Här är inlägget i Nerikes Allehanda som 40 pastorer och präster i Örebroområdet skrivit under. Om att stoppa utvisningen av Amireh och Zeinab, som jag skrev om på bloggen förra veckan. Inlägget är publicerat på den facebooksida som har skapats för att stoppa utvisningen. I mitt blogginlägg förra veckan kan du läsa mer om vad man kan göra för att engagera sig praktiskt.

Jag och Stefan Gustavsson svarar idag i tidningen Dagen på det andra genmälet från Per Hammarström, Kristian Steiner och Anders Lundberg. Deras genmäle var publicerat i tisdagens Dagen. Man hittar det här.

Jag och fru Swärd har tagit ledigt några dagar och idag har jag varit i Sankt Peterskyrkan i Rom. Jag har dock bara varit där som turist så jag är tacksam om jag slipper påklistras en massa synpunkter om att jag håller på att konvertera till katolicismen eller att jag är alldeles för slätstruken i förhållande till Katolska kyrkan. I morgon blir det Colloseum i Rom.

Har en ledare införd i Världen Idag idag där jag spinner vidare i debatten om SEA och islam och där jag försöker föra ett resonemang om hur man kan försvara religionsfrihet utan att hamna hos högerextremisternas hemsidor.

Det har skapat en hel del kommentarer, den Dagenartikel som publicerades förra veckan då Svenska Evangeliska alliansen kritiserades för att föra fram främlingsfientliga idéer på sin blogg. Jag och Stefan Gustavsson svarade i Dagen förra fredagen, och sedan har vi båda lagt ut fler kommentarer på våra bloggar. De tre artikelförfattarna Per Hammarström, Anders Lundberg och Kristian Steiner har skrivit på min blogg och Dagens debattredaktör Hasse Boström har också kommenterat debatten. Ska försöka säga något för att kommentera det som sagts.

1. För att sammanfatta det jag skrev i mitt förra blogginlägg. Jag tycker att Mats Tunehag i vissa avseenden skriver för tillspetsat och provokativt om islam. Jag tror dock att jag förstår vad han menar och jag har respekt för hans kunnande och erfarenheter i frågan. Jag har bara varit ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen under ett halvår, under den perioden har jag haft ett yttersta ansvar för verksamheten. Skulle en islamkritisk text läggas ut på SEA-hemsidan idag, skulle jag vilja hitta ett mer sakligt tonläge. Den här diskussionen handlar om texter som publicerades för fyra år sedan, och jag tycker inte jag har någon skyldighet eller mandat att fyra år senare gå in och styra om i detta. Man vill inte gärna gå in och läxa upp företrädare på ett sådant drastiskt sätt. Har mycket svårt att tänka mig att särskilt många läser texter i SEA:s arkiv längre tillbaka i tiden, om nu inte kritiker gräver fram texter och börjar länka till höger och vänster. Jag har redan fått en massa kritik för detta, men så ser jag på saken.

2. Jag håller med de tre forskarna om att främlingsfientligheten och högerextremismen i vår del av världen kräver att vi måste uttrycka oss varsamt när vi kritiserar islam. Jag har dock uppenbarligen högre toleransnivå än de tre forskarna kring tonläget i kritiken. Är den korrekt och saklig kan man gärna ta i. Jag tror inte att Tunehag har annan inställning än de tre forskarna om främlingsfientlighet och rasism. De sysslar dock i stor utsträckning med analys av högerextremismen medan Tunehag jobbar med globala frågor kring religionsfrihet, där islam i stor utsträckning hamnar i skottgluggen. De tacklar frågan från olika perspektiv.

3. Hasse Boström på tidningen Dagen tycker att jag uttryckte absurda idéer när jag förde fram synpunkter på hur Dagen lanserade artikeln. Om man tycker att Dagen bara är en dagstidning med särskild fokus på kyrkor och religion i största allmänhet, då kan man förstå Boströms inställning. Om man bara vill spegla debatten och vad som händer. Men jag tolkar ägardirektivet till Dagen att driva en kristen tidning med ett tydligt mandat att främja evangelikal kristendom, enligt Lausannedeklarationens kristendomstolkning. Jag tolkar ägardirektivet att det inte bara gäller ledarplats, utan det handlar också om perspektiv när man lyfter fram debatter, sätter rubriker, ställer frågor, kritiskt granskar företeelser och speglar vad som händer i den verklighet som särskilt handlar om kyrka och kristendom. Boströms reaktioner är nog uttryck för att vi har olika uppfattningar om vad som är Dagens uppdrag men eftersom jag inte är ägarrepresentant längre har jag inte så mycket att säga till om i den frågan.

