Den här veckan har vi sportlov i Stockholm och jag ägnar ett antal dagar åt att vara tillsammans med dessa fantastiska små norska damer, som jag har den stora förmånen att få vara morfar till.

Hela debatten om Adam och Eva började med två meningar i en ledare jag hade införd i Världen Idag 4 januari. Artikeln handlade inte om Adam och Eva, den handlade om liberala teologins skadlighet i kristenheten.

Jag skrev i två meningar: ”Ett teologiskt seminarium som till exempel lär ut att första delen av 1 Mosebok är en gammal myt, utan historisk förankring, är präglad av liberalteologi. Bibeltroende kan inte ge stöd till en sådan verksamhet.”

Dessa två meningar utlösta hela debatten som nu pågått i två månader. Den har pågått på ett antal olika arenor, ett antal bloggar, och tre kristna tidningar, Dagen, Världen Idag och Sändaren. Debatten har naturligtvis fått tändvätska genom att jag försöker generöst att svara på kritik, och ge kritiker utrymme både på min blogg och där jag ger försök att ge respons i olika sammanhang. Allt detta sammantaget har medfört att diskussionen har tagit väldigt mycket tid för mig, på bekostnad av andra viktiga uppgifter jag står i just nu.

Jag tycker att det är sorgligt att mycket annat jag skriver väcker inte någon uppmärksamhet alls. Min senaste ledare i Världen Idag handlade om evangelisations- och missionsstrategi i dagens Sverige och jag märker inte någon tendens till vare sig tidnings- eller bloggdiskussioner.

Jag kommer med nästa ledare på onsdag, i ett ämne jag tycker är mycket viktigt och som engagerar mig en hel del. Men troligen kommer den texten möta begränsad uppmärksamhet.

Lars Gunther har nu skrivit en kommentar på min blogg och skriver ett antal punkter där han och jag inte är överens.

Tyvärr hinner jag helt enkelt inte lägga mer tid på den här diskussionen. Lars synpunkter är så ingående så det skulle kräva väldigt massa tid för mig att ge ett bra svar, och inte bara upprepa vad jag har sagt tidigare i diskussionen. Däremot kan jag tänka mig att försöka återkomma i ämnet kanske till hösten, då jag har hunnit läsa in mig mer på vissa frågor. Och sedan har jag bjudit Lars på lunch vid lämpligt tillfälle så att vi i varje fall ska kunna live diskutera och vara överens om vad vi inte är överens om.

Jag hade alltså inte alls planerat att starta en debatt om Adam och Eva, det är inte ett ämne jag är särskilt kunnig på som ni har märkt, det finns många andra som är betydligt kunnigare i ämnet än vad jag är, men hur som helst råkade jag hamna i denna diskussion, och har försökt att ta mig ur detta med livet i behåll.

Men jag får tacka för mig för den här gången i den här frågan, och hoppas om att kunna återkomma, men då vara mer påläst och förberedd.

 

Jag gör här ett försök att för min del sätta punkt för debatten om Adam och Eva.

Jag tycker att New York-pastorn Tim Kellers text i vissa delar visar väldigt tydligt vad jag har försökt att säga i denna diskussion. För den bibeltroende kan man inte komma undan tron på Adam och Eva som historiska personer och att syndafallet har inträffat som en specifik historisk händelse.

Det är den centrala frågan. Man tror på detta därför att Bibeln påstår det, och Keller stryker under att det är uppenbart att Paulus trodde att Adam och Eva faktiskt existerade. Det är detta jag har försökt att påstå i hela denna debatt.

Jag har lämnat öppet för att vi som kristna kan förhålla oss lite olika till hur vi bedömer vetenskapens hållning och tillstånd i dagsläget, och vi kan ha olika synpunkter på i vilken utsträckning vi läser in mer poetisk-symbolisk berättelse i skapelseberättelsen. Keller gör det när det gäller 1 Mos 1 men inte när det gäller 1 Mos kapitel 2 och 3. Och han argumenterar för detta utifrån bibeltexten, vilket är ett legitimt argument för mig.

