitisk debatt. Vårt uppdrag i Heart of Evangelism är att predika evangeliet, och vi tror att Guds nåd och frälsning gäller alla människor, oavsett hur stora eller små synder man har begått. Vår erfarenhet är att öppenheten för evangeliet är större bland människor som det har gått riktigt snett för än de duktiga, framgångsrika och väl fungerande människor. Jag tycker också att vi behöver ett effektivare polisarbete för att låsa in grovt kriminella. Från Heart of Evangelism tror vi också på människans möjlighet till frälsning och omvändelse. Det måste finnas möjlighet till att korta ner t.ex. långa fängelsestraff om en person visar äkta och sann frälsning och omvändelse och tar avstånd från sitt kriminella liv.

  • https://nyttliv.home.blog Tony Malmqvist

    Men har du då fällt så mycket som en tår över deras offer?