Nu avslöjar jag en hemlighet om min idrottskarriär. Det här har jag aldrig gått ut offentligt med tidigare. Se nedan Youtube-klippet om Stefan Swärds comeback som brottare:

 

 

Är på socialdemokratiska partikongressen på Älvsjömässan, jag är här i egenskap av min funktion som konsult och politisk framtidsanalytiker för att analysera trenderna inom det socialdemokratiska partiet. Just nu diskuterar kongressen friskolor. Carl Tham tyckte att marknaden inte ska få finnas inom friskolorna, de ska inte få gå med vinst. Kommunalrådet Anders Lago från Södertälje kontrade med att säga att tar vi bort vinstmöjligheten kommer det bara att finnas religiösa friskolor kvar. Lago menade att vi får acceptera friskolorna och han betonade att de har något att tillföra och strök under att många av invandrarnas barn går i friskolor, och de är den största gruppen.

Har lovat att kommentera frågan om kvinnliga församlingsföreståndare. Noterar att frågan belyses på olika sätt i fredagens Dagen. Bland annat har Elisabeth Sandlund skrivit en bra ledare i ämnet, och jag tycker att det är bra att Dagen belyser frågan på ett ganska allsidigt sätt, det behövs mer än slagord för att komma vidare i denna fråga. Jag hör ju till den generation där feminismen först slog igenom. 60-70-talets debatter blev ganska infekterade och polariserade i dessa frågor. Idag har jämställdhet blivit ett självklart axiom i det svenska samhället.

Frågan har inte varit enkel att hantera för kristna kyrkan. Av Sveriges Kristna Råds fyra kyrkofamiljer, så accepterar två inte kvinnliga präster, det är Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna. Kvinnliga präster i Svenska Kyrkan har inte särskilt många år på nacken, och inte heller i frikyrkorna. Ulf Ekman fick igång debatten när han lyfte fram det teologiskt-bibliskt problematiska med kvinnliga församlingsföreståndare för någon månad sedan.

Man behöver dock komma ihåg att trosrörelsen har gjort bra insatser för att lyfta fram kvinnor i tjänst och på predikstolar. Linda Bergling från Arken tycker jag personligen är Sveriges främsta kvinnliga predikant, med en mycket stor bredd och djup i sin undervisning. Om jag minns rätt har både trosrörelsefäder som Kenneth Hagin och Lester Sumrall försvarat kvinnliga pastorer.

Denna fråga är svår därför att Bibeln ger en ganska spretig bild, och det är inte självklart hur de aktuella bibelversar som finns i detta ämne ska vägas samman. Därför kan olika kyrkor komma till olika slutsatser, och denna oklarhet leder också till att kristna kyrkan under historiens gång kan komma till lite olika slutsatser, och där samhällets omgivningsnormer kan spela en roll.

Jag tycker att det är bra att påminna sig om att Frälsningsarmén har varit drivande i att lyfta fram kvinnor i tjänst, och när deras verksamhet startade i Sverige, leddes det av en kvinna, Hanna Ouchterlony. I Evangeliska Frikyrkans historia kan vi finna framstående kvinnliga profiler, Nelly Hall (tror jag hon hette) var en framstående predikant på Torpkonferenserna under sent 1800-tal. ÖM:s grundare slogs för kvinnliga predikanter och sände ut många kvinnor som evangelister och predikanter, de brukade föraktfullt kallas för Ongmans flickor. Man behöver komma ihåg att detta inträffade när jämställdhetsagendan i samhället inte existerade, det fanns inget tryck utifrån att lyfta fram kvinnliga predikanter, utan vid den tidpunkten var det mycket kontroversiellt både innanför och utanför kyrkan.

När man ska tolka Bibeln i denna fråga är det viktigt med helhetsperspektivet. I ett kort blogginlägg kan man inte gå in på ingående teologiska diskussioner. Tycker dock att Gal. 3:28 att i Kristus är vi inte man eller kvinna, måste vara ett övergripande tolkningsperspektiv. Bibelord som 1 Kor 14:34,35 om att kvinnor ska tiga i församlingarna, och inte undervisa enligt 1 Tim. 2:12, måste tolkas i ett Bibliskt helhetsperspektiv. Det finns ett antal exempel i Bibeln på kvinnor som ledare, förkunnare, och lärare – och av detta måste man dra slutsatsen att Pauli uppmaningar inte kan betraktas som generella, utan måste vara kulturellt anpassade påbud. Även den mest konservativa kristna gruppering har ju inte heller klarat att driva detta konsekvent, att kvinnor har varit lärare för barn har aldrig ifrågasatts, och hon har kunnat vara predikant i vissa situationer, t.ex. i rollen som missionär. Jag drar i varje fall slutsatsen att de restriktioner i kvinnors tjänst som finns i dessa bibelord, inte är generella eller Bibelns samlade undervisning. Akvila och Priscilla var ett gift par som ägnade sig åt undervisning enligt Apg. 19 och vi har också ett antal exempel på kvinnor som medarbetare och deltagare i apostoliska team.