4. Per Hammarström lyfter fram i sin kommentar att jag försvarar Tunehag när det gäller kopplingen antisemitismen – nazismen – islam. Jag kan hålla med om att det är tillspetsat. Det är självklart att det stämmer att antisemitismen har förekommit i stor utsträckning inom kristna kyrkan. Antisemitismen var ju inget nazisterna hittade på, men man drev det till en spets på ett sätt som var unikt. Men hela idéarvet kunde man hitta inom kristna kyrkan. Jag tycker dock att kristna kyrkan idag i stor utsträckning har gjort upp med sin antisemitism, t.ex. katolska kyrkan. Om antisemitismen idag kraftigt växer inom t.ex. ryska ortodoxa kyrkan, skulle jag kunna tänka mig att formulera det på detta drastiska sätt, att det finns en koppling idémässigt mellan kyrkan och nazisterna. Men med all sådan typ av kritik finns faran att man uttrycker sig för generaliserande, Hammarström har en poäng där. Men jag menar att det inte bara gäller islam, vi uttrycker oss ofta för generaliserande om många saker. Det kan gälla katoliker, pingstvänner eller någon annan religiös grupp.

5. Anders Lundberg tycker tydligen att jag hamnat i dåligt sällskap när jag hamnat i SEA:s styrelse. Nu väljs SEA:s styrelse vid årsmötena, och det brukar vara en mycket bred representation av svensk kristenhet vid dessa möten. Jag har inte haft något mer samarbete med Mats Tunehag annat än att vi har mötts vid Evangeliska Alliansens styrelsemöten. Och vi båda har massor av uppdrag förutom detta, SEA är en ganska begränsad del i hur vi använder vår tid. Att beskriva oss som gamla kompisar är inte korrekt.

6. Jag och Hammarström/Lundberg har olika uppfattningar om islam och hur islam får kritiseras. Det kan vi inte bortse ifrån. Jag blir också störd av denna debatt, därför att vi som framhäver en annan uppfattning än de tre forskarna, vi har i vissa kommentarer framställts som naiva och okunniga. Vill bara informera om att inom Evangeliska Frikyrkans Stockholmsarbete har vi levt med mer eller mindre dagliga kontakter med muslimer under många år. Vi har också jobbat med en hel del personer som har konverterat från islam till kristendomen, så vi vet på ganska nära håll vilken dramatik som är kopplat till detta. Vi har genuina experter i EFK:s Stockholmsnätverk, t.ex. Lars Mörling som kan arabiska, har bott 10 år i Egypten, är expert på islam, och under många år jobbat med konvertiter i Sverige. Man får inte underkänna den kompetens som skapas genom detta praktiska församlingsarbete, det är inte bara akademiker som förstår sig på dessa frågor. Anders Lundberg har också skrivit ett blogginlägg på en annan blogg och kritiserat mig för kommentarer som skrivs på min blogg. Men det blir en orimlig kritik för mig, jag kan inte stå ansvarig för alla kommentarer på min blogg. Då måste jag helt ta bort kommentarsfunktionen. Den frågan har kommit upp tidigare i andra diskussioner jag hamnat i, i andra frågor. Man får inte tillskriva mig uppfattningar som kommer fram i kommentarsfältet, det är bara mina egna texter som representerar vad jag själv står för. Att jag länkar till något annat blogginlägg betyder inte att jag står bakom allt det som står i det blogginlägget. Jag tycker det blir en orimlig debattsituation när jag ska belastas för allt möjligt som skrivs till höger och vänster.

