Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Idag har jag för första gången i mitt liv varit i Auschwitz. Det var dessutom ett historiskt tillfälle därför att det var första gången någonsin som FN:s generalsekreterare besökte det gamla koncentrationslägret. Även Ban Ki-moons hustru var med och vi var en delegation på cirka 75 personer som fick följa med generalsekreteraren, bland annat en polsk minister, två överledande från Auschwitz som dagen till ära åkte upp från Israel, samt en ledande företrädare för Israeliska samhället. Besöket är en del av FN:s satsning att bekämpa folkmord, och förintelsedagen är en del av denna satsning.

Det var en skakande upplevelse, kanske det mest skakande jag har upplevt i hela mitt liv. Mycket av ursprungliga miljön i Auschwitz-Birkenau finns kvar, även om nazisterna lyckades hinna bränna ner vissa byggnader innan de tvingades lämna området. Bland annat gaskamrarna är i stor utsträckning nedbrända, men man fick se gaskamrarruiner.

Jag vandra bland husen där de dödsdömda bodde, jag gick in i byggnad 11, dödsbyggnaden i Auschwitz. Där placerades de som av någon anledning skulle bestraffas, och det innebar snar död. Jag såg filtarna på golven och sängarna som fortfarande stod kvar. I en särskild utställningshall hade man fyllt en hel vägg med fotografier på åtskilliga människor som blev avrättade i Auschwitz. Jag tog en hel del egna foton, som finns i min mobil, och jag saknar kabel för att föra över bilderna till bloggen, ska försöka lösa detta.

Jag har idag tänkt intensivt på korset och försoningen. I Auschwitz blir man påmind om syndens grövsta och allra mest tydliga konsekvenser. Men dödandet har funnits på många olika sätt i mänsklighetens historia. Det Auschwitz vittnar om är det industriella och systematiska dödandet, utrotandet.

Jag tänker på andra sidan av myntet. Auschwitz var en dödsindustri. Det måste ha jobbat åtskilliga hundra personer där, kanske tusentals. Alla visste vad som hände. Alla var medansvariga. Det fanns bland annat många bevakningstorn som alla verkar vara kvar runt hela området. Där fanns det vakter dygnet runt för att de dödsdömda inte skulle kunna fly.

Hur har det gått för dessa vakter?

Finns det möjlighet att få förlåtelse för att man jobbat i Auschwitz?

Kan Gud ge nåd och förlåtelse till någon som jobbat i Auschwitz?

Det är frågor jag funderat på idag.

Kan en person som jobbat i Auschwitz bli frälst och på vilken grund?

Detta handlar i synnerhet om kristen försoningslära.

Jag har lusläst Jonas Gardells bok om Jesus. Hans försoningslära är enkel. Synd är inte något problem, Jesus behövde inte dö för våra synder. Gud älskar oss alla lika mycket, det behövs varken syndaförlåtelse eller omvändelse. Gardells kors handlar inte om syndaförlåtelse, syndoffer, friköpande, lösepenning, ställföreträdande strafflidande. Korset var bara martyrskap. Inte något annat.

Enligt Gardells modell kommer alla fångvaktarna i Auschwitz till himlen, de behöver inte ångra sig eller omvända sig. Gud älskar dem precis som de är. Jag har frågat Gardell om detta verkligen blir en himmel, men det hade han inte något bra svar på.

Om vi lämnar Gardell. Kan man vara överens om att fångvaktarna i Auschwitz förutom att de har en skuld mot alla människor som drabbades, har de inte också en skuld inför Gud? Eller kunde fångvaktarna bara gå till kyrkan på söndagen och be till Jesus och sjunga lovsånger och ta emot nattvarden? Eller levde de i en skilsmässa gentemot Gud?

Om vi tänker oss följande tankeexperiment. Två fångvaktare i Auschwitz. Båda dör inom en vecka efter tyskarnas kapitulation, då lägret befriades.

