Nu är det torsdag morgon. I går kväll var jag ute på restaurang Aubergine med Evangeliska Frikyrkans vice ordförande Christer Bergh och vår revisor och åt en god middag. Christer är ju numera pojkvän till Gladys de Pilar, som nyligen blev döpt i Södermalmskyrkan, så han har börjat hamna i kändispressen. När jag kom hem så såg jag att Jonas Gardell satt i en TV-studio och pratade om Jesus. Säga vad man vill om Gardells bok, att väcka debatten om Jesus och få fram Jesus på agendan lyckas han med mer än någon av oss andra. Sveriges Television och även en dagstidning jobbar på att ordna ett samtal mellan mig och Gardell (pratade med TV under gårdagen igen), och jag har sagt att jag gärna kommer, det hänger på om Gardell ställer upp. Men han har ju mycket att göra den mannen, och hans varmaste sympatier är ju inte för den evangelikala-karismatiska form av kristendom som jag förespråkar, så jag vet inte ens om han är intresserad av att träffa mig.

Man bör också tänka på att Gardell själv säger att boken bara är hans högst personliga synpunkter om Jesus, och att man ska ta med en nypa salt det han skriver. Så jag följer hans egen rekommendation och ifrågasätter och granskar hans teser.

Är dock förvånad över att det är en del kristna som sväljer Gardells budskap ganska lättvändigt. En annan tes Gardell driver i boken är att det är en stor skillnad på den historiske Jesus och den uppstånde Jesus. Den historiske Jesus vet vi inte så mycket om, ”vi måste också försöka skilja på vad den historiske Jesus kan ha sagt och vad den uppståndne Jesus sades säga till människor i visioner, uppenbarelser och drömmar, skilja på sådant Jesus sade under sin jordiska levnad och sådant som tillkom under det första århundradet efter hans död och eventuella uppståndelse.”

Och vad den uppståndne är i Gardells tappning, är oklart. Är det myten, våra drömmars Jesus, eller handlar det om en fysisk uppståndelse, jag tycker nog att Gardell lutar åt det förstnämnda. Så denna Gardellska uppdelning mellan den historiske diffuse Jesus som försvinner bort i skuggorna, och den uppståndne – är en syn som inte stämmer med vare sig Nya Testamentet eller den kristna förståelsen av Jesus, under hela kyrkohistorien, synsättet krockar med alla kristna bekännelseskrifter som jag känner till.

Kapitlet om kvinnorna kring Jesus tycker jag dock är bra, och har få invändningar. Hittar en riktigt bra grej i en fotnot i det kapitlet: ”Kristna kvinnor hade vidare starkare position i sina äktenskap än andra kvinnor i romerska riket, eftersom skilsmässa var förbjudet hos de kristna och inte bara kvinnan utan också mannen förväntades vara trogen, man tillät inte abort (annars en mycket vanlig dödsorsak för kvinnor, och mannen hade också rätt att befalla sin kvinna att göra abort) och inte heller var det tillåtet att döda nyfödda (vilket var både lagligt och vanligt och drabbade framför allt flickebarn).”

Men vi kristna bör ta denna debatt på rätt sätt, jag tycker absoluta att vi ska diskutera och kritiskt granska Gardells teser, men göra det i rätt tonfall. Och jag tycker framförallt att vi ska berätta om den Jesus vi tror på, och skälen för våra övertygelser.

Grundskillnaden mellan min och Gardells Jesusbilder, är att jag tror att Nya Testamentet är Guds uppenbarade ord till oss människor, och att evangelieberättelserna uttrycker något som är sant och historiskt sant om Jesus. Jag är övertygad om att Jesus var Gud som blev människa, född av jungfru, syndfri, dog för våra synders skull, uppstod fysiskt från det döda, jag tror på Jesus som gjorde gott, botade de sjuka och drev ut onda andar, och den Jesus som sedan for hem till sin far i himlen. Jag tror det därför att Bibeln säger det. Och jag tror inte att kristna tron kunde bli den världomvälvande kraft om detta faktiskt inte hade hänt och att det fanns människors egna upplevelser och erfarenheter av Jesus som låg som grund för det hela.

Och jag håller inte med Gardell om att Nya testamentet är full av motsägelser, evangelierna ger dock lite olika vinklingar och perspektiv på händelserna, att se det som motsägelser, är att utgå från en kritisk inställning till NT.

Gardell utgår från misstro mot Bibeln, det är människors ord, de skrev utifrån sina egna agendor, det är människor som har klippt och klistrat ihop Bibeln, och vi vet egentligen inte hur mycket som är historiskt sant. De begränsade delar Gardell väljer att tro på, har han valt ut godtyckligt, på eget bevåg, och varför hålla sig till just de delarna? Vilken grund har Gardell för att tro på de mycket begränsade delar av Nya Testamentet som han tror på? Han blir själv helt och hållet Bibelns domare, också en hållning som jag är ytterst tveksam till.

Det blir i slutändan en väldigt stor skillnad på min Jesustro och Gardells Jesustro. Men jag vill ta tillfället i akt och berätta om min Jesustro.