7. Kristian Steiner  skriver en kommentar och säger att jag verkar inte förstå vad det handlar om. Och att jag har en banal inställning till sanning. Jag är dock sammanlänkad med ganska breda erfarenheter av kristen mission i många olika muslimländer och församlingserfarenheter av att jobba med muslimer i västvärlden. Att främlingsfientliga partier och krafter försöker kidnappa debatten får inte leda till att man blir tyst och inte kritiserar religiöst förtryck. Ett stort problem med islam är att man inte accepterar att människor lämnar islam. Det tycks vara ett globalt mönster. Det är enligt min mening det mest karaktäristiska för en extrem religiös sekt. Förföljelse, hot, trakasserier, och i många fall mord, för de människor som lämnar islam. Och det mönstret tycks finnas överallt. Vi möter ju detta dagligen i kampen för att rädda flyktingar från att utvisas till muslimska länder. Läste senast igår ett utlåtande från en islamexpert igår som menade att de två iranska kvinnor jag nämnde om på min blogg igår, är i livsfara om de blir utvisade till Iran. Landet tillämpar dödsstraff mot dem som lämnar religionen. Vi måste tillåta kraftfull religionskritik och kritik mot religiöst förtryck. Jag kan tänka mig att jag och de tre forskarna skiljer oss i uppfattningen om hur problematisk islam är som religion. Inom kristna kyrkan har vi haft exakt samma problem om vi tittar några hundra år tillbaka i tiden, men vi har kunnat lämna detta bakom oss och i regel hittat en mer tolerant hållning med respekt för religionsfriheten. Jag hoppas att även muslimska länder ska kunna röra sig i den riktningen. Men återigen, vi måste hitta tonlägen i religionskritiken, så att vi inte dömer enskilda människor på ett för generaliserande sätt.

Det finns mycket mer att säga, detta var några kortfattade kommentarer.

 

Vi pausar nu något i debatten om SEA. En akut sak har dykt upp. Den välkände kristne sångaren Ingemar Olsson är numera pastor i Fellingsbro frikyrkoförsamling, Ängebykyrkan – några mil norr om Örebro. Två av medlemmarna i församlingen heter Amireh och Zeinab, mor och dotter. De kommer från Iran. De har lämnat islam och blivit kristna och gått med i församlingen i Fellingsbro. De har nu gripits av polisen för att utvisas till Iran. Ingemar Olsson har skrivit till TV och sagt ”att de är inlåsta i en svensk dödscell”. Han gör bedömningen att de kommer att bli dödade eller utsättas för tvångsgifte. Här är tidningen Dagens reportage om denna fråga. Här är reportaget från regionala nyheter SVT.

Så här skrev Ingemar Olsson till Migrationsverket förra veckan: ”I fredags satte polisen Amireh och Zeinab i fängelse för att utvisa dem till Iran – det land där de enligt landets lag är brottslingar. Deras brott bestraffas i Iran med döden. I Sverige är det inte brottsligt att ha och utrycka sin tro. I Iran är det dödsstraff på att lämna islam. Migrationsverkets personal har, utifrån ett formulär och efter sin egen subjektiva bedömning slagit fast att Amireh och Zeinab inte är kristna. Detta är fel. De ÄR kristna i ordets djupaste mening. De båda har en personlig relation till Jesus och är väl kända medlemmar av Fellingsbro frikyrkoförsamling, Ängebykyrkan. Igår träffade jag för första gången Amirehs syster, som bor i Örebro, XX. Hon är muslim och har hela tiden motsatt sig Amirehs och Zeinabs omvändelse till kristen tro. Hennes redogörelse för sin systers och systerdotters omvändelse till kristen tro, stämmer till 100% med vad vi har upplevt i Ängebykyrkan – men sedd från helt motsatt håll. Hon har själv sett den förvandling som systerns frälsning har lett till och tvivlar inte på hennes tro. Amireh och Zeinab sitter nu i en svensk dödscell, där själva avrättningen kommer att verkställas av Iran. Jag vädjar till Migrationsdomstolen, att tro på oss och på Amirehs syster, förändra Mighrationsverkets felaktiga bedömning och omedelbart sätta dem på fri fot och ge dem det skydd de bör få i Sverige, dvs, bevilja asyl och uppehållstillstånd.”

