Medan jag tuggar på lunchsalladen har jag läst SvDs intervju med Gardell. Visst, om man läser Bibeln som Gardell gör, så kan man ur artikeln vaska fram en Gardell som är lika kristen som vilken lärjunge som helst. Men helhetsbilden är förvirrande – och livsfarlig – för alla dem som inte har en klar bild av vad det innebär att vara kristen.

Jag har varit inne på saken flera gånger i bloggkommentarerna och funderar att skriva en insändare i Dagen: kan man verkligen kalla sej för kristen och tro nåt helt annat? Får ingen nånsin yttra sej om andras påstådda kristendom? Folkkyrkotanken ligger i botten och har förstört ordet kristen. Mina kollegor här vet inte vad man har påskdagen till (var det då han, Jesus, dog för andra gången?), jag har frågat: jo, de är medlemmar i Sv kyrkan.

Trosbekännelsen är grunden. Därutöver kan vi ha många olika uppfattningar om detaljer, ibland stora detaljer. Men utan att ställa upp helhjärtat på trosbekännelsens grund så går det inte att vara kristen! Det blir absurt. Vad ska jag kalla mej istället? Jag vill inte buntas ihop med hädelser från vare sej biskopar eller komiker.

Stämmer inte att Jesus var Guds son och sann människa, att han dog och uppstod, då finns ingenting som heter kristendom. Då är det i bästa fall en god sedelärande saga, då är vi utan hopp och de ”ömkligaste av människor”.

Jag hoppas detta kan vara en punkt som Stefan kan ta upp i sin diskussion med Gardell.

Wildwest, du har vissa poänger, men jag tycker att du missar processen lite… Många är kallade, men måste man i princip vara framme vid målet innan man får kalla sig kristen?
Om man måste tro, tycka och uppföra sig rätt redan från början blir det svårt för många. Man kan inte ha samma förväntningar på alla kristna som man har på kristna ledare.
(De jag möter som uttrycker sådana förväntningar, tycks vara de som är uppvuxna i frikyrkan och som väldigt sällan träffar nyomvända, av någon konstig anledning).
Rövaren på korset, var han ”kristen”? Han var ju inte ens folkkyrklig… ; )

Jag har inte blivit särskilt imponerad av resultatet av samtalen mellan dig och Sturmark. Hoppas att det kan bli annorlunda med Jonas Gardell. Lycka till!

Fastän jag själv är döpt i Svenska kyrkan vid fyra veckors ålder och verkligen tror på både barndopet och folkkyrkotanken, håller jag med wildwest i det mesta. Hälften av alla medlemmar i Svk är ateister. Hur stor andel av frikyrkornas medlemmar är ateister? Hur många av frikyrkornas medlemmar var ateister redan när de döptes? Den som var barndöpt var i varje fall inte ateist när han döptes, och har alltså inte bluffat till sig dopet. Men det finns förstås de, som aldrig fått den kristna undervisning, som barndopet förutsätter, och då har de glidet ur den kristna tron i takt med att de blivit medvetna om vad kristendomen är.

Frikyrkokristna skulle väl antagligen säga att dessa personer aldrig har varit kristna och att deras dop har varit ”ogiltigt” från början. Jag svarar: Om kristen tro förutsätter någon form av intellektuell förståelse utesluter man gravt förståndshandikappade, senildementa som inte varit kristna tidigare, och hjärnskadade från möjligheten att bli kristna. Men det är skillnad mellan att inte tro ”rätt” på grund av avsaknad av intellektuella resurser att förstå vad det handlar om, och att aktivt tro på något annat. Eller att inte tro något alls, fastän man har de intellektuella resurserna att sätta sig in i vad det handlar om.

