Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu är det lördag förmiddag och jag sitter och ber till Gud och förbereder predikan i Elimkyrkan i morgon klockan 11.00. Vi har fokus nu på Andens kraft och Andens gåvor, och att ständigt låta oss uppfyllas av Anden. Jag är ingen pingstvän i klassisk mening som tror på ett specifikt andedop åtskilt från frälsningen och med tungomålstalandet som ett specifikt tecken.

Däremot tror jag på en ständig uppfyllelse av den Helige Ande, det är färskvara. Jag tror också på att samtliga Andens gåvor ska vara i funktion i en församling. Ber till Gud om att de sjuka ska bli helade i gudstjänsten i morgon, de trötta ska få ny kraft, de kristna som torkat in och blivit sömniga ska få uppleva en ny uppfyllelse av Anden, att den kraftlöse ska få kraft, och att längtande kristna ska bli beklädda med kraft för att flöda i Andens gåvor och bli frimodiga i sina vittnesbörd. Och att de som ännu inte har tagit emot det nya livet i tron på Jesus och Andens nya liv ska göra det i morgon.

Det är väl en bra agenda för en helt vanlig söndagsgudstjänst i en etablerad baptist- och EFK-församling.

Ska också lansera igen det bönerum som vi håller på att dra igång i Elimkyrkans källare, med ständig bön och lovsång, till att börja med 6-8 timmar i veckan, men ambitionen är att utöka mer och mer, det blir den nya väckelsens kraftcentral.

Har börjat att twittra de senaste dagarna. Efter tre dagar har jag 56 followers, alltså de som får mina korta twitter-hälsningar direkt. Man kan bli en follower genom att gå in på twitter.com/stefansward och där kan man registrera sig. Hittills har jag mest skrivit strunt men det kommer att bli seriösa grejer framöver.

Återkommer med uppföljning av Jimmie Åkesson-inlägget. Den debatten hålls öppen, noterade en bra artikel av Anders Strindberg med en kritisk analys av Sverigedemokraterna, i tidskriften Keryx. Strindberg analyserar framförallt deras kyrkopolitiska agenda.

Sedan finns det andra trådar som är oavslutade. Jag har t.ex. inte skrivit färdigt mina mini-memoarer efter 8 år som EFK-ordförande. Återkommer i frågan.

För övrigt ägnas tid åt begravningsförberedelser och samtal med släktingar med anledning av min fars bortgång i tisdags.

  • Lage Swärd

    Hej Stefan !
    Vad har Du för e-postadress ?
    Lage

  • Ulf Stenlund

    Att du inte tror på en speciell andedopsupplevelse betyder det att du tror att de som upplevde ett andedop under apostlarnas tid inte var frälsta före sin upplevelse? Vad säger du till alla som upplevt andedopet i vår tidsålder. Vad är det de upplevt?

  • Bo Westin

    Du skriver: ”Jag är ingen pingstvän i klassisk mening som tror på ett specifikt andedop åtskilt från frälsningen och med tungomålstalandet som ett specifikt tecken. Däremot tror jag på en ständig uppfyllelse av den Helige Ande, det är färskvara.”

