En grund i kristna tron är Jesu död och uppståndelse. Och grunden för vår kunskap och förståelse av detta är Guds uppenbarelse genom Bibeln, men det är också bekräftat genom den kristna församlingens historia och erfarenhet, och uttryckt bland annat genom bekännelseskrifter.

Eftersom det har spekulerats om detta i media senaste veckorna är det nödvändigt att återvända till vad Bibeln säger. Flera av Pauli brev innehåller fantastiska beskrivningar av betydelsen av Jesu död och uppståndelse. I Rom. 5:6-10 läser vi: ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.”

I Rom 6:5 läser vi: ”Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden”.

Jesus dog på korset för att ta på sig vår synd, han tog på sig döden – syndens straff i vårt ställe, och vi blir försonade med Gud genom Jesu verk på korset.

Vi är förenade med Jesus i hans död men också i hans uppståndelse. Det nya liv vi får genom tron på Kristus, det eviga livet, är Jesu uppståndelseliv, som han lever i oss. Och syndens makt, syndens straff – tog han på sig, i vårt ställe, på  korset, för att vi skulle bli fria.

Hittar vi andra källor än Nya Testamentet, för att förstå betydelsen av Jesu död och uppståndelse, så blir det bara fria spekulationer.

Det är påsk!

Skrev på min blogg häromdagen om att ”Gardell nobbar samtal?” – där jag fått indikationer på att Gardell nobbat propåer från TV om samtal med mig.

Vill bara informera mina bloggläsare, att frågetecknet kanske inte stämmer. Jag har haft en bra kontakt direkt med Jonas Gardell idag, med inledande samtal om hur vi ska diskutera frågorna. Återkommer när jag har något mer officiellt att säga i ämnet. Idag har jag i varje fall fått bilden att Jonas har intresse av direktdebatt och dialog med oss evangelikaler.

�

Måndag kväll. Har haft en vanlig dag, som i ganska stor utsträckning kretsat kring EFK-bestyr, sammanträde hos Svenska Missionsrådets nätverksgrupp för religionsfrihet och telefonmöte med EFK-ledningen på kvällen, ingående samtal med två just nu hemmavarande barn om utbildningsalternativ och studier.

Vill för övrigt informera om att jag kommer att möta Christer Sturmark för en debatt på Stockholms Universitet 23 april. Det är kristna studentgruppen som bjudit in mig, och debatten blir ett arrangemang kopplat till studentkårens jubileum, tror jag. Jag och Christer Sturmark är ju specialister på att hitta gemensamma nämnare trots att vi inte är överens om det mesta som handlar om religioner, kyrkan, Gud och Jesus.

Har just pratat med ordförande i Elimkyrkan, Stockholm, som berättade för mig om att församlingen enhälligt beslutat idag att kalla mig som teampastor (samma sak som församlingsföreståndare) för församlingen. Den här veckan behöver jag ta ställning till detta. Jag är positiv i min grundinställning, men det handlar framförallt om hur det ska länkas ihop med allt annat jag gör – det är det jag behöver ta mig en ytterligare funderare över, och be till Gud för, och samtala med hustrun om. Det är Elims pionjära vision som jag känner mig ett med, det är ingen församling som är intresserad av att slå sig till ro och förvalta, utan som vill expandera och gå framåt.

Har en helt ledig lördag. Yngste sonen som pluggar i Schweiz har kommit hem idag på påsklov. Hustruns bror på besök, lite familjemiddag ikväll. Har joggat runt Djurgårdsbrunnsviken, tar det dock mycket lugnt när jag springer efter min lilla stroke. Har avbrutit tankarna på karriär som maratonlöpare, just nu i varje fall. I morgon ska Elimkyrkan i Stockholm ska ta ställning till om man ska kalla mig som pastor.

Har fått indikationer idag om att Jonas Gardell inte ville träffa mig i något TV-samtal, trots rejäla ansträngningar från Svenska Televisionens sida. Man har även försökt att få med Elisabeth Sandlund från Dagen i samtalet. Och något svar på middagsinbjudan har jag inte heller fått.

Noterar att debatten om Gardells bok har tagit fart i kristna pressen. Tidningen Dagen ger stort utrymme åt frågan i Dagens nummer. Världen Idag har en krönika med Ulf Ekman i dagens nummer, som utmärkt pekar på de centrala frågorna. Ekman påminner också om att Gardells teser är ju inga nya idéer. Världen Idag fångade också upp min kritik här på bloggen om Norrmalmskyrkan och intervjuar bl.a. Martin Helgesson från Credo som var där.

