Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Mar
31

Gardell igen

Kommer hem sen tisdagskväll efter möte med Söderhöjdskyrkans församlingsledning, Söderhöjdskyrkan ligger ju på Södermalm (nära där Jonas Gardell bor) nära Mariatorget.

Vill bara informera bloggläsarna om att en TV-kanal jobbar just nu att ordna middagssamtalet mellan mig och Gardell, och jag har sagt att jag gärna kommer. Vi får se om det går att ordna. Om det inte blir av, varken i TV eller privat, så beror det i varje fall inte på mig.

Noterar väldigt många olika synpunkter i debatten om Jonas Gardells bok. Det är omöjligt för mig att sammanfatta debatten. Jag vill dock ta upp några trådar.

En del reagerar på att jag placerar Gardells Jesustolkning utanför den kristna sfären. Gardell förespråkar ju en mycket fri Jesustolkning och Jesusförståelse, och tar i med brösttoner när han citerar Paulus försök att hålla ordning på läran i de kristna församlingarna. Och där undrar jag lite om Jonas Lundströms teser om tidiga Jesusrörelsen. Paulus var ju mycket strikt med den kristna läran i sina brev, och samma tendens ser vi i Hebreerbrevet, och Petri brev, och Johannes brev. Och Gardell läxar upp denna tidiga kristna dogmatismen som vi ser redan i Bibeln. Min hållning är i princip att tappar vi bort Nya Testamentet som orienteringspunkt för vad som är kristet, då kan vi hamna i vad som helst. Muslimerna tror också på Jesus, och ser honom som en unik profet, men räknas inte alls som kristna, och vill inte göra det. Samma sak är det med Jehovas vittnen, som bekänner sig till Bibeln mycket striktare än vad Gardell gör, men som förnekar Jesu gudom och treenighetsläran, och så vitt jag vet finns det ingen kristen kyrka som erkänner Jehovas vittnen som kristen kyrka. Så gränsdragningarna mellan vad som är kristet eller inte möter oss redan i Nya Testamentet, och vi har det även i modern kyrklig praxis. Och jag vill nog påstå att muslimernas Jesustro är mer distinkt än Gardells mycket vaga Jesustolkning. ”Att vara kristen handlar inte om att tro på kristna doktriner eller bekännelser så som sanna eller falska” skriver Gardell. Paulus skriver t.ex. i Rom. 10:9,10 ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (det högsta gudomliga namnet) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” Så frälsningen hänger ihop med att tro på doktriner, i detta fall lyfts fram tron på Jesu gudom och tron på Jesu uppståndelse.

Min rescension av Gardells bok var ett blogginlägg så därför var det kortfattat. Det finns längre avsnitt i boken som är mer neutralt skrivna och där jag inte har invändningar. Det jag framförallt diskuterar är Gardells utgångspunkter och slutsatser, där jag menar att han slirar rejält, inte minst i förhållande till de grundläggande kristna lärorna i NT och de klassiska kristna bekännelseskrifterna.

Sedan är jag medveten om att flera av de punkter jag tar upp, finns det olika kristna traditioner, inte minst när det gäller tolkningen av Jesu död och uppståndelse. Men att jämföra Gardell med PP Waldenström är att dra det alldeles för långt, Waldenström stod för en mycket konservativ bibeltolkning och försökte utifrån Bibeln argumentera för en kritik mot Luthersk försoningslära, det kan man knappast säga att Gardell gör.