Den ena känner inte någon ånger för det han gjort när han dör. Den andra kommer i djup nöd över sitt tillstånd. Han hinner inte botgöra, gottgöra något för alla sina synder, han bara ropar till Gud, ber om förlåtelse, vädjar att Gud ska ta emot honom fastän han är den störste bland syndare, den som tror på Jesus ska inte förgås har han läst i Bibeln, han har också läst att Jesu blod renar från all synd.

Vad händer sedan?

Enligt ateisten när man dör är man borta och förintas. Inte någon mer existens. Inte någon bestraffning för alla synder, fångvaktarna har aldrig ställts inför en mänsklig domstol, de fick betalt för att mörda, av staten. Omvändelsen på dödsbädden har inte någon betydelse.

Enligt Gardells modell går båda till himlen. Att de är stora syndare har inte någon betydelse, omvändelsen på dödsbädden spelar inte heller någon roll.

Men ett kristet perspektiv är ju att alla människor lever sina liv med ett ansvar inför Gud. Vi ska alla en gång stå inför Guds domstol och göra räkenskap inför Gud för våra liv, om vi har gjort ont eller gott. Och Bibeln säger att vi alla är syndare, kommer till korta, och syndens lön är döden.

Att bli rättfärdiggjord handlar om att bli frikänd av Gud, fastän man är en stor syndare, och begått massa synder. Och kan leva inför Gud som om man aldrig har begått någon synd. Man behöver tro på Jesus och räkna med hans frälsningsverk för detta, säger Paulus.

Finns det något hopp för fångvaktarna?

Om vi tänker på fångvaktaren som omvänder sig på dödsbädden, den kristna tolkningen är att han blir frikänd, han förklaras rättfärdig, på domens dag blir han definitivt frikänd. Trots alla hemska synder.

Den andre fångvaktaren som inte ropar till Gud för sin själs frälsning får stå till svars för alla sina synder, alla handlingar kommer att gås igenom på domens dag. Det är kört. Det finns inte något hopp. Han får bära alla konsekvenserna av sina onda gärningar, som man sår så får man skörda.

På vilken grund blir den botfärdige, omvända fångvaktaren rättfärdig, frälst, frikänd?

Han har en lika stor skuld inför Gud som den obotfärdige fångvaktaren. Handlar rättfärdiggörelsen bara om att Gud förlåter, inte tillräknar någon synd, åt den som ber om förlåtelse.

Det är inte riktigt så enkelt.

Det är väl detta korset handlar om.

Jesus tog på sig våra synder, han tog på sig den dom som vilar över oss på grund av våra synder, han tog på sig den Guds vrede som vilar över oss på grund av våra synder. Han betalade syndens skuld, han tog på sig straffet som vi var förtjänta av på grund av våra synder. Den förbannelse som vilade över oss på grund av våra synder har Jesus tagit på sig. Han var syndoffret som gav sitt liv för att rädda mänskligheten.

Det är detta korset handlar om. Det är bara på korsets grund som Gud kan förlåta oss.

Att bli försonad med Gud, att förklaras rättfärdig, att bli frikänd, att få sin synd renad och utplånad, att bli ett Guds barn.

Frälsningens gåva och hopp gäller för alla människor, oavsett om vi är små eller stora syndare. Det är bara nåden som kan rädda oss.

Det gäller även för en fångvaktare från Auschwitz.

  • bo_lonegren

    Vilka tankar detta väcker att stå inför människans värsta sidor. Tack för dina reflektioner! Instämmer med ett citat från Claes-Göran Bergstrand mfl ”Vi kan inte bygga våra egna frälsningsvägar utan måste böja oss under den Ende som har nycklarna till frälsningen och våra kristna liv. Och en sak är säker, alla kommer att få böja sig, förr eller senare. ”…för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud fadern till ära”. Fil 2:10–11.”

  • Leokvast

    En fråga som jag ställt många gånger i olika sammanhang, men aldrig fått något tillfredsställande svar på, är: Var fanns Gud i Auschwitz? Att han led med de lidande kan man förstå, men varför ingrep han aldrig detta fasansfulla. Var han maktlös mot all denna ondska?