    Att tungomålstalandet är ett specifikt tecken på andedopet är det väl inte många som hävdar i dag, i motsats till hur det var förr i tiden. Men att man efter frälsningen, (pånyttfödelsen, att bli född på nytt genom DHA; jämför när Jesus andades på lärjungarna efter sin uppståndelse och sa: ta emot helig ande!), kan få en speciell uppfyllelse av DHA är väl ändå något som är tydligt omvittnat i NT och i den kristna väckelsehistorien. Ibland verkar detta andens dop drabba människor samtidigt som de kommer till tro och ibland innan de blivit döpta i vatten. Jämför med att döpas i vatten, att helt sänkas ner i vattnet och Johannes döparens ord om att Jesus ska döpa i helig ande. Nu vet jag väl att du Stefan känner till detta och jag hoppas att du menar att du inte tror att andedopet måste åtföljas av tungotal som ett ”bevis” på denna upplevelse. Men det verkar av det du skriver som att du inte tror att denna andedopsupplevelse kan vara hänförd till ett speciellt tillfälle i tid och rum efter det att man kommit till tro, vilket i så fall förvånar mig. Jag ser det som ett sorts avfall från det bibliska vittnesbördet att vi så gott som aldrig får höra undervisning och uppmuntran till Guds folk att ta emot denna gåva. Bevisligen har det skett förr och det är inte rimligt att upphöra att leda människor in i denna erfarenhet av DHA pga. tidigare generationers ovislighet. Själv tog jag emot denna andeuppfyllelse efter att ha blivit uppmanad att i tro ta emot den, genom att tacka för gåvan. Vad hände? Jo, ingen speciell känslomässig upplevelse, med däremot började jag tala ”konstiga” ord vilka gav mig en speciell känsla av närhet till Gud. Detta övernaturliga bönespråk har jag levt med sedan jag som sextonåring i tro tog emot denna erfarenhet av uppfyllelse av den helige ande. Men jag påstår inte att enbart tungotalet skulle vara ett unikt tecken på detta, även om många har vittnat om detta samband. Jag tror dock att tungomålstalets gåva, detta bönespråk är av fundamental betydelse för den kristnes tillväxt och böneliv. Så jag anser att du har fel när du formulerar dig som du gör, men däremot håller jag med dig om att vi ständigt måste låta oss uppfyllas av anden. Allt som fäderna gjorde och upplevde är inte fel, vilket man skulle tro när man ser hur vi har förvaltat arvet efter dem som gått före. Ett annat exempel på detta fenomen är (frånvaron av) förkunnelse om Jesu tillkommelse osv. Vi tenderar att sätta människors negativa erfarenheter av dessa saker som måttstock för om vi överhuvudtaget ska tala om dem, istället för att lära av tidigare generationers misstag och gå vidare och få uppleva mer av det som Gud vill ge oss. Antingen befinner vi oss i det ena diket eller i det andra och i vilket dike som djävulen vill att vi ska befinna oss i tror jag mig veta ganska bra.

    Domine, quo vadis?

  • Christian

    Stefan
    Först vill jag passa på att framföra våra kondoleanser m a a Stures bortgång men samtidigt vet vi ju att han fick komma hem vilket ju är ett glädjeämne.

    Sen måste jag ändå få fråga vad du menar med att du inte tror på Andedopet med tungotalet som specifikt tecken.

    Förutom pingstdagens händelser, hur ser du då t ex på följande bibelord:

    8.14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande

    10:44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn.

    19:1 Där träffade han några lärjungar, 2 och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3 Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4 Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.

    Kan du f ö ge ngt exempel i NT på ett Andedop som inte åtföljs av tungotal?

  • Christian

    Skulle stått …att du inte tror på ett Andedop skilt från frälsningen med tungotal som specifikt tecken.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Christian inlägg 4 och 5 och Ulf Stenlund inlägg 2,
    Nu kommer vi in på en teologisk diskussion. Får nog återkomma närmare. Det jag tycker är svagheten med traditionell andedopsförkunnelse är att det blir för mycket punktupplevelsefixerat. Jag betonar hellre livet med Anden och den konstanta uppfyllelsen. Det hjälper ingenting om jag blev andedöpt för ett år sedan om jag inte idag blir uppfylld av Anden. Men det är nog inte så stora skillnader i praktiken, det handlar mer om begreppskillnader. Tror att det finns ett grundmottagande av Anden, det är vid pånyttfödelsen, vi får då liv genom Anden. Vanligtvis gör vi också den så kallade andedopsupplevelsen vid detta tillfälle, det går att ge exempel från Apg på detta, men sedan behöver vi uppleva Andens kraft, andens uppfyllelse, och utvecklas i livet i Anden. Och visst kan människor uppleva andliga genombrott som kan beskrivas som en andedopsupplevelse.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Christian

    Stefan
    Ja det är nog en teologisk fråga men det kanske går bra ändå… :-)

    Visst, det finns en fortsatt upfyllelse,

    Ef 5:18 Låt er i stället uppfyllas av Anden, 19 så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.

