Det är köriga dagar för finansministrar och finansmarknadsministrar. Finansminister Borg vill nödvändigtvis ha med sig finansmarknadsminister Mats Odell till Bryssel, måndag den 1 december, för att möta EU:s samtliga finansministrar. Därför måste vi ändra datum för Agenda Söderhöjd, och utfrågningen med Odell. Det blir alltså inte måndag den 1 december. Återkommer så snart nytt datum är fastställt.

Några till tankar och reflektioner när det gäller frågan om hur vi kristna ska organisera oss. Frågan är komplex och innehåller olika aspekter, både teologiskt-bibliskt, organisatoriskt, praktiskt etc.

1. Inom den svenska friförsamlingsrörelsen har vi en starkt kongregationalistisk tradition. En församlingsrörelse har i regel efterhand blivit alltmer samfundsliknande. Det handlar också om hur vi praktiskt organiserar kristna verksamheter som kan ligga utanför en vanlig församlings område, t.ex. att driva bokförlag, organisera konferenser, samla in pengar till mission och sända ut missionärer, ge ut kristna tidningar, driva bibelskolor och pastorsutbildningar, teoliska högskolor m.m. Historiskt sett har en hel del av dessa verksamheter bedrivits utifrån enskilda initiativ, eller utifrån inflytelserika församlingar oftast med en inflytelserik ledare (t.ex. John Ongman, Lewi Pethrus). När ett antal år har gått har det funnits en önskan om att tydligare strukturera arbetet och beslutsprocesserna, och samfund skapas. Som jag ser det  – samfund är praktiska arbetsredskap, som kan ifrågasättas, frågan kan alltid ställas, ska man göra det man gör, och kan det organiseras på ett annat sätt. Hur samfunden ska se ut kan också ifrågasättas och omprövas. Nils tankar om Pingst och EFK är bra, dessa organisatoriska överbyggnader behöver skötas effektivt, onödigt dubbelarbete ska undvikas.

2. Spänningen med kongregationalismen och modifierade kongregationalism som Jonas och Manne pekar på, det är en debatt som ständigt behöver föras. Jag är inte klar över min egen inställning, är i grunden en äkta kongregationalist men inser behovet av andlig vägledning och att församlingar sluter sig samman för gemensamma insatser. Man behöver dock skilja på central styrning av församlingarnas gemensamma arbete, och central styrning över församlingarna. Det är två olika saker som jag ser det. Kongregationalismen försvagas om det blir centralstyrning över församlingarna.

3. Det är spretigt i svensk kristenhet. Vi har liberala kyrkor, vi har kyrkor som är mycket traditionella inom sin egen religiösa inriktning, vi har frikyrkor med viss katolsk och ortodox orientering som var otänkbart för ett antal år sedan, många pekar på att dagens pingströrelse har fler uttrycksformer idag än om vi jämför med för 50 år sedan då man förmodligen var en mer homogen rörelse, liknande utveckling ser vi inom EFK. Jag är bekymrad över vad som händer med det baptistiska arvet. Det nya samfundet som är på gång med Missionskyrkan, baptistsamfundet och metodisterna, var kommer baptismen att ta vägen. Då tänker jag inte på ett samfund utan baptismen ur teologisk och historisk synvinkel, med sitt arv när det gäller dop, församlingssyn, flera av de drag som Jonas pekar på som kongregationalism, det allmänna prästadömet, en församling av lärjungar med en tydligare överlåtelse och omvändelsefokus kopplat till medlemskap etc. Och för mig handlar det inte om att hålla sig till Paulus, Petrus eller Apollos enl 1 Kor 3 – de var väl ganska lika, utan det handlar väl om ganska skilda vägval som vi kan göra som kristna församlingar.

4. Mannes slängar med pseudo-episkopala dragen inom EFK, vad menas med små personligt designade sekter, en av modernismens små avarter, vad menas? Du får nog utveckla dig lite mer om man ska kunna föra en seriös diskussion.

5. Tack Morgan Carlsson och Bengt Sjöberg för uppmuntrande ord.

6. JB, du hittar ju vissa dokument på EFK:s hemsida som anger vår positionsinriktning med fokus på mission, baptism, karismatisk och evangelikal. Skillnader ÖM och HF, inget vi djupare reflekterat över, du får gärna utveckla tankegången. Att baptistsamfundet inte kom med i EFK, fråga dem, de var inbjudna, nu är ju äktenskap på gång mellan SMK, SB och metodisterna. Jag ser dock som mycket angeläget att det baptistiska arvet med allt vad det innebär lever vidare och utvecklas i svensk kristenhet.

På lördag ska jag ägna hela dagen åt ett styrelsemöte för Evangeliska Frikyrkan. Huvudfrågorna vid nästa möte handlar om budget och verksamhetsplaner för nästa år. Som samfundsordförande har jag många gånger reflekterat över samfundens roll och betydelse. Ibland möter jag också tuff kritik, den här typen av överbyggnader behövs inte.

