Min pappa fick lämna detta jordeliv klockan 11.32 idag, på Handens sjukhus i södra Stockholm. Jag hade förmånen att få vara med honom nästan hela tiden under hans sista 1,5 dygn, och jag var med alla de sista 6 timmarna. Men nu gråter jag bara.

Det är fantastiskt denna stund att inte bara utgå från våra sinnen och den begränsade mänskliga erfarenheten. Jag tror på honom som sade: ”Jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig ska leva, även om han dör, och den som lever och tror på mig, han skall aldrig i evighet dö.”

Har varit hemma och sovit 4 timmar. Min mor har sovit på sjukhuset. Nu, 05.30 på morgonen, jag och en dotter åker tillbaka till sjukhuset. Han andas fortfarande.

Nu är klockan 20.20 på måndagkvällen. Har suttit vid min fars dödsbädd sedan 6.45 i morse. Han andas oregelbundet och långsamt, men andas ändå. Han ger inte upp. Flera av de närmsta familjemedlemmarna är här. Vi överlåter allt till Gud.

Har suttit vid min fars dödsbädd sedan tidigt i morse. Hjärtat kämpar för att slå några slag till, men fortfarande andas han – lite.

Efter en härlig gudstjänst i en överfylld Elimkyrka, har jag ägnat senare delen av söndagen vid min fars sjuksäng. Han andas fortfarande, men knackigt. Förgängelsens krafter är verksamma i världen, och våra kroppar är lagda under förgängelsen. Jag har verkligen blivit påmind om detta ikväll. Det kristna hoppet, är hoppet om uppståndelsen, om nya uppståndelsekroppar, och en framtid i all evighet tillsammans med Gud. Därför kan man se ljuset i tunneln, se uppståndelselivet bakom förgängelsens mörker.

Den här veckan börjar en ny fas i mitt liv. Jag ska börja twittra. Träffar Nils Bryntesson på onsdag. Se till att bli follower redan nu, så man hänger på i starten. Här hittar du instruktionerna till detta, hos www.amen.se.

Min pappa som fyller 84 senare i höst, har haft tre hjärtinfarkter senaste 4-5 veckorna. Nu är hjärtat så svagt så det är frågan hur många slag till det orkar slå. Har varit vid hans sjuksäng på Handens sjukhus det mesta av det senaste halva dygnet. Det känns tungt just nu.

Fredagkvällen var en fantastisk kväll i Elimkyrkan. Vi började vår Transformation-konferens, med fokus på Andens kraft, och att ta med oss Andens kraft ut bland vanligt folk, för att bota de sjuka, förmedla befrielse och vara redskap för tecken och under. Många personer mötte Gud till förnyelse, helande och befrielse denna kväll. Konferensen fortsätter under hela lördagen, inklusive kvällen och söndag förmiddag 11.00.

En av våra gäster är svenskättlingen Bob Ekblad från Seattle i USA. Han berättade sitt vittnesbörd ikväll. Han har varit en renodlad ”social gospel”-kristen och befrielseteolog som ägnade sig åt socialt engagemang i Latinamerika, och bland missbrukare och fängelseinterner i USA. Han var helt emot den karismatiska sidan av kristendomen och var anti-evangelikal i sin kristendomssyn.

För cirka 6-7 år sedan fick han dramatiskt uppleva den Helige Ande i sitt liv när han besökte församlingen Toronto Airport i Kanada. Han var skeptisk och inte särskilt mottaglig men fick uppleva Andens kraft i sitt liv och hela hans kristendom blev förvandlad. Sedan dess har han förmedlat befrielse, helande och frälsning i Andens kraft till många människor. Hans sociala evangelium ledde honom till en återvändsgränd när han insåg att han inte kunde hjälpa människor till förvandling och ett nytt liv.

Bob Ekblad har inte ändrat inställning när det gäller sin sociala rättvisepatos. Han fortsätter hjälpa bönderna i Latinamerika. Men nu har han fått en ny dimension i sitt hjälparbete.

Demokrati innebär att folkviljan och folkmajoriteten styr. Det innebär inte att folkviljan och folkmajoriteten har rätt. Demokrati är en metod för att fatta beslut och måste inte innefatta de andra positiva värdena som är förknippat med ordet demokrati.

Cirka 330.000 svenskar har röstat på Sverigedemokraterna, och de har fått in 20 personer i riksdagen. Även om man ogillar detta måste man acceptera att det är så. Jag är inte överraskad, Sverigedemokraterna har gått framåt i flera val, och jag har i flera år räknat med att de skulle ha goda möjligheter att komma in i riksdagen vid detta val.

Sverige har ju en självbild av att vi är toleransens och mångfaldens spjutspets i världen, men enligt min erfarenhet är rasistiska värderingar ganska utbredda, även om de är rättså lågmälda i ett svenskt kontext. Nu är det skillnad på att vara rasist och bara stå för en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik. Det måste inte sammanfalla. Sverigedemokraterna försöker ge bilden av att de bara står för en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik, de är inte rasister. Partiets förflutna, attityder som framkommer från medlemmar m.m. visar dock att rasistiska stämningar är utbredda i partiet. Att vara rasist innebär att man ser ner på och diskriminerar personer på grund av hudfärg eller etnicitet.

