I söndagens gudstjänst i Elimkyrkan fick jag se en profetisk syn. Jag nämnde inget om det i gudstjänsten. När vi träffades som pastorsteam i tisdags förstärktes synen och jag delade den med teamet. Synen berör främst kyrkan och kristna i Stockholm men kan säkert överföras även på andra situationer. Därför tycker jag det är relevant att nämna det här.
Jag såg en karta över Stor-stockholm. Det fanns ett antal små eldar runt om i staden, det var ganska små eldar, mörkret härskade över staden. Eldarna var små och med ganska långa avstånd från varandra. Eldarna representerade levande kristna gemenskaper, församlingar, bönegrupper, cellgrupper m.m.
Det jag såg är att det läggs ved och bränsle på eldarna så att de växer. Det startas fler eldar på fler platser. En del eldar blir stora som mäktiga brasor som lyser upp på långt håll. Hela staden lyses upp då eldarna blir fler och större. Eldarna är olika, en del är stora, en del är små, de finns på olika platser och täcker in olika områden. Avgörande för ljuset i staden är det totala antalet av eldar och deras storlek.
En nyckel till att eldarna ska spridas och bli större, är att det skapas kanaler mellan eldarna, de ger kraft, näring och livsluft åt varandra. Dessa kontakter ligger utanför strukturerade samfundsramar – det handlar om livet i Kristi kropp.
Jag tolkar synen som att Gud vill säga att han vill resa upp sin församling i Stockholm på ett nytt sätt, att vara ett starkare ljus i staden. Församlingen har många olika uttrycksformer, men det viktiga är helheten. Det finns potential för en ny andlig besökelsetid, och där det lokala församlingslivet ska växa sig allt starkare. Det skapar ett ljus över hela staden som skingrar mörkret.