Joel Halldorf och homosexualiteten

Noterar att Världen Idag uppmärksammar att Joel Halldorf i sin senaste bok och på twitter öppet försvarat homosexuella äktenskap. Det är anmärkningsvärt både med tanke på att han är pingstvän och ledarskribent på tidningen Dagen. Men knappast uppseendeväckande om man följt debatten några år.

Jag kommenterade på min blogg i mars 2015 en ledartext som Joel Halldorf publicerade i Dagen i mars 2015. Man hittar ledaren här. Bakgrunden var den kände amerikanske predikanten Rob Bells ställningstagande för samkönade äktenskap som Joel kommenterade i sin ledare. Även om jag tydligt uttrycker att jag skarpt gillar det mesta av det Joel skriver, och det gäller fortfarande, tyckte jag att han i den ledaren var otydlig och med grumliga resonemang.

Så här skrev jag i mitt ganska långa blogginlägg i mars 2015:

Tidningen Dagen har skrivit om Rob Bell och framförallt lyft fram hans stöd för samkönade äktenskap. Jag kommenterade detta i min ledare i Världen Idag i måndags och Joel Halldorf kommenterade detta i sin ledare i Dagen igår. På Twitter har jag uppmanat folk att jämföra min och Joels ledare.

Jag har ju försökt tidigare att kommentera frågan om homosexualitet och skrev ett blogginlägg 2012 där jag argumenterade för något jag kallade för en evangelikal medelståndpunkt. Jag upprepar här inte innehållet i detta, utan hänvisar bara till länken i föregående blogginlägget.

Jag har aktivt arbetat med denna fråga sedan sjuttiotalet och följt både samhällsutvecklingen och kristenhetens hantering av frågan. Framförallt har jag under en hel del år följt enskilda kristna som brottats med frågorna och har mött alla varianter av förhållningssätt. Skrev i ämnet redan för 35 år sedan, och minns att jag hade ingående samtal med den statliga utredare som utformade lagförslaget om registrerade partnerskap för 35 år sedan. Det som är sorgligt att se är den kristna kyrkans utveckling, med en medioker och långsam anpassning efter samhällsutvecklingen, där man tänker och resonerar som alla andra, fast 20-30 år efter samhällets förändringar. Och där de olika samfunden i någon sorts trappstegsutveckling följer utvecklingen, Svenska kyrkan i spetsen, sedan kommer Equmeniakyrkan en bit efteråt, och där idag Frälsningsarmén, Pingströrelsen och EFK rör sig i kölvattnen en bit efter. De nya rörelserna som Livets ord och Hillsong har en mer konsekvent konservativ syn och undervisning på samlevnadsfrågor, en hållning som var ganska självklar för bara några få år sedan inom Pingst och EFK, och tidigare även i Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Men notera, många församlingar och präster/pastorer inom Svenska kyrkan, EFS, EqK, Pingst, EFK försvarar en konservativ kristen syn, men opinionsläget ser olika ut i respektive samfund.

Kristna värderingar om samlevnad, sexualitet och äktenskap kan inte vara grundat i något annat än i Gud och hans ord, och där kristna kyrkans utveckling och undervisning under 2000 år är ett hjälpmedel  att tolka skrifterna. Det som händer i vissa protestantiska kyrkor är inte något annat än en sekularisering. Jag kommenterar nu detta i punktform för att resonemangen inte ska bli för röriga.

1. Bibeln ger en helhetsvision för det Bibeln kallar det goda livet, det Gud har tänkt, och ger en idealbild för både sexualitet, samlevnad, äktenskaplig samlevnad. Jag håller helt med Joel om att det är fel att bara diskutera homosexualitet utifrån ett par enstaka bibelverser, man måste ge Bibelns helhetssyn kring frågor om sex, samlevnad, äktenskap. Jag tycker dock att detta görs i kristen undervisning om sex, samlevnad, familjeliv m.m., inte minst har det kommit ut många bra undervisande böcker under en följd av år, både utifrån evangelikal, pingstkarismatisk och katolsk grundsyn. Jag har själv hållit åtskilliga bibelstudier och predikningar under mitt liv kring dessa frågor, och har av dessa skäl aldrig tagit upp homosexualitet som ett separat ämne. Även i min korta ledare i Världen Idag i måndags försökte jag peka på helhetsvisionen kring dessa frågor.

