Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Min predikan i Elimkyrkan i söndags handlade om att kristna livet är som ett hinderlopp. Det finns ett mål, att bli evigt frälst och komma till Gud, men det är som ett hinderlopp vi springer för att nå det målet. Vi möter ett antal fallgropar och frestelser, som är hinder på banan. Men vi kan ta oss över dessa hinder. Det är dock alltid möjligt att fastna på ett hinder. Det leder kanske till att vi kommer bort från den kristna församlingen och även tappar tron. Men det kan också leda till att vi kommer bort ifrån Guds plan för våra liv, det kan vi ju göra även om vi är aktiva kristna i en församling.

Dels möter man som kristen vanliga frestelser till synd och att bryta mot Guds bud. Gud har dock lovat att vi inte ska bli frestade över vår förmåga. Det finns vägar ur och genom en frestelse.

En annan typ av hinder är förföljelse och andligt motstånd.

En tredje typ av hinder är de frestelser Jesus mötte när han blev frestad av djävulen. Det handlade inte om synder i vanlig bemärkelse, utan det handlade om att missbruka Guds kraft och att ta felaktiga risker, att gå ur Guds beskydd och plan.

Mest hinder har jag nog upplevt i rollen som församlingsledare och församlingsplanterare. Hur många gånger var jag inte frestad att ge upp under mina år som församlingsplanterare, när det var yttre motstånd, inre motstånd och alltmänt tufft. Hade jag gett upp hade Stockholm förmodligen haft ett par församlingar färre idag.

Det finns också en utmaning och sorg när man tar upp detta ämne. Jag har sett så många kristna och komma ifrån under en följd av år. Det är inte bara ett ungdomsproblem. Hur många kristna har inte försvunnit när karriären tagit över? När småbarnsföräldrarlivet tagit över? När man mött livets motgångar och glidit bort från Gud och församling, istället för att söka sig närmare Gud och församling när livets stormar blåser. Det är tufft att vara kristen i Stockholm. Därför behöver vi varma och levande församlingar där medlemmarna tar hand om varandra. Och stöttar varandra och inte dömer ut, när någon möter ett hinder eller fastnar på ett hinder.

Det fantastiska är att med Guds hinderbana kan man alltid resa sig upp och fortsätta loppet när man faller eller ramlar av banan. Och vi ska hjälpa varandra med att resa oss upp när vi har fallit.

Mötte nyligen en nyfrälst 68-åring i en församling, han var den mest brinnande och pigga personen i hela församlingen. Han hade vuxit upp i ett kristet hem men i sin ungdom kommit bort både från Gud och församling. Nu efter närmare 50 år hade han mött Gud igen, och han var lycklig och brann av passion att få sprida evangeliet.

Det går att lyssna på predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka till höger på nedladdningar, predikan 2011-09-11.

  • Ps23enkristens

    Tack för din uppmuntran …Guds frid och Gud välsigne dig!!!  Ronny

  • Roger

    Takk for oppmuntrende ord broder, ja det er faktisk mulig og falle på veien, i synd som ofte drar oss ned i fordømmelse og sorg med de tanker at Gud har forlatt oss! Samtidig er løftet at Han gjør ikke med oss etter våre synder, men hver den som bekjenner sin synd får tilgivelse og renselse i Jesu blod! Jeg har selv opplevd dette der ord ikke klarer og forklare hvor vondt og vanskelig det var og falle i synd og dette gikk jeg slet med i over ett år selv om jeg bekjente det ovenfor menigheter osv. Men Gud er vår Far og Han forlater ingen, ei heller forkaster Han sitt barn, nei Hans nåde er uutgrunnelig rik på kjærlighet og miskunnhet…Og Han angrer ikke sitt kall, eller sine nådegaver!! David var en mann etter Guds hjerte, som smertelig fikk erfare at og skjule sin synd tærte på hans kropp og ben inntil han bøyde seg ned i beskjennelse og fikk nytt lys inn i sin sjel! Så fortvil ikke kjære søster og bror, ingenting kan skille deg og meg ifra Guds kjærlighet, den som er i Kristus Jesus så lenge vi vandrer i lyset!! Så vær velsignet!!



Subscribe to Stefan Swärd