Kroknade lördag kväll i ett kraftigt migränanfall med intensiv huvudvärk, kraftigt illamående m.m. så jag får hålla mig i sängen under söndagen, och fick i sista stund avboka predikan i latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus i Stockholm, missade också gudstjänsten i Elimkyrkan.

Ser fram emot valvakan ikväll, och det ska bli spännande att se hur rätt eller fel jag hamnade i mina försök till prognoser här på bloggen, för någon vecka sedan.

När det gäller Transformation-konferensen i Elimkyrkan nästa helg, i samarbete med New Wine-nätverket så kan man nämna att New Wine är ett stort nätverk av församlingar, med bas inom Anglikanska kyrkan i England. I Sverige ordnas konferenser och ledarretreater för att hjälpa lokala församlingar att växa och utvecklas, och inte minst att uppmuntra den övernaturliga dimensionen av det kristna livet. Förbön om helande, och att leva i erfarenheten av Andens gåvor är prioriterade frågor.

En intressant gäst nästa helg blir Bob Ekblad från USA som är lärare i New Wines teologiska utbildning i England. Han har gått från att vara en renodlad socialaktivist-kristen som har fått uppleva den karismatiska dimensionen under senare år, och fått uppleva en stark upplevelse av den Helige Ande.

I Elimkyrkan i Stockholm ordnar vi nästa helg 24-26 september en högintressant event om ”Transformation – att leva i Andens kraft”. Vi har besök av Bob Ekblad från USA och Sverre Björnhaug och ett team från bibelskola Veien i Bergen, Norge. Arrangemanget ordnas tillsammans med New Wine i Sverige. Det blir program fredag kväll, hela lördagen och söndag förmiddag.

Fokus är den övernaturliga dimensionen av kristendomen, och att ta med oss detta ut i samhället för att förändra vår värld, att se Guds rike komma med kraft.

Här är länken till anmälan och information, ska man delta i seminarier under lördagen måste man anmäla sig.

Tidningen Dagen har denna vecka informerat om försäljning av bolaget till norska Mentor Medier. Det norska bolaget har varit en framgångsrik utgivare under många år av den norska kristna dagstidningen Vårt Land. De har sedan slutet av 90-talet varit storägare i Dagen, och sedan i Dagens ägarbolag Swedmedia.

Det som nu händer är att de svenska ägarna av Swedmedia och bl.a. dotterbolagen Dagen och Librismedia istället blir stora ägare i Mentor Medier. Ägandet i Mentor Medier är spritt på många mindre ägare så de svenska samfunden blir stora ägare i det norska bolaget. (jag är inte inblandad i denna process, men så här har jag uppfattat saken)

Kristet mediesamarbete över nationsgränserna tycker jag är välkommet. Detta är en förstärkning av ett samarbete som redan finns. Norrmännen har också varit duktigare än svenskarna på att driva kristen dagstidning och har något positivt att tillföra som ägare. De svenska samfunden behöver dock utmejsla en tydlig ägarstrategi i Mentor Medier och aktivt bidra till utvecklingen av koncernen, annars blir det bara en helt tjänstemannastyrd koncern.

När ägandet av kristna mediebolag breddas och internationaliseras, finns det också risk att man tappar bort något väsentligt. Det är den nära församlingskontakten, och den visionära puls som präglar den lokala församlingsmiljön. Tidningen Dagen startades av en superentreprenör med en djup förankring och uppbackning av en församlingsrörelse. Den dynamik som detta skapar, det finns en risk att detta tappas bort när ägarna blir allt fler och avståndet till den enskilda församlingen blir allt större. Därför är det viktigt att de svenska samfunden aktivt engagerar sig i utvecklingen av Mentor Medier och alla dess dotterbolag, där Dagen blir en av dem.

Det finns också risk att den ideologisk och andliga puls som har varit den avgörande drivkraften för en tidning som Dagen, också tappas bort efter hand om det blir stora tjänstemannastyrda koncerner långt bort ifrån vanliga församlingar. Det är av stor betydelse att ägarna utser chefer för redaktionerna som är väl förankrade i ideologi och teologi, och som har en tydlig agenda, att främja kristna tron, och främja en missionerande och evangeliserande kristendom. Och utifrån en medveten hållning kan motarbeta kyrkans inre sekularisering och urvattning av trosinnehållet.

Kloka ägare inser att man bör stärka och bevara den ideologiska profil som präglat en tidning som Dagen. Inte minst för att inte tappa marknadsandelar och läsare. Samma hållning är också nödvändig att slå vakt om när det gäller Librismedia AB.