2. Bibeln ger inte bara idealbilder, det visar också hur vi brottas med vår brustenhet, vår synd, vår benägenhet att missa målet, det Gud har tänkt. När det gäller sex och samlevnad finns det många exempel på detta i skriften (människors felsteg, brustenhet, synd), men det ges också vägledning om hur detta ska hanteras. Bibeln visar också en väg till seger, till förlåtelse, till befrielse.

3. Jag håller med Joel H om att i viss utsträckning kan man argumentera för en kristen sexualetik utifrån allmänna moraliska argument. Vissa delar av kristna etiken är ju inte särskilt unik, utan delas av många. 85 procent av svenskarna är emot otrohet och anser det vara omoraliskt, där har man samma uppfattning som Bibeln. Jag njöt av att ha torgmöte ihop med den välkände socialdemokratiske feministen Maj-Britt Theorin vid förra årets Almedalsvecka, där vi höll kamptal mot prostitution och talade för porrfria hotell. När det gäller homosexualiteten är jag dock osäker på vilken typ av allmän argumentation och moraliska överväganden man ska referera till. För mig som kristen blir trots allt huvudargumentet att det inte är enligt Guds skapelseplan, inte Guds tanke med sexualitet och samlevnad. Bibelns etik innehåller dessutom i vissa delar en ganska unik etik, inte minst i synen på sexualitet, äktenskapssynen där sex återspeglar förhållandet mellan Kristus och församlingen m.m.

4. Även om jag håller med Joel i vissa resonemang är jag mycket förvånad över att han inte alls kommenterar Bells ställningstaganden i dessa frågor. Bell yttrar sig ju inte bara om lagstiftningen utan han menar att det är helt ok att leva i ett homosexuellt äktenskap och vara kristen. Han har uppenbarligen glidit bort från kristna synd- och idealbildsresonemang  kring samlevnad. Jag har noga lyssnat på det Bell har sagt, och jag menar att han tydligt argumenterar för att tidsandan och inte Bibeln ska styra i denna fråga. Det är märkligt att Joel och i detta fall Dagen, inte argumenterar emot, vilket jag med all tydlighet gör på ledarplats i Världen Idag. Jag tror att Joel delar min inställning i denna fråga, och om så är fallet tycker jag tystnaden är obegriplig.

5. Joel argumenterar för en biblisk helhetssyn, man kan inte bara läsa Rom. 1:26-27 och några texter till. Men där skulle det vara intressant att veta vad han menar. Liberalteologerna resonerar ju just på detta sätt och menar att en rad allmänna texter om kärlek i Bibeln medför att en text som Rom. 1:26-27 inte är giltig. Det är ett orimligt förhållningssätt för en bibelkonservativt troende. Jag antar Joel håller med mig men han säger det inte i denna ledare. En bibelkonservativ läsare väger in Rom. 1:26-27 tillsammans med andra relevanta bibeltexter, en som argumenterar för en annan kristen äktenskapssyn menar att vissa andra bibeltexter är överordnade Rom 1. Det är en stor skillnad här i bibeltolkning.