Keller använder dessutom ordet myt i motsats till historisk verklighet.

Allt jag blivit kritiserad för i denna diskussion, ger Keller sitt stöd till, det är i varje fall min bedömning.

Enligt min mening är det en stor skillnad mellan Kellers position och Pekka Mellergård, jag kan inte tolka Pekka på annat sätt än att han hävdar att berättelsen om Adam och Eva och ett historiskt syndafall är myter utan historisk förankring. Även han håller med om att Jesus och Paulus, och även i kyrkohistorien, trodde man att Adam och Eva var historiska personer. Men de kände inte till nutida forskning som har gett oss mer klarhet.

Här krockar ju bibelsynen fullständigt. Ska Bibeln underordnas modern vetenskap, och den hållning den har för tillfället, eller ska Bibeln vara en uppenbarelse från Gud som kritiskt granskar nutida samhällets trender, inklusive dess vetenskapliga trender.

Här tycker jag att även Keller för naivt skriver om nutida vetenskap som absoluta fakta vi behöver förhålla oss till. Vetenskap är en viktig mänsklig verksamhet där vi ödmjukt trevar oss fram till någon form av sanning. Men vi jobbar ständigt med osäkra teorier och hypoteser som ständigt omprövas och förändras. Ju längre tillbaka i tiden vi forskar om, ju osäkrare blir vetenskapen. Jag har levt med den osäkerhet som gäller för dagens vetenskap när den försöker förstå, förklara och förutse dagens förhållanden i vår värld.

Men det räcker med att citera från en artikel i Science som SVT fångade upp häromåret som diskuterar en omprövning av synen på mänsklighetens historia, en omprövning som går betydligt mer i riktning mot Bibelns Adam och Eva-story. Exemplet visar att vetenskap är inte hugget i sten, den utvecklas och omprövas ständigt. Bibeln innehåller däremot Guds tidlösa uppenbarelse av den som skapade universum.

Jag har påpekat i hela denna diskussion att bibeltexten i 1 Mos 1-3 är inte skriven som modern naturvetenskaplig text som beskriver hur Gud skapar människan, den säger att han gör det. Det innebär att det är mycket vi inte vet. Bibeltexterna svarar inte på alla frågor om urhistorien. Den ger en glimt av hur det gick till. Därför bör vi vara försiktiga med för mycket spekulationer utifrån det vi inte vet särskilt mycket om.

 

För att ge ett annat perspektiv på frågan om skapelsen skriver här Anders Gärdeborn ett gästblogginlägg, han är talesman för föreningen Genesis. Som ni märker är det högt i tak på denna blogg, för två veckor sedan skrev Pekka Mellergård, och nu kommer Gärdeborn.

 

Stort tack Stefan Swärd för att du upplåter din webbsajt för denna gästblogg.

Ateister och humanister älskar att måla upp en motsatsställning mellan tro och vetenskap. Så länge vi kristna håller oss i vår religiösa sfär så accepterar man oss välvilligt, men nåde den som trampar in på ”deras” vetenskapliga planhalva och börjar utmana evolutionsparadigmet med förnuftsmässiga argument. Här har vi bibeltroende inget att göra, utan här har materialismens förespråkare absolut monopol.

Därför har jag i den pågående debatten saknat det vetenskapliga perspektivet på frågan om de första människornas ursprung. (Det ska dock erkännas att jag inte läst allt.) Försvararna av en bokstavlig förståelse av skapelseberättelsen har gjort ett utmärkt jobb med exegetiken, men ingen (?) har närmat sig frågan vetenskapligt. Det får bli mitt bidrag.

