Tidningen Dagen har intervjuat mig idag om semesteräventyren på Malta och mötet med svenska fotbollslandslaget. De har även petat in lite av en bild som jag har tagit på Zlatan, med bl.a. Lagerbäck i bakgrunden. Du hittar det här.

Nu har jag mött hela svenska fotbollslandslaget här på Malta, dit de anlände under eftermiddagen. Har sagt grattis till Zlatan, hejat på Lagerbäck, Anders Svensson och de andra, och haft en pratstund med biträdande förbundskaptenen Roland Andersson, och vi diskuterade både matchen mot Ungern igår och kommande matchen mot Malta.

Jag har lovat att återkomma med ett avslutande inlägg om Mellergård-Swärd-McLaren debatten. Det kommer endera dagen. Läste dock igår vid poolkanten tidskriften NOD:s nummer 2 år 2006 och bl.a. Lars Johanssons artikel (lärare vid Örebro missionsskola) om emerging church. Lasse skriver såhär: ”samtidigt, ju mer jag läst om Emerging Church, desto fler frågor har jag fått. Inom McLaren-grenen av Emerging church konstruerar man en bild av den moderna kulturen och den moderna kyrkan som bara är negativ. Kan någon kyrka känna igen sig, finns sådana här kyrkor i verkligheten, i Sverige eller ens i USA? Omvänt skapar man en bild av det postmoderna och den postmoderna kyrkan som bara är positiv och problemfri. En sådan enkel och entydig diagnos är svår att bejaka. Särskilt som själva begreppet postmodernitet är omdiskuterat och ifrågasatt. Flera teologiska frågor kommer också fortfarande. Vilken roll spelar korset och försoningen? Vilka mål har dialogen med människor som inte säger sig vara kristna? Hur mycket handlar evangeliet om en förbättring av människan och världen? Ännu flera frågor kunde nämnas.”

Helt klockrent Lasse, det var ungefär det jag har försökt säga båda i mina inlägg om McLaren och det jag skrev om emerging church i våras någon gång.

Och han avslutar artikeln med orden ”börja blogga nu”. Jag tycker precis som Lasse Johansson, och gör som han säger.

Nu väntar jag bara på att Zlatan och kompani ska komma till mitt hotell här på Malta. Tänker vara mottagningskommitté klockan 15.30 i eftermiddag. Med tanke på alla kommande prinsessbröllop, varför inte låta Zlatan bli kung i Sverige, efter gårdagens mål är det motiverat, och jag märker här på Malta att alla vet vem han är, men man vet inget om några svenska kungahus. OBS OBS – detta är inte Evangeliska Frikyrkans officiella uppfattning, det är mina personliga funderingar.

Idag vid poolkanten läste jag senaste boken från SOM-institutet i Göteborg, som sedan många år tillbaka driver forskning om opinioner och svenskarnas inställning i olika politiska frågor.

Noterar att SOM-forskningen visar att de frågor som är viktigast för svenskarna är familjen och hälsan. Det ligger långt före allt annat. Bland de 22 frågorna hamnar intresse för religiösa frågor längst ner tillsammans med politiskt engagemang. Bland 12 procent av svenskarna är dock intresse för religiösa frågor stort, men det är oviktigt för 75 procent av befolkningen.

Men det är intressant att notera att familjen och hälsan är de viktigaste frågorna för svenskarna. Och att man inte alls kopplar ihop det med religiösa frågor. För mig är ju tron viktig både för familjeliv, äktenskap och hälsan – när det gäller hälsan handlar det ju både om förbön men också att kristen tro främjar en sund livsstil som är bra för fysiska hälsan.

I den konstanta utmaningen i hur vi ska presentera evangeliet om Jesus för svenskarna, kanske vi hittar lite ledtrådar här. Varför inte visa på att kristna tron är relevant både för familjeliv och för vårt hälsotillstånd. Det kanske kan skapa en anknytningspunkt för att presentera evangeliet. Jag kommer att ta med mig denna undersökning från SOM-institutet när jag blir pastor i Elimkyrkan, och använda den som en del i tänkandet kring evangelisationsstrategin.