  • Klaus Seigel Andersson

    Jonas Gardell har som jag uppfattat det en stark passion för inkluderandet, upprättandet, torkandet av tårar. Fullt förståeligt om man har djupa erfarenheter av att själv (eller vänner) vara exkluderad(e). Också fullt förståeligt om han mot bakgrund av detta har svårt att i nästa sekund börja fundera på en ordning innebärande att somliga ska kastas ut i den eviga plågan.
    Men visst, vad skulle det bli för Himmel om både Jonas och bögmördaren XX kom till Himlen? XX också ”precis som han är” inklusive böghat och mordlust. Hur skulle det fungera? Att Gud ”gör om” XX på något sätt så att Jonas inte ska gå omkring i himlen och vara rädd? Öh?

    Nej, jag tror tyvärr inte på Jonas G även om jag sympatiserar. Alla, verkligen alla, är inbjudna till festen, och det finns ingen som är för obetydlig eller knäpp eller ens ond för att inte bjudas in, men många vill inte komma.

  • WO

    Eller ”var var Gud” i Kongo de senaste 15 åren (miljoner döda) när Hiroshima/Nagasaki förvann pga varsin atombomb (några hundratusen döda) när Dresden bombades 1945 (många tiotals tusen döda på en natt) under Koreakriget (några miljoner döda) under Vietnamkriget (några miljoner döda) när oerhört många barn aborterats de senaste åren i världen (många miljoner döda) när massor av människor blir cancerdödade (många hundtratusen, kanske miljoner/år) etc etc…

    Jag konstaterar att alla dessa döda har VI människor dödat…direkt eller indirekt, inte Gud.
    Till och med Jesus dödades av människor, fastän hans offer var förutbestämt som något nödvändigt för att Gud skulle kunna kunna sona mänsklighetens synder, och därmed rädda densamma från dödens makt…

    Inte lätt, men Teodicéproblemet är ju som alltså kan konstateras inte nytt, det är detsamma som det varit sedan det namngavs, ja, som det var även innan det uppfanns ett ord för det…

  • PeJohansson

    När och hur kan Du som kristen då ingripa? Ska man som kristen överhuvudtaget ingripa när människor far illa och man vet om det, om inte Gud ingrep i detta hemska som pågick alldeles för länge?

  • Leokvast

    Tack för det utförliga svaret även om jag inte blev mycket klokare efter det. Vi får väl acceptera att det finns frågor som inte har några svar. Försöken att förklara det oförklarliga blir inte sällan någon form av advokatyr. Bättre då att erkänna att vi inte vet. Gud förefaller ofta obegriplig och det får vi acceptera.

  • Nathalie Bencic

    Wow vilket fantastiskt inlägg.

  • Stefan Swärd

    Detta är mycket svåra frågor. Eländet i världen åstadkommer vi ju människor själva, och bör rimligtvis inte lasta Gud för det. Vi kan väl tacka Gud för att det går så bra som det gör, att solen skiner, och att vi som nu lever faktiskt lever, det är ju inte någon självklarhet.
    Frågan är varför inte Gud mer aktivt försöker stoppa ondskan, han har ju gjort det genom korset, som ger befrielse från synden.
    Hade nazibödlarna istället valt att bli verkligt kristna, födda på nytt, och blir Jesu efterföljare, hade det inte blivit någon holocaust.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • WO

    Klart man ska, om och när man kan!

  • WO

    Precis!

    —————————–

    Min kommentar var mest tänkt som ”ja, holocaust var hemskt, men inte unikt, sedd som ohygglighet där till synes Gud inte grep in”

    Unikt var det däremot i sättet, att industriellt och mekaniskt arbeta för utrotning av en grupp människor. Där var holocaust unikt, och kan inte jämföras med andra hemskheter.

  • WO

    Ja, visst är det så, vi får leva med att inte kunna förklara/förstå allt.
    Knuten att lösa blir väl lite olika för var och en av oss, men att vi måste acceptera att vi inte i jordelivet kommer att ha svar på allt, det har vi gemensamt med alla som tror, och med som vill tro.

    Utan tron på Gud är man utlämnad till (inom sin egna världsbild) att bara få de svar som man kan komma fram till medan man lever jordelivet. Ja, svar får även den icke troende ju sen också, men det vill jag inte gärna tänka på.