Om man då har de intellektuella resurserna,. men aldrig har hört talas om kristendomen, eller har blivit undervisad i och tror på någon religion, så är man inte kristen. Om det bara hade handlat om att ha någon form av ”gudstro”, så hade vi kunnat fortsätta att blota till de gamla asa-gudarna, och hade varit kristna ändå. Vi vet visserligen inte hur Gud kommer att döma, men den som för ut en helt annan lära utsätter i varje fall sina medmänniskor för en risk att de inte kommer att få det eviga livet. Och då är det särskilt allvarligt om denna annorlunda förkunnelse sker under falsk ”varubenämning”.

Wildwest har alltså rätt när han/hon skriver: ”… kan man verkligen kalla sej för kristen och tro nåt helt annat? Får ingen nånsin yttra sej om andras påstådda kristendom?
– – – Trosbekännelsen är grunden. Därutöver kan vi ha många olika uppfattningar om detaljer, ibland stora detaljer. Men utan att ställa upp helhjärtat på trosbekännelsens grund så går det inte att vara kristen! – – – Stämmer inte att Jesus var Guds son och sann människa, att han dog och uppstod, då finns ingenting som heter kristendom. Då är det i bästa fall en god sedelärande saga,”

Sign Jag tror inte ”rätt”…. blandar ihop juridik med lingvistik och teologi, och skriver hånfullt till Wildwest: ”Om du inte märkesskyddar ordet Kristen kan vem som helst som vill kalla sig deta göra det, oavsett vad du tycker. Du får väl söka hos Patent och Registreringsverket ett skydd för vad som Kristen ska innehålla….som Falukorv ungefär….”

Att det inte går att juridiskt varunamnsskydda begreppet kristendom innebär inte att kristendomen inte skulle vara en särskild religion med sina egna, särskilda grundsatser (som sammanfattas i trosbekännelserna). Kristendomen är som religion alltför gammal och det finns alldeles för många kristna samfund för att någon patentmyndighet skulle kunna administera ett varunamnsskydd.

Sign Jag tror inte ”rätt”….skriver vidare; Visst får du yttra dig om vad DU tycker att en kristen ska tro och tycka, vi har den friheten här men det är fritt fram för andra att tycka annorlunda. Det är till och med fritt fram att tro och tycka annorlunda och använda Bibeln som stöd för detta.”

Det är samma retorik som varunamnstuvarna kör med hela tiden. Wildwest anklagas alltså för att diktatoriskt försöka bestämma vad andra kristna får tro och tänka. Men det är ju inte vad debatten handlar om. Den handlar om definitioner av ordet kristenodom. Kristna får tro och tänka vad de vill, och de får även lämna den kristna religionen, och de har rätt att locka med sig andra. Men gör de det under förespegling att deras egna läror är den sanna kristendomen, då ljuger dem.

Jag kan dock inte komma på att Gardell har påstått sig vara en sann kristen. Det har däremot hans anhängare, inte minst vissa avfälliga präster inom Svenska kyrkan, påstått. De hyllar Gardell som en profet, eller t.o.m som en gud, och påstår att Gardell har funnit den rätte guden i sitt eget inre, och att vi också kan finna den rätten guden i vårt eget inre, om vi är villiga att lära av Gardell. Detta är ren gnosticism!

Gardell har dock sagt att han ska vrida Gud är händerna på ”idioterna”. Har han han tagit patent på Gud? I ena stunden framstår han som en from, men lite vilsekommen, sökare och kanske som ett offer för felaktigt bemöta av homosexuella inom den svenska frikyrkligheten, och i andra stunden som en intollerant och dömande gudamänniska.

Vad Gardell egentligen tror på, har jag ingen aning om,. men hans lära är inte kristen. Men han kan likväl vara sänd av Gud, för att likt en dammsugare dra fram skrymtarna ur vrårna, så att alla kan se vilka de är.

