Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tycker att Dagen på ett utmärkt sätt speglar den aktuella teologiska frågan om helvetet i dagens tidning. Mycket bra journalistik att göra en så bred enkät som presenteras pedagogiskt. Jag är positivt överraskad av resultatet. Det visar att både Bibeln, Jesu ord och kristen tradition har ett grepp om de svenska pastorerna, även i frågor när det är mycket inopportunt i förhållande till tidsandan. Det ligger mycket i linje med den hållning jag försöker driva i min bok ”Efter detta”. Jag är tydligen mycket mer ”mainstream” än jag trodde i den här typen av frågor.

Elisabeth Sandlunds ledare är lysande. Raka rör och tydliga teologiska ställningstaganden, helt i Lausannedeklarationens anda. Det märks att hon tillhör en församling som inte har fastnat i tidsandeanpassningens fantasilösa medelmåttigheter, teologiska relativiseringens träsk eller i otydlighetens tjocka dimmor. Det handlar naturligtvis om Klara kyrka i Stockholm.

  • Westinbo

      ”.. tidsandeanpassningens fantasilösa medelmåttigheter, teologiska relativiseringens träsk eller i otydlighetens tjocka dimmor.”

    All etikettering till trots så tyckte jag att detta var en alldeles förträfflig etikettering.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ja, det var bra skrivet av Elisabeth. Även av dej, Stefan – snyggt att kunna ge Dagen en eloge också. Nu handlar det om att även bland släkt och vänner stå för anstöten i evangeliet: ”Utan Jesus är ock evigheten / i del mörker, gråt och evig nöd. / Om jag kunde leva utan Jesus, / o hur vore det att dö en gång / utan honom i den mörka dalen, / utan honom evigheten lång?” (Anna Ölander död 1930 – men den allvarliga versen ströks i Psalmer och Sånger 1987…)

  • O.P

    445 i psalm och sång tredje versen om någon vill veta / 391 i psalmer och sånger.

  • Pingback: Vem vinner – Gud eller satan | Gudsrelation i vardagsliv()

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    John Stott, teologen som har en av huvudpersonerna bakom Laussane-deklarationer, trodde vad jag förstått inte på eviga straff, utan var annihilationist!

  • Westinbo

    Eldfängt

    Att möta ett bloss
    kan sätta dig i brand,
    du kan bli svedd
    och nästan glömsk,
    för löften du gav
    och segrar du vann,
    i hjärterum kan
    bara en eld brinna,
    elden kan värma,
    bränna ditt hemman

  • Westinbo

    .. fast ”medelmåttigheter” var kanske lite väl elakt sagt!

  • Anonym

    Det gör han rätt den gode John Stott då uppenbarligen även Jesus Kristus är annihilationist.

    ”Äpplet faller inte långt från trädet” säger ordspråket. Och det fanns bara två träd i Edens trädgård: ett livets träd och ett döden träd.

    Och det kan inte vara alltför svårt att klura ut vilket träd som leder till
    evigt liv och vilket som leder till döden.

    Och det finns inget tredje träd som leder till Helvetet. Både Gud och jag har letat febrilt efter ett tredje träd i Edens trädgård utan framgång. Där fanns bara två dessa två träd förutom alla andra träd som man fick äta av.

    Och nu kan vi konstatera att Bibeln handlar om de levande och de döda. Inte om att klättra i träd från Helvetet. Amen!

  • Anonym

    Backa inte nu Westinbo! (Du som har både vett och etikett!)
    Och må Gud bevara oss från medelmåttornas tyranneri! :) 

     

  • Westinbo

    För mig handlar det inte i första hand om det är sant eller osant utan om det är lämpligt eller olämpligt att uttrycka sig så, all min ofullkomlighet till trots.

  • Anonym

    Jag ville uppmärksamma ditt goda arbete med språkvård Westinbo! Missförstå mig inte. Jag ber dig.

    Meningen som du analyserade måste rankas högt på listan över religiösa floskler. Den är ett skolexempel på tom retorisk prydnad. Som kritik av Klara kyrka är det mest klotter.

    Stefan Swärd skrev: ”Det märks att hon tillhör en församling som inte har fastnat i tidsandeanpassningens fantasilösa medelmåttigheter, teologiska
    relativiseringens träsk eller i otydlighetens tjocka dimmor.”

    Jag körde meningen i en LIX-räknare. (Den testar läsbarheten i en text.)
    http://www.lix.se/index.php

    Resultatet visar att ”Textens läsbarhetsindex är 62, vilket innebär att den
    klassificeras som
    mycket svår, byråkratsvenska.”

    Min egen text får bra betyg.