Ingemar Olsson skriver också i ett annat brev till Migrationsverket: ”Utifrån en rad kunskapsfrågor har Migrationsverket avgjort att Amirehs och Zeinabs religiösa tro inte håller måttet och att deras omvändelse inte är trovärdig. Undertecknad och de som känner Amireh och Zeinab vet däremot att deras kristna tro är uppriktig. Migrationsverkets förfarande är felaktigt och skrämmande godtyckligt. Förutom förhörsledarens ofta bristfälliga religionskunskap, spelar dennes egna uppfattningar stor roll, liksom den utfrågades utsatta läge. Jag har inför dessa religionsutfrågningar delat Amirehs och Zeinabs ångest, och tillsammans med dem gått igenom tänkbara faktafrågor om kristendom, som jag trots min teologiska examen ibland inte heller kunnat svara på.”

Det här visar på ett problem vi stöter på i utvisningsärenden, att avgöra om en person har konverterat eller inte på godtyckliga grunder.

Vad kan man då göra för att engagera sig:

1. Be till Gud för de två kvinnorna, Ingemar Olsson och den berörda församlingen. Be att Migrationsverket och Migrationsdomstolen ska ändra sin uppfattning.

2. Kontakta lokala riksdagsmän och be att de hör av sig till migrationsmyndigheterna. Du kan använda informationen och länkarna på denna blogg. Uttryck ditt bekymmer över hur migrationspolitiken fungerar. Politikerna är inte beslutsfattare i enskilda ärenden men är viktiga opinionsbildare.

3. Kontakta media och delge denna information, du kan hänvisa till länkarna och inlägget på denna blogg. Jag har själv kontaktat TV4 nu direkt, och ska kontakta Expressen och Svenska Dagbladet och ska försöka få in någon text som berör denna fråga.

4. Skriv till Migrationsverket och protestera. Adressen är: Migrationsverket, Förvaltningsprocessenheten, 428 80 Kållered. Du måste då ange ärendenummer 11078953. Deras kompletta namn är Amireh Aliresai och Zeinab Zavvar.

5. Skriv till Migrationsdomstolen och protestera, ärendet har nu överklagats dit. Adressen är: Förvaltningsrätten i Göteborg, Migrationsdomstolen, Box 53197, 400 15 Göteborg. Du kan använda uppgifter från detta blogginlägg och länkarna i inlägget, och ge argument för varför du tycker att de ska få stanna i Sverige.

6. De båda kvinnorna har gripits av svenska polisen, har låsts in på förvaret i Flen, en av dem är dock så dålig att hon har lagts in på sjukhus. Vill du engagera dig direkt genom att besöka kvinnorna eller på något annat sätt hjälpa till, kontakta församlingen i Fellingsbro, du hittar kontaktuppgifterna på internet.

 

 

Eftersom både Christian Steiner, Per Hammarström och Anders Lundberg har skrivit kommentarer på min blogg, och även tidningen Dagen har kommenterat debatten genom Hasse Boström i en debattkrönika idag, kommer jag att skriva ett inlägg där jag försöker att kommentera de olika synpunkter som förts fram.

Ska försöka hinna med det ikväll, senast i morgon kväll.

För övrigt, fantastiska ledardagar med New Wine-nätverket, ett ekumeniskt-allkristet nätverk av kristna ledare för att främja andlig förnyelse i svensk kristenhet.

Jag befinner mig just nu på Kåfalla herrgård i Bergslagen där ett 40-tal ledare från hela Sverige i New Wine-nätverket umgås några dagar, för gemenskap, bön och bibelstudier. Mycket inspirerande.

Jag räknar med att återkomma med något mer inlägg i SEA-debatten och om hur vi talar om islam. Ska då försöka glida över till en mer principiell diskussion mer än bara diskutera Mats Tunehags texter.

Nu är jag på ledardagar på Kåfalla herrgård i Bergslagen tillsammans med nätverket av New Wine-ledare i Sverige. New Wine är ju ett ekumeniskt nätverk med rötter i Anglikanska kyrkan i England som arbetar för andlig förnyelse i den kristna kyrkan. Fantastiskt att få vara här och be tillsammans med andra kristna ledare.

Jag återkommer nog i debatten om hur vi diskuterar islam, men pausar just idag.

Har ägnat en del av dagen åt att sälja gamla Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Vi kommer dock som församling att hyra kyrkan fram till nästa sommar då vi definitivt flyttar över till vår nya kyrka, Salemkyrkan på Södermalm.