  • PeJohansson

    Nej jag tror faktiskt inte att det går att få ett stöd för det någonstans i Bibeln eller inom frikyrkan/kyrkan, däremot går det att få ett stöd för det utanför kristna sammanhang.

  • Daniel

    Teodicéproblemet är inte nytt men vår relation till det är tämligen modernt. Vi tycker idag att Gud bör leva upp till den moraliska ordning vi tycker oss finna i hans skapelse och som vi kan förstå med vårt förnuft. Än mer är det en moralisk ordning som bär det mänskliga som högsta värde. Vårt krav på Gud tycks nog därför ofta vara att han minsann bör vara i linje med en supergod människa. Därav ett skifte från Luthers fråga om hur syndiga människor ska kunna accepteras av en helig Gud till dagens om hur en moraliskt förnuftig människa ska kunna acceptera en Gud som tillåter ondska. Från att ha varit människors beskydd från ondska i världen har Gud fått rollen som ansvarig inför världens ondska. Vilket givetvis följer från att vi idag likt aldrig tidigare i kristendomens historia förväntar oss att världen i allmänhet och människan i synnerhet ska vara god. Man behöver knappast påpeka att det är i sammanhanget ganska förståeligt att ingen lära idag möter så mycket spontant ogillande och indignerat motstånd som arvsyndsläran. Historien och nutiden är inte full med tragiska exempel av hur goda människor gör onda gärningar, utan av hur fallna människor gör fallna gärningar. Något vår rätfärdighetsgörelse inte gör om men öppnar möjligheten för att Gud genom sin Ande kan göra gott i och genom oss.

    Oerhört intressant vad moderniteten gjort med oss alla. Vi troende står ofta och ger goda svar på frågor som inte längre ställs. Vårt uppdrag är inte längre att bara peka på hur Jesus är sann för alla människor utan att peka på att en annan världsbild där Gud får vara verkligt transcendent är möjlig och förvandlande.

  • PeJohansson

    Ett mycket vanligt och välanvänt ord är ordet ”roll” i kombination med uttrycket ” det ingår inte i min roll”.

  • WO

    Går det inte att finna bibelstöd för att man som medveten om något orättfärdigt skall ingripa, om man kan?
    Att frikyrkor, dvs människorna i kyrkan, medlemmar såväl som ”toppar”, ofta brister på alla möjliga vis är väl ingen nyhet, men att det inte skulle finnas stöd i Bibeln för att hjälpa medmänniskor i kris etc, det är mig främmande att se.

  • PeJohansson

    Du kan finna stöd för att som kristen att hjälpa människor ”i kris” att förlåta förövaren som slog dem sönder och samman och dessutom stanna kvar för att ta emot ännu mera misshandel på den andra kinden.
    Att som kristen ingripa mot förövaren har du inget som helst stöd för i Bibeln, överbevisa mig gärna.

  • Johan

    Vi ska enligt Bibeln följa vårt samhälles lagar och regler(så länge de inte uppenbart strider mot Guds bud) och enligt svenska lagar förväntas vi rycka till undsättning om någon blir misshandlad med det våld om nöden kräver. Däremot har vi ingen rätt, varken biblisk eller civil att gå över den gräns som nöden kräver(dvs hämnd).

    //Johan

  • Klaus Seigel Andersson

    Människan är en problematisk varelse (med en stor positiv potential). Men det problematiska finns där, våra egon, till synes lösgjorda från Gud, och våra kognitiva förmågor som med egot som chef kan orsaka så mycket elände. För min del har jag inga problem med begreppet arvssynden. Vi är problematiska, vi har ett problematiskt arv, även biologiskt. Jag tycker också att historien om kunskapens träd passar in här. Någonstans i historien hände något med mänskligheten, vi upptäckte våra själv, vår nakenhet, vi kände skam, vi avskiljdes från skapelsen och Gud, vi drevs ut till ensamhet. ”Humanistiska kristna” tycker jag missar sådana här dimensioner, det är mitt intryck i alla fall. (Det är inte precis en anti-humanistisk kristendom som är bäst…)

  • PeJohansson

    Guds bud är att vända andra kinden till och för den som är rättrogen att vända ryggen till och knäppa händerna om den blir frestad att visa lite civilkurage när någon far illa och ber om hjälp. Sådan är förkunnelsen och läran.