En kristen tidning behöver präglas av sina kristna värderingar och den hållning till kristen tro som ägarna står för. Journalistisk kan aldrig vara strikt objektiv. Det är alltid en värdering hur man formulerar en rubrik, vilka ämnen man tar upp, hur man vinklar frågor och hur man gör en kritisk granskning. En bra kristen tidning kan dock aldrig bli, och får aldrig bli, ett propagandablad för de samfund som är ägare. Den kritiska journalistiska granskningen, är en grundbult för bra tidningar, och det gäller även kristna tidningar.

Det är synd att förändringen leder till oklarheter kring ledningen. Daniel Grahn är en utmärkt och kompetent person så jag har inget emot honom som publisher. Det är dock synd att Elisabeth Sandlund delvis petas åt sidan, hon har gjort ett bra jobb som chefredaktör för Dagen, och har blivit en kristen profil. Inte minst genom att hon är en av få kristna företrädare i TV-rutan. Att vara chefredaktör för tidningen Dagen är en av de tyngsta posterna i svensk kristenhet, och det kan skapa ett utrymme i media, som vi har ett stort behov av i svensk kristenhet. Elisabeth har där gjort ett bra jobb. Och när vi får fram så bra kvinnliga ledarprofiler, är det synd att de ska fösas åt sidan. God bless Daniel Grahn som publisher, men jag hade önskat en lösning där Elisabeth fick behålla sitt jobb. Elisabeths förankring i förnyelse- och väckelsekristendom har också varit en bra garanti för att de sidorna ska tydligt finnas med i utformningen av tidningens innehåll.

Idag har jag en krönika i Världen idag, man hittar den här. Krönikan handlar om att leva i den övernaturliga dimensionen av kristna livet, att komma in i erfarenheten av Andens gåvor och Andens kraft. Som pastor i Elimkyrkan är det något jag betonar just nu. Mitt mål är att leda hela församlingen in i erfarenheten av Andens gåvor på olika sätt. Och att Gud ständigt ska göra under och möta människor i samband med våra vanliga gudstjänster. I söndags gick jag själv till gudstjänsten på kryckor och hade mycket ont i vänstra foten. Kunde absolut inte stödja mig på ena foten som var helt slut efter marathonloppet. Gick hem utan kryckor. För mig som har lite erfarenhet av idrottsskador och vet hur lång tid det kan ta innan fotskador blir läkta, för mig var det ett under. Jag blev fullständigt bra i min fot, och har inte känt av skadan någonting.

Det var bara ett litet småunder, men även småsjukdomarna krånglar till vår vardag betydligt.

Det närmar sig det dramatiska slutet av valrörelsen. Opinionsmätningarna brukar ge en bra bild av hur valvindarna blåser. Det är uppenbart att det blåser rejäl motvind för socialdemokraterna och medvind för moderaterna. Miljöpartiets starka medvind har mojnat betänktligt. Centerpartiet har det mycket motigt, kristdemokraterna har börjat få viss medvind i de allra senaste mätningarna, och måttlig medvind är det även för folkpartiet.

För socialdemokraterna tycks valet bli ett katastrofval om nuvarande opinionssiffror håller i sig. Det kan bli förändringar under sista veckan, det är många osäkra väljare, men det är troligt att nuvarande trender håller i sig.

Det man kan hoppas på är att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen och framförallt inte blir vågmästare. Det kommer att skapa en stor politisk oro, som drabbar Sverige. Regeringen Reinfeldt kan då sitta kvar men har ingen egen majoritet i riksdagen.

Nu ska jag tippa utgången av valet:

Moderaterna 29,7%, Socialdemokraterna 29,5%, Folkpartiet 8,5%, Miljöpartiet 7,2%, Kristdemokraterna 6,7%, Vänsterpartiet 5,8%, Centerpartiet 5,3%, Sverigedemokraterna 4,1%.

Jag gissar alltså på att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, även om jag inte önskar det. Det finns så mycket folk som är kritiska till allt politiskt etablissemang, och som missnöjesröstar, sådana väljare kommer att dras till SD, förutom alla svenskar med rasistiska tendenser. Men jag tippar att de inte får en vågmästarroll.

Jag tippar också att Socialdemokraterna gör ett katastrofval, även om siffrorna något kan rättas till i slutspurten. Moderaterna tror jag tappar något i slutspurten, men allt tyder på att det kommer att göra ett mycket bra val. Jag tippar också att Kristdemokraterna gör en bra slutspurt, och att nuvarande bra valvind håller i sig.

Om en vecka får vi ser hur rätt eller fel jag hade.

Det blev ingen lyckad halvmarathon för min del. Jag fick kämpa i egen kraft, utan något gudomligt ingripande – Eliasmörjelsen var helt frånvarande. Men Gud vill nog lägga krutet på viktigare saker än att förmedla övernaturlig kraft till en stackars Stockholmspastor i en perifer del av världen, och en ganska perifer del av universum också. Räknar dock med att kraften finns där vid Elimkyrkans gudstjänst i morgon, den behövs nog bättre då.

