Som pastor i Elimkyrkan i Stockholm, som också hör till baptistsamfundet försöker jag med ena ögat följa frågorna och debatten om Gemensam framtid, det nya samfundet som håller på att växa fram. Eftersom jag inte längre är EFK-ordförande kan jag numera uttrycka mig mer frispråkigt om centrala samfundsfrågor.
Håller med de missionspastorer som skrivit i Dagen att det behövs nytänkande i ledningen, och att man måste tänka nytt när det gäller val av ledare. Av de 25-tal namnförslag som har nämnts anser jag dock att det bara är en som uppfyller kraven på att vara nytänkande och visat förmågan att nå nya människor genom ett kreativt lokalt församlingsarbete. Det är Niklas Piensoho. Han har som pastor visat att han kan leda en verksamhet som blir utåtriktad och når nya människor och som växer. Det är glest i leden med en sådan track record. Dessutom är han evangelikal och karismatiskt öppen.
Men det är troligt att Piensoho inte har något intresse av att byta jobb.