En fundering till, kring beslutet vid EFK-kongressen

~ stefan

Jag sitter och grubblar ett varv till på vårt beslut vid EFK-kongressen, angående den berömda HBTQ-motionen. Tyvärr är jag statsvetare och har doktorerat på beslutsteori, det är därför jag snöar in på dessa saker.

Första omröstningen gav följande resultat: 198 röstade på den bibelkonservativa motionen, 43 procent.

176 röstade för styrelsens kompromissförslag som också innebär att slå fast EFKs klassiska äktenskapsyn, 39 procent,

Det tredje alternativet var att rösta nej till båda dessa förslag 85 ombud röstade för detta, alltså 18.5 procent.

De som röstade på alternativ tre röstade alltså nej till styrelsens kompromissförslag, som innebar att: ”att kongressen bekräftar EFKs befintliga äktenskapssyn som den uttrycks i EFKs vigselordning, antagen av EFKs
styrelse den 19 mars 2010,
att EFKs äktenskapssyn ska fortsätta vara normerande för undervisning i EFKs gemensamma arbete och mötesplatser.

De liberala-progressiva röstade för detta tredje alternativ, de argumenterade för det i de omfattande inläggen vid kongressdebatten.

Så egentligen vann alltså vår motion omröstningen.

Men nu var det så att det blev en andra röstomgång, de två alternativ med flest röster ställdes mot varandra. Motionen mot styrelsens förslag.

Då händer något märkligt.

Det rimliga borde ha varit att de som röstat för alternativ tre, alltså mot både styrelsens förslag och motionens förslag, skulle lägga ner sina röster i en andra valomgång. Då hade man röstat konsistent och enligt sin övertygelse.

Men det gör man uppenbarligen inte. De som röstat nej till styrelsens förslag, ett antal av dessa röstar nu helt plötsligt för styrelsens förslag. Och då får styrelsens förslag en knapp majoritet, cirka 245 röster mot cirka 198 röster för motionens förslag.

Jag tycker att detta blir manipulativt. Det är den enda rimliga tolkningen av röstningsresultatet i andra omgången. Man röstar mot sin övertygelse, bara för att vår motion inte skulle få tillräckligt med röster. Enligt mina enkla statsvetarfunderingar är det kyrkopolitik när det är som sämst. Eller har jag missat något?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Mats Selander

    Hur blev det med valet till styrelsen? Kom det upp några alternativa förslag? Finns det tydliga progressiva personer i styrelsen idag?

  • Roger S Enqvist

    Ungefär som när man väljer president lite här och var. Om ingen kandidat får ensam majoritet, 50 % eller mer blir det en andra röstomgång mellan de två kandidater som fick flest röster i första omgången.

    De som har röstat på kandidat 3 får givetvis rösta i omgång nummer 2. Är det inte så demokrati fungerar?

  • Anders Lundberg

    Man kan vända frågan: hur skulle legitimiteten i beslutet uppfattas om det inte fick nominell majoritet? Detta skulle kunna vara en blessing in the sky för oss som vill att EFK ska kvarstå vid ett kristet äktenskapsbegrepp. Uppenbarligen nådde de liberal-progressiva inte mer än drygt 18 % av rösterna. Väldigt lite eftersom de säkerligen var skickligare på att organisera varje möjlig röst. Bland de som röstat för styrelsens kompromissförslag finns en stor majoritet som håller med om den bibelkonservativa linjen men som är rädda och oroliga för splittring. Som tror — som det ofta heter i dessa tider — att bara man sätter sig ned i samma rum och samtalar så kan vi komma överens. Rätt eller fel, så tror de att frågan kan lösas. Där finns ytterligare en aspekt: det implicita ifrågasättandet av samfundsledningen. Sådant är i sig oroande.

    Utmaningen nu är att omgruppera sig och bygga allianser med personer ur den styrelselojala linjen som gör att man på sikt kan uppnå samma effekt som om den bibeltroende hade antagits. På sikt måste de församlingar som driver splittring i EFK byta samfund till Equmeniakyrkan (där flera redan är anslutna). Allt detta måste gå att uppnå om man bara är modig och skicklig. Det allra viktigaste är att inte bara prata utan fortsätta att handla och agera.