Första 5 kilometrarna gick skapligt, men efter 11-12 km började jag bli ordentligt trött, och sista 9 kilometrarna tog jag mig igenom bara genom tjurskallig envishet, orkade bara springa när det var utför eller helt plant, och fick gå resten under sista sträckan. Jag fullföljde dock loppet utan att bryta, men klockan stannade på 3 timmar, men då promenerade jag nog cirka 5 av de 9 sista kilometrarna.

Men kul var det och man kan alltid trösta sig med att det var en hel del andra som också hade det jobbigt, men de bröt loppet. Ambulansen kom och hämtade en del slutkörda löpare, men jag slapp ambulansfärd denna gång. Det finns det alla skäl att prisa Gud för.

Den här lördagen ägnar jag mig åt två saker. Dels att förbereda min predikan som jag ska hålla i Elimkyrkan i morgon. Dels att springa Stockholm halvmarathon.

Starten för halvmarathon är 16.00 och det är mer än 15.000 löpare tror jag. Ett halvmarathon är 21,1 km. Starten är vid Gamla stan, bron över mot Kungsträdgården, mitt emot Grand Hotel. Där är även målgången. Sedan springer man en härlig bana genom Stockholm city, bort mot Vasaparken som man springer runt, sedan går det över till Kungsholmen och man springer runt nästan hela Kungsholmen. Sedan går det tillbaka in mot city, förbi Stadshuset, och sedan blir det en rejäl runda på västra delarna av Södermalm. Hela Söder mälarstrand bort mot Hornstull, genom Tantolunden, bort mot Götgatsbacken, sedan genom Gamla stan och i mål.

Det är ett lämpligt motionspass för oss som är födda i slutet av 1954, som väger för mycket, och har en risig sjukdomsstatistik och som dagligen käkar mediciner mot högt blodtryck och för att förebygga hjärtinfarkt.

Predikan kommer att handla om att ”leva i Andens kraft”. Sedan jag kom till Elimkyrkan för 11 månader sedan har jag försökt lyfta upp frågor med fokus på evangelisation, vara en utåtriktad och samhällstillvänd församling, och att satsa på församlingsplanteringar, och att Gud vill använda alla församlingens medlemmar i detta. Vi har genomfört en del saker sedan jag började kring dessa områden. Politikerutfrågningarna inför valet är en del av denna utåtriktade strategi, också fokuserad satsning på Alpha, arbetet ute på stan m.m.

Nu tror jag att vi mer ska fokusera den karismatiska sidan av det kristna livet. Vi har för lite av verkliga pingstförsamlingar i Stockholm idag, där profetia flödar, där de sjuka blir helade, där uppenbarelsens ande är påtaglig genom kunskapens och visdomens ord, och där kraftgärningar faktiskt händer, inte bara är exotiska bibelberättelser från svunnen tid. Det ska jag prata om i morgon. Och praktisera.

Jag ser inte pingst som en samfundsetikett, för mig är det ett liv i Andens överflödande och övernaturliga liv och kraft. Och det är möjligt för alla kristna som söker det, oavsett var man är med i för ett samfund.

Men först ska jag överleva marathonloppet. Det är ett under om jag klarar av att genomföra loppet.

Är nöjd med samtalet och utfrågningen med miljöminister Carlgren i går kväll. Tycker att vi hittade ett bra tonläge och hade ett seriöst samtal, kryddat med bra publikfrågor. Tycker dock att responsen över mitt politikerutfrågninginitiativ har minst sagt varit svalt bland Evangeliska Frikyrkans församlingar och Stockholms kristna i allmänhet. Tydligen tycker inte kristna alls i min region att det är viktigt att möta regeringsföreträdare och partiledare, både för kontakt och för att ställa frågor utifrån ett kristet perspektiv. Är minst sagt avundsjuk på Missionskyrkans samhällstillvända kultur och tradition, där man samlar tusentals personer i ett Vårgårdatält. Jag hör till dem som tycker att frikyrkorna inte ska vara isolerade ghetton, gömda i källare, långt från verklighetskontakten, och inte minst i kontakten med politiska ledningen i vårt land. Men uppenbarligen har jag en begränsad grupp med likasinnande i de kristna kretsar där jag lever.

Som bloggare blottar man ju dagsformen och vissa dar gnäller jag. Så är det ju även när man läser Pauli brev eller Psaltaren. Erbjöd i varje fall Andreas Carlgren att som pastor bli bollplank och rådgivare om han blir omvald, och han lät intresserad över förslaget. Jag tycker att pastorer också ska syssla med sådant men jag är uppenbarligen en udda person.