    31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord

    Men det betyder nat.vis inte att den första pingsterfarenheten omintetgörs, d v s punktupplevelsen som du uttrycker det. Det är ju då vi mottar kraften enligt vad Jesus själv sa före pingst till lärjungarna Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen…

    Du skriver att det inte hjälper någonting om vi blev Andedöpta fär ett år sen om jag inte blir uppfylld av Anden idag. Jo, självklart hjäper det. Det är ju inte så att vi tappar Anden, att vi läcker s a s, bara för att vi inte nyligen har upplevt en ”påfyllelse”. Paulus säger ju att Anden bor i oss Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud. Vi förlorar ju heller inte de gåvor som vi fick vid Andedopet.

    Jag är överens med dig om att det finns ett grundmottagande av Anden vid pånyttfödelsen men detta är inte detsamma som Andedopet även om det naturligtvis även förekommer att man i stort sett samtidigt gör denna erfarenhet. Tror dock att det oftast går en tid emellan dessa händelser.

    Att pånyttfödelsen och Andedopet inte är detsamma framgår väl tydligast av att lärjungarna gjorde denna erfarenhet först vid pingst. De var väl då redan födda på nytt. Även exemplen ovan tycker jag visar på detta.

    I Apg 8:14-17 framgår det att lärjungarna hade tagit emot Guds ord och att de var döpta i Herren Jesu namn. D v s de var pånyttfödda. Ändå står det att apostlarna bad att de skulle få dHA och att de mottog dHA först vid handpåläggningen.

    I 10:44-48 verkar pånyttfödelsen och Andedopet ske i stort sett samtidigt. Att de blev Andedöpta framgår av att det står att de hörde dem tala med tungor och prisa Gud

    Om lärjungarna i Apg 19:1-6 hade kommit till tro var de väl pånyttfödda? Ändå säger Paulus Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?. Om de hade fått Anden vi pånyttfödelsen hade inte Paulus gärna kunnat ha säga så. När Paulus sen lade händerna på dem står det då kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade

    Du skriver slutligen att det finns genombrott so kan beskrivas som en andedopsupplevelse. Ja självklart finns det det. Johannes sade Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. och Paulus säger I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp,… och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

  • Christian

    F ö vill jag bara instämma med dig i att det var en bra agenda för morgondagens Gudstjänst i Elim, Stefan, mkt bra….

  • Läsare

    Mycket bra skrivet Christian, håller med dig helt och hållet.
    Gillar denna blogg och Stefan väldigt mycket, det enda negativa ibland är att Stefan kan kasta ur sig saker ibland som han inte riktigt har täckning för i bibeln och som han sedan får ändra på eller säga sig komma tillbaks till sedan, men ofta inte gör.

    Alltså en klassisk evangelist som har en fantastisk uppgift och som det finns alldeles för få av, men som inte alltid har djupet i förkunnelsen/teologin.

    Men som sagt jag har hellre en Stefan som vill och kan förändra människor och församlingar än en som förstår bibeln till fullo men ej gör något, bara krånglar in sig i bibliska teologiska grubblingar.

  • Ulf Stenlund

    Käre Stefan
    Ett starkt minne jag har är när prästen i Svenska Kyrkan, Nils Forsberg, hade tisdagssamlingar i prästgården i Irsta på 80-talet. Dit kom folk av många kristna schatteringar för att möta Gud. En dam i övre meddelåldern, hon tillhörde missionsförsamlingen, var lite ledsen att hon inte talade i tungor. Hon var dessutom lite blyg och tillbakadragen. Nils frågade om han fick lägga händerna på henne och bad en stilla men trosfrisk bön för henne. Plötsligt flödade damen ut i ett vackert tungotal. O vad lycklig hon blev! Visst, en punktupplevelse då, men mer som en startpunkt inte någon sorts engångsgrej.

