Ikväll blir det då utfrågning med Ulf Ekman och Åke Bonnier i Elimkyrkan, Storgatan 26 på Östermalm i Stockholm. Vi börjar 19.00. Välkommen.

Hade en inspirerande kväll i Linköpings pingstkyrka i går kväll då jag presenterade min bok ”Efter detta”. Stort intresse och överfullt i den cafévåning vi var i. En hel del från Ryttargårdskyrkan kom dit också.

Idag laddar jag för den högintressanta utfrågningen med Ulf Ekman och Åke Bonnier i Elimkyrkan torsdag kväll 19.00. Stort tack till Nils Bryntesson och www.amen.se som erbjudit sig att hjälpa till att göra en sändning över webb-tv så man kan följa sändningen direkt via Elimkyrkans hemsida, www.elimkyrkan.org , jag tror också att det kommer att gå bra att följa sändningen också via min blogg och Livets ords hemsida. Det går naturligtvis också att titta på sändningen i efterhand.

Om en stund ska jag åka ut till Märsta, dels för att träffa inlåsta pastor Jean Kabuidibuidi och för att besiktiga min bil. Ser fram emot att träffa pastorn och be tillsammans med honom, det är en oerhört pressande situation att vara flykting, sitta inlåst vecka efter vecka och vänta på att något ska hända. Han behöver allt vårt stöd och våra förböner.

Senaste nytt om kampen kring pastor Jean Kabuidibuidis liv. Advokat Claes Strömvall har nu överklagat hela frågan till Migrationsöverdomstolen, högsta beslutande organ i migrationsärenden. Beslutar de att ta upp frågan, då blir det en möjlighet som uppstår. Vi behöver be för att Migrationsöverdomstolen tar upp detta.

Nu är det sen måndag kväll. En händelsrik dag, med omväxlande möten och samtal i Elimkyrkan, möte i Bostadsrättsföreningens styrelse, på bjudning bland grannar, skjuss av dotter till flygtåg, arbete med mitt företag.

Tisdagen ägnas dagen åt pastorsmöten i Elimkyrkan och sedan bär det av till Linköping för boklanseringsmöte i pingstkyrkan kl. 19.00 på kvällen.

Kampen går vidare för pastor Jean Kabuidibuidi. Har idag skrivit en ny skrivelse till Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Har också fört fram tanken till advokaten om överklagan till Migrationsöverdomstolen. Ska besöka häktet i Märsta på onsdag. Gjorde en JO-anmälan av både Migrationsverket och gränspolisen i lördags. Man måste inte vara snäll med myndigheter bara för att man är kristen.

Champagne hos Sverigedemokraterna eller lovsång i Elimkyrkan. Det är de enda sätt som detta drama kan sluta.

För övrigt, vi gasar i denna svåra tid. Första Kongolesiska gudstjänsten i Elimkyrkan i söndags, med massor av folk.

Har haft en ledig lördag med en härlig lång bönepromenad i Djurgårdsskogen, förbi Rosendal, genom häststigarna bort mot Isbladskärret och efter Djurgårdsbrunnskanalen. Brunch ute på Lidingö med hustrun och två av döttrarna. Jättetrevligt.

Kampen går vidare för pastor Jean. Det ser dystert ut för närvarande, han är inlåst i Märsta och vi har inte fått några ytterligare besked. Har idag skickat in en JO-anmälan riktad mot både Migrationsverket och gränspolisen för hur de hanterar frågan med en stackars flykting. Skriver nu på en ny skrivelse till Migrationsverket med en begäran om att de ska ompröva hela frågan.

Ska det här dramat sluta med champagne hos Sverigedemokraterna eller lovsång i Elimkyrkan? Just nu ser det mycket mörkt ut.

Nästa vecka fortsätter jag min boklanseringsturné. Nu är det Linköping på tur, ska vara i pingstkyrkan på tisdag kväll kl. 19.00. Och på torsdag kväll blir en annan höjdpunkt, utfrågningen i Elimkyrkan med Ulf Ekman och Åke Bonnier, börjar kl. 19.00. En viktig kväll för alla som har intresse av kristendomens framtid och utveckling i Sverige.

Och i morgon har vi dop i Elimkyrkan igen. Det har varit en hel del dop det här året. Det är väl ett villkor för att kunna kalla sig för baptistförsamling.