Har kikat på Dagmans sågning av min bibeltro, väljer dock att inte gå i svaromål, det tar tid, och dessutom vet jag inte vem Dagman är eller vad han har för förankring. Och dessutom känner jag mig inte alls motiverad att diskutera dödsstraff, det är en ointressant fråga i Sverige, och för mig är det självklart att jag som kristen är emot dödsstraff. Visst kan jag motivera det med en längre bibelutläggning, men tycker inte att frågan är aktuell.

Och till sist dagens stora nyhet. Svenska fotbollslandslaget kommer till Malta i morgon, och jag har fått veta att de kommer att bo på samma hotell som jag och fru Swärd bor på. Vi flyger hem till Sverige söndag kväll och jag hoppas på att få träffa landslaget innan vi lämnar hotellet. Tänk att få sjunka ned i sofforna vid hotellreceptionen, bredvid Zlatan, Kim Källström, Lagerbäck m.fl. Jag återkommer med live-rapportering om mina kontakter med fotbollslandslaget.

Jag och fru Swärd har kuskat runt på Malta idag genom lokala busstrafiken. Mycket varmt. Besökte den 4000 år gamla staden Mdina mitt på Malta och den grotta där man enligt traditionen tror att Paulus vistades under sin 3 månaders vistelse på ön 60 e.kr. då han även grundade den kristna församlingen på Malta.  Vi vandrade också runt i katakomberna vid grottan, där de kristna höll till under förföljelseperioderna under första århundradet. Även om det ibland kan kännas motigt att vara kristen i Sverige under regeringen Reinfeldt, så är det småpotatis i jämförelse med att vara kristen under kejsar Nero. Då kostade det allt. Idag kan det max kosta lite minskade bidrag och lite blåsväder i media någon gång. Peanuts.

Carl-Ingemar Dagman har skrivit ett långt öppet brev till mig på debattsiten Newsmill där han ifrågasätter och ställer frågor om min bibeltrohet. Ska titta på brevet och ge någon kommentar. Det kräver dock lite tid, återkommer i den frågan.

Nu sitter jag och fru Swärd i hotellobbyn på centrala Malta, vi reste dit idag från ön Gozo där vi bott i fem dagar. Började dagen med en hisnande profetiskt tilltal i morse, det var egentligen inga nyheter men en påminnelse om en sak som jag vetat i 15 år. Det handlar om att ljusstaken har flyttats för den kristna församlingen från Europa och USA, till  delar av Asien, Afrika och Latinamerika. Söndag den 13 september när jag är tillbaka i Stockholm ska jag predika hos Iglesia Icthus, en latinamerikansk församling i vår stad – och där känner man Guds närvaro på ett påtagligt sätt. Det är likadant i alla större städer i Europa, och mönstret känns igen från USA, var växer församlingarna, var kommer människor till tro, var är det mycket bön, var finns det hängivenhet och evangelisationsiver – jo hos församlingar som är grundade av invandrare från Latinamerika, Asien eller Afrika, eller som har stora grupper av dessa som medlemmar.

Och det är också uttryck för det samhälle som vi lever i idag, ett multikulturellt heterogent samhälle, där många livsstilar, etniciteter, religioner och språk lever sida vid sida. Afrikanerna, asiaterna och latinamerikanarna har en mer levande kristen tro mer präglad av Gudstillit och hängivenhet, medan västvärldens kristenhet har blivit alltför intellektualiserad, och det är mer sammanträden än bön i många av västvärldens kyrkor – och resultatet blir därefter.

Nyckeln för dagens församlingar är att förstå detta, och röra sig i riktning mot där ljusstaken finns. Ett bra exempel på detta inom Evangeliska Frikyrkan är New Life i Stockholm som nu också har startat en dotterförsamling i Göteborg. New Life har fått se många komma till tro på Jesus detta år, och döpt fler än 20 personer, vilket är mycket med EFK-mått. Och man har haft i snitt 400 deltagare på sina gudstjänster under denna sommar, vilket är väldigt mycket med EFK-mått mätt – under sommartid. Finns det någon EFK-församling som denna sommar har haft fler gudstjänstdeltagare?

