Jag och Sebastian Stakset har pratats vid idag. En kommentar han skrev på min blogg för någon vecka sedan har fått vingar. Jag och Sebastian har bestämt att vi ska gå ut med ett förtydligande. Det var i mitt blogginlägg den 1 december som replikskiftet uppstod.

Sebastian skrev en kommentar på en kommentar av Stanley Östman som handlade om avsättningen av Per-Olof Eurell som ordförande för Världen Idag. Eurell är ju involverad i Staksets arbete i en av våra styrelser och dessutom granne med Stakset så de känner varandra väl, och jag är god vän med Per-Olof sedan många år tillbaka. Sebbes kommentar gällde inte det jag skrev utan det Stanley Östman skrev.

Sebbe skrev:  Du missa den lilla detaljen att din goda vän Kjell-Roger gick upp på Eurells kontor och hotade honom och sa att han skulle förstöra hela hans liv om han inte hoppade av. Så sjukt mkt äckliga beteenden i kyrkan så jag blir mörkrädd.

Kommentar fångades upp av Christian Eidevald som skrev på sin facebooksida:

Ju fler som går emot de som säger sig vara ”bibeltrogna” i dialoger kring hbtq, desto mer höjs tonläget. På Stefan Swärds blogg är Sebastian Stakset (tidigare medlem i Kartellen, som efter drogmissbruk och kriminalitet blivit kristen och fri från missbruk) en av de som reagerat. Han beskriver hot som utdelats från ledningen av den värdekonservativa tidningen jag beskrev ovan mot tidigare medarbetare som ändrat sig i synen på hbtq som ”ett sjukt och äckligt beteende inom kyrkan”.

Tidningen Sändaren har sedan gjort en stor artikel och nyhet av detta och gjort intervjuer med både Sebbe och Per-Olof Eurell. Kjell-Roger Holmström har dock inte velat svara på några frågor från Sändaren. Man hittar Sändarens artikel här.

Jag och Sebastian har pratat igenom situationen och han hälsar och säger att hans kommentar på min blogg var inte en kritik mot vare sig Swärd eller Världen Idag. Det var en kommentar med anledning av Stanley Östmans beskrivning av hur Eurell blev avsatt från Världen Idag. Störste ägaren för Världen Idag är Kjell-Roger Holmström. Han är inte involverad i Världen Idags styrelse eller redaktionella arbete. Det är inte korrekt att kalla honom för ledningen av Världen Idag, bara för att man har köpt på sig en massa aktier. Sebastian reagerar på det aggressiva sätt som Eurell har blivit kritiserad av vissa kretsar, en kritik jag helt delar och som jag utvecklar i mitt blogginlägg om Eurells bok. Sebbe tänkte framförallt på hur Kjell-Roger Holmström har agerat.

Detta får dock inte tolkas som att det finns någon svajighet i vår äktenskapssyn. Jag och Sebastian håller inte med Per-Olof i hans omsvängning i äktenskapsfrågan men är kritiska mot hur han har blivit bemött. Hur Per-Olof har blivit bemött – där har Sebbe bättre insikter än vad jag har. Jag känner inte alls Världen Idags störste ägare Kjell-Roger Holmström och har aldrig haft med honom att göra.

Kristne företagaren Per-Olof Eurell har utmanat rejält inom tros-pingst-karismatiska kristenheten i Sverige genom boken ”Verkligheten korrigerar – en bok om homosexualitet i ljuset av Bibeln, historien och mötet med människor”. Boken har tydligen skickats ut till många pastorer och kristna opinionsbildare så budskapet når ut till många, jag hör till en av alla dessa som fått boken hemskickad till mig.

Eftersom jag har varit pastor och församlingsledare i Stockholm i hela mitt liv och mött många homo- och bisexuella de senaste 50 åren, har jag ägnat en hel del tid åt dessa frågor under årens lopp. En hel del av alla HBTQ-personer jag har haft kontakt med under åren har varit nära vänner till mig. Bara senaste veckan har jag haft samtal med två kristna homosexuella vänner som i respekt för Guds ord, antingen lever i celibat eller i ett heterosexuellt äktenskap. De har varken gömt sig i en garderob, eller känner skam, de betraktar homosexuella känslor som frestelser, och frestelser av olika slag möter alla kristna människor. De har dock stora problem med de försök som nu görs att liberalisera församlingar på detta område. Det som har betraktats som synd i alla tider, ska nu vara tillåtet. För en viss kategori av kristna homosexuella är detta mycket kontroversiellt och personligt utmanande – det är ett perspektiv som också måste finnas med i de dagsaktuella debatterna.

Per-Olofs bok är välskriven, saklig i tonläget och han argumenterar väl för sin sak.  Han är en mycket begåvad person som under många år kombinerat karriär i näringslivet med församlingsledarskap, styrelseengagemang i kristna organisationer och kristet författarskap och förkunnelse. Hans ordförandeskap i Världen Idags styrelse under ett antal år har imponerat.  Uppdragen i den kristna sfären har utförts på ett trovärdigt och imponerande sätt. Jag har känt Per-Olof i mer än 30 år. Under en tioårsperiod var jag krönikör och ledarskribent hos tidningen Världen Idag, då Per-Olof var styrelseordförande, så indirekt var han min chef i det uppdraget. Vi har också samverkat i styrelsen för Skandinaviska Teologiska Högskolan under senare år.