Jag frågar mig ofta varför så många kristna försöker skohorna in det evolutionistiska perspektivet i bibeltexten. Menar de att evolutionsläran är den enda vetenskapligt möjliga förklaringen som ingen utom religiösa fundamentalister kan betvivla? I så fall har sagda ateister och humanister gjort ett lysande jobb. ”Paper 37” från Svenska Evangeliska Alliansen (Skapelse, evolution och vanliga kristna av Tim Keller) verkar göra detta misstag. I sin problembeskrivning skiljer författaren mellan två kategorier kristna:

·        De som har en ”positiv inställning till vetenskap” men som har svårt att få ihop det med en kristen tro.

·        De som inte har några problem med att den kristne Guden skapat ”det mänskliga livet med hjälp av evolutionära processer”.

Tim Keller sätter alltså likhetstecken mellan evolution och vetenskap. Antingen får man inte ihop VETENSKAP med Bibeln (1:a gruppen) eller så lyckas man förena EVOLUTIONSLÄRAN med Bibeln (2:a gruppen). Men jag då? Jag som inte har några problem med att förena vetenskap med Bibeln men däremot enorma problem med att förena evolutionsläran med både vetenskap och Bibeln. Finns sådana som jag inte ens på kartan?

Tim Keller har också skrivit för den teistiskt evolutionistiska organisationen The Biologos Foundation grundad av världens kanske mest namnkunnige molekylärbiolog, Francis Collins. Denne har skrivit boken Evolutionens Gud som gör ett mycket bra jobb med att gifta ihop TRO (i allmänhet) och VETENSKAP (i allmänhet), men lämnar sambandet mellan BIBLISK TRO och EVOLUTIONISTISK VETENSKAP därhän. Collins verkar därför göra samma misstag som Keller: Är man för vetenskap så är man för evolution. Och är man emot evolution så är man emot vetenskap.

Detta likhetstecken mellan vetenskap och evolution är grundproblemet menar jag, och här har kyrkan alltför lättvindigt kapitulerat för materialisternas anspråk. Evolutionsläran lämpar sig utmärkt till att kritiseras utifrån sina egna VETENSKAPLIGA ”meriter”, och när vi på så sätt inser dess otillräcklighet försvinner alla behov av att anpassa bibelordet till att inkludera den. För det är väl vetenskapen vi vill lyfta fram, inte tidsandan?

Värdet av en vetenskaplig hypotes ligger i hur pass väl den kan förklara det vi ser i naturen. Det spelar ingen som helst roll om jag hittat på hypotesen själv eller om jag läst den i Bibeln. Det enda som avgör är om mina experiment och observationer bekräftar eller falsifierar hypotesen. Evolutionsläran är med detta perspektiv en usel vetenskaplig hypotes eftersom den på punkt efter punkt motsägs av det vi hittar i naturen. Den förväntar sig sekvenser av organismer allt från bakterien till människan, medan naturen envist uppvisar grupper av organismer. (Jämför Bibelns skapelse ”efter deras slag”.) Den förväntar sig slafsiga konstruktioner framtagna av ett planlöst och irrande naturligt urval, medan naturen uppvisar en makalös design framtagen av en övermänsklig intelligens. (Jämför Ps 139:14.) Och den förväntar sig geologiska processer som pågått under miljoner och miljarder år, medan naturen uppvisar snabba förlopp. (Jämför den bibliska syndafloden.)

Så på punkt efter punkt innehåller Bibeln en bättre vetenskaplig förklaring än den evolutionistiska. Därför behöver bibeltroende kristna vare sig anpassa bibelordet till evolutionsläran eller gå ut med svansen mellan benen när vetenskapliga landvinningar kommer på tal. Låt oss istället visa på Bibelns trovärdighet i allt den skriver, och på evolutionslärans ohållbarhet både bibliskt och vetenskapligt.

Anders Gärdeborn
Talesman för
Föreningen GENESIS – Vetenskap, Ursprung, Skapelsetro

Min nya Östermalmsmission börjar väcka uppmärksamhet. Noterat idag hos 24 Nyheterna. Sändaren och Kyrkans tidning har gjort nyheter av det. Och Dag Sandahl är inte glad över att jag blivit medlem i Svenska Kyrkan.

