Jag vet inte, tycker du att det är konstigt? Jag skulle inte heller vilja komma hem på middag hos en för mig relativt okänd person som dessutom skriver om inbjudan vitt och brett vilket medför att det vips står i tidningen och SVT knackar på dörren osv. Lätt form av stalking hade jag upplevt det som, alldeles särskilt som man vet att vitsen med bjudningen någonstans finns i ”vi ska prata om att jag inte håller med dig”. För egen del kan jag tänka mig trevligare fredagkvällar…

Ha lite is i magen och tålamod – det kanske sker i ett helt annat sammanhang

Tråkiga besked men på ett vis tror jag mig förstå Jonas Gardell. Kan vara att han inte är intresserad av att diskutera Jesus med den etablerade kyrkan. Kyrkans uppfattning är känd och Gardell vill inte diskutera rätt och fel. Han är en soloartist som trivs bäst med att ge sin subjektiva bild, en bild av flera möjliga, som han inte heller begär att andra måste dela. Hans syfte och det enda han vill är att presentera sin egen personliga tolkning och säga att såhär kan man också se på saken. Så här skulle det kunna vara. Och visst har han forskat. Hans tolkning liksom andras kan dock kritiseras men det är kanske inte det mest intressanta för Gardell. Vem som helst har rätt att skriva en bok och säga att så här ser jag det. Att han sen talat om sin bok i Norrmalmskyrkan är väl heller inget uppseendeväckande att kritisera, var ju där han växte upp och inte kom han väl dit för att omvända församlingen. Men tydligen tyckte församlingen att hans föredrag var intressant. Kan man väl få tycka utan att ens egen bekännelse för den skull måste förändras.

Lars. Nej tack, ingen lag om hädelse, snälla… Vad hände med Voltaires ”jag håller inte med dig i din övertygelse, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”? Dessutom, vem skulle ingå i ”kommisionen för granskning” av denna lag? /Tobias Fritzon.

Det finns ett svalg befäst mellan människor och det heter pånyttfödelsen. En människa som inte är pånyttfödd i den Helige Ande kan aldrig föstå vem Jesus Kristus är. Hon är andligt blind , och ingen erfarenhet av den Helige Ande.Ja tycker mig finna denna blindhet hos Jonas Gardell men ochså hos många som kallar sig kristna ( biskopar ,präster ,pastorer, debatörer etc.).Botemedlet är att döpas i den Helige Ande, i förkrosselse och omvändelse,Görs inte detta så kommer man aldrig att nå fram tillvarandra.

Om det verkligen är så att Gardell tackar nej så är det nog uttryck för feghet. Trist!

Eftersom Gardell är teologie hedersdoktor och ropar högt i diverse medier om sin Jesusbild är det ytterst svagt att inte våga möta en frikyrkoledare i samtal/debatt om den egna boken. Fegt, svagt och ynkligt!

Men han kanske ändrar sig och visar en gnutta mod?

Ett meningsfullt samtal mellan två personer, dvs ett samtal som kan leda till att den ena eller andra parten reviderar sina åsikter, är beredd att ändra åsikt och kanske till och med omvända sig främjas knappast av att det sker offentligt eller med offentlighetens kännedom. Jag tror att omständigheterna kring herr Gardells liv behöver radikalt förändras om han ska kunna komma i den positionen att han skulle kunna ödmjuka sig och omvända sig. Förhärdelse är en reell möjlighet. För den som är rik, som har ”vunnit” hela världen är det svårt att komma ini himmen enligt Jesus men för Gud är allting möjligt. Bed att Gud förbarmar sig över Jonas Gardell och tar till dom ”metoder” som behövs för föra honom till en position där han kan bli frälst.

# Christian skrev: Vad skulle syftet med/ motviet för ett sådant samtal vara? Vad hoppas du uppnå?

Syftet med ett offentligt samtal bör naturligtvis vara att inför allmänheten granska om Gardells upphaussade Jesusbild har en hållbar grund. Varför ska svenskarna tvingas matas med en påståenden om att Försonaren Jesus inte behövs? Oemotsagt?

Måste säga att det är en väldans tur att inte vi i slutändan ska avgöra vem som tror rätt eller fel. Kommer ihåg en liten seriestrip i tidningen ”Trots allt” för många år sedan…det var en person som föreställde sig att det så småningom blir en ceremoni där pris för den mest exakta förståelsen av kristendomen delas ut…och att just han skulle få det. Jag tror inte att tron i första hand handlar om en sådan tävling och jag har för länge sedan slutat sträva efter att få priset…
Känns tråkigt att läsa omdömen som att någon är förhärdad eller andligt blind när man inte ens känner personen ifråga, vad är det det står….döm inte….

Patric, ledsen om jag gjorde dig upprörd, jag menade inte att påstå att Jonas Gardell är förhärdad. Som du säger känner jag inte honom. Jag menade inte mer än just det jag skrev: ”Förhärdelse är en reell möjlighet”. Även för JG. Kanske var det en överflödig kommenter, i hastigheten slinker det lätt med formuleringar som man skulle klarat sig utan.