Fredrik: Rövaren på korset accepterade Jesus som sin Herre: tänk på mej när du kommer till ditt rike, sa han. Det var en omvändelse i sista sekunden, men händelsen visar hur lite som krävs för att bli en kristen. Han hann inte ens döpas, intressant tanke när man diskuterar medlemsskap i kristna sammanhang… Och därmed att rövaren såg Jesus som sin Herre, så var han en Kristi lärjunge/efterföljare, dvs en kristen.

Nej, man behöver inte vara framme vid målet för att kalla sej kristen. Dit kommer ingen. Vi är bräckliga människor. Däremot kan jag tycka att vi är snabba att kalla folk kristna i mina frikyrkosammanhang. Ofta skulle jag snarare vilja säja att man kommit nåt på spåren och därefter krävs ett personligt ställningstagande, precis som när man säjer ja vid ett bröllop. Man är inte gift med sin tjej så länge man bara är ihop, det krävs ett löfte, en tidpunkt där man bestämt sej att inför Gud och i denna församlings närvaro leva ihop. Precis så borde det vara att bli kristen. Det utesluter inte dem som genom en process kommit fram till en avgörelsepunkt, lika lite som dem som har en ögonblicksupplevelse och blir frälst då.

Ganska nyligen uttalade sej en person offenligt i en frikyrka jag besökte att han inte köper allt med kristendomen och är på väg in i den – ändå hade han blivit utsedd som ungdomsledare. Utan att veta allt skulle jag kallat honom för en sökare på g, med gott hopp att nå fram till sitt avgörande, men att redan då bli utsedd till ledare? Finns vissa krav på dom som ska leda andra, läs Paulus råd till Timoteos och Titus.

Vad allt detta definitionssnack innerst inne handlar om är att man kan förleda människor till en trygghet som kan vara falsk. Ungefär som Gardell predikar: att man kan vara hur syndig som helst och ändå omfattas av Guds evighetsomsorg. Då har hela allvaret plockats bort och uppvaknandet för vissa kan bli grymt på domens dag.

Till ”Jag tror inte rätt”: nej, det går inte att varumärkesskydda ordet kristen. Men däremot kan man från präster, pastorer och predikanter vara betydligt tydligare än idag med när man kan kalla sej kristen eller inte. Detta var ju en självklarhet för inte alls många år sen. Paulus var bitvis stenhård i dessa frågor. Vi är ganska långt ifrån det, minst sagt. Hur långt ut Gud ändå accepterar vill jag låta vara osagt. Men det är riskfyllt att leka med den nåden och liksom se hur långt över staketet jag kan luta mej innan jag ramlar. Jesus säger att en tynande veka ska han inte utsläcka. Det är inte mycket till ljus i en rykande veke, så visst är Guds nåd stor. Men inte hur stor som helst. Det minsta man kan begära är att man tror att han är äkta.

Och självklart får Du och alla andra tycka precis som ni vill. Detta är, än så länge, ett land med yttrandefrihet. Jag gjorde en gång militärtjänst för att dö för mitt land om friheten hotades. Däremot tycker jag att min mera konservativa inställning sällan kommer fram i debatterna och det är därför jag väsnas lite i bloggkommentarerna och annorstädes.

Lars Flemström: Tycker inte det finns nån avgörande skillnad idag på medlemsskapet i frikyrkoförsamlingar och Sv kyrkan. Det är bara olika sätt hur man blir medlem. I båda sammanhang kan man vara medlem utan att tro nånting alls. Det är ett dilemma hur man ska bete sej i frikyrkorörelsen med medlemmar som inte kommer till församlingen på åratal och inte längre omfattar kyrkans grunddokument. En större frikyrkoförsamling som jag, obekräftat, hörde om nyligen skickade ut brev till sina ca 1500 medlemmar och kvar blev knappt 5-600 när man frågat om man ställde upp på kyrkans grunder och ville vara fortsatt medlem. Dom hårda uteslutningarna förr som inte hade med trosbekännelsens grunder att göra innebär att detta idag är bränd mark. Så kan gamla misstag påverka oss än idag. Men särskilt när det gäller statsbidrag per medlem så tycker jag det är uselt när vi ”ljuger” oss till dessa bidrag utan att ha täckning för det.