6. Joel tar sedan upp andra frågor och svårigheterna med att följa Bibelns undervisning och att tolkning har förändrats. Där är jag dock mycket kritisk till att bunta ihop olika frågor. Därför att moderna kyrkan vacklar i vissa frågor bör man vackla i andra frågor, annars är man inte konsekvent. En lärjunge till Kristus har som enda rättesnöre att följa Kristus, lyda hans ord, och aktivt sträva efter att hålla sig borta från synden. Alla kristna får kämpa med detta, och det finns inte någon som inte har någon form av kamp mot synden. Men undervisningen och inriktningen från teologiska institut, pastorer, kristna tidningar, måste vara att ge en biblisk vision om syndens fara och det goda livet i Kristi efterföljd, att leva i helighet stället för i synd. All form av synd förstör både våra egna och omgivningens liv. Den uppluckring kring äktenskapstrohet som Joel pekar på, jag håller inte med om hans bild stämmer här. Det är ett ideal att hålla ihop ett kristet äktenskap, och skilsmässa uppfattas som ett misslyckande, så är det oftast även i sekulära sammanhang. Katolska kyrkan har inte backat från sina doktriner om äktenskapets oupplöslighet, och att sexuella samlevnaden hör till äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det står pingstpastorer också för i regel. Att misslyckanden sker, och att vi får kämpa med mänsklig svaghet får ju inte innebära att vi tonar ned idealen som Bibeln ger oss. Frågan om kvinnors tjänst kan inte heller jämföras med frågan om homosexualitet. Man kan sammanväga de olika bibeltexterna där på lite olika sätt. För katolska kyrkan som mest betonar att kvinnor inte ska vara präster, driver ju komplementaritetstanken. Man bör komma ihåg att katolska kyrkan bejakar kvinnligt ledarskap på en rad olika sätt, dock med undantag för att vara präst. Så bilden är inte så entydig. Frälsningsarmen bejakade fullt ut kvinnligt ledarskap på 1870-talet men har varit helt främmande för samkönade äktenskap, det går inte att jämföra dessa frågor.

7. Sedan kommer Joel in på frågan om regler kontra etik. Om reglerna får ett egenvärde blir de obegripliga. Visst håller jag med om detta. Men jag saknar i resonemanget tanken på syndens allvar. Synden förstör våra liv och dödar oss i slutändan. Synd är inte samma saker som praktiska ordningsregler som kan variera över tiden. Synd är något som förstör vår relation till Gud, och som också förstör våra egna liv. Helighetslängtan och längtan till radikal efterföljelse måste här alltid prägla den troende, inte att försöka anpassa oss efter världens måttstockar så mycket som möjligt. Det är allvarligt att bagatellisera någon form av synd. För att ta två konkreta exempel: en tydlig synd i Bibeln är oförlåtelse och bitterhet, en sådan synd kan vi som kristna brottas med, men den får aldrig försvaras eller normaliseras. Den synden förstör våra liv, och kan förstöra även för vår omgivning. En annan synd är sexuell otrohet. Nu finns den enkla snabbfixen, nätporren. Det förstör våra liv, det skadar våra relationer till kvinnor, det skadar också genom att de kvinnor man tittar på är ofta prostituerade, genom sitt tittande supportar man trafficking. Detta är synd och ingenting annat. Jesus har kommit för att sätta oss fria från syndens makt, och han har burit syndens straff för att vi ska bli förlåtna. Det är det kristna budskapet. Jesus varnar kraftigt dem som bagatelliserar synden och hävdar att synd inte är synd.

8. I min kommande bok om korset som kommer ut på skärtorsdagen, har jag ingående resonemang om vad synd är och Guds vrede över synden. Det är förutsättningen för korset, frälsningen, nåden och evangeliet. Kristna tron handlar om att syndaren blir benådad och upprättad. Folk som inte är syndare behöver inte någon frälsare, och då är det omöjligt att bli kristen.

9. Det finns mycket mer att säga om detta. Jag och Joel är nog överens om mycket, men jag tycker han är obegripligt otydlig i sin ledare. Med det starka sekulariseringstryck vi lever med på församlingsnivå, med begränsad bibelkunskap, och bristande förståelse för kristet tänkande – så kan sådan otydlighet bli förödande. Mina många år som lokal församlingspastor har gett mig den övertygelsen.