    Många med mig har säkert fått sin andedopsupplevelse i någon ungdomsvecka där den längtande fick förbön under höga skrik och rop till Gud under ibland lång tid. Denna sorts bönekamp har väl inte något speciellt teologiskt stöd men det underbara är att det ofta ”bröt igenom” och tjejen eller ynglingen fick en häftig upplevelse. Det bönespråk jag fick, efter inte särskillt överdriven förbön, har utvecklats från lite stapplande första ord till något jag haft användning av hela livet.

    Min första svärmor blev frälst i Smyrna Göteborg på 40-talet. Hon var av en stilla typ men en bönekvinna. Genom min fru fick jag ofta veta hur fantastiska bönesvar svärmor fick. Trots sin speciella kontakt med Gud sörjde hon över att hon inte talade i tungor. Först på äldre dar blev hon löst från tanken att man inte är andedöpt om man inte talar i tungor.

    En nyfrälst man ville ha förbön av mina föräldrar för att få uppleva andedopet. Han hade dock ett krav och det var att detta måste manifisteras lugnt och stilla. Resultatet blev att hans upplevelse var ovanligt intensiv. Observera att han efteråt var tacksam till Gud för det han upplevt.

    Anden verkar på många sätt. Det blir nog svårt att hitta en teologi som beskriver hur Anden ska verka för att det ska vara ”godkänt”. Även om Gud var i den ”stilla susningen” vill han vara med både i storm och tystnad.

  • Bo Westin

    Bra genomgång av Christian om vad bibeln säger i detta ämne och tack Ulf Stenlund för ditt vittnesbörd från verkligheten. Om man ska försöka sig på att generalisera så kan man säga att det har funnits en praxis bland frikyrkofolk att människor fått hjälp att ”komma igenom” som man brukade säga för några tiotal år sedan. En frimodig förbön där ofta föremålet för bönen låg på knä. Man bad för att personen skulle komma igenom till frälsning och ibland bad man för att en person skulle få uppleva detta andedop. Jag tror att vi behöver dessa andliga barnmorskor och bönemänniskor även i dagens andliga landskap. Detta att våga ge sig hän och ropa till Gud har fått ge vika för en mer försiktig och balanserad frikyrkokultur. Kultur och praxis förändras gradvis över tiden utan att vi ibland tänker på det vilket speglar de förändringar som sker i samhället och det sätt som vi inom kyrkan påverkas av dessa. Och hur mycket villfarelse och elände hade inte kristenheten kunnat slippa om den helige ande hade fått vara med och korrigera och leda. Detta inser man när man sätter sig in i kykohistorien och ser hur man mer eller mindre okritiskt tagit till sig vad många kyrkkofäder och biskopar och påvar m.fl. skrivit och sagt. Med den helige ande i högsätet i våra liv minskar risken för att vi själva sätter oss där och ökar chansen att vi kan få våra ögon öppnade och kunna lämna läror och kyrkosystem som för länge sedan avlägsnat sig från den sunda läran. Den helige ande vill leda oss in i hela sanningen. Vill vi ledas dit?

  • C

    Skulle kunna fylla på med vittnesbörd om de negativa konsekvenserna av dålig andedopsundervisning, men det blir ju lite trist. Många har levt med känslan av att vara en andra klassens kristen som inte ”har anden”, som man uttryckte det.

    Fick en känsla av att Stefan egentligen inte var intresserad av en teologisk diskussion om detta här och nu så jag nöjer mig med en kommentar omkring de apg-ord som hänvisats till ovan; många läser inte dessa ord som en beskrivning av individuell ”andedopsupplevelse”, utan som en historisk beskrivning av hur det gick till när anden för första gången kom till församlingen (först till de judekristna och sedan de hednakristna). Att utifrån detta utforma en detaljerad lära omkring andedop (ett ord som f.ö. inte står i bibeln) för individen är att tänja på texten väldigt mycket.