Per-Olofs huvudbudskap är sammanfattningsvis att homosexualitet är en variation i skapelsen, ungefär som att vara vänsterhänt. Det visar modern forskning och moderna erfarenheter menar han. Eurell menar att Bibeln inte har något att säga om samkönade äktenskap. De få bibeltexter som handlar om homosexualitet handlar om perversa och speciella former av homosexualitet. Det handlar inte om trogna och livslånga homosexuella äktenskap. Homosexuella har i alla tider varit en förtryckt minoritet och kristna kyrkan bidrar till detta förtryck genom att inte bejaka samkönade äktenskap. Jag tror man korrekt kan sammanfatta Per-Olofs inställning på detta sätt, något han har kommit fram till under senaste fem åren.

Jag är ju en företrädare för en klassisk kristen äktenskapssyn, som har präglat kristna kyrkan i 2000 år och som präglar kanske 98-99 procent av dagens globala kristenhet, inklusive Katolska kyrkan med 1,2 miljarder medlemmar, och globala pingströrelsen med kanske 700 miljoner medlemmar. Jag kan inte alls dela Per-Olofs slutsatser i boken, men jag tycker han ställer viktiga frågor och för fram viktiga argument som evangelikala kristna måste tänka igenom och kommentera.

Jag kan inte kommentera allt i boken men här följer ett antal funderingar vid läsning av den.

1. Det finns en punkt där jag är helt överens med Eurell, det är olämpligt, skadligt och obibliskt med tystnadskultur i våra församlingar kring dessa frågor. Enligt min erfarenhet är det ovanligt att personer med samkönade känslor vill prata om det offentligt. Men det är nödvändigt att det finns ventiler i församlingarna där personliga frågor kan dryftas, i själavårdssamtal, i smågruppssamlingar, i samtal med ledare i församlingen. Det går inte att lägga locket på. Vi kan inte bygga upp fasader i församlingarna. När det gäller sex och samlevnad finns det många frågor som behöver bearbetas på församlingsnivå, om äktenskapliga samlivet, om sexuella frestelser, om nätpornografi som enligt min mening är en av de största sexualetiska utmaningarna för moderna kyrkor, men naturligtvis också om samkönade känslor.

När man lyssnar på Eurells reflektioner och även Andreas Wijks vittnesbörd, verkar det som om utvecklingen har gått bakåt i kristenheten när det gäller öppenhet och transparens. När jag växte upp på sjuttiotalet betonades transparensen i många kristna sammanhang, att leva i gemenskap, att dela varandras liv, och det innefattade brottningskampen med livet. Att folk stänger sig inne i garderober och inte vågar prata med någon, det är en osund församlingskultur. Pastorer och församlingsledningar måste jobba med dessa kulturfrågor och se till att det blir en förändring.

Jag vet inte hur man utbildar pastorer idag vid våra teologiska utbildningar men det är nödvändigt att de lär sig att bland annat från predikstolen lyfta samlevnadsfrågor på ett bibelförankrat sätt, så att man främjar samtal, själavård och öppenhet i församlingarna.

2. I ett blogginlägg i september 2012 sammanfattar jag min inställning i frågan om samkönade relationer. Man hittar det här. Jag mejslar där ut tre inställningar till samkönade relationer där jag argumenterar för en evangelikal medelväg. Då håller man fast vid en klassisk kristen äktenskapssyn, sex hör till äktenskapet mellan man och kvinna, men man avdramatiserar frågan om sexuell läggning jämfört med en traditionell-konservativ hållning. Dragning till samkönade känslor ses i detta perspektiv som en kamp mot frestelser, som alla kristna får känna av fast inom olika områden. Homosexuella känslor är inte något syndfullt i sig, utan det är handlingarna som är problematiska. Det är uppenbart att Per-Olof Eurell inte hade denna balanserade hållning före 2018. Han skriver i inledningen att han var negativ till HBTQ-personer. Han hade tydligen inte träffat någon homosexuell före hans son kom ut. Eurell skriver att: ”Jag hade förstått det som att vara homosexuell innebar att leva världsligt och omoraliskt. Det var jämförbart med att leva i kriminalitet, vara beroende av droger eller hamna i annat missbruk”. Eurells beskrivning av hur han tänkte före 2018 låter märkligt för mig. För mig som har en klassisk kristen äktenskapssyn men som alltid haft homosexuella vänner, har det alltid varit en självklarhet att möta homosexuella med respekt. Det är uppenbart att de som håller fast vid klassisk kristen äktenskapssyn, att det finns en stor spännvidd i värderingarna. Oavsett om man betraktar den utövade homosexualiteten som stor eller liten synd, så var Jesus syndarens vän. Den inställningen till människor präglar sund och bibelförankrad kristendom.

3. Det finns grundläggande premisser bakom en kristen hållning kring äktenskapssyn och sexualetik. En avgörande premiss är att det handlar om att det är Guds vilja som avgör hur vi ska leva. Guds vilja är tidlös och universell. Guds ord är grunden för att veta vad som är Guds vilja. Frågor om kristen sexualmoral och äktenskapssyn är giltiga oavsett tid och plats. Eurell hamnar i en relativiserande syn i dessa frågor, där han betonar förändringar i vår tid och i kyrkans historia och försöker pekar på att kristna kyrkan ändrat uppfattningen i vissa frågor. Visst kan man peka på mindre förskjutningar i praxis, t.ex. när det gäller celibatets betydelse. Men enligt min mening speglar Jesusorden om att Gud har skapat oss till man och kvinna, och äktenskapets förbund och trohet, en avgörande och tidlös kristen etik. Att revidera och omtolka kristna sexual- och äktenskapsetiken är en stor förändring och relativisering och Eurell försöker driva tesen genom att peka på att kyrkan har förändrat sig tidigare. När det gäller äktenskapssynen menar jag att kyrkan inte har förändrat sig, bara i yttre ramar som kan se olika ut i olika kulturer och tidsepoker. Föränderligt har varit juridiken kring äktenskapet som i regel inte bestäms av kyrkan, och hur bröllop ingås, hur äktenskapspartner väljs ut kan variera i olika kulturer men kärnan med man och hustru och troheten är inte föränderligt. Att det handlar om man och kvinna är inte föränderligt.

