Detta lilla underverk är jag just nu assisterande barnvakt åt. Känns bra att gå omkring med barnvagn igen, det var 25 år sedan sist.

Har idag skrivit en ledare i Världen idag, där jag kommenterar höstens teologiska debatter i kristenheten.

Vad tycks?

Befinner mig just nu i Göteborg. Har hållit föredrag under eftermiddagen hos ett av Göteborgs större företag, och under kvällen haft styrelsemöte för Svenska Evangeliska Alliansen.

Lördag förmiddag har vi möte i baptistkyrkan Tabernaklet i Göteborg, och ambitionen är att starta upp en Göteborgsavdelning till Svenska Evangeliska Alliansen. Lördag eftermiddag åker jag tillbaka till Stockholm för predikan söndag förmiddag i Folkungakyrkan.

Signaturen ”Den tvivlande agnostikern¨” har ställt en fråga till mig som jag ska försöka svara på. Så här lyder frågan:

Återupprepar således återigen min fråga. Du har i samband med helvetesdebatterna med Torsten Åhman gjort klart för mig att jag har helvetet att vänta eftersom jag inte vill ”ta emot Jesus”. Jag tar helt avstånd från den kristendom jag växt upp med (och som du som evangelikal predikant står för) och gör allt jag kan för att bli av med den lilla tro som finns kvar. Och det är ingen tro det är en rädsla. En förlamande jävla rädsla för att den där jävla Jesus kommer kasta mig i helvetet för att jag inte vill tro att han funnits. Det är ologiskt, jag vet men det är en realitet. Och det är i dessa sammanhang trösterikt att lyssna till dem som säger att jag inte behöver oroa mig. Helvetet är en metafor osv. En inställning som du INTE marknadsfört.
 
Samtidigt har du som en av de mer inflytelserika pastorerna i Sverige ett ansvar. Frikyrkosverige tycker sannolikt inte att du är en fullständig tokskalle. Det gör att det inte går att avfärda vad du säger lika lätt som alla andra kristna knäppgökar. Det gör att jag inte vågar lita på Åhman et consortes. Och då är vi där jag är nu.
 
Om det är så att du inte tror att den som vägrar ha med kristendomen att göra får brinna i evigheters evighet så säg då det för katten. Och sluta prata om helvetet. Ge mig den där garantin att jag inte behöver oroa mig. Om du inte kan göra det MÅSTE du se till att de som mår dåligt av ditt budskap får hjälp att hantera det. Rehabilitering, terapi, you name it! Men målet får ALDRIG då vara att göra mig och oss till Jesustroende. Det är att göra oss till fullt funktionsdugliga samhällsmedborgare som kan känna lycka och harmoni i livet här och nu, det där som kyrkan och helvetespredikande pastorer som du har stulit från oss.  
 
Så, hur tänker du göra?
 
Med vänlig hälsning,
A

Då försöker jag svara. Detta är inte några enkla frågor. I min bok ger jag inte svartvita svar utan resonerar och brottas med frågorna.

Det vi dock alla kan vara överens om är att lidandet och dödens makt har greppet om mänskligheten. Det är inte någon skräckpredikan, det är fakta. Vi dör alla. De flesta dör dessutom under ganska svåra och outhärdliga förhållanden. Helvetet finns och har funnits på jorden under långa perioder av mänsklighetens historia. T.ex. under andra världskriget, eller under Digerdödens härjningar på 1300- och 1400-talet, eller för att inte tala om att bo i Vietnam under Vietnamkriget, eller vara utsatt för folkmordet i Rwanda.

Ateismens svar är att död och lidande är härskande över mänskligheten. Det finns ingen utväg. Döden är enda vägen på längre sikt, och på riktigt lång sikt är knappast mänskligt liv möjligt på vår planet. KLimatforskningen visar på olika scenarier, ett scenario handlar om 6 graders temperaturförhöjning, ingen vet vad som händer om det sker inom 100 år, är liv möjligt på vår planet under ett sådant scenario – ingen vet.

MÄnniskor behöver terapi för att kunna leva med den ateistiska materialistiska världsbilden som inte ger något hopp för människan. Men terapin söver ju bara, liksom underhållningen, och njutningen, och försöken att fylla livet med något meningsfullt så att inte dödsångesten ska ta över.

Kristna tron handlar om en ljus framtid. Det är inte kört. Det finns en uppståndelse. Döden har berövat sin makt. Det är Guds räddningsplan för mänskligheten.

Därför är jag kristen, att ta emot nådeserbjudandet, om att inte duka under, under dödens och förintelsens och förgängelsens makt över mänskligheten.

Kristna budskapet och frälsningen handlar ju om att det finns ett ljus i mörkret, döden är inte slutmålet.

Att inte ta emot nåden från Gud, innebär att leva kvar under dödens herravälde. Att löpa linan ut.

Bibeln talar om att vi alla ska uppstå. Och där fortsättningen blir den eviga döden eller det eviga livet. Jag är tydlig i min bok att vi kan inte ge detaljerade skildringar om vad den eviga döden eller det eviga livet faktiskt innebär. Bibelns språk är fullt av symboler om framtiden, och vi ser nu en skymt av evigheten.

Detta allvar gör dock att jag aktivt söker frälsningen och nåden i Jesus Kristus, eftersom jag vet att utan detta är jag predestinerad till en evig död.

Sedan har jag svårt att se med den ganska urvattnade terapeutiska kristna förkunnelse vi har i svensk kristenhet, har jag svårt att se några helvetespredikanter och skrämmer livet ur folk. Det jag hävdar i min bok att vi måste mer lyfta fram de allvarliga perspektiv som finns i Bibeln och i Jesu förkunnelse.

