Så här gick det till enligt advokat Claes Strömwall när pastor Jean Kabuidibuidi skulle utvisas från Sverige tidigare i veckan. En människa med normal moral och samvete blir inte annat än upprörd över hur svenska myndigheterna och politiken behandlar utsatta och hjälplösa flyktingar. Läs, bli chockerad och engagerad – gör något!:

1/ Han omhändertas av 5 poliser den 15 november i Förvaret Märsta ca kl 1800. Man sätter på honom handbojor, fotbojor samt fängsel (kedjor) runt livet som i sin tur är fastkedjat i hans ena ben. Advokaten informeras inte om detta.

2/ Jean förs ut till transportbilen av 5 poliser. Ytterligare 1 polis kör bilen mot Skavsta. Under transporten till Skavsta flygplats misshandlas Jean av 1 polisman i samband med att Jean ber till Gud om hjälp i den situation han befinner sig i. Polismannen slår med knuten näve två gånger mot Jeans bröst så att smärta uppstår. Jean är ju försvarslös med sina bojor och kan givetvis inte skydda sig mot detta övergrepp. Jean börjar gråta och frågar varför han misshandlar honom. Inget svar ges.

3/ Klockan 2000 den 15 november är transporten framme på Skavsta flygplats. På flygplatsen noterar Jean att 30 poliser! är
utkommenderade för bevakning. Jean får sitta i transportbilen från kl 2000-2200 och vänta på vad som skall hända.

4/På Skavsta flygplats får Jean sitta inlåst ensam i ett låst rum från kl 2200-0130 på natten. Vid två toalettbesök han tvingas be om sker detta under bevakning plus att handbojor, fotbojor samt livfängsel fortfarande påsatt honom. Han tvingas att öppna sina byxor med bojorna på!

5/ Klockan 0200 den 16 november avgår det chartrade planet med Jean samt ytterligare 3 kongoleser mot Kairo. 15 poliser medföljer flygplanet. Samtliga kongoleser är fängslade på samma sätt som Jean utom en kvinna med barn.

6/ Klockan 0730 den 16 november anländer planet till Kairo.

7/ Jean får sitta i flygplanet från kl 0730  till kl 1900 den 16 november. Då ges besked att landningstillstånd inte ges i
Kongo. Jean tror sig veta att det beror på att presidentval skall hållas den 28 november.

8/ Klockan 1950 åker flygplanet tillbaka till Sverige och Arlanda. Anländer Arlanda kl 0130 den 17 november. Jean förs till häktet Sollentuna. Under denna totala transporttid varken äter Jean eller sover!! Den 18 november transporteras Jean till
Förvarsanläggningen i Flen.

Advokaten uppskattar flygplanskostnaderna till cirka 400.000:- plus polisens kostnader i form av utkommendering på
flygplatsen. Obekväm arbetstid samt traktamenten. Därtill har vi kostnader för 15 poliser som medföljt planet tur och retur (traktamenten samt obekväm arbetstid). Hotellkostnader för poliser.

 

 

 

 

Som EFK:are känner jag mig riktigt stolt över att Pekka Mellergård har blivit utvald att vara med i regeringens framtidskommission. Jag vet inte om man som ödmjuk frikyrkoman får säga ”stolt” men jag gör det ändå.

Kyrkan står inte mitt i byn, och frikyrkans identitet är att vara i marginalen. Men det betyder inte att vi isolerar oss och är tysta. Vi ska ta för oss, vara med, ha kontakt med makthavarna, vara ljus och med frimodighet föra fram våra ståndpunkter. Kristna utgångspunkter ger också intressanta perspektiv när övergripande samhällsfrågor diskuteras.

Så jag önskar Pekka lycka till och all Guds välsignelse i uppdraget.

En Stockholmare blir aldrig profet i Göteborg. Vi får se hur det går på tisdag kväll då jag besöker baptistkyrkan i Göteborg, Tabernaklet, för att presentera min bok ”Efter detta”. Här är en länk till församlingens hemsida.

Jag noterar att en massa folk i Göteborgsområdet läser min blogg regelbundet. Det vore kul att ses på tisdag kväll i Tabernaklet.

Senaste nytt om pastor Jean Kabuidibuidi. Han har alltså förts tillbaka till Sverige. Har fått nya uppgifter om var han befinner sig. Han är nu inlåst på Sollentunahäktet norr om Stockholm, han har en cell på 7 kvadratmeter. I morgon kommer han tydligen förflyttas till flyktingförläggningen i Flen. Pastor Jean mår dåligt, han har inte ätit på tre dagar. Jag har försökt nå honom på telefon under dagen utan att lyckas. Så här behandlas flyktingar i Sverige.

Tidningen Dagen tar ikväll upp om att tredje utvisningsförsöket av pastor Jean har misslyckats.

Har också skrivit en ledare i Världen Idag, om att vara en frimodig och växande kyrka som bryter kristna församlingens stagnation i Sverige.

Senaste uppgiften är att utvisningen av pastor Jean har misslyckats. Flygplanet landade i Kairo och har inte fått landningstillstånd i Kongo, och man tvingas nu återvända till Arlanda. Pastor Jean kommer vid återkomsten till Sverige att placeras i Migrationsverkets anläggning i Åstorp i Skåne. Kampen går vidare.