Sedan är jag den förste att erkänna en del av Gardells frågor och sättet att brottas med både bibeltexten och den kristna traditionen. Vem har inte gjort det? En av hans huvudfrågor handlar om motsättningen mellan Gud som god och barmhärtig, och den som älskar oss alla, och Gud som domaren, som är vred över synden. Gardells lösning på problemet är att detta är en motsättning, vi måste välja vilken Gud vi tror på. Den kristna teologin i två tusen år har dock brottats med frågan, och försökt få en helhetsförståelse av detta. Gud älskar syndaren men avskyr synden. Gud avskyr det onda, men vill befria oss från det onda. Problemet med Gardells lösning, förutom att den inte stämmer med Nya Testamentet, är att det löser inte problemet med ondskan. Om vi alla redan är älskade precis som vi är, och vi behöver ingen omvändelse, är då mobbaren, pedofilen, kvinnomisshandlaren, skolmördaren, den som medvetet smittar andra med HIV, Hitler, Pol Pot, Mao, Stalin – om Gud inte dömer dem, och alla annan ondska som kanske inte är lika känd, innebär det att Gud ser mellan fingrarna på deras brott? Innebär Guds rike att vi alla är tillsammans, utan omvändelse? Om vi avskaffar Guds dom, när ska då rättvisa skipas? Om vi avskaffar Guds dom, innebär det att jag kan hänge mig åt alla dolda destruktiva böjelser som rör sig inom mig? Om man enligt kristen tro tänker sig en evighet tillsammans med andra, hur hanteras då människans ondska i denna evighet?

Så även om jag erkänner Gardells frågor, tycker jag att hans svar är förenklat, och löser inte de djupa problemen.

Det finns mycket mer att säga, detta var allt för denna gång. TAck och godnatt, nu är klockan 24.00, min fru väntar i sängen, jag dras dit.

 

 

  • http://yourblackgoat.com yourblackgoat

    Ung och naiv som jag är tycker jag mig ser problematikens kärna. Frågan är egentligen först och främst om det Gardell skriver är rätt och sant, eller om han förenklar eller tom. vilseleder. För att kunna svara på den frågan måste vi svara på vad kristendom faktiskt är. Redan här kan vi välja två huvudspår – det ena, som Gardell följer, är att kristendomen är vad man gör den till och vill att den ska vara. Anser man sig vara kristen ÄR man kristen.

    Det andra huvudspåret är vad jag skulle vilja kalla för deduktivt. Förutsatt ett antal ”axiom” (tagna ur Bibeln) dras slutsatser, som måste stämma med de förutbestämda axiomen. Det viktigaste särskilda axiomet för Kristendomen bör således vara Nya Testamentet och treenigheten. Bland kristna finns en enighet om tron på Nya testamentet – men mellan en kristen och en muslim finns den inte. När det gäller Gardell är detta inte det huvudsakliga problemet – det är att han skapar en snäll Gud.

    Inom flertalet religioner behövs en straffande och dömande Gud. Det måste finnas en dualism för folk ska hålla sig i skinnet. Gardell bryter med den. Gud älskar alla. Inte bara Jesus, utan även Gud vänder andra kinden till. Nu till min egentliga argumentation. I och med alla religioner som finns, har man alltid kunnat välja Gud själv, mer eller mindre. Förr mindre, nu mer. Nu kan man som Gardell, och för den sakens skull teologerna alltid gjort (dock har de redan läst och ”bemästrat” den gängse tolkningen först), skapa sig en egen Gud, så som man själv vill. Min slutsats blir därför i två delar.

    Först och främst håller jag med dig. Gardells Gud är inte rättvis. Han straffar inte de onda, och belönar inte de goda. Och jag håller också med om problemet med detta, det du skriver mellan raderna. Gardells Gud är vacker att titta på – men meningslös.

    Min slutsats bygger på din argumentation. Den säger emot sig själv, eller jag antar det i alla fall. Jag förutsätter att du är troende. Gud måste alltså finnas och vara absolut. Du kritiserar dels Gardell för att han inte är sann mot nya testamentet. Utifrån att Bibeln är giltig är det rimligen en korrekt ståndpunkt. Men du kritiserar också Gardell för att han skapar en impotent Gud. En meninglös Gud. I detta ger du dig själv makten att bestämma hur Gud är. Vilket borde vara omöjligt om Gud är absolut. Vilket i sig ligger i alla gudars natur.

