Jag skrev snabbt två blogginlägg efter Evangeliska Frikyrkans kongress i helgen. Jag skrev egentligen om de tre motioner där jag var aktivt inblandad det verkar som om folk bara är intresserade av att diskutera HBTQ-frågan. Vad man tycker om mina blogginlägg beror helt och hållet på vad man tycker i sakfrågan. De som sympatiserar med vår bibelkonservativa motion, tycker att min analys är bra. Det som inte sympatiserar med motionen tycker inte min analys är bra. Jag gör här ett försök att reda ut frågorna. Är dock något förvånad över kritiken då jag endast resonerande och sakligt försökte reda ut vad vi faktiskt beslutade i helgen.

Man kan börja med att konstatera att de två beslutsförslag som låg på bordet, styrelsens förslag och motionärernas förslag, var båda tydliga bibelkonservativa förslag, och slutliga beslutet blev en mycket bred enighet för styrelsens förslag och med ett tillägg av en att-sats från vår motion som yttterligare förstärkte beslutets inriktning. Noterar att Smålandspressen lyfter fram att en av EFK:s mest profilerade HBTQ-aktivister, Christian Eidevald, nu lämnar EFK, i protest mot beslutet. Joel Halldorf kommenterar i samma tidning beslutet och menar att en konservativ falang inom EKF har segrat i denna fråga. En tolkning av styrelsens förslag till beslut är uppenbarligen också att en konservativ falang har segrat. Den var ju ganska stor, då 81,5 procent röstade för motionen eller styrelsens förslag till motion.

Jag har i ett blogginlägg reflekterat över beslutssituationen när kongressen fattade beslut om vår motion. Vår motion fick flest röster i röstningen med 198 röster, styrelsens kompromissförslag som dock låg i linje med vårt förslag fick 176 röster, och tredje alternativet var avslag av båda förslagen, det fick 18,5 procent av rösterna. Jag har då reflekterar över den andra röstomgången då i slutändan styrelsen vann över vår motion. Ett konstaterande från min sida är då att det krävde att ett antal personer som i första valomgången röstade för avslag på styrelsens förslag, nu helt plötsligt röstade för styrelsens förslag. Det får man naturligtvis göra. Det var fel av mig att kalla det för manipulativt, det har jag redan  bett om ursäkt för. Däremot var det taktikröstande, och det är ju inte ovanligt när det blir två valomgångar. Nog sagt om detta, mina ambitioner är inte att sprida misstroende om omröstningen, endast att försöka tolka och förstå den.

Det som har framkommit i olika kommentarer att de 85 ombud som röstade för avslag av båda motionerna, de gjorde det av olika skäl. Jag tolkade i mitt förra inlägg förenklat att de 18,5 som röstade för avslag gjorde det för att man sympatiserar med en liberal-progressiv hållning i denna fråga, att fullt ut acceptera samkönade förhållanden i församlingarna och i förlängningen även samkönade vigslar. En del röstade tydligen för avslag, inte på grund av stöd till detta, utan på grund  av att man tycker att det är en församlingsfråga, kongregationalistiska skäl. Eller att man tycker att det pågår processer som man vill avvakta.

Om det är så att en del av dem som röstade för avslag gjorde det av andra skäl, då uppstår ju frågan om var de liberal-progressiva har tagit vägen. Då är de inte ens de 18.5 procenten, utan ännu färre. Bland de som talade och gjorde inlägg framgick dock tydligt att minst 25 procent av inläggen kom från personer som vill liberalisera EFK i denna fråga, och gå i den riktning som Immanuelskyrkan har gjort.

För en liberal-progressiv person i denna fråga, var det omöjligt att rösta för något annat än ett avslag på styrelsens förslag, om man skulle rösta utifrån sin övertygelse.

Det finns bara två förklaringar till frånvaro av röstalternativ från liberalt-progressivt håll, antingen är man mycket få personer, mycket färre än vad vi har räknat med. Förmodligen mycket färre än vad både jag och styrelsen har räknat med. Ett annat svar är att man aktivt bojkottade kongressen. Men när denna fråga stod på spel för avgörande beslut låter det ju märkligt om man från dem som vill liberalisera EFK i denna fråga, inte alls försöker vara med och påverka i dessa viktiga omröstningar. Stödet för Immanuelskyrkans linje tycks ju vara obefintligt när man försöker tolka kongressbesluten. Ska man stötta Immanuelskyrkans linje, då var enda röstalternativet i kongressen att rösta för avslag, både på styrelsens förslag och motionen. 85 ombud gjorde detta, 18,5 procent, nu har vissa skrivit efteråt att sagt att man röstade för avslag av helt andra skäl. Så enkel matematik pekar på att stödet för en liberal-progressiv linje i Immanuelskyrkans tappning kanske ha stöd av max 10 procent av EFK-arna. Det är en kvalificerad gissning från min sida.

Nog sagt om detta.

Till syvende och sist vill jag stryka under att motionärernas förslag och styrelsens förslag ligger nära varandra och det finns i detta läge ingen anledning att blåsa upp stora motsättningar mellan motionen och styrelsens mer försiktiga linje, men som tydligt slår fast att EFK har bara en äktenskapssyn och det är denna som ska gälla vid samfundets konferenser och evenemang och även i de skriftliga material som ska tas fram. Det finns en stabil bas från denna kongress att bygga vidare på. Vi EFK-are tycks inte alls vara så splittrade i dessa frågor som det verkar när man tittar på facebookdebatter och tidningsdebatter, vi tycks vara ganska överens. Det är min tolkning av kongressbeslutet.