När vi idag fick betalt för Elim så var det en svindlande känsla för mig. Dessa pengar är resultatet av uppoffringar, överlåtelse, försakelse från kristna under 4-5 generationer. Elimkyrkan byggdes på 1890-talet och var då en fattig församling för fattiga människor. Det var Östermalms pigor som var en stor del av medlemmarna. Deras pengar byggde kyrkan, och de pengarna har vi idag fått ta hand om för att föra vidare in i framtiden, in i nya projekt och satsningar i Guds rike. Pengarna kommer konkret att användas till att rusta upp och köpa Salemkyrkan.

Jag blev så påmind idag om att det kristna arbetet och kyrkornas engagemang är ett arbete som drivs från generation till generation, vi för vidare det som tidigare generationer har byggt upp.

Dessa pengar känns som heliga pengar, Guds pengar. Det är de fattigas pengar, fattiga engagerade kristna som under stora uppoffringar investerade sina knappa medel i att bygga Guds hus. Men stafettpinnen går vidare, vi går nu in i framtiden, med förväntan om nya segrar för Guds rike.

Elimkyrkan hade sin storhetstid på 1910-talet när församlingen hade över 1000 medlemmar. Vid den tidpunkten räknades den som Sveriges ledande pingstförsamling. Det var ju före svenska pingströrelsens uppbyggnad och då Filadelfia i Stockholm var en liten och nystartad församling. Sedan har det varit en tillbakagång under många år. 1990 var Elim nästan utdöd men då blev det en sammanslagning med Stockholms Helgelseförbunds- och fribaptistförsamling Birkakyrkan/Sion, som flyttade in i Elim och man gick ihop som en gemensam församling. Genom detta blev församlingen en dubbelansluten församling som är med i både Evangeliska Frikyrkan och Baptistsamfundet (som nu har fusionerats i Gemensam framtid). Under de senaste tolv åren har församlingen upplevt en påtaglig tillväxt och utveckling. Idag är vi ett pastorsteam på ett tiotal personer som jobbar med kyrkan, och vi driver också ett antal pionjärprojekt och dotterförsamlingar.

Jag har lovat att återkomma med en kommentar om vad jag tycker om de tre korta artiklar som Mats Tunehag har skrivit. Det gör jag nu. Tunehags tre korta artiklar handlar om analys av islam som religion och hur vi tolkar utvecklingen i världen och i västvärlden för närvarande. Så det är inga enkla frågor. Jag får frågor om jag tar avstånd från artiklarna eller inte, jag kan inte besvara en sådan fråga på ett så enkelt sätt.

Det här handlar om att försöka sakligt reda ut frågorna. Jag skriver därför i punktform för att det ska bli så lite rörigt som möjligt för läsarna.

1. Jag och Stefan Gustavsson har i tidningen Dagen i fredags klart och tydligt deklarerat vad Svenska Evangeliska Alliansen står i frågor som gäller främlingsfientlighet och rasism. Vi tar fullständigt avstånd från allt sådant. Man kan inte hitta något i det som Stefan Gustavsson har sagt i sin roll som talesperson för Evangeliska Alliansen som främjar rasism eller främlingsfientlighet. Man kan inte heller hitta något sådant i SEA:s officiella och av styrelsen antagna dokument, där Kapstadsöverenskommelsen är det viktigaste aktuella dokumentet.

2. De tre forskarna som kritiserar SEA har lyft fram tre artiklar av Mats Tunehag som publicerats på SEA:s hemsida under 2008, eftersom artiklarna har publicerats på SEA:s hemsida anser man att vi är ansvariga för detta.

3. Man måste komma ihåg att Stefan Gustavsson är den som företrädar SEA. Det är han framförallt som uttrycker SEA:s uppfattningar, sedan kan styrelsens ordförande i enstaka tillfällen vara med och skriva under något uttalande eller utspel som vi gjorde i artikeln i fredags. SEA:s styrelse består av en rad olika personer som har många andra uppdrag, SEA-engagemanget är ideellt på fritiden för hela styrelsen. En del av oss skriver och talar mycket, det styrelseledamöter säger i olika tillfällen får inte sammankopplas med SEA. SEA har en specifik agenda och vissa frågor man driver. Styrelseledamöterna håller på med allt möjligt. Säger jag något heltokigt på min blogg, vilket säkert händer ofta, får det inte sammankopplas med SEA. SEA:s styrelse är en brokig skara människor som har olika uppfattningar i många olika frågor, i SEA-samarbetet är vi överens om att vi vill samverka om att främja evangelikal kristendom, det är vår gemensamma nämnare. Därutöver kan vi ha mycket olika uppfattningar om många frågor.

