Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Noterar att Dagens chefredaktör Daniel Grahn tar upp om mitt blogginlägg om sexuella övergrepp, i sin krönika i Dagen idag. Det är svårt att få fart på ämnet. Dels beror det på att det är mycket ovanligt i frikyrkliga sammanhang, det är nog min bestämda uppfattning. Och de som har drabbats, eller sett något är väldigt obenägna att prata om det. Sedan har vi en snällhetskultur i frikyrkan, där vi är mycket förlåtande mot mycket, vilket ofta är bra, men ibland går det till överdrift.

  • Anonym

    Tror inte det är så ovanligt, men däremot mer skambelagt. Vet om ett fall där en ung kvinna våldtogs, hon fann hela situationen så verklighetsfrämmande att hon inte förmådde göra motstånd vilket ledde till att åklagaren la ner fallet eftersom han inte ansåg att man kunde bli våldtagen med hängselbyxor… Förövaren var gäst i en församling, kristen från ett annat nordiskt land. Ingen talade sen om det inträffade i församlingen utan man låtsades om som det inget hade hänt och återgick till sin frikyrkliga vardag.

  • Sefast Tronde

    Du har fel i: 

    ”Det är mycket svårt att får fart på ämnet.” 
    – Det har väl varit fart nu, artiklar i Aftonbladet och Expressen, ang. Sjöberg i stort sett varje dag i två veckors tid, i vart fall på nätupplagorna. Även på kristna bloggar, där du själv bidragit.

    ”..det är mycket ovanligt i frikyrkliga sammanhang..” 
    – Det är inte min uppfattning. Kanske har vi olika referenspunkter, men jag har haft flera fall av själavårdssamtal, och även konfrontationer gällande detta under de senaste tre decennierna.

    Du har rätt i:

    ”Och de som har drabbats, eller sett något är väldigt obenägna att prata om det. Sedan har vi en snällhetskultur i frikyrkan, där vi är mycket förlåtande mot mycket, vilket ofta är bra, men ibland går det till överdrift.”
    – Rätt, det skambelagda sopas under mattan. Skammen gör även att nästan alla ansvariga hukar, och tycker det är så obehagligt att ta i problemen att de alltför ofta tar till förlåtandets matta, för att ha något att sopa det obehagliga under.

    Svåra frågor som det inte alltid finns entydiga svar på. Men det är bra att det tas upp till diskussion. 
    En eloge för detta.

    MVH / Sefast Tronde

  • PeJ

    Konfronterat??? Skulle du vilja ha vänligheten att berätta hur det går till, du är nog helt ensam som pastor och vet något om det sättet att markera mot orättfärdighet.

  • Sefast Tronde

    Att konfrontera de som gjort sig skyldiga till övergrepp innebär ofta, att inte bara öppet ställa den primärt skyldige till svars, utan ofta även ett flertal andra ansvariga i församlingen i fråga. Det man först gör är givetvis att uppsöka den ”skyldige” och ställa vederbörande inför vad han gjort och hur han ser på detta: Det är inte alla gånger han känner skuld och vill be om förlåtelse, utan reaktionen kan ibland även bli vrede. Om ingen förkrosselse och vilja att be om förlåtelse finns gäller det sannerligen att vara hård i den meningen att inte backa eller tveka inför ett fullständigt offentliggörande inför församlingen. 

    Vanligtvis är andra i ledande ställning medskyldiga – genom förtigande/kännedom, vilket kan göra motståndet komplicerat och svårt, men det gäller att till varje pris inte tveka eller backa. Vanligtvis kommer då någon form av förkrosselse och försoning till stånd, när de ställs ansikte mot ansikte med den/de som drabbats.

    För att få saken till stånd begär man helt enkelt ett församligsmöte, i de fall detta har nekats har jag (rätt eller fel) hotat med att intervenera i en ordinarie gudstjänst. Har i dessa trilskande fall alltid blivit åtlydd; den som sett mig i vredgat tillstånd kanske har viss förståelse för detta.

    Det gäller att vara sann, ärlig och orädd. Aldrig tveka för påtryckningar eller hot, vilket tyvärr är vanligt förekommande – även från pastorer, äldste och andra ledande. Enligt min erfarenhet är det vanligt att man möter på motstånd, ibland hårt motstånd. Men det är värt allt sammans, och ofta får man uppleva ett helande i slutänden där skyldiga visar lättnad och tacksamhet för att saken togs upp. 

    En viktig sak att notera, att det är min övertygelse att ingen ”offer” själv har styrkan att ”gå till rätta med förövare” för att söka få upprättelse. Det måste finnas ett stöd, en sakförare, som brinner av nitälskan för upprättelse, för att någonting som liknar upprättelse skall ske.

    MVH / Sefast Tronde

  • PeJ

    TACK!! Noterar att det du refererar till inte förekommer i undervisning. Skulle behöva träffa dig i frågan. Hur kan vi lösa detta?
    Tack en gång till för svaret, fantastiskt att det fanns en enda i Sverige som vågade tala om hur det ska gå till!

  • Sefast Tronde

    Bäste PerJ,

    Du kan alltid ta kontakt med Stefan Swärd, bloggens ägare, och fråga efter min mailadress. Referera till detta bloggsvar.  Du har min tillåtelse att han lämnar ut mailadressen. Sedan kan vi ta kontakt på det sätt du önskar. 

    Av förståeliga skäl kan jag här inte lämna några kontaktuppgifter, jag blir oftast helt överlupen ändå av olika människor från alla möjliga håll. Men kan jag hjälpa dig med samtal och några goda råd vill jag göra detta. Saken i fråga är alldeles för allvarlig för att dra sig undan om man kan hjälpa till på något sätt.

    MVH / Sefast Tronde



Subscribe to Stefan Swärd