Som kommande pastor i Elimkyrkan i Stockholm kommer detta att vara en av mina strategiska huvudfrågor, hur vi kan länka ihop med vad Gud gör bland alla våra nya svenskar.

Andens vind blåser, det gäller bara att hissa sitt lilla segel på rätt ställe.

Tyvärr är vi i västvärldens kyrka präglade av rasism. Vi tror att vi vet mycket mer än kyrkan i tredje världen, vilket är helt fel. Och när vi börjar verksamheter för invandrare gör vi det som marginella sidoverksamheter, nere i någon källarlokal, vid sidan av den viktiga svenska verksamheten. Då har vi inte förstått så mycket.

Jag kommer att återkomma med ett nytt inlägg för att samla ihop Swärd-Mellergård debatten, men det blir inte i polemik med Pekka, utan mera kommentarer kring några av inläggen i debatten.

Och dagens äventyr. Jag och fru Swärd åkte med Maltas lokalbuss från hamnen på norra Malta, cirka 2 mil till huvudstaden Valetta. Det var i en femtiotalsbuss, en modell jag minns från barndomen under förra årtusendet. Busschauffören körde race med denna buss, han körde absolut så fort det bara gick med en sådan buss, i varje situation. Vid ett tillfälle for jag och resväskorna som en vante runt i bussen, då jag inte klarade av att sitta och hålla i väskorna i en brant kurva, där bussen gick i maxfart.

Life is fun. Life is dramatic.

Nu har jag drabbats av hisskräck för första gången i mitt liv. Jag och fru Swärd åkte en liten och trång hiss utan ventilation utan några fönster eller öppningar utåt, och den fastnar på grund av elavbrott. Och för första gången i mitt liv drabbas jag av hisskräck. Även om det är trevligt att vara tillsammans med fru Swärd på en liten och trång yta, så var det inte så trevligt just i denna situation. Jag trodde att jag skulle sluta andas, jag såg framför mig himmelsfärden och man nästan hörde hur evighetens klockor ringa. Och eftersom det var avbrott i strömförsörjningen funkade inte heller nödtelefonen eller alarmsignalen. Men vi räddades av en stor bjässe som med ren handkraft lyckades få upp hissdörrarna. Sedan har jag inte vågat åka hissen, men det har varit bra för motionen. Trappor är bättre än hissar.

Och bekymra er inte över fru Swärd, hon har det jättetrevligt, och hon hänger framför datorn lika mycket som jag gör.

Jag befinner mig alltså på semester på en liten ö i medelhavet som heter Gozo, som ligger strax norr om Malta – och jag är där tillsammans med fru Swärd. I morgon reser vi vidare till Malta, och kommer att bo i fem dagar nära den plats där historikerna tror att Paulus var när han kom till Malta, enligt beskrivningen i Apostlagärningarna 28. Har haft trassligt med internetanslutningen så jag har inte kunnat blogga så aktivt. Men hoppas på att leverera något inlägg närmaste 1-2 dagarna som en uppföljning av den heta debatt som varit på denna blogg senaste tio dagarna. Den lilla internettid jag har haft har jag varit tvungen att ägna åt att skriva en rapport om Moderaternas partistämma föregående helg. Den går utmärkt att bevaka från Medelhavet. Så det blir bara delvis semester. Men fru Swärd är van.

Idag ar jag turist sa jag hinner inte skriva inlagg om den aktuella debatten. Aterkommer i morgon. Kan dock avsloja en stor nyhet. Min start i Stockholm halvmaraton den 12 september ar i farozonen, dels har jag en skada i vanster ben, dels ar jag lite smaforkyld. Johan Wissman kunde ju inte springa VM semifinalen pa 400 meter, och min start i Stockholm halvmaraton ar i farozonen, svensk idrott ar i gungning. Men ni som brukar be till Gud, bed.