  • Johan

    Den lära du förespråkar är enligt Luthers stora katekes detsamma som att bryta det 5:e budet. Allt vad du har gjort mot mina minsta har ni också gjort mot mig.
    Att hjälp svaga och försvarslösa när och om man kan är givetvis helt förenligt med kristen tro.

    Hur gör du själv om du ser din dotter bli våldtagen, tar du en runda runt kvarteret och ber, ringer polisen eller ingriper?
    Om du ser en gammal tant bli rånad och förövaren kommer i din väg, flyttar du dig eller står kvar och ger honom en knuff?

    Hur långt kan du gå, kan du gå och fram och säga till, knuffa bort, ringa polisen (kan en kristen vara polis)?

    Ansnittet om öga för öga, tand för tand och att vända andra kinden till handlar om brott och straff. Inte om självförsvar, självförsvar är inte förbjudet någonstans i Bibeln. Däremot är det förbjudet med övervåld, hämnd, vrede eller att besvara förödmjukningar, bättre då att vända andra kinden till.
    Det ska också ses i sken av den judiska lagen brott straffades öga för öga. Vi får alltså stoppa ett brott men inte straffa (bruka övervåld, hämnas, vredgas) det är upp till det civila samhället att mäta ut straffet.

    Du har säkert funderat en del kring detta, det vore intressant att se hur du ser på ovan ”tillspetsade” situationer eftersom jag uppenbarligen inte kommer till samma slutsats, och så gör inte heller den traditionella kristna förkunnelsen.

  • PeJohansson

    Moderatorn lär snart ingripa.

    Du får inte knuffa en rånare, det är/kan bli vållande till kroppsskada och är ett brott.

    Dessutom behöver inte rånaren en knuff, enligt nutida förkunnelse så behöver han ett själavårdssamtal bakom lykta dörrar som förklarar att han har en trasslig barndom och att barndomen bär ansvaret för handlingen inte han/hon själv, tanten får skylla sig själv.

    Om det vid detta samtal kommer fram att det finns en hel del som även kommer att drabba den närmaste familjen i en snar framtid så kommer det inte att avslöjas.

    Detsamma gäller dottern om det skall bedömas enligt nutida förkunnelse så har hon säkert på grund av klädsel eller annat sig själv att skylla som inlett förövaren i frestelse.

    Jag anses enligt nutida förkunnelse inte som kristen längre eftersom jag skulle ingripa direkt.

    Försök hitta en nutida förkunnare med nutida pastorsexamen som håller med dig.

  • Guest

    Det här med ironi är svårt på nätet!

  • Johan

    Det här med ironi är svårt på nätet!

  • Micael Gustavsson

    Nej jag behöver inte ingripa då länge bloggens regler följs (och de finns att läsa för alla). Tvärtemot vad du hävdar har jag aldrig hört någon förkunnare som inte skulle hålla med Johan här (att det inte alltid fungerar i praktiken är en annan sak). Att stoppa den hypotetiske rånaren med en knuff är väl vad alla bör göra; däremot ska vi som kristna inte fortsätta misshandla den omkullknuffade rånaren. Vi ska inte heller ge efter för känslor av bitterhet och hämd mot honom, eftersom är i lika stort behov av förlåtelse och frälsning i Jesu blod som han. Men det utesluter inte knuffen för att stoppa honom.

  • Roger S Enqvist

    Jag har i många år brottats med följande fråga. Hade Gud något val? Vilket val undrar du? Frågan bottnar i och uppstår pga alla hemskheter som mänskligheten har råkat ut för allt sedan människan föll i synd.

    Om jag kan min bibel någorlunda är Djävulen samma som Lucifer, en fallen ängel. Denne ängel drabbades av högmod och valde själv att göra uppror mot Gud, som per definition inte tillåter att någon av de skapade ställer sig på Hans nivå, delar Hans uppmärksamhet. Denne Lucifer slungas ut ur gemenskapen med Gud, från en plats till en annan plats.

