Carl-Ingemar Dagman har roat sig med under sommaren att göra en mer ingående analys av innehållet på min blogg. Analysen presenteras på hans blogg, du hittar den här. Har inte hunnit läsa detta men om jag känner Dagman rätt blir det nog både ris och ros, vi får se. Är nyfiken på vad han har skrivit.

Jag är ju mitt i semestern så bloggandet går lite på halvfart. Har ägnat senaste dagarna åt skärgårdssemester tillsammans med fru Swärd, och det har varit härliga dagar, det blir några dagar till, och sedan bär det upp till Skellefteå.

Semestertid ger ju också tid för bön, att vara tillsammans med Gud och reflektera över fortsättningen. Mitt liv kretsar ganska mycket nu kring utmaningen att bli pastor igen. Jag börjar i Elimkyrkan som teampastor, den 1 oktober.

Jag hör ju till dem som är övertygad om att den svenska frikyrkorörelsen representerar ett unikt väckelsearv. För att möta framtiden behöver vi vara rotade i de rötter som detta fantastiska väckelsearv representerar. Inte minst tycker jag att de pingst-baptistiska rötterna är mycket dyrbara och värdefulla, och ska inte avvecklas utan utvecklas inför framtiden.

Jag tycker att det är smärtsamt att den moderna frikyrkan i Sverige har förslösat så mycket av sitt arv, och brytit upp så mycket av sina rötter, och tappat frimodighet, salt, ljus, progressivitet och helighet. Allt detta visar sig i stigande medelålder, minskande medlemsantal, ytlighet, kompromissande och brist på framtidsvisioner.

Men det är inte kört. Det finns en enorm potential i den svenska frikyrkan.

Läser också en bok om ledarskap, skriven av en karismatisk (i teologisk mening) managementkonsult från Nya Zeeland som heter Tom Marshall. Han skiljer tydligt på ledare och förvaltare. Ledare visar vägen, är föredömen, har klara visioner inför framtiden, går före och får med sig människor i strategin för att nå in i framtidens utmaningar.

För lite ledare och för mycket förvaltare, det är en av den svenska frikyrkans största problem.

En hel värld sörjer Michael Jacksons död. För mig är det betydligt mer smärtsamt att en 16-årig tjej blev mördad i Stockholms södra förorter nyligen, av några jämnåriga kompisar. Och att en annan tjej tragiskt dog i en Söderlägenhet nyligen när hon för första gången provade Internetdroger, tillsammans med några kompisar. Michael Jackson kommer att hyllas i ett antal årtioenden framöver. Vem sörjer Stockholmstjejerna om 20 år?

Ikväll blir det ut i Tantolunden på Söder igen. De kristna i Stockholm behövs mer än någonsin ute i Stockholmsnatten bland ungdomarna. Och jag antar att det är likadant i Härnösand, i Skellefteå, i Skövde, i Jönköping, i Kalmar, i Malmö, i Hultsfred.

Nu har jag semester och går på lite halvfart när det gäller det mesta. Befinner mig i Stockholm och delvis på vårt fritidshus på Värmdö. Har dock fuskat lite och halvjobbat och skrivit en konsultrapport om vad som hände i Almedalen. Har skickat iväg den yngste sonen till Kina för att jobba där ett halvår, och har en dotter som just nu jobbar i Indien med mikrofinansiering. Och har en dotter som bor i Norge som är hemma i Stockholm den här veckan. Min fru börjar nu sin semester också och vi funderar nog först på lite skärgårdsliv innan vi åker upp till stugan i Skellefteå, den plats där hustrun kommer ifrån.

Vill dock uppmuntra alla läsare att odla umgänget med Gud mitt i semestertider, att ägna daglig tid åt bön och bibelläsning är ännu mer angeläget under semestern, då har man ju ännu mer tid tillgänglig. Kristna livet handlar om att leva i och vandra i gemenskap och umgängelse med Gud själv. Helt outstanding!!!

Utmärkt intervju med Roland Hellsten i Dagen idag. Han tar upp om bristen av Bibelkunskap i moderna församlingar och hos moderna pastorer. Bibeln är den kristnes rättesnöre för både lära och liv. Utan kunskap i Bibeln vet vi inte vad vi tror eller hur vi ska leva som kristna.

Och det är ett grovjobb att tränga in i Bibeln, texterna är inte alltid så lättillgängliga. Men de snabba klippen präglar för mycket av samtidskulturen, även i kyrkan.

Har nu semester efter Almedalsveckan, men eftersom hustrun inte har semester är jag på hemmaplan. Var med på gudstjänsten i Söderhöjdskyrkan idag och Kjell Söderblom höll en lysande predikan, vi går nu igenom Apostlagärningarna och har kommit till sjunde kapitlet. Det innehåller Stefano försvarstal innan han blev den förste kristne martyren och stenad till döds.

Stefanos går då igenom Israels historia och visar att det är ett konstant mönster att man står emot och ibland även dödar profeter och står emot den helige Ande.

