Vad jag skrev 2 januari om Camnerins försoningslära

Dagen har tagit upp en debatt om Equmeniakyrkans teologi. Så här skrev jag 2 januari i år på denna blogg om Camnerin och Fritzons bok om försoningen:

”Läser också Arne Fritzon och Sofia Camnerins bok om försoningen. De har verkligen grubblat över frågorna, men jag är något förundrad över hur akademiska och moderna teologer så till den milda grad betonar förförståelsen och tolkningsmodeller. Det tycks inte gå att läsa Bibeln längre, man fastnar i sina olika positioner i hur man tolkar Bibeln. Och då blir ju bibeltexterna helt plötsligt sekundära. Att diskutera olika teologers tolkningsmodeller kommer i första hand, bibeltexterna i andra hand. Där ställer jag mig mycket tveksam till metoden.

Men det resonemanget får jag utveckla i den kommande boken. Sofia hamnar också i en tolkningsmodell av korset som blir helt Abelardsk. Korset är ett exempel, Gud led, Gud drabbades av det onda, och det inspirerar oss som lider, och drabbas av det onda.

Det kommer jag också att skriva om i kommande boken. Sofia Camnerin går ju betydligt längre än Waldenström som inte var någon konsekvent Abelardare.

Abelard var en teolog på tusentalet som i polemik med Anselm menade att Jesus inte inte tog på sig syndens straff på korset och Guds vrede. Jesu lidande på korset var ett exempel för oss.”

Equmeniakyrkans teologi

Notera inlägget i Dagen i går där tre personer från nätverket för klassisk baptism undrar över Equmeniakyrkans teologi, med tanke på den boken biträdande kyrkoledaren Sofia Camnerin skrivit om kristen försoningslära.

Jag läste ju den boken när den kom ut och var med på releasemingel för den. Jag ställde samma frågor som de tre skribenterna i Dagen i går. Jag har för mig att jag skrivit ett blogginlägg om detta, men jag hittar det inte, jag har ju ingen ämnesmässig katalogisering av mina blogginlägg så det kan svara svårt att hitta om man inte vet när det skrevs. Är det någon läsare som har någon aning om när jag skrev om detta? Och kan länka till blogginlägget.

Den fråga man ställer sig – finns det inte några restriktioner längre bland teologer när det gäller omtolkningar av kristna kyrkans läror? Man bör dock komma ihåg att Equmeniakyrkan är ett samfund med högt i tak, det är många pastorer som ligger långt från Camnerins bibeltolkningar. Bland annat jag, glöm inte att Elimkyrkan/Folkungakyrkan är med i Equmeniakyrkan. Förutom EFK.

Men spektakulära omtolkningar av försoningsläran tycker jag kryper in lite överallt.

Den som satte igång den processen inom frikyrkligheten var ju PP Waldenström på 1870-talet men den så kallade subjektiva försoningsläran. Men Waldenström höll sig ju ändå inom klassiska ramar, t.ex. hade han inte släppt tanken på Guds vrede och dom över synden.

Jag återkommer till detta.

Religiösa debattörer granskade i ny avhandling

Tidningen Dagen uppmärksammar idag en doktorsavhandling i religionssociologi som ska försvaras endera dagen vid Uppsala universitet. Har inte hunnit läsa den än, men den verkar vara mycket intressant. Den analyserar i vilken utsträckning religiösa ledare deltar i offentliga debatten, och det som har studerats är debattsidorna i några rikstidningar, DN, SVenskan och Expressen.

Studieåren är 2001-2011. Man har hittat 23 artiklar som jag skrivit under dessa år i någon av dessa tidningar, och då blir jag en av de mest publicerade religiösa företrädarna i Sverige, det är ju inte bara kristna som räknas in utan också företrädare för judiska och muslimska organisationer. Har tydligen skrivit fler debattartiklar än både KG Hammar och Anders Wejryd.

Men slutsatsen är ändå att det är i ganska begränsad utsträckning som företrädare för religiösa organisationer blir publicerade i de stora tidningarnas debattsidor.

Glimtar från moderatstämman

Arbetade tre dagar föregående helgen med Moderaternas partistämma i Norrköping.

Denna tillställning syftar ju till att mobilisera partiets aktiva inför kommande valrörelse och utmejsla den politik man ska gå till val på. Vid ett tillfälle gästade de tre andra allianspartiledarna stämman för att visa enighet och tro på en valseger 2014.

Notera att jag var inte där i rollen som politiker utan i rollen som statsvetare och politisk analytiker. Mitt jobb är att granska och analysera de politiska trenderna och försöka förutspå åt vilket håll politiken är på väg. Jag försöker ju ibland göra samma sak med kyrkliga, teologiska och frikyrkliga utvecklingen, men noterar att jag möter betydligt större uppskattning när jag gör samma sak i sekulära sammanhang.

Fick också bra tillfällen till samtal med ledande moderatpolitiker. Pratade bland annat med finansministern Anders Borg som var riktigt tydlig med mig när det gäller att uttrycka sin kristna tro och tro på Jesus. Har dessutom bjudit in Anders Borg som gäst till Folkungakyrkan, jag fick inte några klara besked om detta, men ett samtal har i varje fall påbörjats. Pratade också en stund med justitieministern Beatrice Ask som menade att drevet mot nyutnämnde arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson var helt befängt, en synpunkt som också Maria Corazza Bildt, Carl Bildts hustru och EU-parlamentariker gav uttryck för. Fick också veta att statsminister Reinfeldt inte på något sätt visade vilja att släppa efter för mediedrevet mot Elisabeth. Jag fick också tillfälle att hälsa bland annat på Carl Bildt och nyutnämnde arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, dock inte Fredrik Reinfeldt som mest rörde sig på plattformen eller i slutna rum.

