Det har varit mitt livs kanske mest absurda vecka.

I tisdags var jag på blockad utanför Märsta flyktingförläggning. Med risk för att bli åtalad, häktad, gripen, överkörd av polisbilar, biten av polishundar, satt jag på vägen tillsammans med ett gäng framförallt unga flyktingaktivister för att protestera mot utvisning av Irakiska flyktingar.

I onsdags blev jag i sociala medier häcklad av rasister och kallad för ”kommunistjävel” och att jag borde förvisas till ett muslimland.

I torsdags läser jag på förstasidan i tidningen Dagen att jag är styrelseordförande för en organisation som hyser främlingsfientliga idéer. För mig som ordförande är kritik mot SEA riktad mot mig som person.

Livet är helt absurt ibland.

Jag och generalsekreteraren Stefan Gustavsson svarade i Dagen idag att SEA är en organisation som inte har några främlingsfientliga eller rasistiska övertygelser, det är helt emot en kristen tro enligt vår mening. Ingen har hittat en mening som jag eller Stefan Gustavsson har sagt som innehåller något inslag av rasism eller främlingsfientlighet.

För mig blir debatten som att ha fått kritik för att man slår sin fru, och tvingas försvara sig och säga att man inte slår sin fru, när man aldrig har slagit sin fru.

Och då handlar det om vad Mats Tunehag skrev för fyra år sedan. Tre artiklar som han skrev som individ, men som lades ut på SEA:s hemsida.

Har fått frågor av mina flyktingaktivistvänner vad jag tycker om dessa artiklar.

Jag kommer att svara på de frågorna senare under helgen. Jag behöver dock lite mer tid för att gå igenom texterna och skriva en text. Jag är en gammal akademiker som inte bara kan svara ja eller nej på en fråga utan behöver utveckla resonemanget.

På återseende.

 

Här är mitt och Stefan Gustavssons svar på den kritik som Svenska Evangeliska Alliansen har utsatts för.

Vi vidhåller att när det gäller kritiken mot Mats Tunehags formuleringar och skrivande är det Mats själv och inte SEA som ska gå i svaromål. Det gör Mats bl.a. på sin blogg http://www.matstunehag.se/2012/08/30/ar-jag-en-framlingsfientlig-islamofob/.

Här är Lukas Berggrens utmärkta ledare i Världen Idag idag där han kommenterar SEA-debatten.

Katoliken Bengt Malmgren skriver briljant på sin blogg och analyserar debatten.

Stefan Gustavsson, SEA:s generalsekreterare skriver ett svar i morgondagens Dagen tillsammans med mig. Det kommer att få bilden att klarna. Jag vill också ge några ytterligare kommentarer efter dagens intensiva debatt, jag kan se att det har varit enormt många läsare på denna blogg idag, så frågan har tydligen väckt intresse.

Den fråga man kan ställa sig är vad syftet är med den artikel som de tre forskarna har skrivit. Jag kan inte se något annat syfte än att skada SEA som organisation. Låt mig förklara varför.

Hade syftet varit att diskutera främlingsfientliga tendenser i svensk kristenhet, då förstår jag inte varför SEA ska hamna i skottgluggen. Då borde man föra en mycket bredare diskussion, t.ex. den omfattande närvaron av Sverigedemokrater i Svenska kyrkans beslutsfattande forum. En sådan diskussion är viktig och den skulle jag gärna delta i men var det detta man var ute efter hade artikeln skrivits på ett helt annat sätt. Att hitta aktiva kristna som är engagerade i Sverigedemokraterna hade varit ett intressant grepp.