    I noterna i ”Handbok för Livet” för 1 Mos 1:1 står följande;

    ”Det enkla konstaterande att Gud skapade himlarna och jorden är den största utmaning den moderna människans tankevärld kan ställas inför. Den oerhört stora galax i vilken vi befinner oss snurrar med den otroliga hastigheten av 790.000 km/tim. Men trots denna oerhörda hastighet behöver den ändå 200 miljoner år för att fullborda ett enda varv. Och det finns mer än en miljard galaxer liknande vår egen”.

    Djävulen måste i logikens namn ha tvingats lämna Guds gemenskap innan han kläckte idén om att skapa Adam och Eva. Kanske till och med innan Han skapade jorden. Oavsett vad, Gud lät Djävulen krypa omkring på jorden där skapelsens krona skulle husera. Varför? Varför måste Adam och Eva konfronteras med Djävulen, för att testa deras lojalitet?

    Gud i sin allmakt har gett Djävulen access till jorden. Gud gav Djävulen access till Job, du får peta på Jobs rikedomar. Satan kom på Guds kontor när Gud umgicks med änglarna. ”Varifrån kommer du frågade Gud. Från en färd runt hela jorden svarade Djävulen.

    Summan av denna långa utläggning är att, Gud har godkänt Djävulens access till våra ”liv” och då måste vi både knuffa rånare och använda till buds stående medel att stoppa alla djävulska handlingar som händer på denna planet.

    Varför lät inte Gud Djävulen flyga omkring i de andra 999 miljonerna galaxer som troligtvis finns?

  • PeJohansson

    Varför inte göra en gallup på respektive präst och pastorsutbildning och kolla av läget.
    Vilket föredrar man, alternativet med att tyst i smyg ”samtala” garanterat under tystnadsplikt så att ingen behöver ta något ansvar eller att handgripligen ingripa?
    Det borde ju åtminstone någon gång låta tala om sig i exempelvis DAGEN att någon grep in och ställde sig på den utsattes/utsattas sida. Att någon ställde ett ultimatum om att något måste upphöra, så känsligt borde det ju inte vara om det är så självklart som Johan anser att utsätta sig för det obekväma.
    Jag tror säkert alla medlöpare skulle hålla med vår sekulära lagstiftning och kalla den kristen, jag tror inte du har hört en enda förkunnare en enda gång tala från predikstolen om hur man praktiskt som kristen eliminerar och förhåller sig till förövaren som piskar upp hustru och barn, mobbaren på arbetsplatsen eller i skolan, maktmänniskan i församlingen.
    Faktiskt inte,
    Tar gärna emot namn och nummer, för den predikanten har då något att tillföra mig.

  • PeJohansson

    Ironi?

  • kjell

    Bibeln berättar att Gud skapade allt, inklusive människan till sin
    avbild. Han lade ner lite av sina egna egenskaper och egen personlighet i varje
    människa och tillsammans skulle mänskligheten ge ett återsken av Guds natur över
    hela jorden. Gud skapade också änglar och en av dem (Lucifer) blev satt till att
    råda över jorden och hade därmed en mycket hög position i Guds skapelse.
    Både människor och Lucifer har en fri vilja. Lucifer använde sin till att
    göra uppror mot Gud och till att försöka få en status högre än Gud. På grund av
    sitt uppror kallas han ofta djävulen eller satan. Som jag ser det hade inte Gud något val eftersom han gett ett löfte till Lucifer, ”Gud kan inte bryta ett löfte”

  • ”The idea of blaming God gets a clarer sense and becomes much more salien in the modern era where people begin to think the know just what God was purposing in creating the world, and can check the results against the intention.” – Charles Taylor ”A secular age.”

