Ägnade onsdagen åt att skriva en rapport om kärnkraftsdebatten. Jag driver ju ett konsultbolag också och skriver ständigt om globala utvecklingen i miljö- och energifrågor. Svenskarna är dock stabilt kärnkraftspositiva, efter en händelse som Fukushima i Japan blir folk mer skeptiska till kärnkraften, men det brukar i regel vara ganska tillfälliga reaktioner. En analys jag gör är att Sverigedemokraterna stabilt stöder regeringen när det gäller energipolitiken. Det var kärnkraftsdebatt i riksdagen i tisdags, hyfsat intressant faktiskt. Det börjar nu komma upp en mer aktiv diskussion om negativa miljökonsekvenser med vindkraften också.

Är nu uppslukad av slutspurten i manuset om min bok om himmel och helvete. Räknar med att bli klar med texten idag, och sedan ska min redaktör Martin Wärnelid titta ett sista varv på texten, leverans till förläggarna på måndag. Frågan om förläggare är klar. Återkommer om detta.

Vi som är 50 plus har vår egna bekymmer. Jag har försökt gå ner i vikt i 8 år genom motion, det har inte fungerat, trots att jag har motionerat ganska mycket. Motion ökar ju också muskelmassan, och aptiten. 

För en månad sedan, efter en dotters övertalningar, började jag en ny bantningsmetod. Att räkna kalorier. Får smälla i mig max 1978 kalorier om dan, och ett datorprogram räknar ut det åt mig. Ska enligt planen gå ner 6 kg på 4 månader, det tycks fungera för nu har jag gått ner 4 kg på en månad.

Kalorimetoden är bra för man måste inte vara så förtvivlat spartansk. Gärna en tårtbit, men då kanske det blir en morot till kaffet istället. Gärna en brakmiddag, men då kanske jag behöver köra ett rejält träningspass samma dag för att hålla mig inom ramen 1978 kalorier.

Jag följer Aftonbladets viktklubb, www.viktklubb.se – om någon skulle vara intresserad.

Det finns ju en amerikansk kyrka som satsar på viktminskning i församlingen, det är Saddleback och dess pastor Rick Warren. I jämförelse med Warren är jag dock en fjunis. Jag tror han ska gå ner 30 kg på ett år. Det är viktigt att vi i församlingar tar upp praktiskt om livsstils- och hälsofrågor. Kropparna är Andens tempel, något vi ska vara rädda om.

Bra reflektioner av Underbara Clara i abortdebatten. Klar kontrast till kristna vänstern Seglora tankesmedjas känslokyliga och teknokratiska inlägg.

Notera gärna att bloggen Teologicaféet redan i april gjorde en intervju med mig med anledning av min kommande bok. Långt före tidningen Dagen, jag minns inte om Världen Idag har uppmärksammat frågan. Här är länken till intervjun hos Teologicaféet.

Ska predika i Elim i morgon 11.00 över Psalm 137. Har ni bloggläsare några intressanta reflektioner över den psalmen, som jag kan ta med mig i predikan.

Tidningen Dagen intervjuar mig idag om min kommande bok. Här hittar man länken.

Noterar att Dagens chefredaktör Daniel Grahn tar upp om mitt blogginlägg om sexuella övergrepp, i sin krönika i Dagen idag. Det är svårt att få fart på ämnet. Dels beror det på att det är mycket ovanligt i frikyrkliga sammanhang, det är nog min bestämda uppfattning. Och de som har drabbats, eller sett något är väldigt obenägna att prata om det. Sedan har vi en snällhetskultur i frikyrkan, där vi är mycket förlåtande mot mycket, vilket ofta är bra, men ibland går det till överdrift.

I söndagens gudstjänst i Elimkyrkan fick jag se en profetisk syn. Jag nämnde inget om det i gudstjänsten. När vi träffades som pastorsteam i tisdags förstärktes synen och jag delade den med teamet. Synen berör främst kyrkan och kristna i Stockholm men kan säkert överföras även på andra situationer. Därför tycker jag det är relevant att nämna det här.

Jag såg en karta över Stor-stockholm. Det fanns ett antal små eldar runt om i staden, det var ganska små eldar, mörkret härskade över staden. Eldarna var små och med ganska långa avstånd från varandra. Eldarna representerade levande kristna gemenskaper, församlingar, bönegrupper, cellgrupper m.m.

Det jag såg är att det läggs ved och bränsle på eldarna så att de växer. Det startas fler eldar på fler platser. En del eldar blir stora som mäktiga brasor som lyser upp på långt håll. Hela staden lyses upp då eldarna blir fler och större. Eldarna är olika, en del är stora, en del är små, de finns på olika platser och täcker in olika områden. Avgörande för ljuset i staden är det totala antalet av eldar och deras storlek.