    Resultatet visar att ”Textens läsbarhetsindex är 39, vilket innebär att den
    klassificeras som
    lättläst, skönlitteratur, populärtidningar.

    Språket talar om vilka vi är. 

    PS
    Att kunna LIX  ingick i min journalistutbildning på 80-talet. Att den finns som ett verktyg på Internet upptäckte jag först nu. Jag har räknat manuellt i alla år. Suck!
    DS

  • Nils

    Och vilka vänder du dig till ?
    – eller har du missat att skriva i din egen blogg med din kommentar – så får supporterklubben sitt lystmäte tillgodosett.

  • Westinbo

    I dag gick jag till Sionförsamlingen i Linköping och åhörde pastor Anders Ekstedt, en varm och inlevelsefull förkunnare, som predikade om det profetiska ordet kring Jesu 2:a tillkommelse, del 2.

    Kände mig lite modlös innan jag gick dit men efteråt mådde jag bättre. Hursomelst nämnde han vid två tillfällen, både före och mitt under sin predikan att debattören Stefan Swärd gästar församlingen på tisdag kl. 19.00 och uppmanade oss att komma dit. Bara en liten lägesrapport. 

  • Erling

    Fast det där var ju ingen kritik utan snarare beröm av Klara kyrka. Inte så svårt att se trots högt lixtal.

  • Anonym

    Snälla Nils, är det  inte uppenbart att jag driver med mig själv? Min text är lika ”övertung” av klichéer som de Stefan Swärd levererar. Jag kastar sten i glashus.

    Jag är ingen kultursnobb eller språkpolis. Och till saken hör att både Stefan och jag har mycket att lära av Bibeln som faktiskt är lika lättläst som en barnbok enligt LIX. (Index 18)

    Vi ska alla ha Bibeln som förebild. Då kommer väckelsen.

  • Nils

    Om du nu försöker driva med klichéer & dessutom erkänner mindre begåvning i ämnet, varför skriver du över huvud taget ?
    Vem är det riktat till – din egen spegelbild eller ?

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jag är oliktänkande kristen som fotograferar min egen världsbild.

    Jo, jag är kristen och hänvisar till Apg 11:26 och den kristendom som
    helt vanliga människor ger uttryck för i Bibeln.

    Varför jag skriver? Svar direkt är att Gud uppmuntrar mig att skriva! Och nu är tiden mogen för en egen blogg som vänder sig till Guds målgrupp i världen – oliktänkande.

    Men jag tänker inte missionera och söker ingen flock som ska följa mig.
    Jag är det ogräs som kyrkans ledare vill rensa bort. Jag tillhör gräsrötterna.

    Ogräs växer av Guds kärlek och Gud älskar det vildvuxen – inte välansade kyrkorabatter.

    Du är välkommen att växa fritt på min blogg Nils!
    http://bengtwikstrom.blogspot.com/

  • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

    Precis, och han var emot sionismen också. Kyrkan har mycket att lära av honom.

  • Epsilonnoll

    De drivkrafter som lett fram till den vantolkning av evigheten som kallas ”den dubbla utgången”(ddu) är dunkla och är knappast sprungna ur en tät Gudgemenskap eftersom konsekvensen av läran utgör en skarp kontrast till ”det glada budskapet”.
    Här en kort lista med argument som är svåra att svara på:
    *Jesusordet om ”..betalat till den sista skärven” blir fortfarande tidsbundet.
    *De enda straff som är ändlösa skulle vara de Bibelns varnar för.
    *Jesu´ sista bön förklingar ohörd!? (Fader förlåt dem ty…)
    *Gud/Kärleken vill att människorna ”…ska föröka sig och uppfylla jorden.” trots att Han vet att majoriteten kommer att vara utanför.
    *Undervisningen om vår utkorelse – att vi är ”utvalda före världens begynnelse” blir obegriplig. De andra skulle alltså aldrig någonsin få en chans! Om vi däremot accepterar Bibelns antydningar om straffens begränsning och att Jesus av någon anledning ”predikade” för andarna i dödsriket (tron kommer av predikan) blir det mera ”ljus över griften”.
    Läran om ”den dubbla utgången” medför alltså:
    * – i sin brist på nyanser – en djup svartsyn på tillvarons villkor.
    * – i sin konsekvens – en vrångbild av Guds sinnelag.
    * en synnerligen begränsande och pessimistisk uppfattning om den fulla effekten av Jesu försoningsverk.
    Med vänlig hälsning
    Epsilon Noll
    PS Det bor en ”katolik” inom oss alla i den meningen att vi väldigt lätt vårdar oss om traditionell tolkning av Ordet i.st.f. att hela tiden söka Andens ledning. Ddu-traditionen är ett övertydligt exempel som jag ser det. DS



Subscribe to Stefan Swärd