Vi kan ju dock konstatera att ordet ”kristen” urvattnats så pass att det idag ofta inte räcker till som beteckning på en människas tro. Det finns liberala kristna, bokstavstroende kristna, fundamentalistiska kristna, bibeltroende kristna. Det borde ha räckt att kalla sej kristen så visste alla vad man trodde på.

Tror mer på sådana här samtal än debatt med Sturmark. Må du inte följa din egen logiska förmåga- utan låta Herren använda din mun!

Varenda gång jag ser eller/och hör Jonas Gardell på TV, så slås jag av insikten att han ”blöder”. Han är en djupt sargad människa som slåss för att få vara den han tror att han är, och trots all bekräftelse han fått i berömmelse och uppmärksamhet från media och människor – så räcker det ändå inte till. Han fortsätter kämpa och slåss, vilket torde tyda på att han saknar verklig trygghet och identitet. Låt oss tillsammans be att Guds enorma kärlek får överbevisa honom om vem Jesus är och vad Golgata betyder. Låt oss tillsammans be att han får en riktig Damaskusupplevelse.

Det en sargad människa ofta behöver är att få veta att Jesus varit med henne i hennes svåra stunder, men också att Jesus inte ville det svåra (kanske mobbing, övergrepp, svåra familjeförhållanden etc.). Den människan behöver få möta Herren den Närvarande och översköljas av den enorma kärlek som gjorde att Fadern sände sin ende son till jorden.

Om vi tittar på Paulus så var han en nitisk försvarare av sin tro, och till och med förföljde kristna. Nu säger jag inte att Gardell är en Paulus, men många som har kämpat mycket emot tron har varit närmare ett avgörande för Gud, än vad som verkar fallet mitt i kämpandet och alla ”motargument”.

Jag tycker det är utomordentligt bra att läsa boken ”Om Jesus” och att bemöta argument på en intellektuell nivå. Det är inte bara bra utan också nödvändigt! Lika nödvändigt är att inse att samtidigt som diskussionen sker så att säga från hjärna till hjärna, så sker en kommunikation från hjärta till hjärta. Förnuftsargument kan få någon att hålla med, men det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet. Varje gång en troende möter någon med ”hjärtat” så lämnar vi ett avtryck hos denne. Här har vi ett sökande blödande hjärta, som lagt ner en massa energi på att skriva en bok… Och varför? Han är en sökare, kanske inte medvetet, men dock en sökare. Han behöver få möta Jesus personligen!

Gud välsigne dig Stefan och alla som läser Bloggen!

Stefan,
Jag tycker verkligen att det är bra och viktigt att på ett bra sätt offentligt bemöta Jonas Gardells Jesusbild. Spektakel var ett för starkt ord, men jag blev bara lite trött på när en del kallade Jonas Gardell för frälsningskanditat, du skriver ”hemlisar” på din blogg,

Vi hade ett par hemma hos oss på middag häromkvällen. De är så intresserade av den kristna tron men har samtidigt svårt för vissa saker. Efter att de gått hem tänkte jag återigen på hur mycket jag lär mig i mötet med människor med annan bakgrund och en helt annan infallsvinkel på den kristna tron än jag själv. Inte så att min grundtro/övertygelse förändras men däremot är det lätt att få en generösare och mer ödmjuk hållning till människors brottning. Att gå i dialog med människor och bara tänka att ”nu ska jag minsann sätta honom på plats” leder ingen vart. Menar inte att det är din avsikt men en hel del av kommentarerna har den tonen.

Jag önskar dig Guds välsignelse och hoppas att du och Jonas får ett riktigt bra möte/samtal.

Susanne,
Tack för ett bra inlägg.

Hälsar
Kalle