För mig är det viktigt att centrum för det kristna livet är den lokala kristna församlingsgemenskapen. Det är där människor kommer till tro, det är där man lever i en lokal gemenskap där man kan få undervisning och andlig vägledning. Lokala församlingen är A och O. Inom EFK har vi också en kongregationalistisk syn, vi ser inte samfundet som ett styrorgan över församlingarna. Jag liknar nog hellre samfund som byggnadsställningar, hjälporgan för att göra jobbet, att bygga upp Kristi kropp. De är till nytta, i den utsträckning de gör det.

Jag brukar i regel beskriva EFK som ett nätverk mellan ett antal olika lokala församlingar. Jag brukar också likna det vid att vi är de lokala församlingarnas organ för att göra det man inte klarar på egen hand. Det handlar bland annat om att bedriva långsiktig mission, bedriva utbildning och skolor, ordna konferenser, stötta lokala församlingar, och arbeta med olika frågor som berör oss kristna på nationell nivå. Allt kan inte göras i en lokal kristen gemenskap. Sedan finns det stora resursstarka församlingar som har en kapacitet att göra mycket av detta, men dessa församlingar har då i regel ett antal stöttande församlingar som backar upp och det blir en samfundsliknande struktur.

Sedan kan man tycka att de traditionella samfundsindelningarna inte är riktigt relevanta idag. Jag tror dock att det behövs denna typ av sammanslutningar för att kunna driva en typ av kristendom som medlemmarna tror på. Det finns ett stort utbud av teologiska riktningar idag. Jag är med i EFK därför att jag tror på baptism, jag tror på missionsinriktning, jag tror på evangelikal kristendom och jag tror på den karismatiska sidan i kristendomen. För mig är EFK värdefullt också därför att man har prioriterat församlingsgrundande och pionjärarbete. För mig står EFK för något distinkt, det är inte bara ett högt-i-taket-samfund där allt ska rymmas, utan vår önskan är att stå för en viss typ av kristendom. Det tror jag är nödvändigt.

Sedan ser vi i Nya Testamentet att det finns gåvor och tjänster som fungerar på ett mer övergripande plan. Mobila team, apostlar som grundar församlingar etc. Ett samfund kan bli dynamiskt om det knyter till sig personer med kallelse och gåvor på en nationell eller internationell nivå. Ofta har samfunden startats av den typen av karismatiska personlighetstyper. Om förvaltande tjänstemän ska driva allt vidare i generationerna efter grundarna, tappar man ofta vision och passion. Men det är ingen nödvändig utveckling men profeterna och apostlarna för varje generation behöver släppas fram och bejakas. Jag tror också att många lokala församlingar har drabbats av stagnation därför att man inte ger utrymme för de gåvor och tjänster som finns i Kristi kropp, och som kan förmedla vision och motivation in i ett lokalt arbete.

Ett annat perspektiv är att se den kristna kyrkan inte bara som lokal utan se kristna församlingen i ett större perspektiv. Kan då sammanslutningen av lokala församlingar också vara kyrka?

Under alla omständigheter är det bra att fundera igenom dessa saker. Vad menar man med samfund? Vad innebär det att som församling vara med i Evangeliska Frikyrkan eller någon annan rörelse som pingströrelsen, trosrörelsen, alliansmissionen m.m.

Några korta och sammanfattande reflektioner kring ett jättestort ämne.

Pustar ut sen söndagkväll, äldste sonen på besök så jag sitter och pratar med honom. En dotter är i Kalifornien och jobbar tillfälligt hos Dream Center i Los Angeles, har försökt nå henne på telefon ikväll utan att lyckas. Dream Center är en radikal kristen kyrka som satsar på att hjälpa de fattigaste och svagaste i samhället.

Fantastiska gudstjänster under söndagen. Jag kan inte uttrycka mig mer måttfullt än så. Söderhöjdskyrkan 11.00, fullproppat med folk, mycket låg medelålder, härlig stämning, bra predikan av pastor Söderblom, Oskar med team ledde lovsång mycket inspirerande, min egen roll var att vara gudstjänstledare, leda nattvard m.m. Två tonåringar döptes. Söndag 16.00 predikade jag hos Söderhöjdskyrkans latinamerikanska dotterförsamling, där är det hög volym, intensiv stämning, starkt engagemang, ingen tyst och stillsam gudstjänst. Jag predikade över Ef. 4:25-31 och det handlar om kristen livsstil i praktiken, att tala sanning, att arbeta och vara givmild, att visa en måttlig vrede, inte bli bitter, vara förlåtande, vara god och barmhärtig, de egenskaper som fostras fram i oss när vi följer Jesus och låter oss uppfyllas av Anden.