Ett annat syfte hade varit att kritiskt granska SEA som organisation och granska SEA:s inställning till frågor som gäller religionsfrihet. Det är ett acceptabelt syfte med en artikel, jag hade gärna fört en sådan diskussion. Då hade man självfallet utgått ifrån SEA:s skrifter och officiella dokument som berör dessa frågor. Ett viktigt grunddokument för SEA är t.ex. Kapstadsöverenskommelsen som SEA lanserat i Sverige. Det finns inte någon form av rasism eller främlingsfientlighet i det dokumentet. Ska man granska vad SEA-företrädare säger, ska man självfallet fokusera Stefan Gustavsson som är SEA:s officielle företrädare och talesperson. Det är det han säger som kan anses vara SEA:s officiella linje. Vi i styrelsen företräder inte SEA utåt, det kan vara vid enstaka tillfällen som styrelsens ordförande finns med och skriver under något uttalande, men praxis är att det är alltid Stefan Gustavsson som företräder SEA. Ska man kritiskt granska SEA i hållningen till religionsfrihet ska man naturligtvis granska vad Stefan Gustavsson skriver och säger.

Sedan kan man naturligtvis granska vad styrelsens ordförande säger och skriver. Men då måste det klart anges att styrelsens ordförande företrädare SEA när man säger något. Jag har t.ex. medverkat i olagliga handlingar under min tid som SEA-ordförande, jag har deltagit vid två blockader vid utvisning av flyktingar, jag har varit med att administrera att gömma flyktingar. Är det därmed SEA:s linje att göra så? Självklart inte. Håller Stefan Gustavsson ett föredrag om civil olydnad kan det betraktas som SEA:s hållning. Nu har SEA haft fyra ordförande under de senaste fyra åren. De tre forskarna väljer ut den som avgick för några år sedan, inte någon av de tre ordföranden som har varit efter Mats Tunehag. Man borde rimligtvis granska även det jag har sagt i ämnet om man nu ska anse att ordförandeuttalanden är auktoritativa för SEA. Hade avsikten varit att granska SEA hade man i första hand utgått från vad nuvarande ordförande sagt i ämnet och vad Stefan Gustavsson har sagt. Vi lyser helt med vår frånvaro i artikeln. Varför?

Men att granska SEA som organisation, har uppenbarligen inte varit de tre forskarnas syfte. Då hade ju artikeln lagts upp på ett helt annat sätt.

SEA driver en aktiv hemsida och publicerar många texter och artiklar av olika slag. Det arkiveras på SEA:s hemsida. Detta sköts av Stefan Gustavsson med medarbetare. De artiklar som har dykt upp i denna debatt är gamla artiklar som publicerades under 2008 och lades ut på SEA:s hemsida. Betyder det att allt som läggs ut på SEA:s hemsida är officiella ståndpunkter för SEA. Självfallet inte. Men SEA:s kansli har gjort bedömningen att en viss text har varit intressant och läsvärd, det betyder självfallet inte att man måste hålla med om allt som står i artikeln. Det är inte alls frågor vi i styrelsen lägger oss i, vad som publiceras på hemsidan och i nyhetsbrevet. Man bör också komma ihåg att SEA är en mycket bred kristen organisation med mycket stor spännvidd. Man måste strikt skilja på vad som är SEA:s ståndpunkter, det vi står för gemensamt, och vad enskilda styrelseledamöter i SEA tycker och säger. Jag tycker och säger massor av saker hela tiden, det är inte SEA:s ståndpunkter. Ska man t.ex. kritisera vad jag skriver, kan man inte kleta över kritiken på SEA, det vore helt absurt. Samma sak gäller självklart för Mats Tunehag.

Ett tredje syfte med artikeln skulle kunna vara att man är kritisk mot Mats Tunehag som person och vill problematisera hans texter. Men då skulle ju artikeln också läggas upp på ett annat sätt. Jag förstår då inte alls kopplingen till SEA, Tunehag är ju engagerad i ett stort antal kristna organisationer på global nivå, bl.a. World Evangelical Alliance – är denna kritik riktad även mot dem, då Tunehag är deras officielle talesperson i religionsfrihetsfrågor? Så det kan inte heller vara ett syfte med artikeln.

