Frikyrkligheten behöver sina yrväder

Vi behöver yrväder i svensk kristenhet. Som kanske är oförutsägbara, spontana, innovativa, tänker utanför boxen, som kanske inte alltid har samma uppfattning som alla andra, och som kanske tänker lite annorlunda i vissa frågor. Ofta handlar det om personer som är mycket kommunikativa, kanske för kommunikativa för stelbenta byråkrater. Det finns gott om byråkrater även i den kyrkliga och frikyrkliga världen.

Jag blir påmind om detta när diskussionerna går heta om att pingstpastorn Josef Barkenbom har fått sparken. Jag vill inte lägga mig i pingströrelsens beslutsprocesser i denna sak. Jag vill bara diskutera frågan från ett mer övergripande allmänkyrkligt perspektiv. Uppenbart är att Barkenbom har varit ett yrväder, gjort en hel del nytta men också skapat rabalder och oro med sin rättframa framtoning, sin kommunikativa förmåga och tydliga ställningstaganden i känsliga frågor.

Vi behöver inte maktmänniskor i frikyrkligheten, de borde vara någon annanstans. De som vill likrikta, få tyst på obekväma röster, de som vill att alla ska stöpas i samma form, den form som maktmänniskan gillar. Maktmänniskan präglas av att man får en utskällning om man för fram någon form av kritiska synpunkter. Sådana personer behöver bort från alla piedestaler. Lite lagom med byråkrater är inte fel, som skapar ordning och reda och fungerande strukturer och beslutsprocesser. Men om byråkraterna ska styra över församlingar och samfund, blir det bara stagnation, och alltsammans blir väldigt tråkigt.

Vi behöver dock yrväder i frikyrkligheten och i övriga kyrkligheten också. De är ibland evangelister, ibland profeter, ibland apostlar. Ibland en mix av flera gåvor. De är sällan herdar eller lärare.

Yrvädren kan vi inte göra strikta anställningsavtal med. Vi kan inte sätta överrockar över dem. Vi kan inte placera in dem i byråkratin, i strikta anställningsfack och samfundsadministrativa tjänster. De är spontana, innovativa, tänker ständigt utanför boxen. De kanske inte heller är färdighelgade, men deras hjärtan brinner, de präglas av kreativitet, lyhördhet för Andens ingivelse och de spontana profetiska tilltalen. De är dessa yrväder som får kyrkan att röra sig framåt, som får saker och ting att hända. Yrvädren är aldrig perfekta, det finns alltid ett antal punkter att kritisera dem för. Ordvalen kanske inte alltid är tillräckligt finslipade. Förankring av utspel sviktar. Karaktären och samarbetsförmågan får kyrkobyråkraterna att utbringa djupa suckar. Men det är de som får kyrkan av leva, skapar glädje och entusiasm. Och som får saker och ting att hända.

Jag gör det bekvämt för mig och pratar om Norge. I norska kristenheten har det funnits riktiga yrväder. Jag tänker närmast på Aril Edvardsen. Den i särklass mest handlingskraftige och duglige norske pingstpredikanten under 70-och 80-talet. Han blev bannlyst av norska pingströrelsen och även den svenska. Nu är han hjälteförklarad och hans bild och namn har till och med funnits med på Norwegians flygplan. Samma sak gäller Aage Samuelsen, det var inte någon i Norge -som samlade så mycket folk vid sina möten under 50 och 60-talet. Men han blev också utkickad. Visst kan man ha synpunkter på hans karaktär, det svajade rejält ibland, han var en konstnärspersonlighet med sina ups and downs. Men ett Herrens yrväder var han. Idag ingår Aage Samuelsen i norska psalmboken.