10. Jag är också förvånad över att Joel inte berör svagheten hos Bells tänkande. Kristna kyrkan är global och har 2000 år på nacken. Äktenskapssynen hör rimligtvis till grundläggande kristna lärofrågor. Vilken rätt har teologiskt liberala kyrkor i västvärlden att ändra i kristen lära och praxis på ett sätt som är otänkbart för tidigare generationer, men också för de breda strömningarna i den globala kristenheten. Det blir en nykolonialism driven från liberala kyrkor i USA och politiskt styrda lutherska statskyrkor i Europa, med vilken rätt har dessa att kräva att Kinas, Afrikas och Latinamerikas kristna ska följa efter deras idéer?

11. Hela denna debatt känns hopplöst tröttande. Vi som står för en mer konservativ bibelsyn och bibeltolkning kring sex och samlevnad har ju inte något intresse av att på något överdrivet sätt tala om detta, vi tycker bara att det behöver vara ett inslag i den lokala församlingens undervisning. De teologiskt liberala krafterna som ska riva upp en 2000-årig äktenskapssyn, och ständigt ta upp frågan om homosexuell samlevnad, gör att det blir för stora proportioner kring dessa frågor. Och det blir alltid vi som försvarar kristna traditionen och långsiktigheten, och globala perspektivet, det blir alltid vi som hamnar i skottgluggen. Jag har nu blivit utskälld konstant kring min syn på dessa frågor sedan jag började att skriva och tala om det under andra halvan av sjuttiotalet. Det har funnits dagar då man nästan har längtat efter att bli landsförvisad.

12. Att människor definieras utifrån sexuell läggning är inte ett kristet-bibliskt sätt att se på saken. Det är i sig ett sekulariserat perspektiv att människor definieras som homosexuella eller heterosexuella, vi är alla människor som skapats till Guds avbild. Att definiera människor på detta sätt är varken en biblisk-kristen syn, det stämmer inte heller med erfarenheten. Människor brottas ofta med sin sexuella läggning och könsidentitet. Jag minns en ledarkonferens vi hade i Stockholm med John Burke som skrivit boken om att komma som du är till kristna kyrkan. Han berättade om en kvinna i hans församling med homosexuella känslor. Efter förbön och själavård upplevde hon befrielse från detta, när hon själv kunde börja förlåta dem som utsatt henne för sexuella övergrepp som barn. Jag tar det bara som ett exempel på att sexuell läggning inte är på samma nivå som att vara höger- eller vänsterhänt. Jag tänker på min en god vän till mig som levde ett promiskuöst homosexuellt liv, fick sedan göra ett radikalt möte med Jesus. Han kände direkt att hans livsstil var fel och bad till Jesus om hjälp till ett förvandlat och nytt liv. Han har nu levt i ett lyckligt heterosexuellt äktenskap under en följd av år, han förnekar inte att han känslomässigt kan brottas med sina homosexuella känslor, men har ber Jesus om hjälp, och har kunnat hantera denna brottningskamp på ett bra sätt.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Skickade den här insändaren till Dagen i morse. Jag brukar inte ofta bli införd (ingen kan ju räkna med det) så jag skickar den hit också:

    HAR JOEL HALLDORF BLIVIT GNOSTIKER?

    Nu måste ärade journalister på Dagen lägga manken till. Vad innebär beskedet (Världen idag 25/8) att Joel Halldorf ”tar ställning för homoäktenskap”? Med hans egna ord på twitter: ”jag tycker det är bra att homosexuella får gifta sig”. Är detta en kommentar till riksdagsbeslutet från 1 april 2009 eller till kyrkomötesbeslutet 22 oktober samma år? Eller både och?

    Saken är viktig eftersom den inte bara berör entydigt homosexuella, kristna eller ej. Det handlar ju om huruvida ens en mycket moderat heteronormativitet ska kunna bestå, ens inom kyrkan. D v s om vi i kyrka såväl som skola nu ska lära bisexuella och/eller identitetsosäkra ungdomar att de precis lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt.

    Det s k könsneutrala äktenskapet innebär i mina ögon en extremt ”queer”, för att inte säga gnostisk, syn på sex och familjeliv. Nämligen att könet inte har någon signifikant betydelse ens beträffande sexliv och föräldraskap. Att man-kvinna-förbundet inte ens behöver ha en särskild benämning. (Nej, inte ens i kyrkan). Och att det inte spelar någon roll för ett litet barn om det har en mamma eller inte – en extra pappa går lika bra. Är detta Halldorfs syn?