De berörda artiklarna av Mats Tunehag får stå för honom, och han får diskutera och svara på frågor som gäller dessa texter. Jag har inte hört talas om de aktuella artiklarna förrän Per Hammarström tog kontakt med mig i somras för att få en diskussion om dem. Det är inte officiella SEA-ståndpunkter. SEA har överhuvud taget inte ägnat oss åt frågan om Islam vad jag kan minnas, däremot har vi mycket ägnat oss åt religionsfrihet. Att ge en rättvis bild av dessa tre artiklar, bör man dock närmare ta del av Tunehags verksamhet, och vad han skriver i ämnet vid olika fall. Dessa tre exempel ger ingen bra och rättvis bild av vad Tunehag står för. Han är ju framförallt religionsfrihetsaktivist, som globalt bekämpat förtryck och tortyr i religionens namn. När man jobbar globalt med den typen av frågor möter man massor av problem med islam, det är ju allmän kunskap.

Jag är beredd att föra en diskussion om Tunehags tre texter, eftersom det är ett stort tryck på mig att göra det. Men behöver då granska dem lite närmare och kan gärna återkomma i frågan. Och en viktig utgångspunkt för mig är att deet är inte främlingsfientlighet att kritisera en religion för att den förtrycker människor.

Och så till Dagens publicering. Jag har suttit i tidningen Dagens styrelse i tio år, och är nu ledarskribent på Världen Idag så jag vet väl de dilemman kristna pressen jobbar med. Det är inte enkelt att göra en bra tidning. Det sker ofta misstag av olika slag.

Men min mening är att denna artikels syfte kan inte vara något annat än att skada SEA som organisation och då tycker jag att Dagen tar på sig ett ansvar när man gör en helsida av artikeln och dessutom lyfter fram den på första sidan. Jag tycker att artikeln är så dålig att den inte borde publiceras, men om man ändå vill publicera den, trots att man är medveten om artikelförfattarnas avsikter, så skulle den kunna ges mer begränsat utrymme längre bak i tidningen.

Det går inte som Dagen ofta gör, att bara hänvisa till att man framför sina åsikter på ledarplats. En tidning kan inte vara objektiv. En kristen tidning i synnerhet kan inte vara objektiv. Man väljer väg genom hur man formulerar rubriker, vilka bilder man lägger in, vilket utrymme man ger åt en viss fråga, vilken sida i tidningen en viss fråga förs fram, hur man formulerar frågor – allt detta uttrycker tidningens linje. Debattsidan kan inte bara vara ett neutralt åsiktstorg i en kristen tidning.

Att man kan misskreditera kristna organisationer på så lösa grunder som sker i denna artikel, tycker jag visar ett nytt lågvattenmärke i kristna debatten i Sverige. Mer om detta i morgon.

 

 

Har varit helt upptagen hela dagen av pastorala sysslor, samt att hjälpa min gamla mor, så jag har bara mycket flyktigt kunna följa hela debatten om det som har börjat kallas SEAgate.

Rond 2 blir snart för jag och Stefan Gustavsson publicerar ett svar i Dagen i morgon. Sedan räknar jag med att senare ikväll skriva någon kommentar på allt som har sagts under dagen.

Jag är van debattör och van att vara i blåsväder. Ibland är jag road av att vara i blåsväder. Jag hamnade i fruktansvärt blåsväder i höstas när jag skrev två artiklar i Svenska Dagbladet där jag kritiserade svensk flyktingpolitik och argumenterade för en mer generös flyktingpolitik. Jag gjorde inte någon polisanmälan men det handlade om den nivån. Svenska Dagbladet blev tvungna att stänga sin kommentarsfunktion därför att man ville inte ta kål på mig. Att bli hatad av rasister ser jag närmast som en merit.

Att hävda att jag är ordförande för en organisation som sprider främlingsfientliga åsikter, för mig är det betydligt värre än att bli mordhotad eller möta stormarna från rasismhögern. Det beror på att dessa frågor engagerar mig så djupt. Jag är ingen robot, även jag kan bli djupt bedrövad och sårad för vissa saker som förs fram.

Jag lämnar nu mina personliga känslor, de tillför inte debatten något, men ska försöka skriva ihop en ytterligare kommentar senare ikväll.

På återseende.