Svenska myndigheterna jobbar hårt för att få bort pastor Jean från Sverige. Senaste uppgiften är att han utvisades från Arlanda i går kväll, men de har ännu inte fått landningstillstånd i Kongo, så just nu befinner sig kongolesiske pastorn med svenska poliser i Kairo i Egypten. Får de inte landningstillstånd i Kongo, då blir de tvungna att återvända till Arlanda.

Jag sitter nu och funderar morgonen efter pastor Jeans utvisning. Både över svenska samhället men också över kristna kyrkan i Sverige. Jag funderar över vad som är kristna värderingar och vilka moraliska riktlinjer som är styrande i Sverige.

Min känsla är att det är en ganska självupptagen borgerlig medelklass som styr över Sverige, och över kyrkan. Jag är själv en del av denna borgerliga medelklass och som väletablerad innerstadspastor och näringslivskonsult hör man minst sagt till denna klass.

I söndags lyfte vi fram i Elimkyrkan och har beslutat om att börja samla in matkassar en söndagsgudstjänst i månaden. Matkassarna ska gå till människor i Stockholm som inte har mat för dagen, i regel handlar det om flyktingar i utsatta lägen, i vissa fall gömda flyktingar som är utvisningshotade, och riskerar hot och död om man återvänder. Matkassarna vid korset i kyrkan, mitt i en gudstjänst, det känns som att vi är på rätt väg. Att vara en profetisk och radikal kyrka som står på de utsattas sida. Och som inte bara pratar och skriver artiklar, utan gör något praktiskt för de mest utsatta. Pastor Jeans hustru och små barn är gömda i Stockholm. Vad ska de nu göra?

Det skulle behövas en ny folkrörelse i Sverige, kanske även ett politiskt parti, vars utgångspunkt inte är vi välmående svenskar, den svenska medelklassen, utan vars riktmärke är att ställa upp för de människor som är mest utsatta. Som gör engagemanget för flyktingar, vanvårdade äldre, barn som växer upp i missbrukarhem, de psykiskt sjuka, och engagemanget för världens fattiga – som den viktigaste frågan. Jag vill räkna in engagemanget för de ofödda också, men där tar det stopp för de flesta.

Den svenska medelklassen och ekonomin klarar sig ändå, den har tillräckligt med supportrar.

Är det inte den kanske mest grundläggande kristna värderingen att engagera sig för de allra mest svaga och utsatta. Jag tänker på Jesu berättelse i slutet av Matt 25 vilka som är de avgörande frågorna när vi står inför Guds domstol.  ”Ty jag var hungring och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig,”

Här talar vi om kristna värderingar i dess kärna. Det allra viktigaste. Att ställa upp för de människor som har det svårast, som inte har någon egen röst, och som inte kan göra något åt sin egen situation.

I Jakob 2 skräds inte orden: ”ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade och på samma gång göra skillnad på människor.”

Kan man vara kristen och rasist? Ska vi tolka Jakob bokstavligt så är svaret ett solklart nej. ”Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare”. Jak. 2:9.

Det svenska systemet är i många avseenden bra, men det är i väldigt stor utsträckning inriktat på att vi vanliga svenskar ska ha det bra och må bra. Det finns en självcentrering och själviskhet inbyggd i hela systemet, våra etablerade politiska partier har hela sin verksamhet uppbyggd kring detta, och det beror på att vi väljare är sådana, vi röstar utifrån plånbok och egenintresse. Gärna lite välgörenhet, men det handlar om att ge av smulorna från den rike mannens bord. Lite biståndspengar, lite flyktingar kan vi ta emot men inte för många etc., och gärna ge en liten slant vid någon stödgala.

Men var finns det verkliga moraliska engagemanget?

En revolt för medmänsklighet och stöd för de mest utsatta –  det behövs en sådan rörelse inom politiken, men också inom kyrkan. Att ta ett steg till i engagemanget, för det är väl smulor som vi i regel ger från kyrkorna också?

Vänsterpartiet är ju ett parti som med sin retorik vill hävda något av detta. Men hur kan någon stötta ett parti som under största delen av sin existens har ägnat sig åt alla hålla brutala förtryckarregimer under armarna? Vänsterretoriken om att ställa upp för de svagaste, tycks bara vara hyckleri och skenhelighet.

 

Jag har haft ett möte i kyrkan första delen av kvällen, och sedan tränat på gymmet. Har fått det smärtsamma beskedet att pastor Jean Kabuidibuidi har utvisats under kvällen. Polisen har hämtat honom och allt tyder på att han körts till Arlanda för att skickas iväg från Sverige.

Jag är väldigt ledsen och besviken just nu, jag sitter hemma och gråter. Jag är minst sagt upprörd och vred över hela den svenska migrationspolitiken. I söndags fick vi höra berättelser i Elimkyrkan om flyktingar i Sverige som inte har mat för dagen, som hyr en säng som man får använda 8 timmar per dygn max, och om utländska gästarbetare som utnyttjas under slavliknande förhållanden.

Var finns medmänskligheten och det djupa engagemanget för de människor som har det svårast? Är det den självupptagna bekvämligheten som styr över politiken och oss svenskar idag?

Och jag är minst sagt upprörd över de svenska myndigheterna. Den enhet inom polisen som sköter dessa ärenden har uppenbarligen grundlurat oss och ljugit oss rakt upp i ansiktet. Advokaten samtalade med polisen sent i eftermiddags om att möta dem för att diskutera att pastor Jean skulle slippa sitta inlåst, samtidigt hämtade polisen honom. Flyktingar behandlas som kriminella. Det är skandal.