Utifrån sin kulturella bakgrund och förståelse, i ett fullständigt patriarkalt samhälle, lyfte Jesus fram kvinnor på ett sätt som var unikt – i jämförelse med både judisk, grekisk och romersk kultur.

Att Paulus i 1 Tim 3 talar om församlingsföreståndare – äldste som män, kan inte tolkas som att han uttryckligen säger att de inte får vara kvinnor. Det är ju vanligt i dagens språkbruk att man säger han, mer som en beskrivning av att det mest är män i funktionen, inte att det inte får vara kvinnor.

Ett viktigt argument är de förteckningar över gåvor och tjänster i NT, t.ex. i Rom 12 och Ef 4, så gör man ingen referens till kön, hade vissa av gåvorna kategoriskt varit avsedda för bara män, borde det uttalas tydligare. Alla kan söka efter profetians gåva enligt 1 Kor 14 och det är uppenbart att det är en predikande och förkunnande gåva i församlingen.

De som försvarar en strikt uppdelning mellan män och kvinnor när det gäller tjänst i församlingen, brukar i regel försvara jämlikheten och mäns och kvinnors lika värde, men att det finns skapelsegivna uppdelningar när det gäller funktioner. Det är riktigt att det finns antytt i Bibeln, men jag menar att det går inte att skapa en för strikt teologi av detta, och förbjuda kvinnor för vissa tjänster i församlingen.

Ef. 5 om mannens och hustruns skilda roller, där tycker jag att man måste tolka det  som en ömsesidighet i tjänande och osjälviskhet.

I ett globalt perspektiv är förtrycket av kvinnor fortfarande ett gigantiskt problem, och så även i Sverige. Det grövsta formerna handlar om fysiskt och ekonomiskt förtryck av kvinnor. Våldtäkter och annan form av våld mot kvinnor har inte minskat i det jämställda Sverige. Internetsex har ytterligare skapat nya arenor för exploatering av kvinnor. Politiska agendor tycks inte lösa problemen fullt ut. Det kanske beror på att det ytterst handlar om synd. Och den blir vi bara fri ifrån genom tron på Kristi död och uppståndelse, genom omvändelse och pånyttfödelse till ett nytt liv, och där vi dagligen vandrar i en efterföljelse till Kristus. Då skapas de bästa förutsättningarna för att kampen mellan könen ska upphöra.

Jobbar nu några dagar med att analysera socialdemokratins utveckling och sitter på deras partikongress hela dagarna. Håller dock på att fila på mitt utlovade inlägg om kvinnliga församlingsföreståndare. Ska försöka få det klart under dagen i lämpliga gluggar i programmet. Hoppas dock komma loss från kongressen ikväll så att jag kan vara med på Konnekt och arbetet bland ungdomar på stan – senare i kväll.

Nu har jag just lyssnat på när Mona Sahlin omvaldes som partiledare. Det är en fullständig enighet och uppbackning bakom henne i partiet. Och samma uppslutning tycks vara bakom Thomas Östros som partiets ekonomisk-politiske talesman, och den man hoppas på som blivande finansminister om man vinner valet.

En sorgens dag. En dag då tårarnas flöde aldrig sinar. En smärtans dag. En dag då sorgen griper tag i det allra innersta som ett oläkligt sår. En dag då solen aldrig går upp, utan då mörkret är kompakt.

”Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra.” ”ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.” ”Hon har sjunkit ofattbart djupt och ingen finns som tröstar henne. O, Herre, se mitt betryck.” ”Allt hennes folk suckar och söker efter bröd. De ger sina dyrbarheter för mat för att hålla sig vid liv.” ”Kan någon plåga vara lik den plåga som drabbat mig”. ”Därför gråter jag, mina ögon flödar av tårar. Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig och vederkvicka min själ”.

Ikväll är det bara Klagovisorna i Bibeln som känns verklighetsanknutet. En Hammarbyares själ är denna kväll i djupa kval.

Nu har jag lyssnat på tal av Mona Sahlin, Islands statsminister och norges statsminister Jens Stoltenberg, på den socialdemokratiska partikongressen. Zapatero från Spanien har skickat hälsning över video. Jag tycker att Stoltenberg imponerar som retoriker och politisk ledare. Det är också väldigt tydligt hur nära svenska och norska socialdemokratin ligger varandra.

Hinner inte skriva om några kvinnliga församlingsföreståndare idag heller, ska försöka under morgondagen.