4. Men OK, Tunehag uttrycker inte SEA:s ståndpunkter, men vi har publicerat texterna för fyra år sedan. SEA:s styrelse sysslar aldrig med hemsidans innehåll, det är Stefan Gustavsson och kansliet som beslutar om vad som ska publiceras. Men visst har vi ett ansvar för det som läggs ut.

5. Min och Stefan Gustavssons linje häromdagen var att kritik mot Tunehags texter ska riktas direkt till honom, och besvaras av honom. Därför har vi lagt ut en text av honom på hemsidan. Men kritikerna nöjer sig inte med detta, OK – jag säger något också i frågan. Det är mina personliga reflektioner, SEA-styrelsen diskuterar aldrig enskilda texter på detta sätt.

6. Man måste komma ihåg bakgrunden  – Mats Tunehag har under många år jobbat med människorättsfrågor och religionsfrihetsfrågor på global nivå. Han har särskilt sysslat med förtrycket av mänskliga rättigheter och religionsfrihet i muslimländer. Tunehag har varit internationellt verksam under många år, han ägnar sig åt den globala debatten. Inte den svenska. När han kritiserar islam är det dessa globala trender han diskuterar. Att främja rasism, främlingsfientlighet eller svensk nationalism, så vitt jag vet har Tunehag aldrig ägnat sig åt detta. Men han har kraftigt kritiserat islam och islamisering.

7. Islam är en religion, inte en folkgrupp. Att kritiskt granska islam kan definitionsmässigt inte vara rasism. Det är orimligt att religionskritik ska stämplas som rasism. Religionskritik måste alltid vara tillåten, jag tycker dock att den ska göras på ett sakligt och respektfullt sätt. Islam finns i många olika skepnader, muslimer kommer från de flesta länder. Det är omöjligt att diskutera islam och koppla ihop det med frågor om nationalism.

8. Främlingsfientliga och högerextrema grupper använder islamkritik för att främja rasism. Men det är grovt okunnigt och osakligt från deras sida. Om vi begränsar oss till Sverige, de flyktingar som kommer hit kommer från många olika länder och representerar olika religioner.  Många är katoliker eller ortodoxa. Vi kan knappast kallas för rasister om vi kritiserar katolska kyrkan eller ortodox kristendom. Men en del anser tydligen att om man kritiserar religionen islam, då är man tydligen rasist. Jag jobbar inom ramen för ett samfund som heter Evangeliska Frikyrkan. Vi har mångårig erfarenhet av att jobba med muslimer i Stor-Stockholm. Vi vet att de muslimer som kommer till Sverige, är mycket olika i sin inställning. Många av dem är flyktingar som har flytt från sina förtryckande muslimska länder. De är ofta mycket mer kritiska mot islam än vad skeptiska svenskar är. Många av del flyktingfall vi jobbar med handlar om muslimska konvertiter som blivit kristna som ska utvisas till muslimska länder, det är livsfarligt för dem. Många muslimer som kommer till Sverige är sekulariserade muslimer vars religiositet är ganska kulturell. Det är ganska vanligt nu att muslimer i stockholm konverterar till kristendomen. Vi vet från många fall vilken förföljelse de blir utsatta för. En del muslimer i Sverige är troende och aktiva troende muslimer, men ligger långt bort från militant muslimsk fundamentalism. Enligt min mening är politiskt aktiva muslimer med mer fundamentalistisk framtoning en klar minoritet bland svenska muslimer.

9. Vad jag försöker säga är att det är stor skillnad på att diskutera islam i Sverige, och de globala trenderna, och vad som händer i de muslimska länderna. Man måste tydligt definiera vad det är man diskuterar.

10. Jag tycker att kritik mot religion ska vara respektfull och saklig. Vi kristna blir ju inte glada när vi kritiseras okunnigt och onyanserat. Samma sak måste gälla oss när vi talar om andra religioner, bl.a. islam.