  • Mari

    Tack C ( nr 12) för det du skriver. Så ser jag på dessa bibelställen också.Sen tror jag Gud är så stor o mångfaldig att vissa kan uppleva ett ”Andedop” vid ett specifikt tillfälle o det är underbart, mendans andra inte upplever att dom får DHA på samma sätt men det har samma innebörd. Är ju likadant med frälsningen. Vissa blir frälsta med buller o bång o har en särskild frälsningsupplevelse mendans andra tar emot frälsningen steg för steg utan att kunna säga vilken dag eller stund man omvände sig. Tror man o bekänner sin tro så är man ju lika frälst oavsett vilken väg man gått. =)
    Guds tankar är så mycket större än våra tankar !

  • Christian

    C
    Även om det inte ordagrannt står Andedop är det t ex uppenbart att det är detta Jesus avser när han någon vecka före pingst säger

    Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

  • C

    Ser inte hur det motsäger min poäng (som inte på ngt vis var att begreppet andedop är obibliskt).

  • Per-Erik Johansson

    11, Bo W. Bra fråga du ställer i ditt inlägg: Vart leder den ”frikyrkokultur” och de strukturer du refererar till?

  • http://helapingsten.wordpress.com/ helapingsten

    Jag har fått höra att den ursprungliga anledningen till att Pingst och Örebromissionen och Helgelseförbundet – som idag är EFK – inte gick samman var just att Pingst menade att andedop alltid följs av tungotal medan EFK menade att det nödvändigtvis inte var så.

  • Bo Westin

    17: Svårt att tro att sådana skillnader i lärofrågor är viktigare än enhet och samarbete.

    16: En nära bekant till mig gick ur pingstkyrkan i Jönköping därför att han menade att ”dom går mot Rom”. Ulf Ekman går också mot Rom har jag fått höra. Och Arborelius argumenterar för att protestanterna, vi inkluderade, ska återvända till Påvekyrkans trygga famn. Själv tänker jag inte ”gå mot Rom”, så det så!

  • Tomas Ander

    För mig ligger kraften i mitt personliga tungotal. Det är genom tungotalet kraften frigörs. Jag är klassisk pingstvän i min andedopssyn. Halleluja!! :)

  • Per-Erik Johansson

    18, Bo W , de friskaste laxarna hoppar högst motströms. Följdfråga: Är debatten huruvida en”försiktig och balanserad frikyrkokultur” ”går mot Rom” lika viktig för kristenheten som debatten var SD står?

  • Bo Westin

    Det var en svår fråga: att ställa två olika saker mot varandra. Den viktigaste frågan handlar om vart församlingen är på väg. Jag har inte satt in mig i frågan om delar av frikyrkligheten ”går mot Rom”. Jag har förstått att Ulf Ekman gör det. När Hedin böjde sitt huvud i respekt när han tillsammans med biskop Arborelius var på besök i Vadstena har många tagit som intäkt för att Hedin och därmed pingst ”är på väg mot Rom”. Den slutsatsen har inte jag dragit. Dock finns det många kristna som har en något ”svärmisk” läggning och som är intresserade av att starta upp något som till sitt väsen liknar ”konspirationsteorier”. Det finns så många som pratar utan att veta så mycket om det de ordar om. En sten som lossnar drar lätt med sig andra stenar och snart har vi en lavin. Men som sagt: jag har inte studerat denna företeelse, ”Romsyndromet”, särskilt noga.
    Men för inte så många decennier sedan tolkade många Uppenbarelseboken så att det var den katolska kyrkan som skulle komma att samla många under sig och i tidens avslutning bli ”Den stora skökan”, en samlad världskyrka. I dag talar man inte om detta. Jag vet inte hur det profetiska ordet kommer att uppfyllas, det får framtiden utvisa.
    Är frikyrkan försiktig och balanserad. Ja, om man jämför t.ex. många invandrarkyrkor så är vi nog det. Men det kanske kan hänföras till skillnader i temperament och kultur. Gud verkar också i alla kyrkor som vill ha med honom att göra även de som kan sägas vara försiktiga och balanserade. Vad jag däremot tror att vi i Sverige generellt sett är dåliga på att att bygga relationer inbördes inom kyrkan och visavi de som inte går i kyrkan. Vårt ”existensberättigande” ligger i om vi lyckas med att bygga relationer, att skapa en genuint ”vi” utifrån det genuina ”jag” som vi kan bli genom tro på Jesus. Om vi inte lyckas skapa detta ”vi” så kommer andra obskyra ismer att fylla detta tomrum.