Lördagen medverkade jag i folkbiblens 10-årsjubileum och lyfte fram betydelsen av att nå den unga generationen med Guds ord. Det är en gigantisk utmaning. Känner stor sympati med Raul Åkesson och Street church som också var med vid detta tillfälle, vi har samma vision, att flytta ut kyrkan på gatan.

Nu tänkte jag släppa en nyhet här på bloggen. Måndag den 1 december kommer jag att ha en helkväll med biträdande finansministern Mats Odell. Han kommer att gästa Agenda Söderhöjd i Söderhöjdskyrkan och jag kommer att samtala med honom och ställa frågor om ekonomiska krisen. Arrangemanget börjar klockan 19.00. Marcus Rosander från Söderhöjd kommer också att vara engagerad i denna tillställning. Vi kommer att prata om ekonomisk kris, arbetslöshet, banker, etik, kapitalismens fram- och baksidor m.m. Jag kommer också att läsa bibelord för Odell om en del djupheter Bibeln har att säga om ekonomi, och be honom att kommentera detta. Läsare av denna blogg får gärna skriva kommentarer och komma med synpunkter på frågor som ska ställas till Odell.

Har en intensiv och spännande helg. Ikväll har jag varit ute med Ungdomskyrkan Konnekt, under en del av kvällen, vi har bjudit på pannkakor vid Slussen, och samtalat med många ungdomar och berättat om Jesus och vad vi som kristna tror på och står för. I morgon kommer jag att medverka i Citykyrkan i Stockholm vid Svenska Folkbibelns tioårsjubileum. Jag kommer att särskilt ta upp om hur vi kan nå den unga generationen med Guds ord. Tron kommer av predikan, av att höra Guds ord. Hur ska ungdomar som växer upp utan någon form av kristen anknytning komma till tro, de som inte har kristna vänner och inte hittar fram till någon form av kyrka. De måste få höra, och hur ska de få höra. Jo, genom att vi kristna når ut till dem och når fram till dem. Hur? Det tänkte jag försöka säga något om i morgon.

På söndag medverkar jag i Söderhöjdskyrkan klockan 11.00 och predikar sedan under eftermiddagen i vår latinamerikanska dotterförsamling som möts i Adventskyrkan vid Norra Bantorget i Stockholm. Gudstjänst klockan 16.00. Ser fram emot helgen med stor tillförsikt och förväntan. Jag tror nämligen att Jesus själv bor i mig, och vill använda min mun, mina fötter, mina händer, min röst, mina öron, ja allt vad jag är och har. Det är super-exciting att tjäna Gud, universums skapare och Herre.

Kom hem fredagskvällen cirka 23.30, Konnekt håller på mycket längre, men jag fick smita hem tidigare. Vad gör min fru när jag kommer hem? Kan ni gissa? Hon dammsuger – det blir en fantastiskt romantisk avslutning av denna fredagskväll. Kan man inte hitta någon annan tidpunkt på hela veckan att dammsuga?

Tack för alla inlägg om äktenskapslagstiftningen. Noterar också att debatten går vidare i kristen press, i Hemmets Vän idag bland annat, och Stephan Alm skriver idag i Dagen om kristdemokraternas kompromissförslag som han menar inte är genomtänkt. I fredagens Dagen intervjuas Göran Hägglund. Det är troligt att om riksdagen mot all förmodan accepterar kristdemokraternas kompromissförslag med en renodlad civil samlevnadslagstiftning, så krävs en ny statlig utredning. Det var ju inte denna modell som den tidigare utredaren förespråkade, utredaren Rengnér som föreslog könsneutral äktenskapslagstiftning. Ska det bli en vändning i frågan krävs dock ett rejält politiskt tryck och att fler krafter än kyrkorna höjer sin röst. För mig med rötter i baptismen och friförsamlingsrörelsen är det helt oproblematiskt att vara utan vigselrätt. Min morfars föräldrar vigdes i baptistkapellet i Vingåkerstrakten på 1850-talet, ett så kallat baptistäktenskap. De fick inte vigas i Svenska Kyrkan för de var baptister. Så i juridisk mening sammanlevde de utanför äktenskapet. Men baptisterna hade egna bibelförankrade äktenskap, i församlingen, inför församlingen och inför Gud. Det var inget samboförhållande. De hade bröllop och ingick löften inför Gud och församlingen, sedan började de leva ihop. Men officiellt var de inte gifta. Det är inte fel att äktenskapsbegreppet återförs till kyrkorna och att vi får ytterligare utveckla modellen för ett kristet äktenskap.

Och som jag har skrivit tidigare på denna blogg, med statsministerns senaste utspel så känner jag för att i ren protest lämna ifrån mig min vigselrätt. Bloggaren Henrik Alexanderssons uppmaning till vigselstrejk känns klart intressant.

