En sorgens dag. En dag då tårarnas flöde aldrig sinar. En smärtans dag. En dag då sorgen griper tag i det allra innersta som ett oläkligt sår. En dag då solen aldrig går upp, utan då mörkret är kompakt.
”Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra.” ”ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.” ”Hon har sjunkit ofattbart djupt och ingen finns som tröstar henne. O, Herre, se mitt betryck.” ”Allt hennes folk suckar och söker efter bröd. De ger sina dyrbarheter för mat för att hålla sig vid liv.” ”Kan någon plåga vara lik den plåga som drabbat mig”. ”Därför gråter jag, mina ögon flödar av tårar. Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig och vederkvicka min själ”.
Ikväll är det bara Klagovisorna i Bibeln som känns verklighetsanknutet. En Hammarbyares själ är denna kväll i djupa kval.