  • Per-Erik Johansson

    21 Bo W, Tror du att :”Jag vet inte hur det profetiska ordet kommer att uppfyllas, det får framtiden utvisa.” kan fångas upp och förklaras på profetprogrammet som lär finnas på någon av utbildningsanstalterna, kort sagt att någon med profet examen skulle kunna det?

  • Bo Westin

    Jag har läst ett antal böcker i mitt liv om det profetiska ordet och studerat vad bibeln säger i detta ämne. Därmed har jag utbildat ett speciellt händelsescenario som jag tror är troligt. Men veta kan man inte göra förrän saker verkligen händer som mer tydligt kan kopplas i hop med det som är förutsagt i bibeln. Det viktigaste är väl att veta vilken väg vi ska välja idag eftersom det också formar framtiden. Den profetiska gåvan kan ta sig olika uttryck; att kunna tolka och förstå det profetiska ordet, att få speciell syner och uppenbarelser eller att äga en intuitiv förståelse av Guds verksamhet i världen för att det profetiska ordet ska uppfyllas. Vi bör pröva allt och begrunda det goda i våra hjärtan som Maria, Jesu moder gjorde.

  • Mari

    Tomas (19) Vilken kraft menar du frigörs genom ditt tungotal ? Menar du att man inte kan ha Andens kraft verksam i sitt liv om man ej har tungotalets gåva ? Själv ser jag tungotalet som en av nådegåvorna o den är till för att antingen uppbygga mig själv eller uttalas högt för att uttydas av någon med uttydningens gåva. Kan inte se i bibeln någonstans att ”kraften” skulle frigöras speciellt genom tungotalet.

  • Per-Erik Johansson

    23. BO W, precis det jag sökte med frågan: ”gåvan” inte den ”förvärvade kunskapen” som är den allenarådande trosläran inom de kristna karriärföreningarna och läroinstituten. Tack för ett rent inlägg.

  • Christer Roshamn

    Jag tror inte tungotalet är tecknet på att en människa är fylld av Anden. Det är Andens frukter som visar det. Andedop eller andeuppfyllelse? Det viktiga är att vi är fyllda av helig Ande. Men tungotalet är viktigt. Jag håller med Tomas Ander att det är förlösande i det kristna livet.

    Allt gott!

  • Christian

    Christer Roshamn
    Du kanske inte tror det men det förändrar inte det faktum att detta faktiskt är det tecken som kännetecknar Andedopet eller Andeuppfyllelse i NT.

    Kan du eller någon annan ge ett enda ex från NT på ett Andedop eller -uppfyllelse som inte åtföljs av tungotal/profetia? I Apg så är alltså tecknet på Andedop tungotal; Apg 2, 8, 10, 19.

  • Christer Roshamn

    Jag talar i tungor varje dag sedan många år och är tacksam över den gåvan. Jag tror att alla Jesu efterföljare kan få gåvan att tala i tungor, men det tydligaste tecknet på att en människa lever ett andefyllt liv måste väl ändå vara Andens frukt och ett liv och vittnesbörd i kraft? En person kan tala i tungor hela tiden utan att vara nämnvärt behärskad av Andenö



Subscribe to Stefan Swärd