Det är positivt när olika partier släpper in aktiva kristna och medlemmar i olika församlingar i ledande politiska befattningar. Utnämningen av arbetsmarknadsministern är i det sammanhanget något mycket positivt.

Tack Alfred Nygren för uppvaktningen

Jag föddes på Lidköpings BB 22 oktober 1954. Min parhäst och kollega stridshingsten Alfred Nygren från Vargön har dagen till ära skickat ett videoklipp som jag inte kan annat än visa för bloggläsarna, det känns som en stark profetisk smörjelse, och jag vet att Alfred nu håller på och föder fram de nya New Wine-sångerna. ”Ingen kan blogga som han” sjunger han, man är riktigt rörd över denna broderskärlek och uppskattning, så det är verkligen en stor utmaning att bevara ödmjukheten när man lyssnar på Alfred.

Tre dagar med Uppsalastudenter och moderatstämma i Norrköping

Har nu några dagar när jag är helt bortkopplad från den kyrkliga världen. Har ikväll varit i Uppsala och hållit ett föredrag och besökt den anrika mer än 100 år gamla studentföreningen Heimdal och hållit ett föredrag över temat: ”Paradigmskiftet – när den sexliberala agendan slog igenom”. Det var en föreläsning med utgångspunkt i min doktorsavhandling från tidigt åttiotal, och jag försökte förklara för de förundrade studenterna hur radikalt värderingarna har förändrats i Sverige de senaste 50 åren i synen på abort, äktenskap, sexuell samlevnad, sexuell läggning m.m. Och att kyrkan lite långsamt 20 år efteråt anpassat sig efter utvecklingen.

Heimdal är en legendarisk Uppsalaförening, bland annat var Anders Borg ordförande där en gång i tiden, ännu längre tillbaka Gunnar Heckscher.

I morgon bitti reser jag till Norrköping för att under tre dagar jobba med moderaternas partistämma. Obs-jag är inte där som politiker, utan i min roll som statsvetare och politisk analytiker. Jag kommer att analysera debatt och trender inom moderaterna. Är bland annat bjuden på mingel med partiledningen på lördag. Ska se om jag lyckas bjuda in Anders Borg till Folkungakyrkan.

Kan någon förklara vad som är problemet

Jag skrev en ledare i Världen Idag igår där jag hävdar ett antal självklarheter för en evangelikal kristen. Jag refererar egentligen bara en artikel av prästen och doktoranden Wallerstein i Keryx. Som argumenterar för Bibelns ofelbarhet, gamla testamentets historiska tillförlitlighet, profetböckernas traditionella datering, Jesu respekt för GT:s historiska tillförlitlighet m.m.

Den kritik mot modern teologisk forskning jag nämner i artikeln, har ju nämnts ideligen i modern tid av evangelikala forskare, inte minst från Örebro missionsskola, i varje fall för 20 år sedan.

Märker att jag får ett antal tjuvnyp för denna artikel. Jag har tydligen inte begripit någonting av de debatter som varit om bibelsyn m.m.

Visst har jag tagit del av debatterna inte minst på denna blogg men har hittills inte mött ett enda vettigt argument för att inte tro på Gamla testamentets hållbarhet, enda argumentet har varit att citera vissa vetenskapsmän och deras teorier. Greger Anderssons slutsats var ju att han inte visste om Jona bok uttryckte något som hänt historiskt eller inte. Det är ju inte särskilt klargörande för oss noviser.

Min fråga är kort och gott, om man kallar sig för evangelikal kristen, vad är det för tokigt att tro att Adam och Eva har funnits, och även Noa, och Abraham m.fl. Och att Daniel och Jesaja profeterade in i framtiden. Är det något underminerande av tron, bibelrespekten, kyrkohistorien att tro detta, är det något hädande?

Eller vad är problemet? Finns det någon som kan förklara detta för en stackars novis som jag.

 

 

Spännande uppdrag – moderatstämman, FN-konferens och barnvakt

Som pastor tycker jag att det är viktigt att man rör sig en bra bit utanför kyrkan. Man måste åka ut på havet för att kunna fiska, församlingen är hamnen, där fångar man inte fisk.

Den här veckan kommer jag att jobba med Moderaternas partistämma i Norrköping och är bland annat inbjuden till mingel med Statsministern, finansministern och andra i partiledningen. Ska försöka ordna en inbjudan till någon av dem för utfrågning i Folkungakyrkan.

Jag ska också jobba med FN:s klimatkonferens i mitten av november, som blir i Warszawa denna gång.

Jag har också bokat in att vara assisterande barnvakt åt barnbarnet tre dagar i december. Hon är vid den tidpunkten nästan tre månader. Sedan kommer hon hem till morföräldrarna under jul- och nyårshelgerna. Det sistnämnda uppdraget känns känslomässigt allra mest intressant.

Vem är trospolis?

Det tycks vara en klassisk indelning mellan liberaler och konservativa när man följt diskussion om valet av ärkebiskop i Svenska Kyrkan.  Minst sagt radikalt av Eva Hamberg att hoppa av alla uppdrag och lämna Svenska Kyrkan.

De som uppfattas som konservativa, och som vill försvara kyrkans lära och moralpraktiker, det är intressant att notera med vilka känslomässiga invektiv de blir bemötta. Trospoliser t.ex. Men den etiketten kan man väl klistra på vem som helst som hävdar en konsekvent teologisk ståndpunkt.

Att biskopen i Stockholm Eva Brunne, inte vill prästviga personer som hävdar kyrkans traditionella hållning om äktenskapet, är hon då trospolis?