Har lovat att kommentera frågan om kvinnliga församlingsföreståndare. Noterar att frågan belyses på olika sätt i fredagens Dagen. Bland annat har Elisabeth Sandlund skrivit en bra ledare i ämnet, och jag tycker att det är bra att Dagen belyser frågan på ett ganska allsidigt sätt, det behövs mer än slagord för att komma vidare i denna fråga. Jag hör ju till den generation där feminismen först slog igenom. 60-70-talets debatter blev ganska infekterade och polariserade i dessa frågor. Idag har jämställdhet blivit ett självklart axiom i det svenska samhället.
Frågan har inte varit enkel att hantera för kristna kyrkan. Av Sveriges Kristna Råds fyra kyrkofamiljer, så accepterar två inte kvinnliga präster, det är Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna. Kvinnliga präster i Svenska Kyrkan har inte särskilt många år på nacken, och inte heller i frikyrkorna. Ulf Ekman fick igång debatten när han lyfte fram det teologiskt-bibliskt problematiska med kvinnliga församlingsföreståndare för någon månad sedan.
Man behöver dock komma ihåg att trosrörelsen har gjort bra insatser för att lyfta fram kvinnor i tjänst och på predikstolar. Linda Bergling från Arken tycker jag personligen är Sveriges främsta kvinnliga predikant, med en mycket stor bredd och djup i sin undervisning. Om jag minns rätt har både trosrörelsefäder som Kenneth Hagin och Lester Sumrall försvarat kvinnliga pastorer.
Denna fråga är svår därför att Bibeln ger en ganska spretig bild, och det är inte självklart hur de aktuella bibelversar som finns i detta ämne ska vägas samman. Därför kan olika kyrkor komma till olika slutsatser, och denna oklarhet leder också till att kristna kyrkan under historiens gång kan komma till lite olika slutsatser, och där samhällets omgivningsnormer kan spela en roll.
Jag tycker att det är bra att påminna sig om att Frälsningsarmén har varit drivande i att lyfta fram kvinnor i tjänst, och när deras verksamhet startade i Sverige, leddes det av en kvinna, Hanna Ouchterlony. I Evangeliska Frikyrkans historia kan vi finna framstående kvinnliga profiler, Nelly Hall (tror jag hon hette) var en framstående predikant på Torpkonferenserna under sent 1800-tal. ÖM:s grundare slogs för kvinnliga predikanter och sände ut många kvinnor som evangelister och predikanter, de brukade föraktfullt kallas för Ongmans flickor. Man behöver komma ihåg att detta inträffade när jämställdhetsagendan i samhället inte existerade, det fanns inget tryck utifrån att lyfta fram kvinnliga predikanter, utan vid den tidpunkten var det mycket kontroversiellt både innanför och utanför kyrkan.
När man ska tolka Bibeln i denna fråga är det viktigt med helhetsperspektivet. I ett kort blogginlägg kan man inte gå in på ingående teologiska diskussioner. Tycker dock att Gal. 3:28 att i Kristus är vi inte man eller kvinna, måste vara ett övergripande tolkningsperspektiv. Bibelord som 1 Kor 14:34,35 om att kvinnor ska tiga i församlingarna, och inte undervisa enligt 1 Tim. 2:12, måste tolkas i ett Bibliskt helhetsperspektiv. Det finns ett antal exempel i Bibeln på kvinnor som ledare, förkunnare, och lärare – och av detta måste man dra slutsatsen att Pauli uppmaningar inte kan betraktas som generella, utan måste vara kulturellt anpassade påbud. Även den mest konservativa kristna gruppering har ju inte heller klarat att driva detta konsekvent, att kvinnor har varit lärare för barn har aldrig ifrågasatts, och hon har kunnat vara predikant i vissa situationer, t.ex. i rollen som missionär. Jag drar i varje fall slutsatsen att de restriktioner i kvinnors tjänst som finns i dessa bibelord, inte är generella eller Bibelns samlade undervisning. Akvila och Priscilla var ett gift par som ägnade sig åt undervisning enligt Apg. 19 och vi har också ett antal exempel på kvinnor som medarbetare och deltagare i apostoliska team.
Utifrån sin kulturella bakgrund och förståelse, i ett fullständigt patriarkalt samhälle, lyfte Jesus fram kvinnor på ett sätt som var unikt – i jämförelse med både judisk, grekisk och romersk kultur.
Att Paulus i 1 Tim 3 talar om församlingsföreståndare – äldste som män, kan inte tolkas som att han uttryckligen säger att de inte får vara kvinnor. Det är ju vanligt i dagens språkbruk att man säger han, mer som en beskrivning av att det mest är män i funktionen, inte att det inte får vara kvinnor.
Ett viktigt argument är de förteckningar över gåvor och tjänster i NT, t.ex. i Rom 12 och Ef 4, så gör man ingen referens till kön, hade vissa av gåvorna kategoriskt varit avsedda för bara män, borde det uttalas tydligare. Alla kan söka efter profetians gåva enligt 1 Kor 14 och det är uppenbart att det är en predikande och förkunnande gåva i församlingen.
De som försvarar en strikt uppdelning mellan män och kvinnor när det gäller tjänst i församlingen, brukar i regel försvara jämlikheten och mäns och kvinnors lika värde, men att det finns skapelsegivna uppdelningar när det gäller funktioner. Det är riktigt att det finns antytt i Bibeln, men jag menar att det går inte att skapa en för strikt teologi av detta, och förbjuda kvinnor för vissa tjänster i församlingen.
Ef. 5 om mannens och hustruns skilda roller, där tycker jag att man måste tolka det som en ömsesidighet i tjänande och osjälviskhet.
I ett globalt perspektiv är förtrycket av kvinnor fortfarande ett gigantiskt problem, och så även i Sverige. Det grövsta formerna handlar om fysiskt och ekonomiskt förtryck av kvinnor. Våldtäkter och annan form av våld mot kvinnor har inte minskat i det jämställda Sverige. Internetsex har ytterligare skapat nya arenor för exploatering av kvinnor. Politiska agendor tycks inte lösa problemen fullt ut. Det kanske beror på att det ytterst handlar om synd. Och den blir vi bara fri ifrån genom tron på Kristi död och uppståndelse, genom omvändelse och pånyttfödelse till ett nytt liv, och där vi dagligen vandrar i en efterföljelse till Kristus. Då skapas de bästa förutsättningarna för att kampen mellan könen ska upphöra.