Vi har haft våra svenska yrväder. Ulf Ekman gled fram som ett yrväder under 80-talet. Algot Niklasson på 50-talet. Karisma var ett yrväder, som tyvärr fick läggas ned. Hillsong är ett annat yrväder som dykt upp på senare år. Och vår egen Sebastian Stakset, yrvädrens yrväder i svensk kristenhet, som tänker fullständigt utanför boxen och tar trosinitiativ som skulle skapa hjärtinfarkt hos alla kyrkobyråkrater. Här vet jag vad jag talar om, har varit engagerad i styrelsen för Heart of Evangelism senaste tre åren. Sebbes ödmjukhet och transparens gör dock att han kan hålla sig på banan. Johannes Amritser har varit ett annat yrväder, så dynamisk i sitt missiontänk och handlingskraft, men uppenbart så kontroversiell.

Jag minns ett riktigt yrväder från min barndom på 60-talet, Målle Lindberg. Han gick utanför boxen så fullständigt att inte ens Maranata orkade med honom. Om jag har fattat saken rätt är han farfars bror till dagens Emilia Lindberg.

Tack Jesus för våra yrväder och heja Josef Barkenbom och alla de andra yrvädren vi har just nu i svensk kristenhet. Ni behövs, ni är nödvändiga. Samtidigt kan inte yrvädren vara löshästar. De behöver också mentorer och stöd av erfarna ledare. Utan ödmjukhet och transparens kör yrvädren i diket, oftast snabbare än någon annan.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Tommy Dahlman

    Yrväder låter banalt och simpelt. Aril Edvardsson och Ulf Ekman som du nämner kan ju inte benämnas på det sättet. De var inga yrväder, ej heller några tomtebloss.

    Vad som händer kring Josef Barkenbom återstår att se :-)

  • stefanswrd

    nja, du kan ha en poäng med att problematisera ordvalet. I en text försöker man dock spetsa till, och lyfta fram en viss aspekt, yrväder- är nog de utomståendes perspektiv på berörda personer

  • gäst & främling

    Har inte skrivit på mycket länge, för din text är nästan oläslig på min mobil, varför blir din text så svag, när alla kommentarer är bra text?

  • teagustavsson

    Varken ”yrväder” eller ”byråkrater” får ta för mycket plats så att församlingen drabbas. Vi är en kropp och ska stötta och byggas upp tillsammans och då måste man vara beredd både att träda fram och träda tillbaka, allt efter församlingens behov. Det är inte alltid det är tid för ens egna gåvor att vara i fokus och då får man dela sina gåvor på ett mer lågmält sätt och låta de gåvor som församlingen behöver bäst just då vara mer i fokus och få större utrymme än ens egna. Det kan både ”byråkrater” och ”yrväder” och alla däremellan behöva lära sig och öva på.

  • Tommy Dahlman.

    Säkert korrekt uppfattat…

  • Theodor van der Waard

    Jag tror att Paulus nog bör betraktas som fornkyrkans största ”yrväder” som de judiska ”byråkrater” rent av avskydde, dock med ett Herrens uppdrag. Så länge man är ödmjuk i sitt uppdrag och det är något som Paulus var, ska vi nog acceptera och stödja även om vi räknar in oss själva som en av dessa mossiga byråkrater som ju också behöver vara ödmjuka.

  • wildwest63

    Det här har jag också tänkt på senaste tiden. Det är intressant att du skriver om samma sak. Men tänker man på Bibelns gestalter fanns det många yrväder som inte skulle platsa i nån kyrka alls.

    Tänker på kung David – tänk så här: pingströrelsens ledare ser en supersnygg näck tjej i grannens pool från sin sovrumsbalkong. Grannen själv är ledarens barndomskompis. Man kan inte sno hans tjej sådär, det blir för uppenbart. Ledaren skickar sin granne o kompis på ett missionsuppdrag till North Sentinel Island i Andamanerna. Ledaren har fått från Gud att det isolerade, men aggressiva, folket där kommer ta emot evangelium. Grannen o kompisen tror på pingstledarens Gudstilltal, åker till Indiska oceanen och blir dödad. Pingstledaren kan gifta sig med änkan, och det är ju sååå ädelt att ta hand om den stackarn. Hur respekterad blir den pingstledaren när historien kommit fram? Men Gud kallade David sin vän… (jag ryser varje gång jag läser det). Jag tror det berodde på att kung David var äkta. Han tog snabba och väldigt felaktiga beslut, men hans engagemang och hans ånger var äkta.