Huvudnyheterna idag hos Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är att folk med för stora midjemått är i riskzonen att dö i förtid. Idag behövs det inga strikta lutherska predikanter för att folk ska inse sina tillkortakommanden, få syndanöd, känna sin skuld och brist, det räcker med att läsa morgontidningarna. Min slutsats av artikeln är att jag kan dö knall och fall när som helst. Och midjemåttet har ju inte direkt blivit bättre av några dagar på Evangeliska Frikyrkans medarbetardagar. Ska jag börja ringa runt till begravningsentreprenörer för att börja förhandla om bra priser? Det kanske är bättre att prisförhandla nu strax före, än när det är dags? Även om jag tror på och lever med det eviga livet så har man ju lite att uträtta under några korta år på denna oändligt vackra planet (det hade varit betydligt tråkigare om Gud placerat oss på månen eller Mars eller Venus, det ser betydligt tråkigare ut där).  

I morgon ska jag träffa min personliga tränare för att lägga upp träningsprogrammet för Marathon nästa år. Vi diskuterar om jag ska satsa på Stockholm Marathon eller Stockholm halvmarathon. Min tränare påstår att chansen att jag överlever loppet är något större om jag tar halvmaran. Så det blir kanske det. Och att träna för halvmaraton kanske är skojigare och ett bättre alternativ än att börja ringa runt till begravningsentreprenörer.

”Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?”  1 Kor.15:54,55

Är i Örebro på Evangeliska Frikyrkans medarbetarkonferens. EFK:s pastorer är ett härligt gäng. De gillar att skratta, de gillar att fika, att äta, och be och lovsjunga Gud tillsammans. Några hundra pastorer från hela Sverige är med. Särskilda gäster är Kerry och Chris Shook från Texas i USA. De började en församling för 15 år sedan i sitt vardagsrum, idag har de en församling på 15.000 medlemmar. De delade med sig av sina erfarenheter av hur man för människor till tro på Kristus. Idag har de talat om att leva som att de närmaste 30 dagarna är de sista dagarna i ens liv. Om man får beskedet att man ska dö om 30 dagar, vad gör man då under dessa sista dagar. Då prioriterar man det allra viktigaste. Shooks budskap var att så ska man leva hela tiden. Med 30 dagar kvar prioriterar man relationer, att be om förlåtelse, klara ut relationer, och man försöker göra saker som är bestående, saker som kan leva vidare efter ens död. I går talade de om att föra en människa till tro på Jesus och att använda de resurser vi har i församlingen, och inte bara sitta och drömma om resurser som vi inte har. Mycket inspirerande undervisning. En sak som Shooks tog upp handlar om att ta risker. Det är mycket viktigt. Och vi kan vara skraja när vi tar nya trossteg, men det är nödvändigt för utveckling och förändring.

I går kväll hade vi en festkväll. Kvällens underhållare var Jörgen Lithell, en av EFK:s unika personligheter. Han är anställd för att jobba med barn och ungdomsarbete med fokus på mellansverige. Jörgen är en unik kommunikatör, en rejäl glimt i ögat, en genomträngande blick, en unik humor, och en fullfjädrad underhållare men inte på ett ytligt sätt, älskad av barnen men också av alla åldrar. Barnbarn till korvdirektören Lithell, och med en helig passion att berätta om Jesus. Jag minns en ganska formell EFK-diskussion om ett dokument som vi skulle anta, Jörgen trädde fram, och han sade två ord, ”mer eld”. Det var allt. Men pricket över i:et, den högsta formen av EFK-fromhet. Jörgen får alltid in skrattet, den innerliga passionen, men också det djupa allvaret.

Christer Roshamn, pastorn i Motala, har också blivit vald som ny ordförande i vårt medarbetarförbund. Ett bra val. Christer är en duktig pastor med en stark fokus på förnyelse och förändring.

Evangeliska Frikyrkans medarbetareförbund samlas dessa dagar i Örebro. Man beslutade under tisdag förmiddag enhälligt om att förorda en modell där statens och kyrkans roll skiljs åt, och att en civilrättslig lagstiftning införs i enlighet med de förslag som förts fram av kristdemokraterna och som fördes fram på SVD Brännpunkt häromdagen, en artikel underskriven av bland annat biskop Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Christer Sturmark. För EFK:s del går frågan nu vidare till styrelsen som ska ta tag i detta. Men signalen från medarbetareförbundet var alltså mycket tydligt.

Jag höll den inledande föredragningen och för mig var droppen som fick bägaren att rinna över statsminister Reinfeldts uttalanden häromdagen, där han som ateist väldigt tydligt uttrycker hur vi ska utforma lära och praxis i kyrkorna. Hålla fingrarna borta från kyrkorna, statsminister Reinfeldt.