Det finns två grundläggande frågor för oss kristna. Dels handlar det om vår grundläggande inställning till Gardells teologi. Dels handlar det om hur vi hanterar debatten.

När det gäller första frågan så är min inställning att Gardells teologi krockar fullständigt med både Bibeln och med kristna kyrkans tvåtusenåriga historia. Och här kommer nog kändisfaktorn in i bilden, på grund av att Gardell är kändis så väcker han ändå både sympatier och intresse i vissa kristna kretsar. Och det visar nog mer tillståndet i svensk kristenhet. Den som grundligt läser Nya testamentet inser direkt avståndet mellan Gardells tänkande och kristna tron som den har förmedlats genom NT och genom kristna kyrkans historia.

Den andra frågan är hur vi ska hantera debatten. Jag tror att det är nödvändigt att på ett positivt sätt förklara den kristna tron om Jesus. Jag tror också att det är nödvändigt med rätt tonläge och inte ägna oss åt personkritik. Jonas Gardells kritik ska bemötas med respekt och på ett sakligt sätt. Jesus är den han är, han är densamme, den oföränderlige, han är universums kung, mänsklighetens frälsare, den uppståndne, oavsett vad vi tycker och tänker. Människor har i alla tider tyckt en massa olika saker om Jesus, och det behöver vi inte vara nervösa för.

Jag har ju ganska bra kontakter med svenska näringslivet, och igår gjorde jag ett aprilskämt som lanserades bland en del stora företag i Sverige. Aprilskämtet handlade om Jonas Gardell, och blev tydligen en huvudnyhet igår hos vissa företag. Jag tyckte det blev ganska roligt, och låter mina bloggläsare få del av aprilskämtet:

SUPERKÄNDIS SOM NY BITRÄDANDE ENERGIMINISTER?

De tre mindre allianspartierna brottas med sina låga opinionssiffror. Så även Centerpartiet. Ett grepp som partiledningen funderar över är att lyfta fram någon mycket känd person i den högsta partiledningen för att göra partiet mer populärt, och i centerns fall handlar det om att bli mer populärt i storstadsområdena. I de inre politiska kretsarna är det känt att estradören, författaren och komikern Jonas Gardell står Stureplanscentern mycket nära.

 

Och som ett radikalt grepp för att locka storstadsväljare och lyfta opinionssiffrorna, diskuterar nu centerledningen med Gardell om att ge honom en plattform inom politiken, och han är uppenbart intresserad. Det diskuteras en omorganisation inom näringsdepartementet där Jonas Gardell kan få rollen som biträdande energiminister, och ge någon avlastning åt Maud Olofsson när det gäller hennes stora ministerportfölj. Förhandlingarna mellan Gardell och centerpartiet är ännu inte klara, men samtal pågår, och det finns intresse hos båda parter. Jonas Gardell håller nu på att intensivt läsa in sig på energifrågor, ett område han inte har sysslat med tidigare.

 

Statsminister Reinfeldt är positiv till dessa idéer då han gör bedömningen att denna kändisförstärkning skulle kraftigt stärka allianslaget inför kommande valet.

 

�

Nu är det torsdag morgon. I går kväll var jag ute på restaurang Aubergine med Evangeliska Frikyrkans vice ordförande Christer Bergh och vår revisor och åt en god middag. Christer är ju numera pojkvän till Gladys de Pilar, som nyligen blev döpt i Södermalmskyrkan, så han har börjat hamna i kändispressen. När jag kom hem så såg jag att Jonas Gardell satt i en TV-studio och pratade om Jesus. Säga vad man vill om Gardells bok, att väcka debatten om Jesus och få fram Jesus på agendan lyckas han med mer än någon av oss andra. Sveriges Television och även en dagstidning jobbar på att ordna ett samtal mellan mig och Gardell (pratade med TV under gårdagen igen), och jag har sagt att jag gärna kommer, det hänger på om Gardell ställer upp. Men han har ju mycket att göra den mannen, och hans varmaste sympatier är ju inte för den evangelikala-karismatiska form av kristendom som jag förespråkar, så jag vet inte ens om han är intresserad av att träffa mig.

Man bör också tänka på att Gardell själv säger att boken bara är hans högst personliga synpunkter om Jesus, och att man ska ta med en nypa salt det han skriver. Så jag följer hans egen rekommendation och ifrågasätter och granskar hans teser.