    En annan är ju aposteln Petrus, som inte skulle förråda Jesus av nån som helst anledning. Öööh…

    Jag medger att de som tar kurvorna på ett hjul har jag väldigt svårt att acceptera. Jag måste svälja flera gånger.

    När andra tar en kaffe på jobbet så googlar jag på sånt som faller mej in. Ibland på väckelseprofiler. Hur ”helgade” var AA Allen, Aimee McPherson, Gipsy Smith, Jimmy Bakker och alla övriga halvtokiga amerikanska tv-predikanter, Aage Samuelsen full och galen i slagsmål på Danmarksbåten, Frank Mangs som skilde sig, Sven Lidman med sina tvåtydiga skämt?

    Jag håller med Stefan. Om alla kristna vore som jag så skulle en stillbild på tv vara mera spännande att umgås med. De behövs, de här vilda hästarna, men de behöver också tämjas av övriga. En flock måste hållas ihop, en del kan inte galoppera på andra sidan prärien och hjorden blir kvar på järnvägsspåren. Man behöver växeldra. Det behövs organisation, ordning och reda (framförallt på ekonomin!), men det behövs också de som väcker uppmärksamhet och utgör attackkavalleriet.

    Aril Edvardsen gillade jag. Jag kommer än idag ihåg många av hans predikningar i Citykyrkan, i Folkets Hus vid Norra Bantorget, han var vasst rolig. Jag har fotat Norwegian-planet med hans bild på svansvingen på Gardermoen. Han dog för tidigt. Jag hörde att på slutet av sin levnad blev han osäker på om inte Mohammed också var en väg till Gud. Min teori är att Gud då plockade hem honom så att han inte skulle göra mer skada. Guds godhet är gränslös.

    Har just fått decembers elräkning, man kan hålla sig för skratt. Trots att jag arbetat med dubbla tröjor, raggsockor, har treglasfönster och inte använt 3/4 av huset för att det varit för kallt. Fyra gånger mer än vad en ”normal” räkning borde ligga på. Det är nog många som får en riktigt dålig kväll idag.

  • AlmaM

    Tack för ett sant ord i rättan tid! Jag fattar ju att annat ligger bakom Barkenbom-affären, men humor har han. Att kalla evangelisation för omvändelseterapi är ju strålande och väldigt roligt. Men även yrväder behöver guidning, så glad att de flesta tar emot den hjälpen för att inte hamna totalfel som tyvärr ofta sker (Knutby är bara ETT exempel av många). Kul att du nämnde Målle Lindberg som vi kom att prata om häromdagen. Han lever fortfarande!!

    En intressant sak, som inte stämmer på Barkenbom vad jag vet, är att de flesta du nämner tillhör etniska minoriteter eller på annat sätt marginaliserade grupper i samhället. Du som har sociologi som din akademiska fåra skulle kanske skriva en bok om detta? Tex var ju maranata i Lappland nästan en helt samisk/resandefolk-rörelse. Pingstförsamlingar, livaktiga sådana, för romer är ju också ett exempel. Korpelarörelsen var också ett exempel på minoriteter som dras till en väckelse pga utanförskapet i det framväxande storsvenska industrisamhället.

    Korpelarörelsen är tyvärr bara det mest kända exemplet av villfarelser i dessa miljöer. Många fler finns. Därför behöver kyrkan se till att inte redan utsatta far ännu mer illa pga dessa yrväder som ibland blir för uppblåsta och drar med sig folk i alldeles galen riktning.

    Tack för en värdefull bloggpost!

  • AlmaM

    Tack för en jättebra metafor med prärien och tågspåret! Och stillbilden på TV!!=D

  • bengt

    Stefan Svärd. Vi behöver yrväder i svensk kristenhet. Som kanske är oförutsägbara, spontana, innovativa, tänker utanför boxen, som kanske inte alltid har samma uppfattning som alla andra, och som kanske tänker lite annorlunda i vissa frågor. Ofta handlar det om personer som är mycket kommunikativa, kanske för kommunikativa för stelbenta byråkrater. Det finns gott om byråkrater även i den kyrkliga och frikyrkliga världen.

