Onsdag har varit en lång heldag i Örebro och är nu på väg till Stockholm 20-tiden på kvällen. Har haft ett möte om äktenskapsundervisning och äktenskapssyn, bra möte. Bl.a. med Anders Blåberg och en del andra EFK:are. Har blivit intervjuad av en student vid Örebro missionsskola och skakat hand med Pekka Mellergård, vi hann dock inte prata något.
Härlig helg i Elimkyrkan
Vi har haft en härlig helg i Elimkyrkan med Mikael Hallenius från Örebro på besök. Idag var det en överfull kyrka och en utmanande predikan av Hallenius som man kan lyssna på genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka till höger på nedladdningar, på dagens datum. Jag har nu predikat om väckelse i en månad, och tycker att vi börjar röra oss i en riktning med starkare Gudsnärvaro, och att vi börjar se människor bli frälsta, helade, uppleva Guds under i sitt liv, och utmanas till en djupare överlåtelse till Kristus. Ser fram emot ett spännande år 2011.
20.100 besök på min blogg senaste 30 dagarna
Enligt Googles statistik har det varit 20.100 besök på min blogg senaste 30 dagarna. De siffrorna visar inte unika besökare, utan totala antalet besök. Siffran speglar nog ändå ganska bra omfattningen på läsarna, även om en hel del läser denna blogg i stort sett dagligen är det också många besökare som dyker upp då och då. Noterar också att Sverige helt dominerar bland mina läsare, men 211 besök har gjorts från Finland, 83 från Norge och 81 från England. Från Frankrike 64 besök och 37 från USA. Jag noterar också att det finns läsare i Kina, Indien, Sydafrika, Australien, Japan, Etiopien, Grekland, Danmark, Schweiz, Brasilien, Irland, Holland, Tyskland, Österrike, Italien, Serbien, Ukraina, Ryssland och en del andra länder.
Mest lästa av mina blogginlägg senaste 30 dagarna har varit ”Vad menar Pelle Hörnmark” med 2293 unika läsare och ”Till försvar för församlingstukten” med 1942 unika läsare.
Bloggsfären revolutionerar media och påverkar dramatiskt kristna mediesektorn. De bredaste och viktigaste debatterna hamnar ofta i bloggsfären. Det intressanta är dock interaktionen mellan tidningarna och bloggarna. Man kan öka läsning och intresse för både traditionella tidningar och bloggare genom att länka till varandra och kommentera vad som skrivs. Jag kommenterar ofta vad som skrivs i Dagen och Världen Idag (och naturligtvis också allmänna media) men noterar att dessa tidningar också följer och tar upp vad som skrivs på min blogg.
Med Mikael Hallenius hela helgen
Det har varit lite tekniskt krångel när det gäller min blogg senaste dygnet så jag har inte kunna skriva något nytt inlägg men nu verkar det funka igen. I Elimkyrkan i Stockholm har vi en församlingshelg med Mikael Hallenius från Örebro på besök så mesta av helgen joinar man Hallenius. I går kväll var vi ute med Ungdomskyrkan Konnekt och Stureplansgruppen hakade också på, och vi var ute tre team i går kväll med folk från Elimkyrkan, Söderhöjdskyrkan och Korskyrkan, vi var vid Mariatorget, Slussen och Stureplan. Mäktig upplevelse att stå i en rund ring i Slussen fredag 22.30, i bön och tillbedjan, kyrkan flyttar ut på stan- det är ju hela konceptet.
I morgon har vi storgudstjänst i Elimkyrkan då Hallenius predikar och det kommer att bli packat med folk, härlig stämning, och bl.a. ska vi välkomna de rysktalande, vi har ju börjat med ryska gudstjänster i Elimkyrkan, och en rysk församling har börjat formas.
Vår systerförsamling Hillsong, har Brian Houston på besök från Australien. Hoppas på att få lite tid över för att gå över tid och hälsa och lyssna på Brian.
Är det bra att vänta med sex till dess att man gift sig?
