Kristne företagaren Per-Olof Eurell har utmanat rejält inom tros-pingst-karismatiska kristenheten i Sverige genom boken ”Verkligheten korrigerar – en bok om homosexualitet i ljuset av Bibeln, historien och mötet med människor”. Boken har tydligen skickats ut till många pastorer och kristna opinionsbildare så budskapet når ut till många, jag hör till en av alla dessa som fått boken hemskickad till mig.
Eftersom jag har varit pastor och församlingsledare i Stockholm i hela mitt liv och mött många homo- och bisexuella de senaste 50 åren, har jag ägnat en hel del tid åt dessa frågor under årens lopp. En hel del av alla HBTQ-personer jag har haft kontakt med under åren har varit nära vänner till mig. Bara senaste veckan har jag haft samtal med två kristna homosexuella vänner som i respekt för Guds ord, antingen lever i celibat eller i ett heterosexuellt äktenskap. De har varken gömt sig i en garderob, eller känner skam, de betraktar homosexuella känslor som frestelser, och frestelser av olika slag möter alla kristna människor. De har dock stora problem med de försök som nu görs att liberalisera församlingar på detta område. Det som har betraktats som synd i alla tider, ska nu vara tillåtet. För en viss kategori av kristna homosexuella är detta mycket kontroversiellt och personligt utmanande – det är ett perspektiv som också måste finnas med i de dagsaktuella debatterna.
Per-Olofs bok är välskriven, saklig i tonläget och han argumenterar väl för sin sak. Han är en mycket begåvad person som under många år kombinerat karriär i näringslivet med församlingsledarskap, styrelseengagemang i kristna organisationer och kristet författarskap och förkunnelse. Hans ordförandeskap i Världen Idags styrelse under ett antal år har imponerat. Uppdragen i den kristna sfären har utförts på ett trovärdigt och imponerande sätt. Jag har känt Per-Olof i mer än 30 år. Under en tioårsperiod var jag krönikör och ledarskribent hos tidningen Världen Idag, då Per-Olof var styrelseordförande, så indirekt var han min chef i det uppdraget. Vi har också samverkat i styrelsen för Skandinaviska Teologiska Högskolan under senare år.
Per-Olofs huvudbudskap är sammanfattningsvis att homosexualitet är en variation i skapelsen, ungefär som att vara vänsterhänt. Det visar modern forskning och moderna erfarenheter menar han. Eurell menar att Bibeln inte har något att säga om samkönade äktenskap. De få bibeltexter som handlar om homosexualitet handlar om perversa och speciella former av homosexualitet. Det handlar inte om trogna och livslånga homosexuella äktenskap. Homosexuella har i alla tider varit en förtryckt minoritet och kristna kyrkan bidrar till detta förtryck genom att inte bejaka samkönade äktenskap. Jag tror man korrekt kan sammanfatta Per-Olofs inställning på detta sätt, något han har kommit fram till under senaste fem åren.
Jag är ju en företrädare för en klassisk kristen äktenskapssyn, som har präglat kristna kyrkan i 2000 år och som präglar kanske 98-99 procent av dagens globala kristenhet, inklusive Katolska kyrkan med 1,2 miljarder medlemmar, och globala pingströrelsen med kanske 700 miljoner medlemmar. Jag kan inte alls dela Per-Olofs slutsatser i boken, men jag tycker han ställer viktiga frågor och för fram viktiga argument som evangelikala kristna måste tänka igenom och kommentera.
Jag kan inte kommentera allt i boken men här följer ett antal funderingar vid läsning av den.
- Det finns en punkt där jag är helt överens med Eurell, det är olämpligt, skadligt och obibliskt med tystnadskultur i våra församlingar kring dessa frågor. Enligt min erfarenhet är det ovanligt att personer med samkönade känslor vill prata om det offentligt. Men det är nödvändigt att det finns ventiler i församlingarna där personliga frågor kan dryftas, i själavårdssamtal, i smågruppssamlingar, i samtal med ledare i församlingen. Det går inte att lägga locket på. Vi kan inte bygga upp fasader i församlingarna. När det gäller sex och samlevnad finns det många frågor som behöver bearbetas på församlingsnivå, om äktenskapliga samlivet, om sexuella frestelser, om nätpornografi som enligt min mening är en av de största sexualetiska utmaningarna för moderna kyrkor, men naturligtvis också om samkönade känslor.