    Bengt-Åke. Vi behöver yrväder människor i våra kristna frikyrkor. Vi måste titta bakåt och historiskt på den frigörande kristenheten och vad var det Bibelns Gud och Jesus och Den Helige Ande ville, med oss människor ?

    Gud ville och vill tämja och stilla våra hjärtan. Han ville och vill göra oss ödmjuka och kärleksfulla. Det hela receptet går ut på att vara kristen. Det är att omreformera sig med äkta kristna trossyskon som kan leva efter de 9 nådegåvorna och underordna sig Fader Gud och alla bud.

    Nu vet vi att det inte fungerar med Byråkratiska och Teknokratiska kristna människor. Men allt ska prövas och tillåtas prövas många gånger i dess kristna frikyrkliga styrelserna. Och det sker mycket av det. Och det sker inte något av det. Utan det har under 35 år dykt upp profetiska människor i de olika samfunden.

    Och det har dykt upp olika yrväders dansande ” se såå säger Herren o s v ” Varför har kristna bröder och systrar sparkat bakut som åsnor och som hästar i församlingen ? Det vet vi om . Jo, för att de så kallade yrväder människor INTE gjorde som rutinen gjorts som fordom i den saliga kristna församlingen.

    Jag personligen har varit i olika kristna frikyrkor , genom historiskt sett över 50 år. Och jag har sett de ena efter de andra hej hopp falleralla lej. Må ja säga. Ja , visst har det varit Anden är å färde, ja visst , ja. Visst har ledarskapet anpassat sig efter Den Helige ANDE. Ja ,visst. Tills i dag när vi ser JOSEF Barkenboom tar fram och gör sitt yttersta för att ta fram JESUS personen och bibelns evangelium för expressen och aftonbladet. Medans dagen tidningen vinklar om texterna och vilseleder deras läsare i deras hem och så vidare. Är det så ? vi ska leva svenska kristet liv. ??? Hur tänker våra lägenhetsgrannar om det ? Är det inte så att ateisterna , okristna , tjuvarna , bedragarna ser hur de kristna människorna bråkar och kastar skitord på varandra och går sin väg . Nu är det upprorsdemoner i farten i svensk kristenhet. Det vet ju vi om . Men hur ska vi stävja det eller få SLUT på detta elände ?? Ja, så fort går det inte att få slut på detta. Vad ska vi göra då ? Ska vi inte göra något och bara samlas och vänta i kyrkolokalen på att den Helige Ande ska tala ? Helige Ande kan inte tala utan en människokropp. Jag vet att det är så . Men genom en åsna kan Gud tala. Det vet vi , läs bibeln. Hur får vi bukt med yrväders folket och de som vill omvända många syndiga stackars människor och skipa rättvisa angående samkönade, bögar, flator , lesbiska, människor ? Vad skulle Jesus Kristus gjort eller göra. ?? Vad tänker du göra åt saken ? Vad tänker jag göra åt saken ? Jag tänker så här ! Vi låter alla människor komma till våra kyrkor. Oavsett vilken läggning de har eller könstillhörighet. Låt dem vara. Hindra dem INTE. Vad skulle Jesus gjort ? Evangelisten Markus (Mark 10:13-16) beskriver att Jesus blev upprörd när han såg att lärjungarna försökte hindra föräldrarna att kom­ma med sina barn till Jesus. Lärjungar­nas tilltag väckte alltså något hos Jesus som fick honom att reagera med starka känslor och förmodligen spillde denna reaktion också över i hur orden lät när Jesus säger: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike till­höra sådana som de”.

    Och mitt i detta fortsätter Jesus med orden ”Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”. Det finns alltså något hos barnet som är väldigt unikt, en förmåga att naturligt öppna upp sig och ta emot Guds rike.