The Economist är en världsledande brittisk tidskrift som skildrar och analyserar vad som händer i världen, politiskt, ekonomiskt, vetenskapligt, sociologiskt, religiöst. Deras skribenter är ytterst kunniga och sakliga personer så det är intressant att läsa Economist, inte minst i ämnet religion. I det senaste numret har Economist lyft fram forskning om föräktenskaplig sex. The Economist skriver att hittills har tesen att vänta med sex till äktenskapet,varit något som prästerna och kyrkan förespråkat, men det har varit svårt att vetenskapligt bevisa att det har gett några direkta fördelar för övrigt.
Nu har det kommit en ny amerikansk omfattande studie som har undersökt 2035 gifta par och undersökt hur bra deras äktenskap är, och när de började sexlivet. Undersökningen visar tydliga skillnader, de par som väntade med sex tills de gift sig fick ett bättre äktenskap. Kommunikationen fungerar bättre, kvaliteten i sexlivet blir bättre, tillfredsställelse i relationen blir bättre, och även stabiliteten i förhållandet.
Vi som alltid har förespråkat att sex hör till äktenskap, vi har ju alltid talat om värdet att börja ett förhållande med att utveckla kommunikationen, uttrycka kärlek på många andra sätt än sex, och sedan börja sexlivet när man har lovat varandra trohet och att älska varandra i nöd och lust, då kommer sexualiteten in på rätt plats. Den amerikanska studien tycks visa att vi har rätt.
Det intressanta med Economist är att de tycks ta för givet att kyrkan och präster förespråkar att sex hör till äktenskapet – som svensk nästan ler man. När man vet något om hur svenska präster och pastorer fungerar som samlevnadsrådgivare och undervisare på detta område, så visar Economist hur extrema vi är i Sverige i vissa frågor.
Svar till Jaktlund – vad för sorts församlingar vill vi bygga?
Tidningen Dagens skribent Carl-Henric Jaktlund har aktivt följt församlingstuktsdebatten bl.a. på denna blogg, och skrivit en del inlägg i ämnet på sin egen blogg.
Jag håller med Jaktlund om att börjar man borra i frågorna lite djupare handlar det om vad för sorts församling man vill bygga, medlemskapsfrågan och frågor som gäller församlingens gränser kopplas till grundläggande församlingssyn.
Jaktlund tycker att jag är för inåtvänd i min definition av församlingen. Men några blogginlägg i ett avgränsat ämne ger ingen korrekt bild av hur man ser på evangelisation, att vara en öppen kyrka m.m. Jag kan inte hålla med om att det skulle finnas en motsättning mellan att en församling är tydlig i sin undervisning, praktiserar lärjungaskap, och ställer krav på sina medlemmar – och att vara utåtriktat, öppen, evangeliserande, vara en öppen gemenskap där vem som helst känner sig välkommen.
Mitt ideal är den församling vi läser om i Apostlagärningarna och den är både öppen och har en stark inre gemenskap. Både förmågan att nå ut och vara tydlig i undervisning och lärjungaskap. Jaktlund sammanfattar sin dröm på följande sätt: En församling som tydligt utmanar och vägleder till överlåtelse till och efterföljelse av Jesus. Som delar människors liv och hjälper dem vidare och djupare i relationen till Gud, sig själva och sin omgivning. Som är familjär i sin karaktär men inte intern. Som välkomnar brett men utmanar smalt.”
Och den beskrivningen kan jag ställa upp på till 100 procent. Problemet är att den ger ingen vägledning alls i frågor som gäller medlemskap och ”församlingstukt”.
Med folkkyrka menar jag i princip Svenska kyrkans församlingsmodell. Där ställs det inga krav alls på hur man lever, hur man tror eller om man är där eller inte – för att vara medlem. Om man extraknäcker som bankrånare, är aktiv Tibetanbuddhist eller aktiv ateist, eller aldrig deltar i kyrkans verksamheter, det bryr man sig inte om. Det avgörande för medlemskap är om man är registrerad som medlem och att man betalar kyrkoskatt – och det sköter Skatteverket automatiskt. Och medlem blir en majoritet av svenskarna genom ett formellt dop i spädbarnsåldern. Det som kännetecknar folkkyrkomodellen är många medlemmar, men oengagerade medlemmar. Ett annat kännetecken är att kyrkan fungerar som en religiös serviceinstitution. Kyrkan erbjuder ett antal tjänster, som de passiva och frånvarande medlemmarna får konsumera om man vill.