Är dock förvånad över att det är en del kristna som sväljer Gardells budskap ganska lättvändigt. En annan tes Gardell driver i boken är att det är en stor skillnad på den historiske Jesus och den uppstånde Jesus. Den historiske Jesus vet vi inte så mycket om, ”vi måste också försöka skilja på vad den historiske Jesus kan ha sagt och vad den uppståndne Jesus sades säga till människor i visioner, uppenbarelser och drömmar, skilja på sådant Jesus sade under sin jordiska levnad och sådant som tillkom under det första århundradet efter hans död och eventuella uppståndelse.”

Och vad den uppståndne är i Gardells tappning, är oklart. Är det myten, våra drömmars Jesus, eller handlar det om en fysisk uppståndelse, jag tycker nog att Gardell lutar åt det förstnämnda. Så denna Gardellska uppdelning mellan den historiske diffuse Jesus som försvinner bort i skuggorna, och den uppståndne – är en syn som inte stämmer med vare sig Nya Testamentet eller den kristna förståelsen av Jesus, under hela kyrkohistorien, synsättet krockar med alla kristna bekännelseskrifter som jag känner till.

Kapitlet om kvinnorna kring Jesus tycker jag dock är bra, och har få invändningar. Hittar en riktigt bra grej i en fotnot i det kapitlet: ”Kristna kvinnor hade vidare starkare position i sina äktenskap än andra kvinnor i romerska riket, eftersom skilsmässa var förbjudet hos de kristna och inte bara kvinnan utan också mannen förväntades vara trogen, man tillät inte abort (annars en mycket vanlig dödsorsak för kvinnor, och mannen hade också rätt att befalla sin kvinna att göra abort) och inte heller var det tillåtet att döda nyfödda (vilket var både lagligt och vanligt och drabbade framför allt flickebarn).”

Men vi kristna bör ta denna debatt på rätt sätt, jag tycker absoluta att vi ska diskutera och kritiskt granska Gardells teser, men göra det i rätt tonfall. Och jag tycker framförallt att vi ska berätta om den Jesus vi tror på, och skälen för våra övertygelser.

Grundskillnaden mellan min och Gardells Jesusbilder, är att jag tror att Nya Testamentet är Guds uppenbarade ord till oss människor, och att evangelieberättelserna uttrycker något som är sant och historiskt sant om Jesus. Jag är övertygad om att Jesus var Gud som blev människa, född av jungfru, syndfri, dog för våra synders skull, uppstod fysiskt från det döda, jag tror på Jesus som gjorde gott, botade de sjuka och drev ut onda andar, och den Jesus som sedan for hem till sin far i himlen. Jag tror det därför att Bibeln säger det. Och jag tror inte att kristna tron kunde bli den världomvälvande kraft om detta faktiskt inte hade hänt och att det fanns människors egna upplevelser och erfarenheter av Jesus som låg som grund för det hela.

Och jag håller inte med Gardell om att Nya testamentet är full av motsägelser, evangelierna ger dock lite olika vinklingar och perspektiv på händelserna, att se det som motsägelser, är att utgå från en kritisk inställning till NT.

Gardell utgår från misstro mot Bibeln, det är människors ord, de skrev utifrån sina egna agendor, det är människor som har klippt och klistrat ihop Bibeln, och vi vet egentligen inte hur mycket som är historiskt sant. De begränsade delar Gardell väljer att tro på, har han valt ut godtyckligt, på eget bevåg, och varför hålla sig till just de delarna? Vilken grund har Gardell för att tro på de mycket begränsade delar av Nya Testamentet som han tror på? Han blir själv helt och hållet Bibelns domare, också en hållning som jag är ytterst tveksam till.

Det blir i slutändan en väldigt stor skillnad på min Jesustro och Gardells Jesustro. Men jag vill ta tillfället i akt och berätta om min Jesustro.

�

Kommer hem sen tisdagskväll efter möte med Söderhöjdskyrkans församlingsledning, Söderhöjdskyrkan ligger ju på Södermalm (nära där Jonas Gardell bor) nära Mariatorget.

Vill bara informera bloggläsarna om att en TV-kanal jobbar just nu att ordna middagssamtalet mellan mig och Gardell, och jag har sagt att jag gärna kommer. Vi får se om det går att ordna. Om det inte blir av, varken i TV eller privat, så beror det i varje fall inte på mig.

Noterar väldigt många olika synpunkter i debatten om Jonas Gardells bok. Det är omöjligt för mig att sammanfatta debatten. Jag vill dock ta upp några trådar.