När man lyssnar på Eurells reflektioner och även Andreas Wijks vittnesbörd, verkar det som om utvecklingen har gått bakåt i kristenheten när det gäller öppenhet och transparens. När jag växte upp på sjuttiotalet betonades transparensen i många kristna sammanhang, att leva i gemenskap, att dela varandras liv, och det innefattade brottningskampen med livet. Att folk stänger sig inne i garderober och inte vågar prata med någon, det är en osund församlingskultur. Pastorer och församlingsledningar måste jobba med dessa kulturfrågor och se till att det blir en förändring.
Jag vet inte hur man utbildar pastorer idag vid våra teologiska utbildningar men det är nödvändigt att de lär sig att bland annat från predikstolen lyfta samlevnadsfrågor på ett bibelförankrat sätt, så att man främjar samtal, själavård och öppenhet i församlingarna.
2. I ett blogginlägg i september 2012 sammanfattar jag min inställning i frågan om samkönade relationer. Man hittar det här. Jag mejslar där ut tre inställningar till samkönade relationer där jag argumenterar för en evangelikal medelväg. Då håller man fast vid en klassisk kristen äktenskapssyn, sex hör till äktenskapet mellan man och kvinna, men man avdramatiserar frågan om sexuell läggning jämfört med en traditionell-konservativ hållning. Dragning till samkönade känslor ses i detta perspektiv som en kamp mot frestelser, som alla kristna får känna av fast inom olika områden. Homosexuella känslor är inte något syndfullt i sig, utan det är handlingarna som är problematiska. Det är uppenbart att Per-Olof Eurell inte hade denna balanserade hållning före 2018. Han skriver i inledningen att han var negativ till HBTQ-personer. Han hade tydligen inte träffat någon homosexuell före hans son kom ut. Eurell skriver att: ”Jag hade förstått det som att vara homosexuell innebar att leva världsligt och omoraliskt. Det var jämförbart med att leva i kriminalitet, vara beroende av droger eller hamna i annat missbruk”. Eurells beskrivning av hur han tänkte före 2018 låter märkligt för mig. För mig som har en klassisk kristen äktenskapssyn men som alltid haft homosexuella vänner, har det alltid varit en självklarhet att möta homosexuella med respekt. Det är uppenbart att de som håller fast vid klassisk kristen äktenskapssyn, att det finns en stor spännvidd i värderingarna. Oavsett om man betraktar den utövade homosexualiteten som stor eller liten synd, så var Jesus syndarens vän. Den inställningen till människor präglar sund och bibelförankrad kristendom.
3. Det finns grundläggande premisser bakom en kristen hållning kring äktenskapssyn och sexualetik. En avgörande premiss är att det handlar om att det är Guds vilja som avgör hur vi ska leva. Guds vilja är tidlös och universell. Guds ord är grunden för att veta vad som är Guds vilja. Frågor om kristen sexualmoral och äktenskapssyn är giltiga oavsett tid och plats. Eurell hamnar i en relativiserande syn i dessa frågor, där han betonar förändringar i vår tid och i kyrkans historia och försöker pekar på att kristna kyrkan ändrat uppfattningen i vissa frågor. Visst kan man peka på mindre förskjutningar i praxis, t.ex. när det gäller celibatets betydelse. Men enligt min mening speglar Jesusorden om att Gud har skapat oss till man och kvinna, och äktenskapets förbund och trohet, en avgörande och tidlös kristen etik. Att revidera och omtolka kristna sexual- och äktenskapsetiken är en stor förändring och relativisering och Eurell försöker driva tesen genom att peka på att kyrkan har förändrat sig tidigare. När det gäller äktenskapssynen menar jag att kyrkan inte har förändrat sig, bara i yttre ramar som kan se olika ut i olika kulturer och tidsepoker. Föränderligt har varit juridiken kring äktenskapet som i regel inte bestäms av kyrkan, och hur bröllop ingås, hur äktenskapspartner väljs ut kan variera i olika kulturer men kärnan med man och hustru och troheten är inte föränderligt. Att det handlar om man och kvinna är inte föränderligt.