Idag har jag en lunch med en nyfrälst affärsman på Östermalm för att diskutera hur vi ska nå vanliga Östermalmsborna med evangeliet.

Att driva mission och evangelisation missionellt och utifrån ett inkarnationstänkande är något annat än att sätta upp en frikyrkoflagga, hyra en lokal, och bjuda in folk.

Ska försöka summera Adam och Eva. Men tiden är begränsad. Låg på sjukhus tre dagar förra veckan. Och intensivt den här veckan. Och på fredag åker jag till Norge för att ägna mig åt barnbarn under sportlovsveckan.

Är så glad för min gode vän den nyfrälste Sebastian Stakset. Idag refereras hans vittnesbörd i Metro. Så starkt.

Jag har lovat någon form av slutkommentar för att sätta punkt för den här diskussionen om Adam och Eva. Nu har jag legat inne på S:t Görans sjukhus 3 dagar den här veckan för utredning men är hemma igen och fullt frisk. Det har uppstått lite tidsfördröjning.

Svenska Evangeliska Alliansen har dock givit ett utmärkt bidrag i debatten genom att den här veckan översätta New York-pastorn Tim Kellers text i ämnet där han försvarar en historisk syn på Adam och Eva och syndafallets historicitet. Man hittar detta idag utgivna SEA paper på SEA:s hemsida www.sea.nu.

Notera också att mångårige läraren vid Örebro missionsskola Per-Axel Sverker kommenterat i Sändaren och gått i svaromål mot Sune Fahlgren. Jag tror att Svenska Evangeliska Alliansen också ska ge ut en text av Sverker där han försvarar syndafallets historicitet. Per-Axel Sverker och Tim Keller kan förklara detta mycket bättre än vad jag kan, så deras bidrag i svenska debatten är mycket värdefulla. Jag återkommer.

Jag blev inlagd på Sankt Görans sjukhus i går på grund av yrsel, och har genomgått ganska ingående undersökningar senaste dygnet, och ligger kvar här tills i morgon. Men jag blir troligen hemskickad i morgon och allt verkar se bra ut, det var inte några allvarliga orsaker bakom yrseln.

Noterar att kristna pressen uppmärksammar att jag tänker ställa upp i kyrkovalet i höst. Dagen har gjort en intervju idag som man nu publicerat på webben. Världen Idag gjorde en intervju tidigare i veckan som finns på webben och som var i papperstidningen i går.

Det mesta jag säger, skriver eller gör blir kontroversiellt inom frikyrkligheten, och det här initiativet kommer säkert att tolkas på en rad olika sätt och spekuleras om.

Dagens ledare i Världen idag handlar om evangelisationsstrategi. Sammanfattningsvis handlar det om att gå ut ur kyrkan och vår trygga bekvämlighetszon och hemmaplan, för att gå ut dit där människor befinner sig. Och där föra fram budskapet om Jesus och Guds rike, på ett lämpligt sätt. Räknar med samma intensiva debatt om detta som om Adam och Eva.

Jag ska skriva ett avslutande inlägg i Adam-Eva-diskussionen, men notera att diskussionen förs inte bara i detta forum, utan även på andra arenor, även folk som hör av sig till mig direkt.

Så det kommer att ta några dagar till innan jag hinner samla ihop mig för en slutkommentar. Notera att i tidningen Sändaren har Sune Fahlgren skrivit en till replik, och där kommer jag nu i papperstidningen med en replik, som är en nedkortad variant av mitt blogginlägg.

Jag ska nog göra ett försök för min del att snart avsluta mitt inblandning om Adam och Evas historicitet. Har tyvärr inte hunnit läsa allting, diskussionen har ju förts på fler arenor än denna blogg.