Tycker att Dagen på ett utmärkt sätt speglar den aktuella teologiska frågan om helvetet i dagens tidning. Mycket bra journalistik att göra en så bred enkät som presenteras pedagogiskt. Jag är positivt överraskad av resultatet. Det visar att både Bibeln, Jesu ord och kristen tradition har ett grepp om de svenska pastorerna, även i frågor när det är mycket inopportunt i förhållande till tidsandan. Det ligger mycket i linje med den hållning jag försöker driva i min bok ”Efter detta”. Jag är tydligen mycket mer ”mainstream” än jag trodde i den här typen av frågor.

Elisabeth Sandlunds ledare är lysande. Raka rör och tydliga teologiska ställningstaganden, helt i Lausannedeklarationens anda. Det märks att hon tillhör en församling som inte har fastnat i tidsandeanpassningens fantasilösa medelmåttigheter, teologiska relativiseringens träsk eller i otydlighetens tjocka dimmor. Det handlar naturligtvis om Klara kyrka i Stockholm.

Här är länken till min ledare i Världen Idag, idag, om hur lätt vi kristna klistrar etiketter på varandra.

Det här är ingen enkel fråga. Vi kristna är ju inte exakt lika. Och när vi ska beskriva skillnaderna mellan olika kristna grupperingar och samfund behöver vi göra det på något sätt.

Men när vi gör det blir det ofta i form av nidbilder. En sådan diskussion jag har varit inblandad i senaste åren är när Broderskapsrörelsen har försökt stämpla Claphaminstitutet som jag är ordförande för, som kristen höger. Ordet kristen höger är bara ett skällsord i svenskt språkbruk, ingen kallar sig det självmant. Jag tyckte då att Broderskapsrörelsen använde intellektuellt undermåliga definitioner och skapade en karikatyr av oss, bara för att få fram lite motståndare.

Och jag är inget färdigt helgon. Visst har jag själv använt karikatyrer när jag beskrivit olika kristna fenomen, ibland på ett för fyrkantigt sätt.

En bra regel är väl att använda en beskrivning som den berörda personen eller organisationen själva känner igen sig i, och en beskrivning som de själva min framhålla.

 

Idag reser jag upp till Sundsvall. Ska presentera min bok där ikväll i ett föredrag, i en bred ekumenisk samling då nästan alla kyrkor i Sundsvall är med. Vi håller till i Hagakyrkan, som är baptistkyrka, och Bilda är medarrangör. Det ska bli mycket spännande, ser fram emot det.

Idag har jag en ledare i Världen Idag som handlar om att vi kristna ska vara lite försiktiga med att kristna etiketter på varandra. Jag länkar till texten så snart den läggs ut på webben.

Om pastor Jean just nu inget nytt, TV4 hörde av sig igår igen. Jag filar på en JO-anmälan för hur pastorn har blivit hanterad av de svenska myndigheterna. Han sitter nu inlåst i Märsta dag efter dag och vi får ingen information från varken gränspolis eller Migrationsverk. Kampen går vidare.

Vill också påminna om nästa torsdagskväll 10 november klockan 19.00, då jag leder en utfrågningskväll med Ulf Ekman och domprost Åke Bonnier – i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Det kommer att bli mycket intressant. Bor du i Stor-Stockholm eller Mälardalen bör du inte missa den kvällen. Vi jobbar nu med att försöka ordna en webbsändning av kvällen. Pratar med Brynte och Amen.se om de kan arrangera det.

Från Migrationsverket och gränspolisen har vi inte hört någonting. Tystnad. En förhoppning är att Migrationsverket ska granska advokatens skrivelse förra veckan med en begäran om en omprövning av hela ärendet. Sveriges Radio har kontaktat mig idag och ska börja ta upp denna fråga – glädjande. Ett antal kongoleser ordnar en demonstration utanför Migrationsverket i Solna på tisdag mellan 10-18, mycket glädjande om det finns svenskar som kan ansluta sig.

Glädjande att kristna pressen så aktivt lyft fram denna fråga, nästan en helsida i Hemmets Vän i torsdags där man intervjuar mig. Världen Idag har lyft fram det mycket på nyhetsplats, vilket även Dagen har gjort. Även Kyrkans tidning var snabba i att ta upp frågan.

Men Sändaren? Har inte sett en rad. Något förvånad över att när TV4 uppmärksammar vad en gammal baptistförsamling på Östermalm gör, Sändaren tycks inte notera någonting. Hur ser kriterierna ut för journalistiken och nyhetsvärderingen?