Att till exempel använda kyrkans förändrade inställning till slaveri är ett slitet argument som ständigt upprepas av dem som vill relativisera kristna äktenskapssynen. Visst, Nya Testamentet gör inte revolution när det gäller hur arbetsmarknadsregler såg ut i Romarriket för 2000 år sedan. Men nya testamentets texter är så skarpa kring rättfärdighet i arbetslivet så slaveriets förtryckande funktion upphävs genom det nya livet i Kristus. Slaveri har inte alls varit praxis under 2000 år, i synnerhet inte i Sverige. Orättfärdiga förhållanden på arbetsmarknadan har dock alla länder fått kämpa med i alla tider, och där finns det bra texter i Nya testamentet för den kampen. Väckelserörelsen under 1800-talet försvarade inte slaveri. När slaveri försvarats historiskt med kristna argument måste det betraktas som en tillfällig urspårning av kristna kyrkan. Den här typen av argument kan inte användas för att försvara förändrad äktenskapssyn. Det är en ohållbar logik. Samma sak kan sägas om andra relativiseringsargument som Eurell för fram.
Frågan är hur Eurells inkluderande äktenskapssyn ska tillämpas. Den kristna kyrkan är inte bara Sverige år 2022, den är global, och den har funnits i 2000 år. Enligt min mening behöver en kristen äktenskapsetik kunna tillämpas överallt och i alla tider. Samkönade äktenskap har i stort sett aldrig funnits utom i vissa västländer senaste 10-20 åren. För övrigt har endast tillfälliga samkönade relationer eller helt inofficiella och i många fall olagliga samkönade relationer endast varit möjligt, och den typen av relationer är inte etiskt försvarbara enligt Eurell. Eurells nya äktenskapsetik kan endast tillämpas av en begränsad grupp människor och i Sverige endast efter år 2009. För mer än 85 procent av världens befolkning idag är det inte möjligt med samkönade äktenskap och relationer, då det inte är tillåtet eller i varje fall inte möjligt att juridiskt reglera. Det gäller i samtliga muslimska länder, och det gäller t.ex. i jätteländer som Kina och Indien där cirka en tredjedel av världens befolkning bor. Samma sak i Afrika, där enda undantaget är Sydafrika som tillåter samkönade äktenskap. Den reviderad äktenskapsetiken är inte tillämpbar, annat än senaste 10-20 åren i vissa västländer, jag saknar en diskussion i Eurells bok om hur generell hans nya äktenskapssyn är. När man tänker på äktenskapssyn kan man inte bara utgå från enstaka exempel i sin närhet, man måste tänka globalt och historiskt.
4. Per-Olof läser nu Bibeln utifrån sin förändrade äktenskapssyn och försöker tolka in de olika bibeltexterna så att de passar in i det nya paradigmet. Han tolkar bibeltexterna om homosexualitet enligt det teologiskt liberala paradigmet som förekommit senaste 30 åren i de kretsar som vill revidera kristna äktenskapssynen. Inom Evangeliska Frikyrkan har våra ledande teologer i Nya Testamentet helt avfärdat den här typen av tolkningar. Jag tänker närmast på Per-Axel Sverker och Hans Johansson men vad jag förstår delar Mikael Tellbe samma uppfattning, Tellbe är ju EFK:s ledande NT-teolog för närvarande. Inom globala evangelikala rörelsen avfärdas dessa bibeltolkningar helt och hållet. Lundaprofessorn Caragounis kan vara en annan källa, liksom NT Wright, men listan kan göras lång. Summa summarum, bibeltolkningar som utgår ifrån att de bibeltexter som fördömer homosexualitet endast handlar om vissa homosexuella handlingar, bibeltexter som Eurell diskuterar i sin bok, avfärdas kategoriskt av evangelikala teologer i hela världen. Det är en tolkning av bibeltexter som i teologihistorien har dykt upp senaste 30 åren i teologiskt liberala kretsar. Jag tycker inte att Eurell mer problematiserar sin nytolkning av dessa bibeltexter.
