Dan Olofsson är en framgångsrik företagare i Sverige. Han är också en aktiv debattör. Dessutom är han son till en pastor inom Helgelseförbundet, nuvarande Evangeliska Frikyrkan. Jag minns att jag pratat med hans far på telefon vid något tillfälle för en hel del år sedan. Om jag minns rätt hette pappan Bror Olofsson.

Tycker att det finns en poäng i den debattartikel Dan har skrivit idag i Dagens Industri. Vår yttrandefrihet måste inte nödvändigtvis innehålla rätten att bränna religiösa skrifter. Förr hade vi ju en hädelseparagraf i svensk lagstiftning som bromsade överdrifter på detta område. Dan Olofsson menar att vi bör ha samma lagstiftning som Finland. Frågan är idag symbolisk, det mest skrivna ordet är idag digitalt, när man bränner papper så är det bara papper som förbränns. Boken i sig finns ju kvar. Metoden att bränna skrifter körde nazisterna med när de grep makten i Tyskland 1933.

Här är Dan Olofssons text:

Att bränna böcker är ett otyg mot det fria ordet och kulturen. Nazisterna anordnade på trettiotalet bokbål eftersom de ansåg att vissa böcker vilseledde folket. Bättre då att böckerna inte fanns.

Nu finns andra typer av bokbål. Att bränna exempelvis koranen upplevs som mycket kränkande av många muslimer, samtidigt som åtgärden som sådan inte tillför något av värde.

Ett civiliserat samhälle bygger på att vi respekterar varandras olikheter. Alltså gäller det att hitta en rimlig balans mellan vårt intresse av yttrandefrihet och vårt intresse av att inte kränka andra människor.

Att driva yttrandefriheten så långt att det är fritt att djupt kränka andra människors tro är inte en rimlig balans.

Finland, som ofta har en mer pragmatisk och jordnära syn än Sverige, har en lagstiftning där man kan bli fälld för att bränna en bibel, koran eller torah eftersom det är ett brott mot trosfriden. En sådan lagstiftning har inte Sverige. Det Sverige tillåter, tillåter således inte Finland.

När nu Turkiets president Recep Erdogan säger att så länge Sverige tillåter koranbränning, kommer inte Turkiet att godkänna en svensk Natoansökan. Detta ger Natomotståndare, Rysslandsvänner med flera ett enkelt verktyg för att stoppa ett svenskt Natointräde. Fortsätt bara att bränn koranen så kommer inte Sverige in i Nato. Enskilda vettvillingar likt Rasmus Paludan kan på detta sätt avgöra vår tids kanske viktigaste fråga enbart med den enkla åtgärden att fortsätta att bränna koranen.

Regeringen kan inte så långt jag kan bedöma stoppa detta med gällande lagstiftning. Polisen tycker jag borde kunna göra det, med hänvisning till samhällsskadan eller till annat gott skäl.

I ett läge när Ryssland driver ett brutalt anfallskrig i vårt närområde och samtidigt vill att mindre länder i Rysslands närområde, inklusive Sverige, ska underställas Rysslands säkerhetsintressen, så är det ett starkt svenskt intresse att vi kommer med i demokratiernas försvarssamarbete Nato.

I detta läge måste vi ställa oss frågan: Vad är viktigast för Sverige? Är det att vi kommer med i Nato eller är det att det att det är fritt fram att bränna heliga skrifter och därmed djupt kränka andra?

Vägs dessa intressen mot varandra är det för det stora flertalet en självklarhet att vi ska prioritera Nato och inte friheten att få bränna exempelvis koraner.

Det var Finlands ställningstagande som var avgörande för att få en snabb Natoprocess i Sverige för ett knappt år sedan. Regeringen bör nu omgående ta initiativ till en ny lagstiftning liknande den i Finland som gör det straffbart att bränna eller på annat sätt kränka heliga skrifter och därmed åter följa Finland i en avgörande fråga.

Vi kan inte ha en situation där Danmark, Norge, Finland, Estland. Lettland och Litauen är med i Nato men inte landet Sverige som finns i dessa länders mitt.  Detta samtidigt som Ryssland utgör ett stort hot mot alla dessa länder.

Det är vettlöst att vettvillingar ska få avgöra nationella ödesfrågor. Ta bort verktyget att bränna exempelvis koraner ur händerna på vettvillingarna.

Dan Olofsson
Entreprenör