    Om man ska dra det till sin spets kan man alltså påstå att du indirekt förnekar Gud, vilket jag å andra sidan inte är främmande för.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Det jag menar är att rätt tanke inte är det centrala i efterföljelsen, utan rätt liv. Ortopraxi snarare än ortodoxi. ”Paulus” säger i 2 Tim att en hälsosam undervisning (eller ”sund lära”) är till för att rusta oss för goda gärningar. En konstruktiv undervisning är så klart oerhört viktigt (tron kommer ju av förkunnelsen), men inte för att den fångar in hur allt ligger till (vi ser ju fortfarande som i en gåtfull spegelbild), utan för vad den gör med vårt sätt att leva. Det tex 1 Joh fiskar efter när det gäller kravet på att man erkänner en materiell Messias (”Kristus kommen i köttet”) är kopplat till livsstilen – det frö till gnosticism som troligen bemöts där ledde till ett sätt att leva som kom i strid med Guds bud, därav avståndstagandet.

    I övrigt skulle det behövas mer konkreta bibelhänvisningar än dom ovan för att kunna diskutera frågan vidare. När det gäller Rom 10 så handlar poängen där om relationen mellan judar och hedningar i församlingen och huruvida hedningar kan bli en del av Guds folk utan att hålla fast vid klassiska judiska identitetsmarkörer (”laggärningar”), och hur man ska se på judar som inte erkänner Jesus. Paulus svar är att erkännandet (i ord och handling?) av Jesus som uppstånden Ledare (herre) räcker för att bli räddad. Att det skulle underkänna Gardells tro har jag svårt att se.

    Sen behöver man ju förstås också se vilken undervisning som är viktig i NT och lura på varför det är nödvändigt för den post-konstantinska kyrkan att kräva en så mycket mer utvidgad bekännelse än den Jesus och dom tolv bejakade.

    Man kan också lura på att dom tolv följde Jesus inte dom fattade att han var Messias, och att dom blev betrodde uppdraget att göra alla folk till lärlingar trots att ”några tvivlade”. Vidare att Paulus i 1 Kor 15 inte tycks kräva uteslutning av dom i församlingen som förnekade uppståndelsen (jfr 1 Kor 5-6), istället försöker han övertyga dom med argument.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    ”innan dom fattade” ska det vara, förstås.

  • http://www.monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Hoppas Gardell nappar och hoppas vi får vara med också, via TV.

  • Roger Gustavsson

    Jag håller med Stefan om att det blir en konstigt samtal om Gardells Jesustolkning kallas för kristen (alldeles oavsett vad man tror om den). Det är visserligen extremt ovanligt men finns faktiskt muslimer inom vissa dervisch-ordnar som anser att man inte behöver följa islams yttre regler (bön mot Mekka, allmosan, ramadan etc). Dessa undantag bör knappast definiera islam (där de fem ”pelarna” fortfarande gäller).

    Om orden förlorar sina betydelser blir det bara svårare att samtala.

    Vad hjälper det samtalet om om vi definierar socialism utifrån den som säger ”Jag är socialist, alltså är jag emot fackföreningar och statliga regleringar.” Eller samtalet om feminism: ”Jag är feminist, alltså är jag emot kvinnors rösträtt och flickors rätt till skolgång.”

    På motsvarande sätt är det väl inte rimligt att definiera kristen Jesustro utifrån någon som säger: ”Jag är kristen, alltså förkastar jag tron på Jesus som Guds son och världens frälsare, samt tron på synd, dom, nåd och rättfärdiggörelse.” Både historiskt och internationellt är detta undantag och det är självmål att låta sådan undervisning oemotsagt proklameras i en kyrka. Där är Stefan glasklar.