Att till exempel använda kyrkans förändrade inställning till slaveri är ett slitet argument som ständigt upprepas av dem som vill relativisera kristna äktenskapssynen. Visst, Nya Testamentet gör inte revolution när det gäller hur arbetsmarknadsregler såg ut i Romarriket för 2000 år sedan. Men nya testamentets texter är så skarpa kring rättfärdighet i arbetslivet så slaveriets förtryckande funktion upphävs genom det nya livet i Kristus. Slaveri har inte alls varit praxis under 2000 år, i synnerhet inte i Sverige. Orättfärdiga förhållanden på arbetsmarknadan har dock alla länder fått kämpa med i alla tider, och där finns det bra texter i Nya testamentet för den kampen.  Väckelserörelsen under 1800-talet försvarade inte slaveri. När slaveri försvarats historiskt med kristna argument måste det betraktas som en tillfällig urspårning av kristna kyrkan. Den här typen av argument kan inte användas för att försvara förändrad äktenskapssyn. Det är en ohållbar logik. Samma sak kan sägas om andra relativiseringsargument som Eurell för fram.

Frågan är hur Eurells inkluderande äktenskapssyn ska tillämpas. Den kristna kyrkan är inte bara Sverige år 2022, den är global, och den har funnits i 2000 år. Enligt min mening behöver en kristen äktenskapsetik kunna tillämpas överallt och i alla tider. Samkönade äktenskap har i stort sett aldrig funnits utom i vissa västländer senaste 10-20 åren. För övrigt har endast tillfälliga samkönade relationer eller helt inofficiella och i många fall olagliga samkönade relationer endast varit möjligt, och den typen av relationer är inte etiskt försvarbara enligt Eurell. Eurells nya äktenskapsetik kan endast tillämpas av en begränsad grupp människor och i Sverige endast efter år 2009. För mer än 85 procent av världens befolkning idag är det inte möjligt med samkönade äktenskap och relationer, då det inte är tillåtet eller i varje fall inte möjligt att juridiskt reglera. Det gäller i samtliga muslimska länder, och det gäller t.ex. i jätteländer som Kina och Indien där cirka en tredjedel av världens befolkning bor. Samma sak i Afrika, där enda undantaget är Sydafrika som tillåter samkönade äktenskap. Den reviderad äktenskapsetiken är inte tillämpbar, annat än senaste 10-20 åren i vissa västländer, jag saknar en diskussion i Eurells bok om hur generell hans nya äktenskapssyn är. När man tänker på äktenskapssyn kan man inte bara utgå från enstaka exempel i sin närhet, man måste tänka globalt och historiskt.

4. Per-Olof läser nu Bibeln utifrån sin förändrade äktenskapssyn och försöker tolka in de olika bibeltexterna så att de passar in i det nya paradigmet. Han tolkar bibeltexterna om homosexualitet enligt det teologiskt liberala paradigmet som förekommit senaste 30 åren i de kretsar som vill revidera kristna äktenskapssynen. Inom Evangeliska Frikyrkan har våra ledande teologer i Nya Testamentet helt avfärdat den här typen av tolkningar. Jag tänker närmast på Per-Axel Sverker och Hans Johansson men vad jag förstår delar Mikael Tellbe samma uppfattning, Tellbe är ju EFK:s ledande NT-teolog för närvarande. Inom globala evangelikala rörelsen avfärdas dessa bibeltolkningar helt och hållet. Lundaprofessorn Caragounis kan vara en annan källa, liksom NT Wright, men listan kan göras lång. Summa summarum, bibeltolkningar som utgår ifrån att de bibeltexter som fördömer homosexualitet endast handlar om vissa homosexuella handlingar, bibeltexter som Eurell diskuterar i sin bok, avfärdas kategoriskt av evangelikala teologer i hela världen. Det är en tolkning av bibeltexter som i teologihistorien har dykt upp senaste 30 åren i teologiskt liberala kretsar. Jag tycker inte att Eurell mer problematiserar sin nytolkning av dessa bibeltexter.

Man bör komma ihåg att utövad homosexualitet var helt förbjudet i den judiska miljön där kristna kyrkan växte fram, och det finns inte något som tyder på att Jesus och Paulus hade någon annan inställning i den frågan. Inom grekiska kulturen och romarriket i stort var det en mer tillåtande inställning till utövad homosexualitet, en hållning som urkyrkan inte alls kunde bejaka. Den kristna kyrkans inställning i frågan präglades av den judiska bakgrunden och utövad homosexualitet räknades in i det som kallades för otukt. Det är historierevisionism att påstå något annat. Eurells slutsats att Bibeln är tyst i frågan om samkönade äktenskap och att vi idag utan problem kan ha en mer inkluderande hållning, bygger på mycket lösa grunder. Jag hänvisar här till boken ”Bekänna färg”, om man vill ha mer kött på benen.

Den ärliga slutsatsen borde vara att hävda att bibeltexterna i ämnet inte är relevanta idag och kyrkans judiska bakgrund i inställningen i dessa frågor inte är relevant idag. Det kan man hävda och det är vissa som gör det i västvärldens kyrkor, men det är en teologiskt liberal inställning och man kan inte göra det och kalla sig för evangelikal, bibeltroende kristen.

