Tur att du poängterar att det är din egna uppfattning, man vet aldrig vad som händer när medielavinen börjar rulla…

sunda reflektioner av Lars Johansson

Jag håller med Lasse. Så kände jag också när jag läste En generös radikalitet av McLaren. Han lyfter fram bra saker från alla kyrkogrenar men dissar rakt av utan att riktigt motivera sig. Man får känslan att allt kommer bli bra om bara alla kunde enas om McLarens doktriner. Det läskiga med en framväxande kyrka är att den kan se sig som mer utvecklad, kan tycka sig har gått vidare och kommit längre. McLaren skriver: ”Synd kan i denna modell förstås som lägre nivåer eller ringar som motstår framväxten av högre nivåer av ringar, kroppslustar som vägrar att integreras med mentala ideal i en etisk själ, individuella viljor (en mental förmåga) som vägrar att utveckla de själens dygder som är nödvändiga för att sunda familjer och gemenskaper och kulturer ska kunna växa fram” Kroppen ryms i själen som ryms i anden som ryms i religionen som ryms i Guds rike. Vår historia var ett nödvändigt ont för att komma dit vi står idag. Ett sådant hierarktiskt tänkande låter mer som evolutionism än evangelium.

Allt Gott!

Den Helige Ande och andeurskiljningens gåva är viktig i våra församlingar!

Idag har vi haft en gemensam gudstjänst – alla kyrkorna i Örkelljunga, den blev mycket bra. Enhet i Anden – men det finns här olika tolkning och teologi – i bland annat dopfrågan. Där finns respekt för det, men mångfalden i Kristus finns när de kristna samlas från olika kristna samfund och Kristi kropp blir synlig när vi samlas.Det är den när vi verkar var och en på sin plats i sin kallelse också. Men idag på vårt gemensamma friluftsmöte fick vi glädjas över varandra. Även över olika sätt att uttrycka oss. Men Kristus Jesus är den samme för oss och när den Helige Ande får leda oss blir vi varse sådant som drar åt fel håll i Kristi kropp.

Den Helige Andes ledning och andeurskiljningens gåva leder oss rätt.

Margret Sundin
Pastor i Örkelljunga

Robert Liljegren: http://www.spurgeon.org/images/pyromaniac/TeamPyro/e-s_075.jpg 😉

”OBS OBS – detta är inte Evangeliska Frikyrkans officiella uppfattning, det är mina personliga funderingar”

Fick mitt första riktiga skrattstund måndag morgon efter denna kommentar. Roligt att den gode pastorn kan blicka tillbaka på förra månadens tokigheter med en nypa humor.

1 – 0 till Swärd.

Daniel

”Inom McLaren-grenen av Emerging church konstruerar man en bild av den moderna kulturen och den moderna kyrkan som bara är negativ.”

Det ligger mycket i kritiken som Lasse lägger fram. Som relativt ny rörelse har nog Emerging church precis som alla unga gruppbildningar ett stort behov av att stärka den egna identiteten. Ofta görs detta genom att avgränsa sig från andra. Påminner inte minst om pingströrelsens framväxt i Sverige där det fanns ett stort behov av att avgränsa sig från andra kyrkor som man såg som mindre utvecklade, ja till och med icke-frälsta, Detta är givetvis inte något sympatiskt drag men som i fallet med pingströrelsen så finns det positiva delar i Emerging church som vi andra kan lära oss av. Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet!

Och så en liten tanke kring frågan om; ”Vilka mål har dialogen med människor som inte säger sig vara kristna? ” Jag funderar lite kring vilket mål Jesus hade med människor han mötte med samtal. Tror inte att det handlade om att främst få dem att bli omvända. Snarare handlar det om den känsla Samariern drabbas i i Jesus liknelse, samma känsla som Jesus får i mötet med änkan som blivit av med sin ende son, medlidande. Ibland riskerar vi kanske att göra tron till för mycket teologi och för lite handling. Jesus skrev aldrig någon bok, han levde sin teologi. Nu behöver inte det betyda att vi inte ska se dialogen som ett medel för att omvända människor, Jesus hade ju ett unikt uppdrag med sitt liv. Men det får i alla fall mig att fundera lite.