    Däremot kan vi inte utesluta att Gud använder Gardell att hålla Jesus-debatten levande och kristna mer på tå när det gäller de stora frågorna. Det är upp till oss själva vad vi gör av detta. Vi får både be om vishet och ödmjukhet.

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Det finns mycket att säga både om Jonas Gardell som person och författare och dom åsikter han bär fram.

    Han skapar debatt och han får vara i centrum vilket kanske i grunden är det viktigaste och den egentliga drivkraften för honom,(men det vet endast Gud.)

    Ett genomgående drag i hans liv är att få bli uppskattad och älskad och erkänd och då kan man ibland sträcka sig hur långt som helst ,långt utöver dom gränser som är nyttiga för människan. (Respekt)

    Som en del utav det svenska skolans utbildnings material tvingades ett av våra barn att läsa en komikers uppväxt, skriven av Jonas Gardell. (Demokrati)

    Jag var lite bollplank åt henne och vi tillsammans kunde konstatera att han var en ensam liten rädd människa som behövde mycket kärlek. ( Den riktiga Jesus)

    Det Jonas Gardell skulle behöva är synda nöd och omvändelse i sitt liv, då får han allt det han längtar och strävar efter här, på denna sidan graven. (Nyttigt)

    Till sist, Det bästa har vi framför oss!!…………

    V v v v Thommy Bergenwall http://www.kastasten.se

  • Tobias Fritzon

    Jonas. Tror du ändå inte t ex Paulus skulle ha ganska starka synpunkter på Gardells Jesusbild, kanske t om kalla det ”ett annat evangelium” som i Galaterbrevet? Jag håller med om att Bibeln inte är nån ”Bill of Rights” eller liknande, men det är ändå ganska fundamentala lärofrågor vi talar om, inte några allmänna metafysiska spörsmål. Kan vi inte göra skillnad på att acceptera Gardells personliga sökande, och den offentliga pseudo-lärarroll han plötsligt fått i egenskap av författare inom pseudo-teologi? I det senare fallet skulle jag beskriva honom som villolärare, faktiskt. För övrigt är det väl viss skillnad mellan de första stapplande lärjungastegen och vad som sedan händer i Apg efter pingstdagen? I egenskap av sökare kan jag alltså acceptera Gardells tankar utan vidare, men inte som kristen lärare som visar andra Vägen. /Mvh, Tobias Fritzon.

  • Sam Wohlin

    Hej Stefan,
    Jättebra initiativ att bjuda till samtal och lunch. Det är ett intressant att Jonas är så intresserad av de här frågorna så att han först skriver en bok om Gud och nu en bok om Jesus. På något sätt uppfattar jag hans skrivande som ett djupt existensiellt rop efter Gud. Ett sökande. Men som du säger får han inte ihop Bibelns olika Gudsbilder och därmed måste man välja Guds kärlek och avfärda vreden. I förra boken gör han en distinktion mellan den gode El och den vrede Jahve.
    I denna bok vill han väl ifrågasätta och provocera kring Jesus, trots att han själv vill tro på något sätt. Jesus som tandlös analfabet är nog mest för att provocera…
    Det mest intressanta är denna ständiga våg av nya böcker om Jesus.
    Jonas Gardell, Lena Einhorn, Sören Wibeck, Göran Skytte osv.
    Någonstans har jag läst att det skrivs fyra nya böcker om Jesus varje dag i världen.
    Jesu gestalt lämnar inte någon oberörd…
    Hoppas att Jonas tackar ja, och blir det TV kommer jag att titta.

    Allt gott!
    Sam

  • http://hotmail.com Ellie

    En teologiskt oskolad kristens kommentar; jag har alltså inte läst teologi ej heller Gardells bok (är rätt trött på Gardell) men måste ändå säga, efter att ej varit med i frikyrkosammanhang så mycket, att det faktiskt är mycket som är obegripligt. Läste nyss i Moseböckerna hur Gud gav order att hans folks armé skulle inta en stad och utrota alla. Man lade sig i bakhåll och lockade bort männen/krigarna, när man så nedgjort dem gick man in i staden och brände/intog resten. När jag tänker på skräckslagna kvinnor och barn, gamlingar… alltså hur funkar det? Om det varit dem jag älskar, eller jag och mina barn i ofrälst tillstånd….?