På torsdag kväll kommer vi att starta något nytt inom ramen för Elimkyrkans arbete. Jag tycker det kommer att vara uttryck för radikalt nytänkande, och en nödvändighet om vi ska omvandla alla vackra ord och målsättningar om församlingsplantering, församlingsväxt, mångkulturellt arbete och pionjärarbete – till konkret verklighet.

Men jag berättar inte något förrän besluten är fattade.

Tre församlingar i Stockholm, Korskyrkan, Elim och Söderhöjdskyrkan, driver ju ett gemensamt arbete som kallas för Konnekt. Det är vår egen variant av pannkakskyrka. Vi är ute på fredagskvällarna, under vinterhalvåret är vi främst vid Slussen, under sommarhalvåret har vi mest varit i Tantolunden.

Jag var med ut i går kväll, och det var som vanligt mycket inspirerande. Vi samarbetar också med fältassisterna, föräldranattvandrarna och polisen – och jag var på möte med dem under kvällen.

Det är uttryck för en tro att kristna kyrkan måste ut på stan och visa praktisk kärlek och berätta om Jesus när det finns intresse. Vi har också med oss en bönestol, så att vi kan be för folk. Vi träffar massor av människor varje fredagskväll.

Här ovan är några bilder på gänget som var ute under fredagskvällen i går.

 

 

Jag sitter med i en kommitté som bestämmer vem som årligen ska få det nya priset Scandinavian Human Dignity Award. I år har vi bestämt att Elise Lindqvist ska få priset.

Hade den stora förmånen att få vara med i går då Ruth Nordström från ProvitaSweden delade ut priset till Elise Lindqvist i Klara kyrka.

Elise är 78 år, och har på senare blivit kristen genom Klara kyrkas arbete. Och upplevt en radikal befrielse och förvandling. Hon har under stor del av sitt liv arbetat som prostituerad och fungerar idag som gatumissionär bland Stockholms prostituerade.

Hennes vittnesbörd är glasklart, och hennes budskap är solklart.

Att bekämpa trafficking och prostitution. Och att sprida tron på Jesus som något som förvandlar människors liv.

Kristen tro när den är som bäst förenar människors förvandlande frälsningsupplevelser med stark samhällsomvandlande social radikalitet.

Och man behöver inte lägga av när man fyllt 65.

Elise Lindqvists liv är ett starkt vittnesbörd om allt detta.

 

 

 

Jag brukar ju förorda på denna blogg en kristendomstolkning som man skulle kunna sammanfatta med starkt socialt kristet engagemang där vi kristna bryr oss om den värld vi lever i, att vi är spjutspetsar i kampen mot miljöförstöring, kämpar mot fattigdomen, kämpar mot rasism, mot kränkning av mänskliga rättigheter – inte bara mot oss kristna, och där vi bygger församlingar som är levande vittnesbörd om Guds rike här och nu, inte minst präglad av kulturell och etnisk mångfald.

Tron på det övernaturliga, karismatisk kristendom, är ett annat viktigt inslag jag förordar och eftersträvar att tillämpa på församlingsnivån.

Det tredje skulle man kunna kalla för teologisk konservatism. Jag tron att den kristna tron och läran bara ska grundas på Bibeln, men att kyrkans tolkning i historien är ett viktigt riktmärke när vi ska tolka och förstå Bibeln i vår tid. Vi har inte rätt i vår tid och mandat att skruva om och problematisera grundläggande kristna trossatser. Därför är jag kritisk mot att pastors- och prästutbildningar starkt knyts till sekulära universitet, både genom bidrag, samsyn, lärarnas och forskarnas karriärvägar etc.

Ett fjärde område jag starkt förordar är innovativa grepp och stark förnyelse när det gäller att bygga kristna kyrkan i vår tid. Jag har hela mitt liv arbetat med församlingsplanteringar, bygga kristna kommuniteter, och  nu arbetar vi med mycket radikala grepp i Elimkyrkans arbete i Stor-stockholm, genom församlingsplanteringar och enkla församlingar av olika slag.

Mitt skrivande brukar kretsa kring alla dessa fyra områden, men det är nästan bara när jag skriver om teologi eller kritiskt granskar utvecklingen på det området som det blir en massa debatt.

Min ledare i Världen Idag idag, handlar om de kristna och miljökampen. Jag har nu ägnat nio dagar åt FN:s klimatkonferens i Warszawa. Klimatforskningen är nog den forskningsgren som är mest granskad idag av alla vetenskapliga discipliner. När jag skriver om klimatforskning får jag alltid kritik av klimatskeptiker. De skrev ju en helsida i Dagen för någon dryg vecka sedan. Jag hänvisar i artikeln till det omfattande stöd som klimatforskningen har av alla världens regeringar, så det är djupt osakligt att hävda att det är någon liten klick med forskare som driver detta. Samtliga ledande vetenskapsakademier i världen stöder klimatforskningen.

Även om man skulle misstro klimatforskningen så föreslår den ändå rätt åtgärder. Eller är det någon som menar att det är bra att världen är helt beroende av kol och olja? Och att det är bra att vi hugger ner våra regnskogar? Klimatforskarna föreslår att vi fasar ut användning av kol och olja och satsar på förnybar energi istället. Kan någon förklara för mig vad det är för fel med det.

 

Det känns som att jag har något väldigt viktigt att säga i min ledare i Världen Idag idag. Länka, sprid åt alla håll. Reflektioner efter mitt besök i Auschwitz i måndags.

Här är en länk och programmet vid stora ”försoningsdagen” i Göteborg 17 december. All info finns på Equmeniakyrkans hemsida.