    Vi som kristna ledare i den bibliska kristna församlingen måste strukturera och organisera samlingarna och undervisa vad bibelns ord och vad JESUS säger om bögar och om horor och om köttets gärningar och Helige Andes frukter är för något. . Till andliga gåvor räknas enligt 1 Kor 12:1-4, Rom 12:6-8 och Ef 4:11 gåvan att:

    förmedla vishet
    förmedla kunskap
    skilja mellan andar
    tala profetiskt
    tala i tungor
    tolka tungotal
    vara apostel
    vara lärare
    vara herde
    göra under
    hela
    hjälpa
    styra
    tjäna
    trösta
    frikostigt dela med sig
    vara nitisk som ledare
    visa barmhärtighet
    visa gästfrihet
    Samt:

    Trons gåva
    Förbönens gåva

    Paulus räknar upp exempel på köttets frukter.

    Otukt
    Orenhet
    Lösaktighet
    Avgudadyrkan
    Svartkonst
    Fiendskap
    Kiv
    Avund
    Vredesutbrott
    Gräl
    Splittringar
    Villoläror
    Illvilja
    Fylleri
    Utsvävningar m.m.

    Det ska talas med stor tydlighet och tydliggöras. Det kan inte längre vara slätstrukna gudstjänster längre. Guds ord ska levas ut och levas fysiskt i Guds Kärlek och atmosfär. Och det är det svensk kristenhet vill få vara med om . Och många har väntat och väntar på detta. Jag vet att det är så. Vänligen från Bengt.

  • bengt

    Frågan var ju att ” yrväders folket behövs och inte behövs. Det avgör ju själva gudstjänstordningens dynamik alltså folket. Men egentligen ska det ju vara så att frikyrkofolket ska inlyssna pastorns ord som kommer från Den Helige Ande och Jesus och Fadern . Så behöver det ju vara. Om det sker på annat sätt. Så tappar kugghjulen sina Gudomliga sanningsenliga funktioner i församlingen. Jag vet att det är så. Men i ALLT , så ger bibelns GUD oss förlåtelse. Och sedan skriver Gud upp allt i Livets Bok. Och hoppas vi står med i Livets Bok. Den boken finns i Tron Rummet i himlen nånstans. Så ser det ut. Tack och adjö.

  • bengt

    Mycket sant skrivet. Det ska vara en oerhörd starkare struktur i bibelundervisning och vad bibelns böcker säger och gör. Det ska efterlevas av församlingsledarna . Den Kristna församlingen bygger på MAN och KVINNA. Församlingsmedlemmarna ska tränas i de 9 nådegåvorna flitigt. AMEN !

  • bengt

    Bra skrivet. Kyrkan MÅSTE omreformeras. Och det sker just nu. Kyrkan ska LÄRA ut vad bibelns böcker säger och gör och gjorde. Varför finns kyrkan ? Varför kom JESUS ? För att du och jag skulle få bli förlåten och få leva i evighet i Guds kärlek. Jesus Kristus kom för att göra slut på det här hos oss och alla andra. Jag vet att det är så. Otukt
    Orenhet
    Lösaktighet
    Avgudadyrkan
    Svartkonst
    Fiendskap
    Kiv
    Avund
    Vredesutbrott
    Gräl
    Splittringar
    Villoläror
    Illvilja
    Fylleri
    Utsvävningar m.m.

  • bengt
  • bengt

    ” yrväder” hör också hemma vid det här. Oj , titta vilket yrväder det är där ute. Snöflingorna dansar hur som helst. I morgon kan vi bygga en snölyckta. Ja, det gör vi ! Tack pappa god natt.

  • bengt

    bra

  • Mikael Nyman

    Att predikanter har olika gåvor och personlighet är en tillgång för kyrkan. Vissa vill stå på barrikaderna, andra verkar i det tysta.

    Om man kommer till en situation där en predikant gör sig skyldig till uppenbar synd eller predikar falsk lära, är det dock inte längre fråga om olikheter i personliget. (Utifrån vad jag läst om Barkebom-fallet verkar det inte som att detta varit fallet). I en sådan situation måste församlingen avsätta predikanten. Det är därför som den Augsburgska bekännelsen säger att ”ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika offentligt eller förvalta sakramenten.”

  • https://livsideal.wordpress.com Tony Malmqvist

    Gillar starkt det här inlägget. Mycket bra skrivet!