Kommer hem sen tisdagskväll efter möte med Söderhöjdskyrkans församlingsledning, Söderhöjdskyrkan ligger ju på Södermalm (nära där Jonas Gardell bor) nära Mariatorget.
Vill bara informera bloggläsarna om att en TV-kanal jobbar just nu att ordna middagssamtalet mellan mig och Gardell, och jag har sagt att jag gärna kommer. Vi får se om det går att ordna. Om det inte blir av, varken i TV eller privat, så beror det i varje fall inte på mig.
Noterar väldigt många olika synpunkter i debatten om Jonas Gardells bok. Det är omöjligt för mig att sammanfatta debatten. Jag vill dock ta upp några trådar.
En del reagerar på att jag placerar Gardells Jesustolkning utanför den kristna sfären. Gardell förespråkar ju en mycket fri Jesustolkning och Jesusförståelse, och tar i med brösttoner när han citerar Paulus försök att hålla ordning på läran i de kristna församlingarna. Och där undrar jag lite om Jonas Lundströms teser om tidiga Jesusrörelsen. Paulus var ju mycket strikt med den kristna läran i sina brev, och samma tendens ser vi i Hebreerbrevet, och Petri brev, och Johannes brev. Och Gardell läxar upp denna tidiga kristna dogmatismen som vi ser redan i Bibeln. Min hållning är i princip att tappar vi bort Nya Testamentet som orienteringspunkt för vad som är kristet, då kan vi hamna i vad som helst. Muslimerna tror också på Jesus, och ser honom som en unik profet, men räknas inte alls som kristna, och vill inte göra det. Samma sak är det med Jehovas vittnen, som bekänner sig till Bibeln mycket striktare än vad Gardell gör, men som förnekar Jesu gudom och treenighetsläran, och så vitt jag vet finns det ingen kristen kyrka som erkänner Jehovas vittnen som kristen kyrka. Så gränsdragningarna mellan vad som är kristet eller inte möter oss redan i Nya Testamentet, och vi har det även i modern kyrklig praxis. Och jag vill nog påstå att muslimernas Jesustro är mer distinkt än Gardells mycket vaga Jesustolkning. ”Att vara kristen handlar inte om att tro på kristna doktriner eller bekännelser så som sanna eller falska” skriver Gardell. Paulus skriver t.ex. i Rom. 10:9,10 ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (det högsta gudomliga namnet) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” Så frälsningen hänger ihop med att tro på doktriner, i detta fall lyfts fram tron på Jesu gudom och tron på Jesu uppståndelse.
Min rescension av Gardells bok var ett blogginlägg så därför var det kortfattat. Det finns längre avsnitt i boken som är mer neutralt skrivna och där jag inte har invändningar. Det jag framförallt diskuterar är Gardells utgångspunkter och slutsatser, där jag menar att han slirar rejält, inte minst i förhållande till de grundläggande kristna lärorna i NT och de klassiska kristna bekännelseskrifterna.
Sedan är jag medveten om att flera av de punkter jag tar upp, finns det olika kristna traditioner, inte minst när det gäller tolkningen av Jesu död och uppståndelse. Men att jämföra Gardell med PP Waldenström är att dra det alldeles för långt, Waldenström stod för en mycket konservativ bibeltolkning och försökte utifrån Bibeln argumentera för en kritik mot Luthersk försoningslära, det kan man knappast säga att Gardell gör.
Sedan är jag den förste att erkänna en del av Gardells frågor och sättet att brottas med både bibeltexten och den kristna traditionen. Vem har inte gjort det? En av hans huvudfrågor handlar om motsättningen mellan Gud som god och barmhärtig, och den som älskar oss alla, och Gud som domaren, som är vred över synden. Gardells lösning på problemet är att detta är en motsättning, vi måste välja vilken Gud vi tror på. Den kristna teologin i två tusen år har dock brottats med frågan, och försökt få en helhetsförståelse av detta. Gud älskar syndaren men avskyr synden. Gud avskyr det onda, men vill befria oss från det onda. Problemet med Gardells lösning, förutom att den inte stämmer med Nya Testamentet, är att det löser inte problemet med ondskan. Om vi alla redan är älskade precis som vi är, och vi behöver ingen omvändelse, är då mobbaren, pedofilen, kvinnomisshandlaren, skolmördaren, den som medvetet smittar andra med HIV, Hitler, Pol Pot, Mao, Stalin – om Gud inte dömer dem, och alla annan ondska som kanske inte är lika känd, innebär det att Gud ser mellan fingrarna på deras brott? Innebär Guds rike att vi alla är tillsammans, utan omvändelse? Om vi avskaffar Guds dom, när ska då rättvisa skipas? Om vi avskaffar Guds dom, innebär det att jag kan hänge mig åt alla dolda destruktiva böjelser som rör sig inom mig? Om man enligt kristen tro tänker sig en evighet tillsammans med andra, hur hanteras då människans ondska i denna evighet?
Så även om jag erkänner Gardells frågor, tycker jag att hans svar är förenklat, och löser inte de djupa problemen.
Det finns mycket mer att säga, detta var allt för denna gång. TAck och godnatt, nu är klockan 24.00, min fru väntar i sängen, jag dras dit.