Frikyrkorörelsen växte fram som en kritik och reaktion mot den statskyrkliga folkkyrkomodellen. Man utvecklade bekännelse- och troendeförsamlingar, med krav på aktiv tro, aktiv omvändelse och aktiv närvaro. När frikyrkor idag utvecklas i riktning mot att ta bort kraven i praktiken, backar man egentligen tillbaka i tiden till före 1850, och borde rent logiskt lägga ner sina frikyrkoförsamlingar, och gå in i Svenska kyrkan igen. När en frikyrkoförsamling låter sin medlemsmatrikel och medlemsbegrepp bara bli en adresslista, utan att bry sig om hur de lever som står med på listan, eller om de faktiskt är närvarande i församlingen eller inte, då har man tappat bort både den nytestamentliga församlingssynen, och frikyrkorörelsens arv. Och när medlemsskap har blivit så innehållslöst som Jaktlund beskriver, ett namn i en adresslista, då har man i princip hamnat i samma sorts urvattnade medlemskap som Svenska Kyrkan.
Jaktlund tycks antyda att det skulle vara en motsättning mellan att bygga en gemenskapsinriktad och lärjungainriktad församling, och vara utåtriktad och välkomnande, att evangelisera, och ständigt få med nya människor.
Jag tycker att det förhåller sig precis tvärtom. Svenska kyrkan är inte någon särskilt attraktiv kyrka trots att man har mer än 70 procent av befolkningen som medlemmar, allt färre av de kristet aktiva är engagerade i Svenska Kyrkan. Man upprätthåller sin folkkyrkostruktur och sin religiösa servicefunktion som man kan finansiera via kyrkoavgiften, och därmed kan man hålla verksamheten igång. De församlingar som mest växer och når nya människor, kännetecknas i de flesta fall av att man förväntar sig överlåtelse, engagemang och efterföljelse av sina medlemmar. Tittar man på de EFK-församlingar som har vuxit mest under den senaste tioårsperioden och nått flest nya människor, tycker jag att de kännetecknas av detta. T.ex. New Life i Stockholm, Korskyrkan i Karlstad, Korskyrkan i Gävle, Immanuelskyrkan i Malmö, Elsborgskyrkan i Falun – för att ta några exempel.
Utåtriktade, välkomnande församlingar som vinner och når nya människor, har också hittat bra modeller för hur människor stegvis kan komma med i församlingsgemenskapen. Det kan ta tid för människor att komma till tro, ett flerårigt ungdomsarbete, eller några Alphakurser kan t.ex. vara mycket bra inkörsportar i en församling. Men vi måste också vara öppna för att processen ibland går snabbt, det sker dramatiska omvändelser även idag. Genom den begränsade kunskapen som finns om kristen tro, tycker jag att det är viktigt med en process för att bli medlem i en församling. Där man lär känna församlingen, lär känna kristna tron, och när man verkligen har tagit ställning, kan detta konfirmeras genom dop och församlingsmedlemskap. Jag har som pastor alltid arbetat med introduktionskurser för alla som har velat bli medlemmar i församlingen, även för etablerade kristna. För att de ska få kännedom om hur församlingen fungerar, vad vi tror och varför, vad det förväntas av en som församlingsmedlem, vad kan medlemmen förvänta sig av församlingen m.m. I en sådan kontext kan det passa utmärkt att ta upp hur man som församling ser på frågor som samlevnad och äktenskap, ekonomi och materialism, kristen tro kontra andra religioner – och andra heta ämnen.
Den svenska frikyrkomodellen bygger på fullvärdigt medlemskap, när man har blivit medlem har man också rösträtt och därmed sammanhängande ansvar. Det förutsätter att församlingsmedlemmen har kommit fram till ett visst mått av ansvar och överlåtelse till sin lokala församling, och fått ett visst grepp om den kristna tron. Man är ju med och fattar beslut om församlingens inriktning som medlem.