Eurells nya sätt att läsa Bibeln så att den passar in i hans nya äktenskapssyn blir något märklig. Ett exempel är på sid 134 där han citerar Jesu ord om äktenskapet. Han skriver att poängen inte är att det är en man och en kvinna, poängen är att de blir ett kött. Den här bibeltexten har används vid kanske miljarder bröllop under 2000 år, jag har själv använt den vid varenda vigsel jag har hållit. Har aldrig någonsin hört tanken att Jesus inte betonar att det är en man och en kvinna. I mina ögon är det en helt ny och revisionistisk teologi. Ett annat exempel är på sid 170 där han kommenterar Gal 3:28: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna”. Eurell gör en poäng av att det står man och kvinna, inte man eller kvinna. Alltså att läsa Bibeln ur ett trans-perspektiv, att relativisera könet. Detta är också en bibeltolkning jag aldrig har stött på tidigare, enda rimliga skälet är att hävda att tankegången stämmer med andra texter i skriften. Det finns inte något man kan åberopa där. Eurell skriver att ”begreppet skapelseordning beskriver en viss världsbild eller kultur som ansågs självklar när bibelböckernas författare skrev texterna snarare än en gudomlig uppenbarelse.” Han poängterar att begreppet skapelseordning inte finns i Bibeln. Här hänger jag inte med. Jesus går tillbaka till skapelseberättelsen och definierar äktenskapet mellan man och kvinna. Det är detta man menar med skapelseordning, att bibeltexterna refererar till skapelsen är en del av den gudomliga uppenbarelsen.

Det går att ge fler exempel på bokens teologiska relativiseringar och glidning bort från evangelikal-pentekostal bibeltolkning, jag ger bara några exempel för att exemplifiera tankegången.

6. Bokens huvudtes, homosexualitet är en variation inom skapelsen, och inget man kan välja, kan problematiseras. Eurell hävdar att modern forskning slår fast detta. Men forskningen i ämnet är mycket spretig och har olika utgångspunkter och paradigm som man jobbar med. En utmärkt sammanfattning av forskningsläget har vi i boken ”Bekänna färg – kyrka och hbtq i en regnbågsfärgad värld”. André Juthe har ett utmärkt kapitel i boken med rubriken ”Teorier om homosexualitetens ursprung”. Han ger där en bred översikt över forskningsläget och visar att det finns inte någon heltäckande och given vetenskaplig förklaring till variationer i sexuell läggning. En annan aspekt är att queer-rörelsen betonar människans valmöjligheter när det gäller sin sexualitet, jag uppfattar nog som att dagens queer ligger ganska nära en konservativ tolkning av Pauli ord i Romarbrevet 1 som kan tolkas som människans val. Jag avfärdar inte helt Eurells tes om variationen inom skapelsen, men utifrån min samlade livserfarenhet är det svårt att generalisera. Homosexualitet är ofta kopplad till traumatiska upplevelser, det hävdar både riktningar inom psykiatrin och min pastorala erfarenhet. Men det ger inte hela bilden. För mig som konservativ kristen finns det också en arvssynds-aspekt, en arvssynd som vi alla känner av på olika sätt.

7. Det är en 2000-årig äktenskapssyn som Eurell vill modernisera och uppdatera. Han kritiserar hur han har blivit bemött när han fört fram sin revisionistiska äktenskapssyn. Visst är det befogat att kritiskt granska reaktionerna från traditionella kristna rörelser och samfund. De som mest vill lyfta fram sin bibeltrohet behöver vara exempel i Andens frukt, som tålamod, vänlighet och fördragsamhet, när man blir kritiserad. De  drev som kan förekomma i sociala medier mot dem som vill revidera äktenskapssynen känns mycket olustiga. Men äktenskapsteologin är grundläggande även för protestanter, och för katoliker är det till och med ett sakrament. Man borde inte vara helt överraskad av att ett ifrågasättande av äktenskapsteologi och äktenskapspraxis, att det inte får konsekvenser för till exempel förtroendeuppdrag. De som nu träder fram inom pingst-karismatiska-trosrörelsen-evangelikal-kristendomen som HBTQ-liberaler och äktenskapsrevisionister, de blir hyllade i den sekulära världen och i regnbågskyrkorna. Vi som håller fast vid en traditionell kristen äktenskapssyn, vi blir ständigt hånade och förlöjligade, att offentligt uttrycka sig kritiskt om HBTQ-agendan kan vara ruinerande för en persons karriär. Så trång är åsiktskorridoren i Sverige i den här typen av frågor. Jag fick till exempel veta på helsidesplats på Expressens kultursidor för 1,5 år sedan att jag inte är kristen eftersom jag inte fullt ut bejakar HBTQ-agendan. Den typen av argument pekar i riktning mot heresi, helt nya kriterier för vad som är en verklig kristen. Utan att vifta med regnbågsflaggan är man inte en verklig kristen. 98-99 procent av världens kristna idag är exkluderade med den definitionen och historiskt sett är 100 procent exkluderade. Det bör strykas under att varken Per-Olof Eurell eller de som vill förändra äktenskapssynen inom Evangeliska Frikyrkan till exempel, för fram den typen av argument, men synsättet finns i vissa av de HBTQ-liberala kristna kretsarna.

8. Till sist, några till kommentarer. Celibat som en möjlig väg för den bibeltroende med samkönade böjelser. Det problematiserar Per-Olof. Man bör dock komma ihåg att det ofrivilliga celibatet är en av de största pastorala utmaningarna i våra församlingar. Ett antal generationer inom frikyrkan har präglats av ett stort kvinnoöverskott. Det har skapat ofrivilliga celibat för många kvinnor som ser det som rätt och riktigt och bibelenligt att gifta sig med en troende man. Det är kvantitativt ett mycket större celibatproblem. Som pastor hela mitt liv har jag mött många sådana situationer. Det är bra med kristna dejtingsajter som kan hjälpa till att matcha ihop personer och öka urvalet. Det kanske något har minskat problematiken. Min poäng är att när vi talar om ofrivilliga celibat måste vi vidga frågan till att inte bara handla om samkönade relationer.