Tidningen Dagen publicerar under torsdagen en helsidesartikel med mycket grova anklagelser mot Svenska Evangeliska Alliansen (SEA). Här är en länk till artikeln. Eftersom artikeln får ett sådant utrymme, publiceras på sidan 3 och nämns även på förstasidan kan jag inte förstå det på annat sätt än att Dagens chefredaktör anser att artikelförfattarna har något viktigt att säga, och att det finns en verklig substans i artikeln. Jag är mycket ledsen och besviken, speciellt med tanke på att jag har suttit i tidningen Dagens styrelse i tio år. Artikeln är skriven av de tre aktiva forskarna Per Hammarström, Anders Lundberg och Christian Steiner.

Jag är sedan ett halvår tillbaka styrelsens ordförande i SEA och det innebär att jag har ett yttersta ansvar för vår verksamhet. Tillsammans med vår generalsekreterare Stefan Gustavsson har vi skrivit ett svar som förhoppningsvis publiceras redan i fredagens tidning, där vi ingående redogör för SEA:s arbete för att främja religionsfrihet och ett mångkulturellt samhälle.

På grund av mitt ansvar i SEA blir artikeln en direkt riktad kritik mot mig som person. Jag vill därför ge några personliga reflektioner innan Stefan Gustavssons och mitt officiella SEA-svar publiceras.

De tre artikelförfattarna argumenterar för sin ståndpunkt genom enstaka citat av några artiklar som Mats Tunehag har skrivit. Tunehag var ju tidigare SEA:s styrelseordförande men avgick från det uppdraget för ett par år sedan. Under mellanperioden har EFS:s tidigare föreståndare Anders Sjöberg och riksdagsledamoten Anneli Enochsson fungerat som ordförande. Sedan mars månad i år har jag det uppdraget.

Eftersom jag själv har varit djupt engagerad i många år i kampen mot främlingsfientlighet och rasism, så känns det kränkande att bli utsatt för denna typ av kritik.

Om nu SEA som organisation ska bedömas i denna fråga genom att använda enstaka citat av styrelsens ordförande, varför väljer då inte artikelförfattarna att citera SEA:s nuvarande ordförande?  Man känner väl till att jag publicerat artiklar i både Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet mot rasism och främlingsfientlighet, och man har säkerligen läst ledare av mig i Världen Idag detta år som tar upp detta ämne. Man har säkert noterat att jag kritiserat svensk flyktingpolitik både i Sveriges Radio, TV4 och SVT. Varför tas det inte med citat från detta material om man nu vill spegla SEA:s inställning ? Det nämns inte ett ord i artikeln om SEA:s nuvarande ordförande utan endast om en tidigare ordförande. Varför?

Om det nu är Mats Tunehags texter man är kritisk mot, varför tar man då inte debatten med Tunehag direkt? Varför kritisera en hel organisation som SEA som publicerar massor av texter hela tiden, och även skrifter, nu väljer man ut bara enstaka citat från en enskild persons texter.

Jag är också mycket förvånad över de tre forskarnas brist på metodmedvetenhet. Ska SEA som organisation granskas  ska det naturligtvis göras en helhetsbedömning av vad vi står för och vad vi har sagt. Återigen – ska man bara grunda analysen på ordförandecitat begriper jag inte varför man inte citerar vad jag sagt i ämnet. Men ska man göra en rimlig bedömning av SEA:s inställning bör man rimligtvis gå igenom allt vårt material och göra en sammanvägd bedömning. I min och Stefan Gustavssons genmäle kommer vi att lyfta fram ett antal saker SEA har sagt och gjort på detta område, som går i en helt annan riktning än vad de tre artikelförfattarna insinuerar. Antingen är de fullständigt okunniga om den organisation de kritiserar eller också använder de en extremt tendentiös metod.

