Begravningsförberedelser, twitter och bra Sten-Gunnar

En tung onsdag dagen efter min fars bortgång. Samtidigt fortsätter livet. Helt nya utmaningar ska dock tacklas i denna situation, har idag haft samtal om begravningsförberedelser m.m.

Ska försöka hedra min fars minne genom att skriva ihop en text här på bloggen som sammanfattar hans liv, och viktiga andliga lärdomar. Han har ju varit en aktiv kristen sedan 20-årsåldern, men växte upp i ett ateistiskt hem.

Åt lunch idag med Brynte, eller närmare bestämt Nils Bryntesson, som jobbar med sociala medier inom Svenska Missionskyrkan. Han har hjälpt mig att komma igång idag som twittrare. Gå in på twitter.com/stefansward så kan man där registrera sig som follower. Min twitter kommer att fungera som bloggen i miniversion. Och där kommer jag att lägga de korta snabbinläggen, men bloggen används för de mer utförliga inläggen.

Utmärkt Sten-Gunnar Hedin som i Dagen idag ryter till mot broderskaparna och Peter Weiderud. Det är tragiskt att broderskapsrörelsen nuförtiden leds av personer som saknar all förankring och kunskap om de breda organisationerna för aktiva kristna i Sverige. Dagens broderskapsrörelse är något helt annat i jämförelse med t.ex. sextiotalet, då förankringen i aktiva kristenheten var betydligt bättre och bredare. Men det är märkligt att en organisation som broderskaparna, som är så marginaliserad inom både kristenheten och i politiken, ändå lyckas höras och synas så pass som man gör. Tycker att det är obegripligt att de platsar som krönikörer i tidningen Dagen.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://tony48.blogspot.com/ Tony Malmqvist

    Ännu en anledning för dig att vara tacksam över din fars liv. Han hade frid med Gud. Det hade inte min far. men visst, nånstans innerst inne hoppas man ändå att Gud hann ifatt honom på ”upploppet”

  • Calle

    Vem av broderskaparna är krönikör i Dagen? Jag har inte sett någon av dem skriva krönikor. Insändare däremot men det är ju en helt annan sak. Det är väl inte det du menar att de inte ens ska få skriva insändare?

  • Börje Norlén

    Stefan, du kan maila mig några stolpar som kan utgöra grund för minnesord över Sture! Så stämmer vi av sen…

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Calle,
    Vem som helst kan skriva debattartiklar och insändare. Jag skulle aldrig påstå något så befängt att någon inte skulle få skriva detta.
    När det gäller krönikor i Dagen, är det ju en officiell förfrågan från en tidning att ge en person fast redaktionellt utrymme, och också en legitimitet. Peter Weiderud har varit krönikör i Dagen under åratal, det är möjligt att det har upphört, krönikörer brukar ha tidsbegränsade åtaganden. Är dock inte säker på detta. Så noga följer jag inte Dagens krönikor.
    Kan ge en lång lista på kristna organisationer, vars företrädare jag tycker är mer intressanta som krönikörer i Dagen, än en företrädare för broderskapsrörelsen – som uppenbarligen visar direkt förakt för majoriteten av aktiva kristna i Sverige. Bra att Sten Gunnar Hedin ryter ifrån, märkligt dock att inte någon av de fåtal frikyrkligt aktiva som finns kvar i organisationen, inte säger ifrån.
    hälsningar
    Stefan Swärd

  • Nils

    Stefan !

    Först vill jag som flera andra uttrycka mitt deltagande för din & de närmstas sorg.

    Trots allt är det en förmån att ha fått leva ett långt liv & dessutom att de närmaste har funnits med…
    Själv vet jag hur det känns när en närståendes livstråd klipps abrupt & oväntat.
    Själva sorgearbetet tar minst ett år…

    Första närtiden är man påtvingat uppe i varv, sedan tryter krafterna rent mänskligt.
    Det mänskliga är att sorgekänslan kommer vågvis..
    -efter några månader blir dock vågdalarna inte så djupa.

    Det frapperande är att de som själva haft sorg, är de som kan möta den sörjande bäst.
    Andra som inte drabbats av sorg drar sig & vet inte hur man ska hantera sin medmänniska – något som man inte klarar av.
    En reflektion som du som pastor inte behöver ställas inför, då det tillhör din tjänst.

    Ett praktiskt tipps är att trots känslor & de djupa vågdalarna i sorgen, dyka rakt in allt det nära materiella som finns kvar…
    – papper, skrivbordsarbete, boupptäckning, garderobsstädning.
    Gärna boenderennovering för de närmast anhöriga, uppfräschning, utstädning…

    Allt medans tårarna tillåts flöda…
    Hemskt att säga… men

    Jag har erfarenhet av att handgripligt tvingats lämna familj, små barn, axla ett företag, ensam sköta bouppteckning & företagets bokslut.

    Man tror att man går sönder – så är processen den mest läkande & lämnar inget mörker efter sig…

    Det finns motsatta exempel där man inte tror sig orka & bildligt talat försluter garderoben, då blir inte sorgearbetet den läkande process det ska vara.
    ——
    Trots allt: – ett gemensamt hopp, – ett gemensamt mål & samma frälsare som välkomnar vid mållinjen !

    Guds välsignelse till dig & de närmaste !