Predikan idag handlade om den del av Stefanos tal som fokuserar Josef. En dramatisk och fascinerande berättelse som innehåller många riktmärken för oss idag. Vi möter i berättelsen avundsjuka, livslånga skuldkänslor, mordförsök, orättvisa, sexuell lust, ekonomisk styrning av ett helt land, försoning, förlåtelse, att inte öppna upp för bitterhet – och mycket annat.

Berättelsen om Josef finns i Bibelns gamla testamente, i den första boken där, första moseboken – för den bloggläsare som inte är van Bibelläsare.

Kunde tyvärr bara vara med en stund i Tantolunden ikväll, på grund av släktbestyr. Men det var fullt drag, fullpackat med folk, och Ungdomskyrkan Konnekt på plats, förstärkt med Pannkakskyrkan bland annat från Uppsala och Örnsköldsvik.

Poliser, blåljus, slagsmål, krökande, ett antal hundra härliga ungdomar, och så kristna kyrkan i centrum, som bjöd på pannkakor och berättade om Jesus. Jag tyckte att man nästan kunde säga att det var kyrkan mitt i byn. Ikväll var det också ett bönetält där ungdomarna fick gå in för att få förbön. Helt perfekt. Jag såg att det var fullt med folk i tältet.

Och jag tycker att man känner en särskild samhörighet med kristna som jobbar på detta sätt, att gå ut, och vara i särskilt stökiga miljöer. De stora hjältarna är de kristna som denna sommar åker runt på stökiga rockfestivaler och berättar om Jesus och visar vanlig medmänsklig kärlek och omsorg. Och intresset är så stort överallt.

Vad var det egentligen Jesus menade när han sade att hans lärjungar ska ”gå ut”?

Idag torsdag har det varit kristdemokraternas dag i Almedalen. Göran Hägglund höll kvällens tal. Lyfte bland annat fram det civila och ideella samhällets betydelse, och argumenterade för avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. En bra idé, det är ju regler som finns i ett stort antal västländer. Av de fyra partiledare jag hittills har lyssnat på i Almedalen, vill jag ge Hägglund en eloge för att han presenterar sin politik utan en ständig pajkastning på de politiska motståndarna. En bra etik.

Hela offentliga Sverige trängs ju på några trånga gator i Visby dessa dagar, och det skapar spännande möten. Fick en liten pratstund idag med vänsterledaren Lars Ohly som var en riktigt trevlig kille. Han berättade att han nu flyttar från Ringvägen på Södermalm, till Liljeholmen alldeles bredvid Södermalm. Han kommer att bo alldeles i närheten av Tantolunden, där vi bedriven Ungdomskyrkan-Konnekt-arbetet.

Under torsdagkvällen åker jag tillbaka till Stockholm.

Idag var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Lyssnade på Mona Sahlin i ett soligt och välfyllt Almedalen ikväll, och fick också vara med på en presskonferens hon hade under eftermiddagen. Monas budskap kretsade kring arbete åt alla, motverka arbetslösheten, och hon lyfte särskilt fram att de äldre inte ska missgynnas, inte minst på arbetsmarknaden. En bra sak hon gjorde var att ta upp kort om situationen i Iran. Men som vanligt blev det en massa onyanserat gnällande på regeringen. Denna politikens populistiska irrationalitet, att svartmåla motståndarna och en svart-vit världsbild har jag konstant svårt med även om inte alla toppolitiker lider av denna politikersjuka.

Fick tillfälle att prata lite med en av Mona Sahlins närmaste medarbetare och ställde frågan till honom om vad Socialdemokraterna kommer att göra om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen vid valet 2010, och de röd-gröna bara har majoritet om man räknar in Sverigedemokraterna. Mona tog upp frågan i sitt tal ikväll också. Beskedet var att man inte kommer att medverka till en regering som blir beroende av Sverigedemokraterna. Om detta rasistiska parti kommer in i riksdagen kan det medföra att det skapar en regeringskris i Sverige och inget av blocken kan bilda regering. Det verkar som om Socialdemokraterna i ett sådant läge vill verka för en blockövergripande regering. Vad ska de annars göra?

AVslutade dagen genom att vara med på tidningen Dagens och Frälsningsarméns andakt vid 22-tiden. Det var dagens höjdpunkt att få sjunga lovsånger och lyssna till Bibelordet.

Ikväll var det centerledaren Maud Olofsson som höll tal i Almedalen. Hon var som vanligt vältalig, folklig och engagerad. Huvudfokus i hennes tal var på frågan om jämställdhet och klimatutmaningen. Som vanligt stördes jag av pajkastningen på politiska motståndare som ständigt kännetecknar politiken, men jag är nog för mycket akademiker för att tilltalas av den allmänna politiska debatten.

En annan reflektion jag har gjort ikväll är hur plånboksfrågor och de rent materialistiska frågorna totalt dominerar i den politiska och offentliga debatten. Jag blir påmind om Jesu ord om att hans rike är inte av denna världen. På något vis känner man som kristen en stor distans till det politiska-materialistiska-ekonomiska världssystemet som dominerar vår planet. Jag menar inte att de materiella, ekonomiska och inomvärldsliga frågorna är oviktiga, men det jag har svårt med är när detta så totalt dominerar.

Onsdagen blir socialdemokraternas dag i Almedalen.