Till sist, pastorn i USA som ska bränna Koranen. Ett ytterst korkat initiativ. Jag som läser i min Bibel att Gud älskar världen, inklusive alla muslimer, och vårt uppdrag som kristna är väl knappast att åka runt och provocera folk. Vårt uppdrag är att vinna deras förtroende så att vi får kontakt så att vi kan dela med oss av vår tro på Jesus. I denna mediafokuserade och globaliserade tid, en liten kyrka i Florida kan väcka global uppmärksamhet och skapa en global kris. Märkliga tider.

Ikväll har jag alltså utfrågning med miljöministern Andreas Carlgren i Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget, klockan 19.00. Välkommen om du finns i närheten. Sitter och filar på bra frågor, skriv gärna en kommentar till detta inlägg om du har frågor du tycker jag ska ställa till ministern.

Idag är jag på en mellanösternkonferens arrangerad av Sveriges Kristna Råd. Hinner inte skriva mer.

I Efesierbrevet talas det om de andliga gåvor och tjänster som behövs för att församlingen – Kristi kropp, ska byggas upp och nå en andlig mognad. Det talas i kapitel 4 om herdar – pastorer på latin, lärare, profeter, evangelister och apostlar. I andra kapitlet talas om två speciella tjänster bland dessa, apostlar och profeter, de är grundtjänster för kristna församlingen.

Apostlar uppfattar jag som församlingsgrundare, men också personer som långsiktigt tar ansvar både pastoralt och läromässigt för de församlingar man grundat. De är spjutspetsar i missionsarbetet. Jag tycker också att man både utifrån erfarenhet och skrifterna kan argumentera för att det finns olika nivåer på apostlar, de som agerar över stora områden som t.ex. Paulus, och apostlar med mer begränsat mandat, kanske att agera i en viss region eller ett visst land. Paulus skriver också om att aposteln präglas av kraften, under, tecken och kraftgärningar följer med apostelns tjänst.

Profeter är predikanter som har ett budskap som är Guds tilltal till sitt folk. De är nyckelpersoner i förnyelser och väckelser och förmedlar ett budskap som förändrar och påverkar.

Ska vi utveckla en mer dynamisk kristendom i Sverige behöver vi tänka på dessa saker. Och vi behöver aktivt arbeta med att se dessa gåvor och tjänster växa fram och ge dem ett mandat att utföra sin verksamhet. Tyvärr blir det lätt så att personer som visar apostoliska och profetiska tendenser ofta blir kontroversiella och hamnar i utkanterna av kristenheten, istället för att vara de drivande och ledande i kristna verksamheter. Och nyckelfrågan för våra pastorsutbildningar och teologiska utbildningar är hur vi fostrar fram ledare med denna kaliber. Jag tycker att vi mest fostrar fram personer i svensk kristenhet som är bra lärare och pastorer, med gåvor att ta hand om det bestående, det som redan existerar. Det är nödvändiga personer, men inte den spjutspetskompetens som är nödvändigt för att radikalt förändra och bygga upp något nytt.

Jag vill ge några exempel på apostlar i senaste 100 årens svenska kristenhet, för att göra det tydligt. Jag gör det enkelt för mig genom att titta i historiska backspegeln. En apostel inom Örebromissionen (nu EFK) var Ida Andersson som var verksam i Västergötland under tidsperioden 1930-65 ungefär. Hon grundade ett stort antal församlingar och byggde mängder av kapell. En apostel inom pingströrelsen tycker jag bl.a. var George Gustafsson som var ett avgörande redskap för att starta och bygga upp pingstförsamlingarna i Värnamo, Jönköping och Norrköping. Alla tre församlingarna hör fortfarande till de ledande pingstförsamlingarna i Sverige. Dessa två är bara exempel.

Jag tycker att aposteln har liknande egenskaper som de personer som vi i näringslivet kallar för entreprenörer. De är nytänkare, startar upp något nytt, de är långsiktiga och genomför något som blir bestående. IKEA-grundaren Kamprad är nog det mest kända exemplet på entreprenör.

Mer apostlar och profeter i svensk kristenhet. Men vi måste också ge utrymme för att erkänna dem och ge dem handlingsutrymme så att tjänsterna inte blir förkvävda och marginaliseras.

En annan avgörande gåva och tjänst är evangelisten. Att utveckla den tjänsten och gåvan i ett mångkulturellt och mycket sekulariserat land som Sverige, är en gigantisk utmaning. Svenska missionsförbundet har historiskt sett varit vassast på detta område, men saknar idag evangelister som når fram till svenska folket på en bredare nivå. Övriga samfund har inte haft samma förmåga att fostra fram evangelister, inom pingströrelsen har ordet evangelist historiskt sett reducerats till nybörjare och ung predikant.

Finns det redan apostlar, profeter och evangelister – men vi tar dem inte tillvara på rätt sätt? Behöver vi göra mer för att utveckla dessa tjänster?