  • AlmaM

    Jag håller inte med om detta relatviserande och filosofsikt helt oantastliga sätt att se på Gud. Ett synsätt som förs till torgs av KG Hammar till exempel, om Gud som en oerhört outgrundlig flyktig gas, ungefär. Före Kristus kunde man tro att Gud kunde ge oss lagar vi måste följa som att inte döda, medan Gud kunde bete sig hur grymt som helst utan att sluta vara god. Som om vår uppfattning om begreppet god är ett svagsint sätt av begränsade varelser att tolka världen och som om Gud och Satan kan bete sig exakt likadant. Men efter Kristus stämmer inte det. Vi ser i Jesus EXAKT hur Gud är. I Jesus finns allt vi behöver för att förstå Gud precis så mycket som vi behöver för att få en relation med Gud och den relationen är inte som Guds slavar som har att utstå en nyckfull galning som älskar ”och slår ihjäl med samma varma själ”. Vi är Guds adoptivbarn, friköpta från syndens slaveri och Kristi medarvingar. Jesus visar oss inte heller en flyktig Gud som finns överallt och ingenstans och som likgiltigt ser på när vi lider eller låter andra lida upphöjd över jordiska ting som sanning och rättvisa. Nej Jesus kom som vår tjänare och visar oss precis hur Gud är, en som älskar ända in i döden och ända ut i uppståndelsen.

  • AlmaM

    Du startade ett intressant samtal, inget att ursäkta sig för, käre WO.

  • Klaus Seigel Andersson

    Håller med i allt du skriver om Jesus men beträffande aspekten ”Fadern” så tänker jag att det där med flyktig outgrundlig gas kanske inte är riktigt rätt bild. Fadern, tror jag, är något som vi bara lite har organ för att uppfatta. Jesus, tänker jag, var projekt ”konkretisering av Gud” från födelsen, alla mirakler, bilderna, upprättandet, till korsfästelse och uppståndelse. Konkret, konkret, konkret och det är därför jag finner miraklen såsom mycket viktiga, de hade minst två betydelser; en specifik när x fick synen åter och en större som berättade något om Gud och att se i djupare mening.
    Hursomhelst – för att kunna förverkligas, konkretiseras så kan inte Fadersaspekten vara konkret och sinnligt greppbar till att börja med. Men att tänka den, eller den helige anden, som gas vet jag inte riktigt…

  • AlmaM

    Nej, jag tycker alltså inte så. Jag försökte ge en rättvisande, kanske lite sarkastisk, bild av hur tex KG Hammar tänker kring Gud. Jag gör tänker inte så, inte alls!

  • Klaus Seigel Andersson

    Aha, missförstånd.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ja, det här är verkligen intressant. Mycket bra exempel, inkl. referenserna till Gardells ”evangelium”, han som enligt framlidne biskop Guldbrandzén är ”en evangelist av Guds nåde”! Och för en vecka sen hävdade pastor Sven-Gösta Holst i P1 18.00 att eftersom Gud är kärlek finns det inget att vara rädd för (apropå yttersta domen).

    Måste vi apropå det be Sveriges Radio att avskaffa helgsmålsbönen? Eftersom de enda som godkänns som talare nuförtiden tydligen är såna som betonar o-nödvändigheten av omvändelse och tro. En form av anti-evangelisation håller det på att bli, om nån frågar mej. Och då har jag ändå älskat helgmålsbönen hela mitt liv, klockorna, texterna, sångerna – och även Sven-Göstas härliga röst [gäller även t.ex. Camilla Lif eller Lars Collmar] och hans nu i kväll gripande uppriktighet om sin kraschade familjedröm. Men ändå. Skulle t.ex. Stefan Swärd få hålla ett gäng helgsmålsböner i radio? Allrahelst i november?

    Jfr med vad som vållade nationell debatt i Norge(!) redan 1953(!). http://bibelfellesskapet.net/index.php/forkynnelse/forkynnelse/artikler/126-ole-hallesbys-radiotale-fra-1953

    Trots allt: GOTT NYTT KYRKOÅR! Ett nådens år! Hör här: http://www.youtube.com/watch?v=R2P69quh0lk

  • Klaus Seigel Andersson

    Läste ett längre stycke av Hammar nu. Jo, han går för långt med det där, nästan så att det blir som ett egenvärde det där undflyende.



Subscribe to Stefan Swärd