Man bör komma ihåg att utövad homosexualitet var helt förbjudet i den judiska miljön där kristna kyrkan växte fram, och det finns inte något som tyder på att Jesus och Paulus hade någon annan inställning i den frågan. Inom grekiska kulturen och romarriket i stort var det en mer tillåtande inställning till utövad homosexualitet, en hållning som urkyrkan inte alls kunde bejaka. Den kristna kyrkans inställning i frågan präglades av den judiska bakgrunden och utövad homosexualitet räknades in i det som kallades för otukt. Det är historierevisionism att påstå något annat. Eurells slutsats att Bibeln är tyst i frågan om samkönade äktenskap och att vi idag utan problem kan ha en mer inkluderande hållning, bygger på mycket lösa grunder. Jag hänvisar här till boken ”Bekänna färg”, om man vill ha mer kött på benen.
Den ärliga slutsatsen borde vara att hävda att bibeltexterna i ämnet inte är relevanta idag och kyrkans judiska bakgrund i inställningen i dessa frågor inte är relevant idag. Det kan man hävda och det är vissa som gör det i västvärldens kyrkor, men det är en teologiskt liberal inställning och man kan inte göra det och kalla sig för evangelikal, bibeltroende kristen.
Eurells nya sätt att läsa Bibeln så att den passar in i hans nya äktenskapssyn blir något märklig. Ett exempel är på sid 134 där han citerar Jesu ord om äktenskapet. Han skriver att poängen inte är att det är en man och en kvinna, poängen är att de blir ett kött. Den här bibeltexten har används vid kanske miljarder bröllop under 2000 år, jag har själv använt den vid varenda vigsel jag har hållit. Har aldrig någonsin hört tanken att Jesus inte betonar att det är en man och en kvinna. I mina ögon är det en helt ny och revisionistisk teologi. Ett annat exempel är på sid 170 där han kommenterar Gal 3:28: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna”. Eurell gör en poäng av att det står man och kvinna, inte man eller kvinna. Alltså att läsa Bibeln ur ett trans-perspektiv, att relativisera könet. Detta är också en bibeltolkning jag aldrig har stött på tidigare, enda rimliga skälet är att hävda att tankegången stämmer med andra texter i skriften. Det finns inte något man kan åberopa där. Eurell skriver att ”begreppet skapelseordning beskriver en viss världsbild eller kultur som ansågs självklar när bibelböckernas författare skrev texterna snarare än en gudomlig uppenbarelse.” Han poängterar att begreppet skapelseordning inte finns i Bibeln. Här hänger jag inte med. Jesus går tillbaka till skapelseberättelsen och definierar äktenskapet mellan man och kvinna. Det är detta man menar med skapelseordning, att bibeltexterna refererar till skapelsen är en del av den gudomliga uppenbarelsen.
Det går att ge fler exempel på bokens teologiska relativiseringar och glidning bort från evangelikal-pentekostal bibeltolkning, jag ger bara några exempel för att exemplifiera tankegången.
6. Bokens huvudtes, homosexualitet är en variation inom skapelsen, och inget man kan välja, kan problematiseras. Eurell hävdar att modern forskning slår fast detta. Men forskningen i ämnet är mycket spretig och har olika utgångspunkter och paradigm som man jobbar med. En utmärkt sammanfattning av forskningsläget har vi i boken ”Bekänna färg – kyrka och hbtq i en regnbågsfärgad värld”. André Juthe har ett utmärkt kapitel i boken med rubriken ”Teorier om homosexualitetens ursprung”. Han ger där en bred översikt över forskningsläget och visar att det finns inte någon heltäckande och given vetenskaplig förklaring till variationer i sexuell läggning. En annan aspekt är att queer-rörelsen betonar människans valmöjligheter när det gäller sin sexualitet, jag uppfattar nog som att dagens queer ligger ganska nära en konservativ tolkning av Pauli ord i Romarbrevet 1 som kan tolkas som människans val. Jag avfärdar inte helt Eurells tes om variationen inom skapelsen, men utifrån min samlade livserfarenhet är det svårt att generalisera. Homosexualitet är ofta kopplad till traumatiska upplevelser, det hävdar både riktningar inom psykiatrin och min pastorala erfarenhet. Men det ger inte hela bilden. För mig som konservativ kristen finns det också en arvssynds-aspekt, en arvssynd som vi alla känner av på olika sätt.