En del reagerar på att jag placerar Gardells Jesustolkning utanför den kristna sfären. Gardell förespråkar ju en mycket fri Jesustolkning och Jesusförståelse, och tar i med brösttoner när han citerar Paulus försök att hålla ordning på läran i de kristna församlingarna. Och där undrar jag lite om Jonas Lundströms teser om tidiga Jesusrörelsen. Paulus var ju mycket strikt med den kristna läran i sina brev, och samma tendens ser vi i Hebreerbrevet, och Petri brev, och Johannes brev. Och Gardell läxar upp denna tidiga kristna dogmatismen som vi ser redan i Bibeln. Min hållning är i princip att tappar vi bort Nya Testamentet som orienteringspunkt för vad som är kristet, då kan vi hamna i vad som helst. Muslimerna tror också på Jesus, och ser honom som en unik profet, men räknas inte alls som kristna, och vill inte göra det. Samma sak är det med Jehovas vittnen, som bekänner sig till Bibeln mycket striktare än vad Gardell gör, men som förnekar Jesu gudom och treenighetsläran, och så vitt jag vet finns det ingen kristen kyrka som erkänner Jehovas vittnen som kristen kyrka. Så gränsdragningarna mellan vad som är kristet eller inte möter oss redan i Nya Testamentet, och vi har det även i modern kyrklig praxis. Och jag vill nog påstå att muslimernas Jesustro är mer distinkt än Gardells mycket vaga Jesustolkning. ”Att vara kristen handlar inte om att tro på kristna doktriner eller bekännelser så som sanna eller falska” skriver Gardell. Paulus skriver t.ex. i Rom. 10:9,10 ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (det högsta gudomliga namnet) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” Så frälsningen hänger ihop med att tro på doktriner, i detta fall lyfts fram tron på Jesu gudom och tron på Jesu uppståndelse.

Min rescension av Gardells bok var ett blogginlägg så därför var det kortfattat. Det finns längre avsnitt i boken som är mer neutralt skrivna och där jag inte har invändningar. Det jag framförallt diskuterar är Gardells utgångspunkter och slutsatser, där jag menar att han slirar rejält, inte minst i förhållande till de grundläggande kristna lärorna i NT och de klassiska kristna bekännelseskrifterna.

Sedan är jag medveten om att flera av de punkter jag tar upp, finns det olika kristna traditioner, inte minst när det gäller tolkningen av Jesu död och uppståndelse. Men att jämföra Gardell med PP Waldenström är att dra det alldeles för långt, Waldenström stod för en mycket konservativ bibeltolkning och försökte utifrån Bibeln argumentera för en kritik mot Luthersk försoningslära, det kan man knappast säga att Gardell gör.

Sedan är jag den förste att erkänna en del av Gardells frågor och sättet att brottas med både bibeltexten och den kristna traditionen. Vem har inte gjort det? En av hans huvudfrågor handlar om motsättningen mellan Gud som god och barmhärtig, och den som älskar oss alla, och Gud som domaren, som är vred över synden. Gardells lösning på problemet är att detta är en motsättning, vi måste välja vilken Gud vi tror på. Den kristna teologin i två tusen år har dock brottats med frågan, och försökt få en helhetsförståelse av detta. Gud älskar syndaren men avskyr synden. Gud avskyr det onda, men vill befria oss från det onda. Problemet med Gardells lösning, förutom att den inte stämmer med Nya Testamentet, är att det löser inte problemet med ondskan. Om vi alla redan är älskade precis som vi är, och vi behöver ingen omvändelse, är då mobbaren, pedofilen, kvinnomisshandlaren, skolmördaren, den som medvetet smittar andra med HIV, Hitler, Pol Pot, Mao, Stalin – om Gud inte dömer dem, och alla annan ondska som kanske inte är lika känd, innebär det att Gud ser mellan fingrarna på deras brott? Innebär Guds rike att vi alla är tillsammans, utan omvändelse? Om vi avskaffar Guds dom, när ska då rättvisa skipas? Om vi avskaffar Guds dom, innebär det att jag kan hänge mig åt alla dolda destruktiva böjelser som rör sig inom mig? Om man enligt kristen tro tänker sig en evighet tillsammans med andra, hur hanteras då människans ondska i denna evighet?

Så även om jag erkänner Gardells frågor, tycker jag att hans svar är förenklat, och löser inte de djupa problemen.

Det finns mycket mer att säga, detta var allt för denna gång. TAck och godnatt, nu är klockan 24.00, min fru väntar i sängen, jag dras dit.

 

 