11. Det är ett stort problem att de högerextrema grupperna suger åt sig all form av islamkritik och använder det i sin högerextrema propaganda. Det har förändrat förutsättningarna för hela diskussionen om islam. Missionärer inom bl.a. Evangeliska Frikyrkan som jobbat många år i muslimska länder är nästan alltid mycket kritiska mot islam, de har sett förtrycket och bristen på religionsfrihet på nära håll, de synpunkter som Tunehag för fram tycker jag är praxis bland personer som jobbat med kristen mission och bott och levt många år i muslimländer. Men vi måste ta hänsyn till och förstå att högerextremismens framsteg har förändrat förutsättningarna och måste påverka hur vi formulerar oss.

12. Jag jobbade med ett konsultuppdrag förra sommaren som handlade om Breiviks högerextremism var ett hot mot svenska storföretag. Jag har därför lusläst Breiviks 1500 sidors manifest. Jag vet ganska väl hur man talar och skriver om islam i högerextrema kretsar.

13. Detta var lite bakgrundsreflektioner som något visar glasögonen jag granskar Tunehags texter med.

14. Hans artikel ”Trappan och trojkan” handlar om hur förtryck utvecklas, och att det är en stegvis process. Artikeln är tillspetsad och det finns naturligtvis enskilda formuleringar som kan diskuteras. Artikeln handlar också om förföljelse mot kristna i västvärlden, där jag tycker att Tunehag har en poäng. Det som är kontroversiellt i artikeln som gäller islam, är hans påstående om allians mellan muslimer och nazister. Det framgår av texten att det han åsyftar är det gemensamma kring antisemitismen. Jag kan inte annat än att hålla med Tunehag här. Antisemitismen är mycket utbredd i de muslimska länderna i mellanöstern, det är ju en mycket vanlig ståndpunkt att det förhåller sig så bland dem som har kunskaper om mellanöstern och behärskar arabiska. För säkerhets skull har jag idag kollat upp detta med arabiska-kunniga islamexperter. Att anti-semitismen i Malmö drivs av muslimer är väl en ståndpunkt som riksmediajournalistiken har slagit fast. Det här är ju frågor som kan prövas vetenskapligt och genom seriös journalistik, och jag tycker knappast att det går att hävda att Tunehag har fel i dessa frågor. Tunehag skriver tillspetsat, frågan är om man kan hävda om det är något som är sakligt fel i artikeln? Utifrån mina kunskaper tycker jag inte det. Jag kan inte förstå hur artikeln innehåller rasism eller främlingsfientlighet. Det Tunehag varnar för är antisemitism och förföljelse mot kristna. Men det är uppenbart att jag och herrarna Steiner, Hammarström och Lundberg har mycket olika uppfattningar om hur denna artikel ska förstås och tolkas. De skriver ju i Dagenartikeln bl.a om sammankopplingen nazism-islam att ”Man skulle kunna avfärda dessa fullkomligt befängda föreställningar som parodiska om inte beskyllningarna vore så oerhört grova och kränkande och den här typen av konspirationsteorier visat sig så farliga”. Jag menar nog att det finns omfattande belägg antisemitismen inom islam, både i de muslimska ländera och i muslimskt dominerade områden i västeuropa. Enligt min uppfattning finns det inga skäl att plocka bort artikeln ur SEA:s arkiv. Men kan någon peka på att det finns vetenskapligt belagda faktafel i artikeln är jag beredd att diskutera frågan. Finns det forskning som visar att det inte stämmer med omfattande antisemitism i muslimska miljöer? Jag känner inte till det i varje fall.