7. Det är en 2000-årig äktenskapssyn som Eurell vill modernisera och uppdatera. Han kritiserar hur han har blivit bemött när han fört fram sin revisionistiska äktenskapssyn. Visst är det befogat att kritiskt granska reaktionerna från traditionella kristna rörelser och samfund. De som mest vill lyfta fram sin bibeltrohet behöver vara exempel i Andens frukt, som tålamod, vänlighet och fördragsamhet, när man blir kritiserad. De drev som kan förekomma i sociala medier mot dem som vill revidera äktenskapssynen känns mycket olustiga. Men äktenskapsteologin är grundläggande även för protestanter, och för katoliker är det till och med ett sakrament. Man borde inte vara helt överraskad av att ett ifrågasättande av äktenskapsteologi och äktenskapspraxis, att det inte får konsekvenser för till exempel förtroendeuppdrag. De som nu träder fram inom pingst-karismatiska-trosrörelsen-evangelikal-kristendomen som HBTQ-liberaler och äktenskapsrevisionister, de blir hyllade i den sekulära världen och i regnbågskyrkorna. Vi som håller fast vid en traditionell kristen äktenskapssyn, vi blir ständigt hånade och förlöjligade, att offentligt uttrycka sig kritiskt om HBTQ-agendan kan vara ruinerande för en persons karriär. Så trång är åsiktskorridoren i Sverige i den här typen av frågor. Jag fick till exempel veta på helsidesplats på Expressens kultursidor för 1,5 år sedan att jag inte är kristen eftersom jag inte fullt ut bejakar HBTQ-agendan. Den typen av argument pekar i riktning mot heresi, helt nya kriterier för vad som är en verklig kristen. Utan att vifta med regnbågsflaggan är man inte en verklig kristen. 98-99 procent av världens kristna idag är exkluderade med den definitionen och historiskt sett är 100 procent exkluderade. Det bör strykas under att varken Per-Olof Eurell eller de som vill förändra äktenskapssynen inom Evangeliska Frikyrkan till exempel, för fram den typen av argument, men synsättet finns i vissa av de HBTQ-liberala kristna kretsarna.
8. Till sist, några till kommentarer. Celibat som en möjlig väg för den bibeltroende med samkönade böjelser. Det problematiserar Per-Olof. Man bör dock komma ihåg att det ofrivilliga celibatet är en av de största pastorala utmaningarna i våra församlingar. Ett antal generationer inom frikyrkan har präglats av ett stort kvinnoöverskott. Det har skapat ofrivilliga celibat för många kvinnor som ser det som rätt och riktigt och bibelenligt att gifta sig med en troende man. Det är kvantitativt ett mycket större celibatproblem. Som pastor hela mitt liv har jag mött många sådana situationer. Det är bra med kristna dejtingsajter som kan hjälpa till att matcha ihop personer och öka urvalet. Det kanske något har minskat problematiken. Min poäng är att när vi talar om ofrivilliga celibat måste vi vidga frågan till att inte bara handla om samkönade relationer.
Och, frågan om samkönade äktenskap, det blir helt fel om det bara ska vara kristna kyrkan som kritiseras. Jag tycker att det är helt fel när grundläggande mänskliga rättigheter och friheter kränks, och det gäller självfallet personer med homosexuell läggning, var i världen man än bor. Man bör komma ihåg att stödet för samkönade äktenskap har varit noll bland alla ateistiska-kommunistiska stater vi har haft senaste 100 åren, inklusive dagens Kina med 1,3 miljarder invånare. Muslimska länder är mycket värre mot homosexuella än vad länder är som har präglats av kristna kulturen. Ett undantag är vissa länder i Afrika, men man bör där komma ihåg att kristna kulturen och inflytandet är ganska nytt. I svenska debatten är det en liten grupp konservativa kristna som hamnar i skottgluggen, men den bilden är mycket förenklad.
Jag var som politisk analytiker närvarande när socialdemokratiska partikongressen tog ställning för samkönade äktenskap, om jag minns rätt var det år 2005. Så före 2005 hade svenska socialdemokratin en mer restriktiv hållning i dessa frågor än vad Per-Olof Eurell argumenterar för i sin bok. Moderaterna gjorde samma ställningstagande ett par år efter. Det är också ett perspektiv vi bör komma ihåg.