Och, frågan om samkönade äktenskap, det blir helt fel om det bara ska vara kristna kyrkan som kritiseras. Jag tycker att det är helt fel när grundläggande mänskliga rättigheter och friheter kränks, och det gäller självfallet personer med homosexuell läggning, var i världen man än bor. Man bör komma ihåg att stödet för samkönade äktenskap har varit noll bland alla ateistiska-kommunistiska stater vi har haft senaste 100 åren, inklusive dagens Kina med 1,3 miljarder invånare. Muslimska länder är mycket värre mot homosexuella än vad länder är som har präglats av kristna kulturen. Ett undantag är vissa länder i Afrika, men man bör där komma ihåg att kristna kulturen och inflytandet är ganska nytt. I svenska debatten är det en liten grupp konservativa kristna som hamnar i skottgluggen, men den bilden är mycket förenklad.

Jag var som politisk analytiker närvarande när socialdemokratiska partikongressen tog ställning för samkönade äktenskap, om jag minns rätt var det år 2005. Så före 2005 hade svenska socialdemokratin en mer restriktiv hållning i dessa frågor än vad Per-Olof Eurell argumenterar för i sin bok. Moderaterna gjorde samma ställningstagande ett par år efter. Det är också ett perspektiv vi bör komma ihåg.

Jag sitter nu hemma med rejäl hjärnskakning och försöker skriva något om Per-Olof Eurells bok som jag just läst färdigt. Men problemet är att hjärnan funkar inte ordentligt med hjärnskakning. Man drabbas av hjärnutmattning vid för mycket tid framför datorn och hjärnaktivitet. Noterar att Sändaren har gjort en stor grej av att Sebastian Stakset rutit till mot Världen Idags störste ägare Kjell-Roger Holmström som läxat upp Eurell. Ack, ack, ack, Herre förbarma dig. Sebbe nämnde detta i en kort kommentar på min blogg, där han kommenterade en kommentar av Stanley Östman. Det var inte en kommentar på det jag skrivit.

Magnus Persson är en av de unika profilerna i svensk kristenhet. Nyligen har han kommit ut med en ny bok med titeln ”Helkyrklighet – om kyrkans fullhet”. Hade förmånen att få diskutera bokens innehåll och tankar med en panel i Klara kyrka i Stockholm, för ett par veckor sedan. Magnus har gjort resan från att vara pingstpredikant till att numera vara prästvigd i Svenska kyrkan och verksam inom EFS.

Magnus skriver bra, är mycket teologiskt påläst och har noga tänkt igenom det han skriver. Sympatiserar med huvudtankarna i boken. Huvudpoängen är att olika kyrkliga traditioner kompletterar varandra. Lågkyrklighet eller högkyrklighet undrar Magnus. Folkkyrklighet eller frikyrklighet undrar Magnus.

Hans svar och bokens budskap är både och. Olika kyrkliga traditioner kan berika varandra. Hans koncept är helkyrkligt. Istället för ytliga etiketter och avståndstaganden, och isolering, borde vi göra studiebesök i de olika kyrkorna för att lära oss av varandra. De gamla kyrkorna behöver lära sig av de nya. Och de nya kyrkorna behöver lära sig av de gamla.

Faktum är att jag personligen känner en hög igenkänningsfaktor när jag läser boken och den sätter ord på mycket av min egen livshållning under alla år. Efter uppväxten i Maranata, som var en intensiv men ack så sluten miljö, blev det sedan bland annat karismatiska väckelsen, för att inte tala om Betel-Institutet i Orsa och Ebbe Bolin. Där var gränserna mellan kristna helt borttagna. Det präglade mig. Även under jättesekteristiska åttiotalet där allt handlade om att vara för eller emot Livets ord, vägrade jag att gå med på dessa uppdelningar. Jag åkte nyfiket till Livets ord många gånger för att lära mig. Samtidigt som jag vägrade att isolera mig i trosrörelsen. Istället blev det medlemskap i Örebromissionen, och ekumeniskt lokalt samarbete med predikstolsutbyten med Svenska kyrkan.

Magnus Persson skriver: ”Som kristna hör vi ihop med gudsfolket genom alla tider. Hela vägen från förbundsfolket, via fornkyrkan, kyrkofäderna, klostren, reformationen och fram till dagens olika väckelserörelser och frikyrkor.”

Ska man problematisera något av bokens innehåll är att det finns också en dimension av avfällighet kontra väckelse och förnyelse i kyrkans liv. Det är inte fullt så enkelt att bara säga att vi alla behöver varandra och kan lära oss av varandra. Det finns också Laodiceaförsamlingar och hela samfund och kyrkorörelser kan bli ett helt Laodicea. Fast samtidigt gäller även konceptet helkyrklighet även i dessa frågor. Samfund och kyrkor som drabbats av avfall och tillbakagång, de behöver verkligen titta på kyrkor som växer, vinner människor, formar lärjungar, och har ett intensivt böneliv. Och framgångsrika församlingar behöver lära sig av stagnerande församlingar, därför att om de inte tar lärdom av dem, kommer de att vara morgondagens stagnerade församlingar. Dagens väckelserörelse har en hög benägenhet att stelna inom 1-2 generationer.

Rekommenderar läsning av Magnus Perssons bok.

Noterar att det nu spelas in i Nashville en ny version av det populära kristna musikprogrammet Minns du sången.