Men Lars, hur kan någon ta ifrån kristna känslan av det heliga? Vilken tro är det som inte tål att prövas? Min tro bygger inte på andras omdömen eller ifrågasättanden. Dessutom: Med de subjektiva kriterier som du anför hamnar vi snart i en ”kränkningsdebatt” som Zaremba så förtjänstfullt belyste med sina artiklar i DN för en tid sedan. Vi lever inte i ett homogent folkhemssverige längre utan i ett pluralistiskt samhälle. De lagar du hänvisar till är en del av den lutherska staten som, oavsett vad vi tycker om det, vi har lämnat bakom oss. Vi måste ha helt andra strategier som kristna idag. Vi måste diskutera, som t ex Stefan gör, och försöka övertyga, inte lagstifta! /Mvh,
Tobias Fritzon.

Torbias Fritzon
Eftersom detta är Stefans blogg och ämnet handalr om att Gardell verkar nobba samtal med Stefan, är det kanske inte rätta forumet för att diskutera lagstiftning mot hädelse. Detg är ju ingenting som Stefan har krävt, utan tvärtom har ju Stefan bjudit in Gardell till samtal inför TV-kamerorna. Jag kanske skriver något framöver om denna lag på min egen blogg, http://larsflemstroms.blogg.se. Så du får väl hålla utkik om något dyker upp. Jag vill emellertid påminna dig om att frågan om avbildning av ”det heliga” har diskuterats även inom kristenheten och är inte alls självklar. Man behöver bara jämföra en svensk frikyrka, med dess nakna väggar, med den rika utsmyckningen med väggmålningar och helgonstatyer i katolska kyrkor. Den frikyrkliga linjen är väl att den enskilda gudstjänstbesökaren ska nå fram till Jesus genom sin egen bön, och inte genom olika konstnärers ögon? I det syftet ska Guds ord rent och klart predikas.

Maja,måste säga att jag skäms över dina inlägg, var finns din ödmjukhet och tolerans?

Sedan, efter att ha läst söndagsintervjun med Jonas Gardell i SvD, förstår jag kanske varför Jonas nobbar inbjudan. Vem vill äta middag med idioter – som är kontentan av hans uttalande: ”Gardell vill vrida Gud ur idioternas händer.” Eftersom Gardells Jesusbild, på i stort alla centrala punkter avviker från bibeln och evangelierna, och den syn som kanske 99 % av kristenheten står för, så betyder det väl detta att alla dessa kristna är idioter, allt från C S Lewis, Dag Hammarsköld, Carl-Erik Sahlberg till vår drottning, inkl Stefan Swärd. I samma intervjuserie uttryckte Gardells frände Alexander Bard ” … jag hatar kristendomen för att den är så dum”. Detta med tolerans är tydligen svårt

Maja skrev: ”den etablerade kyrkan” – skulle det vara EFK det? Please. Jag har bott i hela mitt liv i Sverige och aldrig hört talas om EFK förrän jag kom till den här bloggen. Inse att ni är en liten isolerad ö som ingen längre (om någonsin) bryr sig om utom ni själva. Typ som i högstadiet ungefär när man trodde att innegänget verkligen var inne i större utsträckning än på ens egen skolgård. Er pappa lyckas ju inte ens få uppmärksamhet i media om han inte hänger på några större pappors axlar (Sturmark, Gardell).”

Maja känner kanske till att det finns flera olika kyrkor (samfund) med olika beteckningar, t.ex. Pingstkyrkan, Baptistkyrkan, Evangeliska frikyrkan; olika namn utåt men ändå med likartad tro och bekännelse. Hon påminner oss om att det finns ett problem med att vi profilerar oss med olika namn och tillhörigheter. Vi är rotade i olika kristna traditioner som vi känner stor lojalitet med och som historiskt uppkommit på grund av olika sätt att tolka bibeln, men borde det inte vara möjligt för oss som tillhör dessa (o)lika kristna traditioner att markera vår vilja till enhet inför både Gud och människor genom att presentera oss utåt med ett och samma namn. Jag tror att det finns förutsättningar i dag för att kunna ta ett sådant steg. Kanske behöver vi ta ett steg i tro på detta område och inte bara sitta och vänta på att en större enhet ska växa till av sig själv. En större enhet genom Guds Helige Ande mellan troende men också mellan olika samfund och kyrkor. Ett trossteg som Gud kan välsigna.

Gardell rör om i grytan ordentligt med sina böcker men jag tycker inte att detta är ett problem. Den kristna tron är väl i grunden personlig för varje människa och Gardell bekänner sig fortfarande som kristen, om än en egen variant av tro. Sen är det lätt att vrida och vända på allt, när Gardell håller föredrag i sin barndoms baptistkyrka så är väl detta i sig inget att förfasa sig över om man nu inte kallar det för att han predikar där och får det att låta som att han är en pastor, rentav församlingens herde och lärare. Föredrag låter helt annorlunda än predikan, eller hur. Om sen Gardells bok skulle användas i en studiegrupp så är väl lätt hänt att även vrida till detta så att det låter som att församlingen ska lära sig vem Jesus är av Gardell och låta honom bestämma vad och hur man ska tro. Församlingen är väl inga förståndsbefriade fårskallar. Men tänk om det är så att en bok som ger en ny och annorlunda bild av Jesus underlättar att själv mejsla ut och konkretisera vad och hur man tror. Kontraster underlättar väl hellre än försvårar att se den tro man bekänner sig till.