Sedan tycker jag att de ger en fullständigt missvisande bild av Mats Tunehag som person och vad han står för. Han har under många år jobbat globalt och internationellt med mission och människorättsfrågor, och har en mångårig kompetens av att jobba med och för förföljda kristna, bland annat som chef för Slaviska missionen under ett antal år. Få i Sverige är så kunniga som Tunehag i dessa frågor. Han har ingående kunskaper om förhållandena i en rad olika muslimska länder, och har ett internationellt erkänt förtroende på detta område, genom att han har ett ansvar för dessa frågor i World Evangelical Alliance. Han skriver många texter, och precis som jag gör, är det ibland polemiskt och kategoriserande. Men för att göra en rättvis bedömning av Tunehags inställning måste man göra en bredare genomgång av vad han har skrivit och man måste granska syftet med det han skriver. Det skulle visa att han tydligt skiljer på islam som religion, tankesystem och politisk kraft och människor som är muslimer. Det är fullständigt befängt att hävda att det är rasism att kritisera de omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter som sker i religionens namn runt om i världen, och väldigt ofta i Islams namn. Detta måste kunna diskuteras sakligt och kunnigt.

Att beskriva en persons ståndpunkter genom enstaka citat som bekräftar den tes man vill driva, jag ställer mig frågande till metoden? De tre forskarna har naturligtvis gått igenom Tunehags samlade skrivande på området, varför för man inte fram citat av Tunehag som motsäger den tes man vill driva?

Jag håller med de tre artikelförfattarna att det finns främlingsfientliga tendenser i svensk kristenhet, även om jag anser att aktiva kristna är mycket mindre rasister och främlingsfientliga än svenskar i allmänhet. Den frågan behöver diskuteras. Jag tycker dock att det blir fullständigt snett om man lyfter fram frågan genom att ge sig på Svenska Evangeliska Alliansen.

Jag påpekade på DN debatt redan för cirka fyra år sedan, att det kunde finnas falanger inom kristenheten som kunde röra sig i riktning mot Sverigedemokraterna. Då var det ingen som trodde på mig. Idag är det uppenbart. Redan då var jag i frontlinjen i kampen mot detta.

Det är uppenbart att de tre artikelförfattarna har något horn i sidan mot SEA. Det vore mycket ärligare om de förde fram vad detta är, och vad de är kritiska emot, istället för att koka soppa på några enstaka Tunehagscitat.

 

 

Jag var alltså med på blockad i går kväll. Vi var ett stort antal flyktingaktivister vid Migrationsverkets anläggning i Märsta i går kväll, en stor grupp var också vid Migrationsverkets anläggning i Flen. Anledningen var att en stor grupp irakier skulle utvisas. Totalt blev det tydligen 40 som utvisades från Flen och 3 från Märsta, de kördes alla till Arlanda, flyktingaktivisterna följde med även dit.

Dessa utvisningar görs diskret mitt i natten, inte från Arlandas vanliga terminaler utan från godsavdelningen på Arlanda. Det är stora polispådrag inkopplade. I Märsta var det säkert 40-50 poliser på plats för att utvisa 3 irakier. Jag reagerar på att flyktingar hanteras som grovt kriminella i dessa utvisningssituationer.

Jag har följt vissa fall av utvisningar av Irakflyktingar. Iraks regering har vädjat till Sverige att inte utvisa för närvarande, för det går inte att garantera deras säkerhet när de kommer tillbaka till Irak.  Irakflyktingar handlar ofta om Iraks kristna minoritet som är mer utsatta än någonsin. Internationellt har det protesterats mot Sveriges omfattande utvisningar av flyktingar till Irak.

Vi aktivister blockerade de tre utfarterna vid Märstaanläggningen för att uttrycka sympati och deltagande för de utvisade flyktingarna och för att markera att alla svenskar inte är med på detta. En form av aktiv demonstrationshandling, så ser jag på det. Jag var inte vid den passage där flyktingarna fördes ut i går kväll, utan vid en av de andra två utfarterna. Så jag såg inte den aktuella bussen. Polisen flyttade handgripligt aktivisterna när bussen med flyktingar skulle ut ur området. En blockad innebär rent praktiskt att vi sätter oss på vägen så att bussen med flyktingar inte kan köras iväg, men polisen har en rad olika knep för att ta sig förbi sådana blockader, och brukar alltid lyckas med detta – så vitt jag vet.