I min ungdom, som inträffade under det förra årtusendet, i en avlägsen forntid, de sista dinosaurierna var dock döda vid denna tidpunkt – var en av de främsta inslagen i kristna musiken, gospelkören Choralerna från Göteborg. En av profilerna som var en av de drivande bakom Choralerna var Lars Mörlid. Noterar att han är med i denna nya version av Minns du sången.

Mörlid tycker jag präglas av att han verkligen tror på det han sjunger, han sjunger med inlevelse, det är en förkunnelse med sången. Det märks att han är berörd av det budskap han sjunger ut. Jag gillar detta skarpt. Följande inspelning med Lars från förra varianten av Minns du Sången för cirka 24-25 år sedan, är värd att lyssna på. Ser fram emot nya inspelningar med Lars Mörlid från Nashville, och alla de andra kristna musikerna på plats.

https://www.youtube.com/watch?v=c79eHTA3kE8

I onsdags morse åkte jag och hustrun ut till Sandhamn i Stockholms ytterskärgård, för att äta julbord på kvällen och bo ett dygn på Seglarhotellet. Vår äldste son med familj inklusive vårt femåriga barnbarn Gabriella var med. Sandhamn är en exotisk del av Stockholms skärgård, längst ut i havsbandet. Har en särskild känsla för platsen för det var hit jag och Eva åkte på bröllopsresa i maj 1976. Det gamla missionshuset på Sandhamn hade jag då använt flera gånger för ungdomsläger och bibelhelger och vi bodde i Sandhamns missionshus på bröllopsresan.

Råkade dock ut för en olycka mitt på dagen i onsdags. Det var halt och jag halkade och föll handlöst baklänges, och slog huvudet i marken. Befinner man sig på Sandhamn längst ut i havsbandet, det handlar om glesbygd. Att åka till akuten innebär ambulanshelikopter. Det blev en kraftig smäll mot huvudet och efter samråd med sjukvårdsupplysningen beslöt vi att avvakta. Jag äter nämligen en blodförtunnande medicin och då ska man alltid uppsöka akuten vid kraftigt slag mot huvudet, om man är över 65.

Vi åkte båt till Stavsnäs under torsdagen, jag var helt groggy i huvudet fortfarande. På kvällen kom jag till slut till St Görans sjukhus akuten, och undersöktes av en överläkare. Det konstaterades att jag inte fått någon hjärnblödning utan det var endast en hjärnskakning. Det tackar jag Jesus för att skadan inte blev värre en så, nu är jag hemma och enda botemedlet mot hjärnskakning är vila, så nu är jag hemma under helgen och vilar upp mig.

Blev återigen påmind om hur skört livet är, det kan vara livsfarligt att halka och ramla, gå försiktigt när det är halt och ha alltid bra skor. Jag hade bra vinterskor vid detta tillfälle men de var för slitna på undersulorna för att parera halkan. Vilket jag upptäckte först när olyckan hade inträffat.

Tackar för nåden att få leva vidare och att denna olycka kunde hanteras så pass bra.

Senaste helgen har varit intensiv och spännande.

Hela fredagen ägnade jag åt styrelsemöte i Sebastian Staksets organisation Heart of Evangelism. Mötet avslutades med ett fantastiskt julbord hos Barmhärtighetens hus i Östervåla, det hem vi startat för kvinnor som behöver komma in i en ny livssituation. Det är underbart att prata med kvinnor som bor på Barmhärtighetens hus och höra om vad Jesus har gjort i deras liv. Jag är också lycklig över att vi kommer igång med kampanjerna igen. En evangelisationskampanj är nu närmast planerad i Eskilstuna i slutet av januari. Sebastian Stakset har en visionär initiativkraft som är unik i svensk kristenhet.

Stor del av lördagen var jag med barnbarnet Gabriella på Tekniska muséet, det har blivit fantastiskt barnvänligt efter förändringar under senare år. Gabriella älskar att vara där, och att följa med farfar till Skansen.

Söndag förmiddag en underbar gudstjänst i Folkungakyrkan. Barnen medverkade, David Svensson predikade och Christer Roshamn var lovsångsledare. Roshamn är en unik pastor med helt unika gåvor när det gäller att nå nya människor. Dessutom står han för den typ av kristendom som New Wine-nätverket står för, med tydlig evangelikalitet och fokus på Gudsrikets karismatiska kristendom. Vi behöver mer av detta i Stockholms kristenhet.

Söndag kväll var jag med äldste sonen och hans familj på Hillsongs stora julkonsert på Hovet. De är extremt professionella i Hillsong, det finns inte någon kyrka i Sverige som skulle klara av att arrangera ett sådant event. Andreas Nielsen höll också en kort och intensivt evangelistisk predikan med fokus på Jesus.

Det är hela havet stormar just nu i kristna HBTQ-debatten. Världen Idags tidigare ordförande Per-Olof Eurell har i dagarna kommit ut med en bok där han argumenterar för att pingst- tros- och karismatiska sammanhang ska ändra äktenskapssyn. Hans son Gabriel har gått ut med sin berättelse, bland annat i en artikel i Dagen. Pingstpastorssonen Andreas Wijk och dessutom lovsångsledare i Hillsong, i varje fall tidigare, gick ut och berättade på bästa sändningstid i Carina Bergfeldts program att han är en homosexuell man, något han hållit tyst om hittills. En vecka efter TV-programmet medverkade Wijk i Norrmalmskyrkan i Stockholm i en gudstjänst där Jonas Gardell var predikant. Jonas Gardell och Joel Halldorf har också använt sin plattform i Expressen för att agitera för att frikyrkan ska ändra inställning.

