Har fått vissa frågor och kommentarer med anledning av predikan om sex och samlevnad. Har nu läst igenom detta. Som vanligt kommenterar jag inte inlägg som håller med mig eller som inte ställer direkta frågor till mig.
1. Om onani. Enligt min mening står det ingenting i Bibeln om onani. Referensen i Gamla Testamentet till den så kallade ”Onan” har inte med onani och göra. Därför kan man bara kommentera det ur allmän synvinkel vilket jag också gör i den berörda predikan. Jag pekade bland annat på att sex är avsett för gemenskap, så onanin måste ses som en nödlösning. Frågan om onani kan tillämpas inom ramen för ett äktenskap, eftersom ett gift par inte alltid vill ha sex samtidigt. Hur ett gift par i detalj utformar sitt sexliv är deras ensak. Det viktiga är att de är överens och att inte den ena parten pressar något på den andre mot sin vilja. Ska ett äktenskap fungera bra sexuellt krävs en stor lyhördhet och omtänksamhet om varandra.
2. Att hitta en sund sexualitet för den som inte är gift. En svår fråga. Alla människor fungerar inte i ett äktenskap. Och en del hittar ingen att gifta sig med. Men har naturligtvis sina sexuella behov. Det enda jag kan konstatera är att Bibeln bara talar om sex kopplat till äktenskap, sex ska inte utövas frikopplat från en överlåten förbundsrelation. ”Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär” säger Paulus i 1 Kor. 7. Sedan vet jag hur svårt detta kan vara för många människor som har svårt att hitta någon att gifta sig med, eller som har svårt att fungera i en stabil parrelation. Att vända oss till Gud i vår nöd, för kraft, hjälp och befrielse – det är detta som gäller för den troende, oavsett vad det handlar om för livskriser. Skulle också vilja stryka under betydelsen av församlingsgemenskapen, och att hitta kristna vänner man kan samtala med i dessa frågor.
3. Marcus Johansson har i ett särskilt blogginlägg tagit upp en längre diskussion om min predikan. Marcus stryker under betydelsen av den trogna och livslånga parrelationen och betydelsen av troheten. Men diskuterar när ett äktenskap ingås. Också en mycket viktig fråga.
Det som är tydligt är att Bibeln gör en klar skillnad på att vara gift eller inte gift. Vara man och hustru, inte vara man och hustru. Så även om det inte står detaljinstruktioner om hur äktenskap ska ingås, så var det tydliga gränslinjer. Även på Bibelns tid var det ju omfattande juridiska konsekvenser om man var gift eller inte, så det var tydligt att det var en klar och tydlig gräns.
Så regleras ju också alla civiliserade samhällen, det finns en tydlig gräns att vara gift eller inte. I svensk juridik är det stor skillnad på att vara gift eller sambo.
Men sedan innefattar ju ett kristet äktenskap så mycket mer än bara samhällets juridiska reglering av äktenskap. Det är ett förbund inför Gud, det är en offentlighet av äktenskapets ingående när den nya familjen bildas. Bibeln talar mycket om bröllop för att visa på den offentliga sidan.
Sedan finns det ju inga detaljregleringar kring detta, utan det handlar mycket om sedvänjor och traditioner, och religiösa traditioner. Det viktiga är att det är en tydlig skillnad på att vara gift eller inte, man och hustru eller inte.
När kan man börja ha sex? Här finns ju en glidande skala från att ha sex första kvällen man umgås, till att börja på bröllopsnatten – som är den traditionella kristna hållningen både i protestantisk, katolsk och ortodox tradition. På grund av att sexualdriften är pockande för ett förälskat par, är det nödvändigt att ha tydliga gränser, och här finns ingen annan möjlighet än att ha den gränsen vid äktenskapets ingående, som för den kristne både innefattar en juridisk reglering men också en kristen akt där vi ingår ett förbund med varandra och Gud inför vittnen, och offentligt demonstrerar detta med någon variant av bröllop.
Var ska man annars dra gränsen om man ska ge etisk vägledning för ett par som planerar att gifta sig, eller som bara är ett par? Om nu sammanboendet ska bli gränsen, om paret är så stabilt i sin relation att man börjar betrakta sig som man och hustru, varför kan man då inte ingå den juridiska regleringen och ha det kristna bröllopet på något sätt? Varför vänta med det?
Det är inte korrekt att betrakta sex som något som konstituerar äktenskapet. Det är en av flera faktorer. Man blir ett kött när man har sex, enligt Bibeln, men det behövs mer än så för att betraktas som gift. Paulus tar ju upp om detta i 1 Kor där han konstituerar att man blir ett kött med en prostituerad om man köper sex. I ett samhälle som präglas av ganska lösaktigt moral, blir det ju en hopplös pastoral vägledning att säga att man är gift inför Gud med den man har sex med, vad ger det för vägledning för den som har haft ett antal olika partners?
Sex är så viktigt så att därför tror jag att Bibeln har denna reglering med äktenskapet. Och som inte ingås hur som helst, man kan inte hävda att man är gift bara för att man har börjat ha sex, eller bor på samma adress.
Men som jag strök under i predikan – det räcker inte på långa vägar att kristna kyrkan bara pekar på en norm, man måste också visa på vägen och hjälpa folk att leva på detta sätt, och hantera det när det går överstyr.
Men varför göra så stor skillnad på sex inom äktenskapet och före äktenskapet? Är inte den faktiska upplevelsen och känslan likadan, Marcus refererar till det sambopar jag tog upp i predikan som levt ihop i 11 år.
Att köra bil i 220 km/tim när hastighetsbegränsningen är 70 km/tim kan upplevas som väldigt spännande, och det är ju samma bil man kör i, oavsett hastighet. Familjeinstitutionen och äktenskapsinsitutionen är dock så viktig och avgörande för både kyrkan och samhället, så dessa regleringar är till för vår skull, det är stor skillnad på att ha sex med Guds välsignelse och ha det utan Guds välsignelse.
Kort svar på omfattande frågor.