Idag ägnas dagen åt Diakonia under första delen, EFK är ju en av huvudmännen för bistånds och utvecklingsorganisationen Diakonia, och andra delen ägnas åt socialdemokratiska partikongressen, där jag ska vara och skriva och reflektera över socialdemokratins utveckling.

Ska försöka hinna med att få färdigt ett blogginlägg om kvinnliga församlingsföreståndare, har börjat fila på det, men är inte klar. Återkommer om detta.

Idag blev jag bjuden på lunch hos restaurang Lebanon vid Norrmalmstorg i Stockholm. Den som bjöd mig var Hernan Clavijo, en av pastorerna i Stockholm för en latinamerikansk församling, Iglesia Ichthus som hyr in sig i Adventskyrkan vid Norra Bantorget. Hernan berättade för mig vad som händer i församlingen, människor som kommer till tro, människor som upplever dramatiska Guds ingripanden i sina liv, hur grannar blir kristna, hur man startar upp nya husförsamlingar och cellgrupper i hemmen, hur människor blir fyllda med Anden, hur man sänder i väg människor, både till Sydamerika och andra platser i Sverige, och som direkt börjar föra människor till tro på Kristus och grunda församlingar. Allt Hernans tänkande var bara fokuserat på en enda sak, att utbreda Guds rike. De ”vanliga” svenska församlingarna borde mycket mer lyssna på våra nya svenskar och deras brinnande kristna engagemang.

Och så tänker man på rubrikerna i den kristna pressen senaste veckan. Ändrad äktenskapssyn både i Svenska Kyrkan och Norrmalmskyrkan. Det känns som en debatt och ett kristet tänkande som är på en annan planet än vad Hernan Clavijo representerar.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om vad Svenska kyrkan gör och beslutar, jag har lämnat den för länge sedan. För mig är det viktigare vad Norrmalmskyrkan hittar på.

Men jag känner bara en sådan total distans till hela diskussionen. Jag är inte ens beredd att sätta mig vid ett bord och diskutera en ändrad kristen äktenskapssyn, för mig är det en fullständigt icke-fråga. Jag kan inte se något skäl varken utifrån respekt för Bibeln eller för den kristna traditionen att ens diskutera frågan. Och jag vet att pingstvänner, katolska kyrkan, ortodoxa kyrkor och trosrörelsen helt delar den uppfattningen. Så vitt jag vet också pastorerna inom Evangeliska Frikyrkan.

Samtidigt känner jag en stor distans till vissa kristna röster som ger hela frågan för stora proportioner och hamnar i ett tonläge som blir fel. Och där kommunikationen mot omvärlden blir att vi kristna inte gillar homosexuella. Budskapet blir då helt fel.

Så jag står gärna för min hållning när jag får frågorna, men jag har inget intresse av att delta i kampanjer mot homosexuella eller uttrycka mig nedlåtande om homosexuella. Jag kan inte heller se något bibliskt stöd för att lyfta fram homosexualiteten som någon unik synd vid sidan om alla andra synder. Gud älskar oss alla, och vi är alla syndare, och Guds erbjudna nåd är tillgänglig för alla människor. Därför behöver vi möta alla människor med respekt, även i sådana fall de lever i synder som vi inte alls gillar.

Utmaningen för oss kristna i storstäderna är hur vi kan presentera evangeliet om Jesus och Guds rike på ett sådant sätt att vi når fram till olika grupper av människor, oavsett sexuell läggning, och att mötet med Jesus utmanar och leder till omvändelse, oavsett vilka irrvägar mitt liv har hamnat i.

Jag har under många år på olika sätt stöttat och relaterat till människor som har brottats med sin sexuella läggning. Och jag måste ärligt säga att jag har känt en djup kärlek till dem och ett engagemang över deras livssituation. Jag vet också att det finns inga patentsvar eller enkla lösningar. Men jag vet att det finns en väg för varje människa som vill vara en efterföljare till Jesus.

Jag tycker att både Norrmalmskyrkan och Svenska Kyrkan sviker de människor som brottas med sin sexuella läggning, men som i respekt för Bibeln och för kyrkans tradition, och i respekten för efterföljelsen till Jesus, har valt ett liv i celibat.

Idag höll jag en predikan i Elimkyrkan på Storgatan i Stockholm. En audio-version av predikan kan laddas ner från Elimkyrkans hemsida, www.elimkyrkan.org och sedan klicka till höger på nedladdningar, och sedan klicka på predikan 2009-10-25 (predikan) och därefter klicka på download, eller på ”Mittfältet” som är rubriken på predikan. En 3,5 minuters sammanfattning kan man hitta i detta Youtubeklipp som man kan klicka på nedan. Feedback, frågor och kommentarer går utmärkt att komma med här på bloggen. Jag återkommer med inlägg om kvinnliga församlingsföreståndare, Norrmalmskyrkan strulade till senaste bloggveckan för mig.