Jag tycker att det är en bra modell att organisera frikyrkor juridiskt som ideella föreningar. Men eftersom det tydligen är så att många idag anser att detta juridiska medlemskap, konstituerar det verkliga församlingsmedlemskapet, vilket inte alls behöver vara fallet, tycker jag att man ska skrota kopplingen mellan föreningsmedlemskap och församlingsmedlemskap. Församlingsmedlemskap är något mycket djupare, en överlåtelse till Kristus och en lokal kristen gemenskap, en överlåtelse till att aktivt delta i en gemenskap och tillsammans vandra vidare som lärjungar. Föreningsmedlemskapet, den juridiska personen, kan göras frivilligt, och begränsas till en mer begränsad grupp i församlingen.
Det här var ett kort blogginlägg, jag kan backa upp mina påståenden med en massa bibelreferenser. Men det hinner jag inte just nu.
Nu tar jag debatten med Jaktlund och laddar för Elim-predikningar
Ett problem med församlingstuktsdebatten är att det är så få samfundsledande personer och pastorer som deltar i debatten, det känns som att det finns ingen att debattera med. Och Hörnmark hukade sig direkt och tyckte att frågorna inte skulle diskuteras förrän i maj vid ett rådslag, men skrev ändå ett blogginlägg. Uppskattar Carl-Henric Jaktlund på Dagen som försöker att gå in i en seriös diskussion och vrida och vända på argumenten, det är ytterst få som gör det på ett seriöst sätt. Jaktlund har försökt att aktivt följa debatten på min blogg och kommentera det jag har skrivit. Det uppskattar jag. Ska nu granska det Jaktlund har skrivit, och kommentera och debattera. Jag återkommer med ett inlägg, förhoppningsvis under lördagen, hinner jag inte blir det under söndagen.
Nu laddar jag för min predikan i Elimkyrkan söndag 11.00, del 4 i serien om väckelse. Syftet är inte att hålla religiösa föredrag, syftet är att förlösa väckelse – i Elimkyrkan. Ikväll har vi ekumenisk bönesamling för alla kyrkor på Östermalm. Söndag eftermiddag besöker jag Elimkyrkans början till församlingsplantering på Södermalm.
Nu laddar vi om med Alphakurser i Elimkyrkan
Alpha är en grundkurs i kristen tro. I Elimkyrkan tycker vi att det är ett mycket bra sätt att presentera evangeliet om Jesus för moderna människor. Inte minst för dem som inte har någon bakgrund i en kristen kyrka. Vi planerar att starta Alpha nu i februari i Skärholmen, på Södermalm, i Elimkyrkan på Östermalm, och kanske också för kinesisktalande. Tacksam om mina bloggläsare hjälper mig med att tipsa om kontakter man har i Stockholm, som vi skulle kunna inbjuda till en Alphakurs. Maila gärna mig namn, mailadresser, postadresser eller telefonnummer på personer som du vill att vi ska inbjuda. stefan.sward@elimkyrkan.org
Gör Niklas Piensoho till ledare för Gemensam framtid
Som pastor i Elimkyrkan i Stockholm, som också hör till baptistsamfundet försöker jag med ena ögat följa frågorna och debatten om Gemensam framtid, det nya samfundet som håller på att växa fram. Eftersom jag inte längre är EFK-ordförande kan jag numera uttrycka mig mer frispråkigt om centrala samfundsfrågor.
Håller med de missionspastorer som skrivit i Dagen att det behövs nytänkande i ledningen, och att man måste tänka nytt när det gäller val av ledare. Av de 25-tal namnförslag som har nämnts anser jag dock att det bara är en som uppfyller kraven på att vara nytänkande och visat förmågan att nå nya människor genom ett kreativt lokalt församlingsarbete. Det är Niklas Piensoho. Han har som pastor visat att han kan leda en verksamhet som blir utåtriktad och når nya människor och som växer. Det är glest i leden med en sådan track record. Dessutom är han evangelikal och karismatiskt öppen.
Men det är troligt att Piensoho inte har något intresse av att byta jobb.
Reflektioner onsdag kväll
Nu är det onsdag kväll och debatten om församlingstukt tycks fortsätta. Världen Idag har följt upp spåret. Hemmets Vän tror jag kommer med en intervju med mig i morgondagens tidning. Vi får se om det går att länka till det. Noterar att Carl-Henric Jaktlund hos tidningen Dagen mycket engagerat har diskuterat frågorna. Skulle vilja kommentera hans analys av mitt skrivande här på bloggen, ska försöka få till det, under torsdagen har jag dock knappast någon tid över.