    Jag har glatts åt att en, som jag trodde, evangelisk-katolsk kristen som Joel Halldorf så tydligt stått upp för hbtq-personers mänskliga rättigheter och mot hat och verkliga kränkningar, i Afrika såväl som i Europa. Även i det egna sammanhanget. Tycker att mitt Efs kunnat vara ännu tydligare där. Men hur ska kristna i Afrika, pingstvänner eller ej, nu förmås lyssna till Joel och andra som jag antar är emot polygama äktenskap men tycker att två karlar måste få gifta sig med varandra. Även i kyrkan?

    Det sista står inte alldeles klart. Det kan nog hända att Joel tycker att riksdagsbeslutet 1 april 2009 var okej men kyrkomötesbeslutet 22 oktober samma år mindre lämpligt. (Även om detta senare besut ju bara var en formsak sedan de riksdagspartier som bestämmer även i Svenska kyrkan satt ner foten). Det blir i så fall en pedagogisk utmaning för Joel att förklara för Dagens läsare – och Expressens – hur han menar och i vad mån han – liksom Dagen – fortfarande är principiellt heteronormativ.

    Andreas Holmberg
    Iggesund

  • Erik

    Jag har läst mycket av det Joel skriver med stor behållning, men när jag läser följande i Världens artikel från den 25 augusti 2020 blir jag bestört över argumentationsnivån:

    I ett kapitel av boken tar Joel Halldorf upp olika exempel som han menar visar att kristendomen rymmer ”en mängd exempel på hur könsnormer utmanas och genuskategorier rubbas”.

    ”En kvinna som får barn utan en mans inblandning. Munkar som avstår från sex för att få förenas med sin brudgum, Jesus. Manliga präster i långklänning med krås. Och Jesus själv, som bryter upp kärnfamiljen”, skriver Halldorf i boken.

    Kristendomen rymmer mycket konstigt som inte har sitt ursprung i Guds vilja. Därför kan man inte automatiskt ta traditioner som intäkt för vad som är rätt eller sant. Och så till de förvånande exemplen.

    På vilket sätt utmanar och rubbar en jungfrufödelse könsnormer och genuskategorier till den grad att samkönade äktenskap kan försvaras? Det är något av det mest absurda jag någonsin har läst.

    Hur kan en teolog få för sig att förknippa en av de vackraste uttrycken för kärlek och omsorg mellan Kristus som brudgum och församlingen som brud med en munks avhållsamhet från sex i denna värld? Det kan knappast tas som intäkt för samkönade äktenskap. Jag mår illa vid blotta tanken på en sådan jämförelse.

    Hur kan en beläst, berest och historiskt bevandrad person påstå att bärandet av skrudar eller mantlar – eller långklänningar om man nu vill välja det ordet – är att bryta normer? Bryter männen i Saudiarabien könsnormer genom att bära fotsida skjortor? Bryter männen i Skottland könsnormer genom att bära knälånga kiltar? Listan på exempel av klädstilar i både nu- och dåtid som går emot Joels könsnormer kan göras lång. Detta är nog ett av de svagaste argumenten för samkönade äktenskap jag någonsin stött på.

    Till slut, på vilket sätt bryter Jesus upp kärnfamiljen? Tvärtom värnar han om den genom att låta sig födas in i och växa upp i en sådan. Han är dessutom tydlig i sin undervisning om äktenskapet som något som gäller kvinna och man. Han hade alla möjligheter att låta sig födas in i en normbrytande familjekonstellation eller använda andra exempel än man och hustru i sin undervisning om äktenskap det hade varit aktuellt.

    Tyvärr har min uppskattning av Joels medverkan i mainstream media nu fått sig en ordentlig törn, men det är kanske just på grund av denna syn som han har beretts plats inom det politiskt korrekta etablissemanget.