    Älskade inte Gud dem? Var de inte också Hans skapelser? Hur kan en god Gud straffa människor så och låta dem gå en fruktansvärd och skräckfylld död till mötes?
    Kunde Gud inte hjälpt sitt heliga folk på annat sätt än genom att så grymt slakta andra människor och folk? Hur går det ihop med Jesu budskap? Hur kan vi förväntas tro att Gud är alltigenom god när sådana saker som ju annars tillskrivs satan, sker på Guds befallning.

    Jag är varmt troende och lägger mitt liv i Jesu händer, men hur jag än fått det förklarat på olika sätt får jag det inte inte inte att gå ihop. Jag tycker det verkar som att den här frågan är lite obekväm att ta upp i frikyrkan, man uppfattas som ”upprorisk” om man ifrågasätter. Jag delar inte Gardells åsikter om kristet liv, men visst är det så att det är svårt att fatta hur Gud liksom svänger 180 grader med NT, och dessutom att Jesus tycks förvänta sig att dåtidens judar skulle se Gud som god och barmhärtig och bara plötsligt bortse från alla de hårda lagar som funnits tidigare… Vi dömer ju också ut fariséerna, men de hade ju skolats efter… äsch nu ger jag upp. Är det någon som kan svara?

  • Bo

    Ellie, några uttömande svar har jag inte. Som så ofta i bibeln kan man rada upp olika argument och avsluta med att vi får böja oss för det vi inte förstår. Guds vilja med sin skapelse på jorden: rättfärdighet, fred, kärlek och godhet mm kommer att uppenbaras i tusenårsriket då när Satan blir bunden i tusen år, enligt Uppenbaralseboken.

    Djävuleln sa till Jesus när han frestades i öknen att världen hade blivit given till honom (vilket skedde i syndafallet i Edens lustgård) och på något sätt har Gud hamnat i en situation där han inte bara kan gå in och ställa allt till rätta med sin allmakt. Det handlar väldigt mycket om att Gud respekterar den fria viljan, det handlar om respekt för sanning och rättvisa. Vi säger ibland att ett geografiskt område liggger under någons jurisdiktion, en markägare eller ett område där en domare utövar sin myndighet. För närvarande är världen under djävulens jurisdiktion och Gud blir därför begränsad beträffande sina möjligheter att agera utan att kränka Satan själv. Ja, Gud är tvungen att respektera att Satan själv har legitim rättighet att utöva sin makt på jorden. Om Gud ska kunna åstadkomma en evig, bestående seger över ondskan måste han besegra Djävulen på ett sådant sätt att det inte i framtiden ska kunna finnas skäl att anklaga Gud för orättvisa och orättfärdighet. Gud kan alltså inte ingripa i historien hur som helst utan han är själv begränsad när det gäller attt utöva sin allmakt. Gud vill inte har något mer uppror i himmelen.

    När Gud själv kom till världen i Jesus Kristus och uppenbarade vem Gud var och sedan oskyldig gav sitt liv för oss så var detta en rättvis och för evigt definitiv seger över Satans välde. En seger som snart kommar att uppenbaras i enlighet med profetians ord.

    Jag kan själv bli minst sagt frustrerad när jag ibland tänker på att människor ska befinna sig i Helvetet i evig tid. Men kan vi människor som själva är ”besmittade” av syndafallet förstå vilken vrede Gud känner mot de som allierat sig med ondskan, som valt att bildligt talat tillbedja Satan. Vi kan ju tänka oss att Guds fiender får tillbringa evigheten på en plats där dom kan fortsätta att utöva sin ondska men där bara dom själva blev drabbade av det onda, men den ondskan som då skulle utlevas skulle nog göra även denna plats till ett helvete av lidande och plåga. Skall dom onda få tillbringa evigheten med en Gud som är helig och rättfärdig? Ljus kan inte umgås med mörker och dessutom är det underförstått att Guds fiender inte vill umgås med Gud.