Sen är väl detta med tro och dogmer inte så enkelt och självklart. Det finns många varianter, kyrkor och traditioner, är väl bra att några slår sig ihop och gör kyrkokartan lite enklare och mer överskådlig. Katolska kyrkan har väl fått en sorts upprättelse på senare tid bland protestanter men ses ändå av vissa som avfällig. Jehovas vittnen anses kanske av de flesta inte som kristna, men dock inte av alla. En ny gruppering har dykt upp som kallas Messianska föreningen med nya eller nygamla läror, kristna eller inte. Många andra finns som vill kalla sig kristna; mormoner, kristen vetenskap, antroposoferna, plymothbröder, med flera, etablerade eller sekter, jag känner säkert inte till alla. Gardell är säkert inte den mest avvikande av alla. Vad är rätt tro och vem ska avgöra det. Varför måste just Gardell anses som hädare. Tänk om människor kunde se allt med Guds ögon.

Förstår inte nedsablingen av Gardell och allt misstänkliggörande. Att han antingen är ett offer eller en smart affärsman och hädare. Det är inget fel att kritiskt granska läror och trosuppfattningar men man kan ju göra det med respekt och saklighet. Om nu Gardell bekänner sig som kristen och har en gudstro så har han väl det. Varför måste detta vara hans affärsidé bara för att han skriver en bok som får stor uppmärksamhet? Och är det fel om han tjänar en slant på sitt författarskap? Eller är det mer okej om han gör förlust på böcker om Gud men tjänar pengar på profana ämnen och som komiker? Jag uppfattar faktiskt Gardell som en ärlig och modig man som har en egen uppfattning och vågar ge en egen och annorlunda bild. Gardell är väl snarast ett problem för dem som inte tål att se en annan bild av Jesus än av västerländskt snitt som en ljus bildskön fotomodell. Och varför skulle någon låtsas vara kristen som inte är det? Vad är poängen med det? Så populär är väl ändå inte kristendom, kyrka och tro. Tvärtom skulle jag vilja säga så är det en krisbransch med trovärdighetsproblem och en rätt besvärande förvirring. Där är det skon klämmer och man är rädd för att Gardell ökar på förvirringen och förvärrar problemen och släpper ut fåren ur fållorna. Men visst anser jag att man får och bör kritiskt granska. Inget hindrar heller att man i sin församlingen står upp och säger att: Vi i vår församlingen anser inte att Gardells teologi är förenlig med kristen tro. Jag kallar inte det för att döma. Men jag har en känsla av att vissa kristna strömningar med viss motvillig beundran sneglar mot den muslimska taktiken att skaffa sig respekt genom högljudda rop om hädelse, hot och förbud.

Men Gardell har ägnat mycket tid och arbete på att försöka reda ut och få klarhet medan kyrkans signum i allt för hög grad varit att mörklägga och sopa under mattan. Tala om förvirring. Och vilka är det som har försökt att reda ut trasslet med skandalen i Knutby och svara på frågan hur detta kunde hända? Ja inte är det väl i första hand kyrkan som gjort det.

Jag resonerar fritt och spekulerar, har brister i kunskap, har inte all information, och är kanske naiv. Men försöker vara mild utan fula påhopp och personangrepp. I den mån jag kritiserar är det snarare något än någon och är överlag svepande som en mild fläkt över landskap och företeelser. Föredrar att vara positiv och uppmuntra istället för negativ och sur. Anser att det är ungefär vad man kan göra när ingen vet vem man är, av särskilda privata skäl har jag gjort det valet.

Jag ogillar fördomar och brukar inte tala illa om muslimer. (Intervention och krig mot muslimska länder ogillar jag särskilt mycket). Men noterar att Profeten har väldigt ömma tår i många muslimers ögon. Inte alla, finns säkert många som föredrar frihet i tanke, yttrande och tryck. Tror verkligen inte att förbud mot kreativitet gagnar någon. Apropå att döma så nej anser inte att döma är samma sak som att vara klar över vad man anser är förenligt med kristen tro. Andra kan tro annorlunda och det får man finna sig i.

Nej Gardell har inget med Knutby att göra. Att jag gjorde en koppling var ju nyckelorden utredning och klarhet. Gardell har ju forskat och kommit fram till en alternativ tolkning som han anser rimlig. Men verkar som om han enligt somliga borde låta bli, tystas ner och hånas. Inte heller Knutbytragedin bör tystas ner anser jag. Borde vara särskilt viktigt att förstå sammanhang och samband om hur det kunde hända. Lite konstigt verkar det om det bara är profan psykologisk expertis som har intresse, vilja och förutsättningar att förstå människor i religiösa, andliga, karismatiska miljöer.