En nyckel till att eldarna ska spridas och bli större, är att det skapas kanaler mellan eldarna, de ger kraft, näring och livsluft åt varandra. Dessa kontakter ligger utanför strukturerade samfundsramar – det handlar om livet i Kristi kropp.

Jag tolkar synen som att Gud vill säga att han vill resa upp sin församling i Stockholm på ett nytt sätt, att vara ett starkare ljus i staden. Församlingen har många olika uttrycksformer, men det viktiga är helheten. Det finns potential för en ny andlig besökelsetid, och där det lokala församlingslivet ska växa sig allt starkare. Det skapar ett ljus över hela staden som skingrar mörkret.

Som bloggare och aktiv debattör måste man vara ganska stryktålig. Ofta blir jag bara inspirerad av mothugg. Och när man möter oförskämd kritik mot dem som avskyr kristendomen, då säger ju Jesus att man ska vara glad, det kan skrivas upp på förföljelsekontot. Jag har inte heller svårt med saklig kritik från andra kristna, när mina bibeltolkningar eller argument nagelfars. Helt okey. Men jag biter gärna tillbaka. Det jag har svårt med är inte kritiken mot vad jag står för, utan när kritiken blir ren personkritik och personangrepp, och när det kommer från närstående kristna, t.ex. inom EFK. Då kan det bli för mycket även för mig.

Det kan också vara skojigt att få uppmuntran och en eloge från dem som är direkta debattmotståndare. Så här svarar frontfiguren i svenska ateismen Christer Sturmark häromdagen i en Newsmillintervju:

Sen har jag träffat en del frikyrkliga representanter som imponerar i sin öppenhet och vänlighet, trots att vi står mycket långt från varandra. Jag har många gånger blivit inbjuden till pingstkyrkor i debatter inför deras församlingsmedlemmar. Till exempel av Kjell Axel Johanson, Stefan Gustavsson, Stefan Swärd med flera. Vi respekterar varandra.  Ett av mina roligaste möten var i en debatt med Ulf Ekman inför 2000 personer i Livets Ords kyrka i Uppsala. Den kan fortfarande ses på webben här. Ulf Ekman imponerar som retoriker och han har humor. Men hans åsikter är förstås helknasiga.

Christer Sturmark menar tydligen att jag hör till några frikyrkopersoner som imponerar i vänlighet och öppenhet, och den komplimangen tackar jag för. Jag tycker också att Christer är en väldigt trevlig kille och vi har haft lätt att prata med varandra vid ett antal tillfällen vi har mötts, både offentligt och när vi har stött på varandra i olika sammanhang. Men jag begriper inte hur han har så svårt att inse att det är rimligt att tro på en Gud som har skapat allt. Och sedan tycker jag att när han kritiserar kristendomen är det en nidbild han kritiserar.

Jag har också svårt med kristna som är väldigt dömande och nedlåtande mot dem som kritiserar oss kristna eller ser på annat sätt än vad vi själva gör. Mer nyfikenhet, öppenhet och vänlighet från oss kristna – är inte farligt.

En härlig och intensiv helg. Ute bland fulla ungdomar med ungdomskyrkan Konnekt i fredags kväll. Underbart. Ledig under lördagen, då jag ägnade mig åt familj och renovering, också underbart även om kanske inte lägenhetsrenoveringar hör till mina favoritsysslor. Söndag i Elimkyrkan där min kollega och medarbetare David Johansson höll en utmärkt predikan, och sedan hade jag hand om predikan i den latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus under söndag eftermiddag och kväll.

Det är inspirerande hos den latinamerikanska församlingen. Allt görs tvärt emot svenska mainstream-standarder. Väldigt långa gudstjänster. Väldigt långa predikningar. Mycket tid för förbön, lovsång och vittnesbörd. Massor av folk kom fram till förbön efter predikan, så under tårar, skratt, knäfall, fall, kraftiga känslomässiga upplevelser, så bad vi för en massa folk.

Latinamerikaner är sköna, istället för ganska typiska sterila svenska gudstjänster, där det är tyst och lugnt, så sprutar känslorna på dessa gudstjänster. Och ständigt bjuder man med vänner och släktingar som inte är kristna, så det är praxis att folk tar emot Jesus och blir kristna vid dessa gudstjänster. Och musiken är det Hillsongvolym på, så en man i min ålder tenderar att bli lätt hörselskadad vid denna typ av gudstjänster.