Dock har det varit möjligt att stoppa utvisningar genom aktioner på Arlanda.

Jag har försökt här på bloggen att teologiskt försvara och motivera för ett radikalt kristet engagemang i flyktingfrågor. Från Elimkyrkans sida försöker vi ta dessa frågor på allvar. Vi gör det på många olika sätt, vi jobbar aktivt med integrationsfrågor – här är kristna församlingen en fantastisk miljö för integration – t.ex. genom att ordna undervisning i svenska i Elimkyrkan, vi samlar in matkassar, vi har organiserat att gömma utvisningshotade, vi deltar i demonstrationer och blockader, vi medverkar i media i debatten, vi hjälper till med att ordna bostad, vi hjälper till med kontakter med myndighetssverige etc. Vi har börjat litegrann med att bli en mer socialt engagerad kyrka. Och jag är stolt över att vi har pastor Jean i vår församling och ett fantastiskt etiopiskt pastorspar, Mesfin och Meheret som arbetar med dessa frågor med fokus på etiopier och eritreaner.

 

 

Jag tror på en evangelikal-baptistisk-karismatisk kristendom med starkt socialt engagemang och där barmhärtighet mot utsatta människor är ett riktmärke och ledstjärna. Därför kommer jag att vara med i blockaden i Märsta tisdag kväll mot massutvisningar av irakier. Vill man vara med kan man komma till Märsta pendeltågsstation 19.30 eller lite senare till flyktinganläggningen i Märsta. Jag stöder kristna nätverket ”Dessa mina minsta” som är med i denna blockad. På hemsidan www.dessaminaminsta.se kan man hitta mer information, och specifik information om tisdagskvällen. En blockad är en tydlig protest mot utvisningarna, Sverige har ju blivit uppmanade från olika håll, bl.a. Iraks regering, att inte för närvarande utvisa flyktingar till Irak för det går inte att garantera deras säkerhet.

Dagen skriver om pastor Jean och att barnen får stanna i Sverige. Och även Världen Idag tar upp detta.

Noterar ett massivt stöd för att be för Mackan Andersson. I situationer när det inte går att göra någonting, då kan man be till Gud.

Jag skulle vilja be svensk kristenhet att hjälpa mig att be för Mackan Andersson. Mackan är en profil i svensk kristenhet, stand-up-komiker, verksam i Frälsningsarmén i södra Sverige, håller på att utbilda sig till officer i Frälsningsarmén. Jag känner Mackan litegrann sedan långt tillbaka då han var i Stockholm på nittiotalet.

Han skrev på sin blogg för någon vecka sedan om sina synproblem och jag blev så berörd. http://www.mackanandersson.se/2012/08/10/det-har-att-inte-kunna-se/ Du hittar hans text i denna länk.

Jag är fantastiskt imponerad över den Gudsförtröstan och tacksamhet som han tacklar sin sjukdom med.

Men sanningen är den att han håller på att bli helt blind. Är helt blind på ett öga, och nästan blind på det andra ögat, och läkarna säger att det är bara en tidsfråga innan han blir helt blind även på andra ögat. Och det finns inget man kan göra medicinskt eller genom kirurgi.

Jag tycker att det som medmänniska känns smärtsamt, han har också två mindre barn.

Jag utmanar nu min församling att be för Mackan, jag tror på en Gud som kan göra under, en Gud som är levande, verksam och bryr sig. Kom med och be och utmana din kyrka-församling att be för honom. Mackan är tacksam för denna hjälp i förbön, vi har haft kontakt de senaste dagarna.

Har en intensiv helg med möten i Elimkyrkan. Under dagen har det varit möte med cellgruppsledare. Transformationsgudstjänst i kväll kl. 19.00 då jag kommer att undervisa om helande. Och sedan söndagsgudstjänst kl. 11.00 då jag kommer att predika om en kristen syn på sex och samlevnad.

På återseende.