  • Stanley Östman

    Jag måste tillstå att Swärd är värd en elogé för detta engagemang…
    Det finns alldeles för många i hans ställning som sitter på läktaren & inte proklamerar bibelns entydiga budskap offentligt (eller så delar de i smyg Halldorfs åsikter ?).

    Skrev 2 inlagor i ViD:s utlagda artikel på FB:
    a) Det som är anmärkningsvärt är inte synpunkten som sådan. Det hade en representant från RFSL också kunnat yttra.
    Det anmärkningsvärda är att Halldorf tillåts gå omkring med sin mediemegafon i kristenheten.
    Var så god Peter & Joel, sitt ned i kyrkbänken…
    b) ”Att ledarskribenter, i det här fallet Joel Halldorf, kan ha uppfattningar
    som skiljer sig från ledarsidans linje, är ingen nyhet.” – skriver Frida
    Park i en Ledare i Dagen.

    Vad som är anmärkningsvärt är inte en enskild persons ställningstagande,
    utan framförallt att ansvariga i styrelsen för Dagen & ytterst
    pingstrepresentationen har vetat om detta och inte agerat.
    Det är ingen enskild tidnings kollegialitet som bestämmer policy &
    inriktning. Det åligger ägarintressenter och deras ageranden..

    Återigen drabbas kristenheten av ”laissez faire” – principen.
    (låt gå – principen som mentalitet)
    Ställ ägarrepresentanter mot väggen om hur de nyttjar (har nyttjat) sitt mandat !

  • Mikael Nyman

    Diskussionen om homosexualitet är ingen isolerad företeelse, utan den vittnar om grundläggande problem som kyrkorna måste ta itu med.

    För det första har vi auktoritetsfrågan. När man läser i kommentarsfält möter man ofta formuleringar som ”jag tror” eller ”som jag ser det”. Frågan om vad som är sant eller rätt måste dock alltid besvaras utifrån Bibeln. Dina eller mina känslor eller tyckanden är irrelevanta. Ibland undrar jag allvarligt om man ens läser Bibeln i dagens kyrkor (annat än som pushnotiser i mobilen). Det mesta tycks handla om känslor.

    Sedan har vi frågan om Guds lag. Tidsandan eller individuella känslor är ingen grund för vad som är rätt eller fel – vare sig om det gäller sexualmoral eller något annat område – utan det avgörs av vilket syfte Gud hade när man skapade världen och människan. Guds lag är heller inget valfritt för en kristen, utan något som är absolut nödvändigt att predika. Bara där en korrekt insikt om synden, kan det finnas frälsande tro.

  • Inge

    Tack Stefan för ditt engagemang i denna viktiga och till stora delar ödesfråga som den kristna församlingen tvingas ta ställning till.
    Jag ser mycket allvarligt på den trend som gör att dagens kristna ledare tycks gett upp och stegvis anpassat sig till världens norm och tänkande gällande sex och samlevnad, ett klart förnekande av Guds eget Ord, (skulle väl Gud ha sagt?) bort från den sunda läran om att äktenskapet mellan en man och en kvinna utgör grunden för hela samhällets fortlevnad.
    Troligen skulle ingen Samfund eller församlingsledare i vårt land idag våga ta en sådan klar ställning som du gör mot det samkönade äktenskapet till förmån för äktenskapet mellan man och kvinna som den enda enligt bibeln legitima sexuella förening, utan att därmed riskera att bli fråntagen alla de statliga bidrag och förmåner som samfunden idag till stora delar mer eller mindre gjort sig beroende av?

  • Mikael Nyman

    Jag noterar att Halldorf fortfarande verkar som ledarskribent på Dagen. Skall man tolka detta som att Dagen anser att homosex är en fråga där kristna kan ha olika uppfattningar? En minst sagt anmärkningsvärd – och oroväckande – utveckling i så fall.

    Fram till alldeles nyligen var samlevnadsfrågorna ett område där alla kyrkor – avsett tradition – i stort sett var överens. En man, en kvinna i ett livslångt förbund.