15. Artikeln ”Medan Europa sover” är också tillspetsad och skriven i provocerande tonfall. Men frågan gäller även här om det är felaktigt det som står i artikeln. Artikeln handlar om Europas islamisering. Men frågan är om det stämmer att antisemitismen ökar i områden med växande antal muslimer. De exempel han tar upp från England om bidrag till polygama familjer och om uttalanden från en biskop om att Sharia börjar tillämpas i vissa områden. Tunehag skriver också om att förföljelsen mot homosexuella ökar i bl.a. Holland och att det är muslimska män ofta som ligger bakom. Jag kan inte bedöma om de påståenden som Tunehag gör stämmer, jag antar att han har plockat upp denna information i olika internationella tidningar. Men ska jag diskutera om artikeln ska plockas bort från SEA:s hemsida måste jag ha belägg för att det inte alls stämmer det han skriver. Stämmer det inte med brittiske biskopen, bostadsbidrag polygama familjer,  m.m. Kan Steiner, Hammarström och Lundberg påvisa att det finns direkta felaktigheter i artikeln är jag beredd att diskutera saken. Men det gör man inte i DAgen-artikeln. Den här artikeln kan tolkas som att den innehåller en rasistisk underton om det Tunehag skriver om, är felaktigt eller kraftigt vinklat och överdrivet. Men är det riktig information han för fram tycker jag att det är seriösa problem som ska kunna diskuteras.

16. Den av de tre artiklarna jag är mest tveksam till är ”Kan man vara moderat nazist”. Artikeln är varken främlingsfientlig eller rasistisk. Den handlar helt och hållet om kritik mot islam som religion. Det är en mycket tillspetsad kritik mot islam som religion. Tunehag har stora kunskaper om islam, genom att han har jobbat med frågorna under många år. Och bättre än så här kan han när det gäller att analysera islam. Framförallt är jag kritisk mot att han framställer islam så entydigt. Islam har oändligt med samfund, praxis, tolkningar och uttrycksformer. Tunehag försöker hitta problematiska drag hos denna religion, han har poänger i det han skriver, men jag tycker att han skulle kunna skriva det på ett mer nyanserat sätt. och det har han gjort i andra texter om islam. Den här artikeln kan jag mycket väl tänka mig att vi i SEA-ledningen kan diskutera om vi kan nyansera eller balansera upp på något sätt, kanske med någon annan text av Tunehag.

17. Det finns dock en punkt där jag helt och hållet håller med Steiner, Hammarström och Lundberg. Det handlar om hur högerextremismen använder islamkritik för att bekämpa ett mångkulturellt samhälle. Det gör det på ett osakligt och vinklat sätt, men vi kan inte blunda för denna verklighet. Därför måste den evangelikala kristna islamkritiken hitta ett bra tonläge så att våra texter inte hamnar på högerextremismens hemsidor. Därför tror jag att islamkritiska texter av evangelikaler måste vara i ett mycket sakligt tonläge, undvika generaliseringar och överdrifter och när vi tar upp konkreta problem som antisemitismen i Malmö och sharialagar i vissa områden i England, måste detta balanseras upp med att vi försvarar det mångkulturella samhället i samma text. Tunehag gör det t.ex. i slutet av artikeln om ”kan man vara moderat nazist” där han skriver att han fastslår med emfas att vi säger ja till muslimer men nej till islam. Och detta måste vi tänka på för SEA:s del. Vi har inte planerat att ägna oss åt islamkritik, men om vi skulle välja att göra det i framtiden, måste vi vara djupt medvetna om detta.

 

 

 

 

Jag är mycket upptagen under helgen med uppdrag som pastor i Elimkyrkan.

Har dock lovat att skriva ihop en kommentar under helgen vad jag tycker om Tunehags artiklar som har hamnat i skottgluggen i denna debatt. Ska försöka få ihop något senare söndag kväll.

Som ni har märkt är den här frågan extremt känslig för mig. Samtidigt är jag mån om goda relationer med alla inblandade. Jag skriver rakt och ärligt och argumenterar ibland lite väl kraftfullt, men jag har inte några ambitioner att såra någon människa.

Jag tycker att det är sorgligt att jag och Per Hammarström har hamnat på helt motsatta sidor i denna debatt, med tanke på att vi delar så mycket av värderingar och engagemang i dessa frågor. Jag hoppas det ska gå att skapa ett tonläge där vi löser upp knutar och jag ber om förlåtelse om jag sårat någon med olämpliga ordval.

Liknar inte den här sammandrabbningen den konflikt som finns inom Svenska Kyrkan med Helle Klein på ena sidan och Annika Borg på andra sidan. Har inte följt debatten närmare men konflikten handlar om hur man talar om islam och kritiken mot islam. Någon som vet mer?