Den stora riksdebatten om att ändra äktenskapssyn var ju för 15 år sedan då alla partierna utom KD ställde sig bakom en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vid den tidpunkten var kyrkan enhälligt emot, vi ansåg alla kyrkor att äktenskapet var en unik institution för en man och en kvinna, även Svenska kyrkan stod bakom vårt gemensamma upprop. När nya äktenskapslagstiftningen var genomförd 2009 var det endast kyrkorna kvar som en ”konservativ rest”. Det var dock inte svårt att få Svenska kyrkan att ändra sig till den nya ordningen, kyrkomötet, högsta beslutande organ består ju mest av politiker, och de röstade naturligtvis efter sina partiprogram och kyrkan beslutade att viga samkönat.

Min krönika i Dagen idag ger en mycket kortfattad summary av den klassiska-konservativa kristna ståndpunkten. Jag hoppas artikeln är öppen så att man kan länka till den.

Jag har varit pastor i Stockholm i hela mitt liv så jag har jobbat med dessa frågor senaste femtio åren, dock främst i samtal och själavård, så för mig är det inte några nya frågor. Min jobbigaste pastorala erfarenhet under alla dessa femtio år var när en homosexuell församlingsmedlem hamnade i rättegång och dömdes för pedofila övergrepp. Min pastorala ambition var att stötta hela vägen till ett omvänt liv, men i det fallet blev det inte bra, jag fortsatta dock pastorala stöttningen aktivt även under hela fängelseperioden.. En gång blev jag utsatt för ett homosexuellt våldtäktsförsök i ett samtal med syftet att stötta och hjälpa.

Jag kan berätta många stories från dessa 50 år.

En sak gör mig mycket beklämd. Både Gabriel Eurells vittnesbörd och Andreas Wijks vittnesbörd visar att det råder mycket tystnadskultur i många församlingar kring dessa frågtor. I församlingen måste vi dela våra liv med varandra, oavsett vad vi brottas med i våra liv. Det måste vara ett öppet samtalsklimat och aktiv själavårdsfunktion för att öppna sitt hjärta. Det gäller frågan om sexuell läggning, men det gäller alla andra frågor inom detta område, t.ex. äktenskapliga kriser, sexuella frestelser, attraktion till någon annan än den man är gift med – sådant måste man prata om i en kristen församling.

Under alla år som pastor har jag haft en praxis att en gång per år ha en sex- och samlevnadspredikan just med syftet för att öppna upp och få igång samtalen i församlingen. Moderna församlingar tycks vara mer slutna miljöer och det är olyckligt. Och man talar tydligen om dessa saker i undervisningen så de människor som berörs vågar inte prata om det. Det är en mycket olämplig församlingskultur när det blir på det sättet.

Pastorn i Filadelfia Stockholm, Niklas Piensoho, har hållit flera bibelstudiekvällar över ämnet homosexualitet. Har blivit uppmanad från olika håll att lyssna på det och jag har lovat att göra det. Här följer några korta kommentarer från min sida. Den ena kvällen var temat Sodom och Gomorra och Niklas gjorde en genomgång av Bibelns samlade undervisning kring det temat. Den andra kvällen var en genomgång av Romarbrevet 1. Jag står ju för en klassisk-konservativ kristen äktenskaps- och sexualsyn så dessa glasögon präglar min tolkning av bibelstudierna.