I Evangeliska Frikyrkans församlingar i Stockholm ligger vi nog så långt bort från Sverigedemokraterna man kan komma. Vi har under en följd av år arbetat för att integrera personer med icke-svensk bakgrund, stötta flyktingar, demonstrerat för en generös flyktingpolitik. Förra veckan undervisade jag i vår nya bibelskola i Stockholm, ACTS som finns hos New Life, och majoriteten av de studerande är afrikaner. Flera av våra församlingar har specialiserat sig på flyktingarbete och att nå personer från andra världsdelar som kommit till Stockholm. Husbykyrkan, Rinkeby Internationella församling och New Life är bra exempel på detta. I min egen församling, Elimkyrkan, har vi ett arbete för etiopier och eritreaner. Sverigedemokraternas nyvalda riksdagsledamöter får gärna komma på studiebesök i några av våra församlingar och möta alla glada människor från jordens alla hörn, då kanske perspektiven nyanseras.

Jag tycker att vi ska driva en generös flyktingpolitik av etiska skäl, men vi behöver också bedriva en generös arbetsinvandringspolitik av strikt ekonomiska skäl. Sverige behöver fler invånare för att utvecklas ekonomiskt.

Däremot tycker jag att vår integrationspolitik behöver bli mycket bättre. Det är av största vikt att nya personer i Sverige så snabbt som möjligt kommer ut i arbetslivet, och då behövs en bättre politik. Både politiken, arbetsgivare och näringsliv behöver hjälpas åt med detta. Man diskrimineras på arbetsmarknaden idag om man inte har ett svenskt efternamn, det är den svenska smygrasismen.

Till sist – nu har Mona Sahlin chansen att visa lite statsmannaegenskaper. Jag tycker hon ska räcka ut handen till samarbete med Fredrik Reinfeldt, och verka för att Sverigedemokraterna inte blir vågmästare i omröstningarna i riksdagen. Det kan Mona och Fredrik lätt göra upp om, om Mona vill. Dessutom kan socialdemokraterna få lite inflytande på köpet, så att de inte bara opponerar i fyra år till.

Och till sist, grattis till min gode vän Tuve Skånberg som blev inkryssad i riksdagen för Kristdemokraterna, på listan för nordöstra Skåne.

För en tid sedan ställde jag frågan här på bloggen om jag ska börja twittra. En del avrådde mig, en del uppmuntrade till detta steg. Jag känner mig som en dinosaurie som bara bloggar.

Nu har jag bestämt mig och prövat saken inför Gud. Jag ska börja twittra. Och Missionskyrkan har lovat att hjälpa mig med att komma igång. Samfundets internetpastor Nils Bryntesson ska ge mig starthjälp. Mitt twittrande blir nog en blandning av nyheter, korta kommentarer, bibelord, ett försök till att sprida visdomar m.m.

För en dryg vecka sedan stack jag ut hakan gjorde en egen prognos över hur det skulle gå i valet, man hittar inlägget här. Det gjordes före alla opinionsmätningar som kom i slutspurten. Tycker att jag hamnade ganska rätt, räknade med att socialdemokraterna skulle göra ett katastrofval, men ta igen lite i slutspurten. Det blev 30,8 procent mot min prognos på 29,5 procent. Jag räknade också med ett succeval för moderaterna men att de kanske skulle tappa något i slutspurten, räknade med 29,7 procent och det blev 30 procent i det slutliga valresultatet. Räknade också med att de övriga allianspartierna skulle gå tillbaka i jämförelse med förra valet, men genom en bra spurt hamnade man ganska nära röstsiffrorna vid 2006 års val. Kristdemokraterna har varit uträknade och legat under 4 procent under långa perioder, men hamnade nu på 5,6 procent.

Miljöpartiet hamnar på 7,2 procent, jag gjorde prognosen 7,2 procent medan vänsterpartiet fick 5,6 procent mot min prognos på 5,8 procent.

Jag räknade med att sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen och nå 4,1 procent, men jag underskattade kraften i uppgången, de fick 5,6 procent.

Min gissning är att Fredrik Reinfeldt fortsätter att regera och att det blir en minoritetsregering. Det krävs att de rödgröna samarbetar med sverigedemokraterna för att fälla regeringen, och det är inte möjligt.

Det har varit ett historiskt val, moderaterna gör sitt bästa val sedan allmänna rösträttens införande medan socialdemokraterna gör sitt sämsta val på 100 år. Det är bra för demokratin och konkurrensen om den politiska makten att den socialdemokratiska hegemonin har brutits.

Tycker att kristdemokraterna har gjort ett bra val. Trots ett dåligt utgångsläge så spurtade man bra. Jag röstade på dem.

Det är sorgligt att sverigedemokraterna har nått in i riksdagen. Men det är helt fel metod att mobba dem vilket Lars Ohly går i spetsen för. Det handlar ju inte bara om Jimmie Åkesson, det handlar om en halv miljon sverigedemokratiska väljare runt om i hela Sverige. Ska vi alla göra som Ohly och inte prata med dem bland grannar och på arbetsplatser? Man måste skilja sak från person. Sverigedemokraterna ska bemötas med debatt, kritisk analys och att visa på goda alternativ. Mobbningen kommer bara att gynna sverigedemokraterna.

Det är bara att gratulera moderaterna till den stora framgången. Den är dock skör. Den beror i stor utsträckning på insatser från två personer, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har lyckats vinna väljarnas förtroende.