Notera också den morgonbön som är på torsdag morgon 7.30 utanför Migrationsverket i Solnas personalingång. Info via facebook http://www.facebook.com/event.php?eid=279810098718663

Lena Andersson har översatt ett till dokument från Kongo som visar hur pastorer och präster råkar illa ut, från en kongolesisk männniskorättsorganisation. Det är mycket märkligt att Migrationsverket och Migrationsdomstolen inte väger in dessa aspekter i sina beslut.

här följer översättningen:

Beväpnade
banditer attackerade anglikanske biskopens i Bukavu hem

Efter den katolska kyrkan är det nu den protestantiska kyrkans tur. Monseigneur
Sylvester Bahati Balibusanes familj attackerades under natten mot fredag den 9
april 2010 vid 1-tiden på morgonen. Sylvester Bahati Balibusane är biskop i
anglikanska kyrkans Nord- och Syd-Kivustift. När de avslutat attacken tog de
med sig en penningsumma som uppskattas till 2.600 US dollar, två
videoapparater, två bärbara datorer, en guldkedja med ett kors. Efter sitt
illdåd, tog de sin tillflykt till skogen.

Det visade sig att de tagit sig in på biskopens tomt genom en del av stängslet som
börjat förfalla. När de väl tagit sig genom stängslet in på gården
oskadliggjorde de hr. Bahizire Lubala, familjens nattvakt/portvakt. Sedan har
de troligen använt huvdnyckeln för att öppna gallergrinden och dörren till
köksingången genom vilka de tog sig in i huset.

De har sedan trängt sig in i Hr. Amani Busanes, biskopens äldste son och doktorand
på Evangeliska universitetet i Afrika (UEA), sovrum. Dom rånade honom på 210
US-dollar, avgifter som han förvarade åt sina medstudenter för att betala för
ett besök till Butare-universitetet i Rwanda. Efter att ha bakbundit honom
tvingade de honom att gå och väcka sin mor, fru Nyota Bahati, med
förevändningen att han hade extrem huvudvärk.När fru Nyota öppnade dörren till
sitt sovrum överraskades hon av att stå öga mot öga med fyra beväpnade män! De
följde snabbt med henne till hennes sovrum vid sidan av Hr. Amani. Samtidigt
kom Monseigneur Sylvestre yrvaken för att se hur det stod till med sonen. När
de stod framför honom berättade de att de fått 20 000 US-dollar för att döda
honom och för att låta honom leva ville de ha 100 000 US-dollar. Biskopen
förklarade då att i egenskap av pastor kunde han inte äga en så stor summa
pengar. Vid dessa ord hotade de att döda honom och tvingade ner honom på
stenläggningen.

Under tiden fortsatte de att kräva pengar av honom. Då lyckades biskopens maka samla
ihop undanlagda pengar från sin familj. Enligt familjens överhuvud har
banditerna allt som allt rånat familjen på 2 600 US-dollar. Innan de lämnade
huset tog de också hushållsapparater och värdesaker. Sedan tvingade de hela
hushållet att stanna i föräldrarnas sovrum.

Som man kan se har attacker mot Herrens tjänare och kyrkoledare blivit hårdvaluta.
År 2009 var det katolska kyrkan som var den utvalda måltavlan för mord och
plundring av värdesaker: Nyangezas Weza-institut, sjukhuset i Mukongola,
församlingen i Ciherane, församlingen i Kabare, systrarna i Murhesas kloster
m.fl. Och man vet inte vem som blir nästa offer om inte kraftfulla åtgärder för
att förhindra detta vidtas.

Attacken mot biskopens familj är ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna. Dit
hör bland annat rätten till fysisk integritet och rätt till egendom. Artikel 34
i DR-Kongos konstitution, antagen i februari 2006 av statschefen, fastslår att:
”Den privata äganderätten är okränkbar. Staten garanterar rätten till
individuell eller kollektiv egendom erhållen enligt lag eller sedvänja. Staten
uppmuntrar till och vakar över säkerheten för investeringar; privata,
nationella och från utlandet. Ingen ska kunna berövas sin privata egendom annat
än för allmänna ändamål och då mot en skälig ersättning och denna ersättning
beviljas enligt lagstadgade villkor. Ingen ska kunna få sin egendom beslagtagen
utom genom ett beslut av sakkunnig juridisk myndighet.”

Det är därför Föreningen för Rättvisans arvtagare tar tillfället i akt att kräva av
myndigheter, såväl polis som militär, att korrekt fullfölja sitt uppdrag som
bland annat består i att garantera säkerheten för medborgare och deras ägodelar
på det sätt som föreskrivs i artiklarna 182 och 187 i den ovan nämnda
konstitutionen.

Föreningen kräver likaledes att utredningen genast påskyndas och fortgår tills dess att de
ansvariga för illdådet mot den anglikanske biskopens hem identifieras och
ställs inför rätta i domstol för att svara för sina handlingar.

Bukavo
den 9:e april 2010

Rättvisans
arvtagare