1. Niklas P är en mycket skicklig bibelutläggare och förkunnare och har en fantastisk förmåga att uttrycka sig pedagogiskt. Jag har inte någon anledning att ifrågasätta hans respekt för Guds ord.
2. Jag håller i stor utsträckning med honom om hans utläggning om Sodom och Gomorra. Jag har skrivit om denna sak tidigare och sagt något liknande. Det är inte en rimlig bibeltolkning att betrakta Sodom och Gomorra, att homosexualitet var en huvudsynd i det sammanhanget. Bibeltexter om Sodom och Gomorra är inte teologiskt hållbart om man ska försöka mejsla ut en kristen syn på samkönade relationer. Niklas kritik av begreppet sodomi och sodomit är riktig enligt min mening, men jag tycker det är mycket överdrivet att just denna sak har påverkat inställningen till homosexualitet historiskt sett. Orden kommer från denna händelse men har inte varit avgörande för inställningen till samkönade relationer. Man bör komma ihåg att det har varit en psykiatrisk diagnos på homosexualitet fram till slutet av sjuttiotalet i Sverige, i USA har det delvis varit långt senare. Det beror inte på berättelsen om Sodom och Gomorra.
3. Tycker det är viktigt att betona att Niklas P inte sätter ner foten i dessa bibelstudier. Han betonar att han inte vill ändra i den grundläggande äktenskapssyn som man fastställer gemensamt inom pingströrelsen, att äktenskapet är en unik relation mellan en man och en kvinna. Han problematiserar dock en klassisk syn på dessa frågor inom pingströrelsen, och pekar på andra sätt att tolka berörda bibeltexter, utan att sätta ner foten. Niklas vill inte ändra äktenskapssynen och argumenterar inte alls för detta men vill pröva tankar kring att vara mer bejakande till att medlemmar i våra församlingar, och även ledare kan leva i samkönade relationer. Om vi ska jämföra med EFK-debatter, han är långt från Immanuelskyrkans nivå, även i förhållande till Saron i Göteborg.
4. Hans tolkningsalternativ av Rom. 1:18-32 är jag mycket tveksam till. Den moderna liberala teologin har ju drivit frågan om en omläsning och att Paulus bara åsyftar vissa samkönade relationer i denna text. Bibeltexten måste läsas utifrån ett bibliskt helhetsperspektiv. Paulus var jude, och Jesus var jude, och samkönade relationer var helt förbjudet i den miljön. Det finns inte något i skriften eller i kyrkohistorien som visar att man omprövade den hållningen. Samkönade relationer var en del av det som Bibeln i äldre bibelöversättningar kallar för otukt, i moderna bibelöversättningar står det ofta sexuell omoral. Om det skulle stämma att Paulus bara åsyftar vissa homosexuella relationer i Rom. 1 kan man inte på något sätt dra slutsatsen att han skulle vara bejakande i sin inställning till samkönade relationer. Det är en ren historieförfalskning enligt min mening.
5. Jag håller helt med Niklas P om att läsa även Rom 2 och 3, när man går igenom kapitel 1:18-32, där det står att alla har syndat och vi inte ska döma någon. Frågorna måste få rimliga proportioner. Men det är inte vi som är konservativa kristna som ständigt lyfter fram dessa frågor, det är HBTQ-liberala strömningen i västvärldens kyrkor som driver på  i detta och ständigt lyfter fram frågorna.
6. Min huvudinvändning mot Niklas P:s bibelstudier är att de ger inte en biblisk helhetsgrund för att bedöma frågan om samkönade relationer. Det är ju möjligt att han kommer att utveckla detta, och kommer in på det i kommande bibelstudier. Men de två bibelstudier som han hittills har haft har inte gett en sådan grund. Och jag håller alltså med om att berättelsen om Sodom och Gomorra ger inte någon sådan grund alls.
7. Bibelns helhetsperspektiv är klart och tydligt. Sex är en gåva från Gud men han har skickat med en bruksanvisning och den är restriktiv. Sexualiteten kan utövas i ett troget äktenskap mellan en man och en kvinna där inriktningen är att det ska vara livslångt. All annan sexuell aktivitet kallas i Bibeln för otukt. Den stora utmaningen gäller inte samkönade relationer utan det handlar om heterosexuella relationer som glider utanför denna bibliska grundnorm. Alla bibeltexter om äktenskap, bröllop, man och hustru, otukt – det måste vägas in när man ska göra en biblisk bedömning av samkönade relationer. Jag saknar detta övergripande perspektiv som en grund när Niklas går igenom dessa bibeltexter. Denna klassiska kristna grundhållning har präglat allmäna värderingar i Sverige fram till sextiotalet, fram till dess att sexliberala explosionen slog igenom. Ska man mejsla fram ett bibliskt helhetsgrepp på frågan måste man utgå från den judiska traditionen som var basen för Jesus och Paulus, och som var en självklar grund i deras förkunnelse om sexualmoral.
8. Jag har varit pastor och församlingsledare i Stockholm i hela mitt liv, ända sedan tonåren. Så jag är väl medveten om de pastorala utmaningarna som Niklas tar upp. Jag har de senaste 50 åren mött många människor som brottats med sexualiteten i förhållande till de kristna grundnormerna, i alla varianter, vilket innefattar kontakt och vänskap med många som attraheras av samma kön. De stora frågorna är dock de heterosexuella utmaningarna, med promiskuös livsstil, att attraheras av någon annan när man är gift, nätporr, otrohet, samlevnad före äktenskap m.m. Utmaningen kring samkönade relationer berör en ganska begränsad grupp, att Svenska kyrkans vigslar bara till 1 procent är samkönat visar detta. Det visar att bara en begränsad del av dem som attraheras sexuellt av samma kön, har en inriktning att man vill leva i en äktenskaplig relation. Min samlade pastorala erfarenhet sedan sjuttiotalet pekar på att människors situationer och erfarenheter är mycket olika, när det gäller homosexualitet. En del bibeltroende med dragning till samma kön, har det fungerat för med heterosexuellt äktenskap. En del vittnar om befrielse från detta, det har nog mest gällt fall när homosexualiteten har varit kopplad till traumatiserande barndomsupplevelser, t.ex. övergrepp. En del har landat i att leva ett singelliv i celibat. För vissa har det inte varit möjligt med en fast och långsiktigt stabil relation. Det finns också de som delar mina bibliska värderingar, men ändå har hamnat i en samkönad relation, och ser det inte som optimalt ur en kristen synvinkel. Min slutsats är, det är svårt att generalisera.
9. Och till sist, den kristna församlingen är inte en utställningshall för färdiga helgon. Vi är på väg, vi följer Jesus. Allt är inte perfekt. Vi måste ha mycket nåd i församllingarna, som går hand i hand med en tydlig undervisning. Människor måste känna en trygg miljö i församlingen så att man i själavård och förbön kan bekänna sina synder, och dela sin brottningskamp med livet utan att bli avvisad. Men undervisningsstandarden får inte sänkas för att vi människor brottas med synden. Bara för att många brottas med girighet och materialism, får vi inte börja undervisa att det är ok att vara girig och materialist. Bara för att vissa av oss brottas med att tala sanning, får vi inte sänka standarden och i undervisningen i församlingen säga att det är helt ok att ljuga lite lagom när det passar och är bekvämt.
10. Min beskrivning av kristna äktenskaps- och sexualsynen i punkt 7 kan ur ett svenskt perspektiv tyckas vara extrem men den är mainstream i globala kristna kyrkan och har så varit i 2000 år. Katolska kyrkan ser det helt och hållet på detta sätt och är dessutom striktare än vad någon protestant är, man ser äktenskapet mellan man och kvinna som ett sakrament och att det är oupplösligt. En konservativ protestant är mer liberal i synen på skilsmässa och kan bejaka det i undantagsfall. De ortodoxa kyrkorna är lika konservativa, liksom globala pingströrelsen och globala evangelikala rörelsen. Jag hade förmånen att träffa ledaren för World Evangelical Alliance nyligen, och det samtalet bekräftar bilden.