    Det är svårt att förstå att en kärleksfull och allsmäktig Gud kan tillåta krig, men vår definition av godhet och rättvisa stämmer inte alltid överens med den som Gud har. I gamla förbundet ingrep Gud aktivt i historien för att hindra att hans egendomsfolk, Israel skulle assimileras av de omgivande foken i etniskt och kulturellt avseende. Gud skulle födas in i världen som en jude för att frälsa världen och detta perspektiv vägde tyngre än att förbjuda krig mot de omgivande folken. Vi kan trösta oss med att de oskyldiga som dött i krig kan få tillbringa evigheten med Gud i himmelen. Gud har ett evighetsperspektiv och ett rättfärdighets- och kärleksperspektiv på samma gång.

    Mer skulle säkert kunna sägas i denna fråga, som tangerar det klassiska teodiceproblemt. Det som gör att jag själv kan hantera detta är att jag fått möta Guds kärlek i mitt liv genom pånyttfödelsen i Kristus och i min vandring med Kristus. Men jag vet också att Gud hatar synden och bibeln säger att det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer om man är en syndare som sagt nej till Guds nådeerbjudande i Kristus.

    Därför vill jag uppmana läsaren att själva pröva Bibelns löfte om att vi kan få möta den Gud som i Kristus bevisade att han är en kärleksfull och helig Gud som skapat människan till sin avbild.

  • Bo

    Ellie skrev: ”Jag tycker det verkar som att den här frågan är lite obekväm att ta upp i frikyrkan, man uppfattas som “upprorisk” om man ifrågasätter.”

    Jag håller med om att även frikyrkan är dålig på att undervisa tydligt, att stå för en åsikt, att använda båda hjärna och hjärta och presentera hela evangeliet, även de mer obekväma delarna. Och det gör mig arg.

  • Mikael

    Hej Stefan och övriga!

    Det är intressant läsning, om jag har förstått det rätt önskar Jonas Gardell att få diskutera och debbatera så mycket som bara går.

    Det har varit de kristna företrädarna som inte velat och jag förstår dessa.

    Det är många bibelord som inte blir tagna på allvar för de skapar oreda i
    ”den rätta Kristna tron” .

    När Jesus pratade om Helvetet var det framför allt Gehenna han lade sin vikt på.
    Och Gehenna är en soptipp där man bränner till och med mänskligt kadaver.
    Där var inte Människa värd någonting,

    Har ni hört någon kristen säga: ”Släng inte dina talanger på en soptipp”.

    Har ni hört kristna som säger:
    ”Så som jag vill att du gör emot mig, skall jag göra emot dig.” och fortsätter säga ”Detta är det enda rätta sättet att hedra Gud på”.

    Ändå så om man läser Jesus uttala sig i bibeln så var de detta som var bland det viktigaste Jesus sade.

    Varför hamnar detta bakom en skog av tyckande och Teologiskt pladder, jag läser kommentarer som: ” Tron kommer ju av förkunnelsen”. Vad menar Jonas Lundström
    är det ett possitivt inlägg för Jonas Gardell eller emot.

    När man tar fram Jesus grunläggande uttalande så fallerar den gängse förkunnelsen.
    Man är så säker på att man har rätt så man finner inte ens det intressant att debbatera med Jonas Gardell.
    Nu när frågan blir aktuell vänder man och säger, nej det är Jonas Gardell som inte vill!

    Om man går in på hans hemsida, talar han om att han har försökt med flera pastorer att
    debattera om Jesus.

    Mikael



Subscribe to Stefan Swärd