Nu har jag drabbats av hisskräck för första gången i mitt liv. Jag och fru Swärd åkte en liten och trång hiss utan ventilation utan några fönster eller öppningar utåt, och den fastnar på grund av elavbrott. Och för första gången i mitt liv drabbas jag av hisskräck. Även om det är trevligt att vara tillsammans med fru Swärd på en liten och trång yta, så var det inte så trevligt just i denna situation. Jag trodde att jag skulle sluta andas, jag såg framför mig himmelsfärden och man nästan hörde hur evighetens klockor ringa. Och eftersom det var avbrott i strömförsörjningen funkade inte heller nödtelefonen eller alarmsignalen. Men vi räddades av en stor bjässe som med ren handkraft lyckades få upp hissdörrarna. Sedan har jag inte vågat åka hissen, men det har varit bra för motionen. Trappor är bättre än hissar.
Och bekymra er inte över fru Swärd, hon har det jättetrevligt, och hon hänger framför datorn lika mycket som jag gör.