Någon kort kommentar ska jag försöka ge till Pekkas gästblogginlägg. Det blir en runda till i Sändaren nästa vecka, då de publicerar ett genmäle av mig, och Sune Fahlgren kommer tydligen att skriva något mer.

1 oktober 2009 började jag som pastor i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Det innebar en ny fas i mitt liv. Sedan dess har gamla Elim på Östermalm genomgått en gigantisk förändringsresa. Den gamla baptistkyrkan från 1890-talet såldes till Zlatan 2012 och för pengarna köpte vi Salem på Södermalm, som har en tre gånger större kyrksal än Elim, med helt andra expansionsmöjligheter. Kyrkan har döpts om till Folkungakyrkan. 2014 slutade jag som pastor för Folkungakyrkan för att ansvara för det nätverk av församlingar som vi skapade, gamla Elim på Östermalm har blivit sju församlingar, bland annat har vi planterat tre församlingar i olika förorter. Utmärkta församlingsledare leder nu dessa satsningar. Så samtidigt som vi flyttade församlingen och kyrkan från Östermalm till Södermalm, byggde vi upp ett nätverk av församlingar, och grundade nya församlingar.

I december gick jag in i nästa utmaning som är ännu större och omöjligare. Jag och hustrun Eva blev avskilda som missionärer med uppdraget att nå vanliga Östermalmsbor med evangeliet om Jesus. Mitt kristna huvudengagemang just nu är att komma på hur detta ska göras. Detta är det svåraste och omöjligaste uppdraget jag har haft i hela mitt liv i mitt kristna engagemang.

När vi höll sista gudstjänsten i Elimkyrkan innan den stängdes igen, sade jag att vi kommer tillbaka till Östermalm, men i formen av ett missionerande pionjärprojekt. Under förra året började en växande insikt inom mig, ska det bli något av detta måste jag själv ta initiativet, annars kommer det aldrig att bli något.

Östermalm är idag en mycket expansiv stadsdel, befolkningen ökar inom några år från 71.000 till 85.000 på grund av utbyggnaden av norra djurgårdsstaden och frihamnsområdet.

Vi vill börja från noll och har inte intresse av att börja en verksamhet för redan kristna, vårt fokus är till 100 procent de som inte är kristna och aldrig går till någon kyrka.

För att nå de vanliga Östermalmsborna måste vi nätverka och verka missionellt, att engagera oss i vår stadsdel, vara delaktiga i de mötesplatser som finns, och delta i de organisationer som finns för Östermalmsborna.

Den nästan enda kontaktpunkten Östermalmsborna har till någon form av kristen verksamhet är Svenska kyrkan, min bedömning är att en mycket begränsad andel av Östermalmsborna är medlemmar i eller går till någon av Stockholms frikyrkor. Därför gick jag och min hustru Eva med i Svenska kyrkan på Östermalm för ett par veckor sedan. Vi räknar också med att kandidera i kyrkovalet i september. Även om den gudstjänstfirande församlingen är begränsad fungerar Svenska kyrkan som ett nav för intresseföreningar och nätverk för Östermalmsbor. Jag hoppas på ett bra samarbete med Svenska kyrkan och tror att det kan vara viktigt för att kunna fullfölja vårt missionsuppdrag för att nå helt sekulära Östermalmsbor.

Vi kommer också att engagera oss i andra föreningar och sammanslutningar för Östermalmsbor. Jag är redan aktiv i vår bostadsrättsförening.

Anne Heberlein gick ur Svenska kyrkan nyligen och vi går med.

För min hustru var detta ett mindre steg, hon kommer från Svenskkyrklig bakgrund i Skellefteå, och där var hon med innan hon som 18-åring tog det våghalsiga beslutet att gifta sig med mig.

Man bör komma ihåg att jag under mer än 43 års aktivt kristet engagemang i Stockholm alltid har samarbetat med Svenska kyrkan och varit ekumeniskt aktiv. Jag blev redan som 20-åring invald i Järfälla kristna samarbetsråd cirka 1974-1975.