09
Här släpper jag en nyhet
1 oktober 2009 började jag som pastor i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Det innebar en ny fas i mitt liv. Sedan dess har gamla Elim på Östermalm genomgått en gigantisk förändringsresa. Den gamla baptistkyrkan från 1890-talet såldes till Zlatan 2012 och för pengarna köpte vi Salem på Södermalm, som har en tre gånger större kyrksal än Elim, med helt andra expansionsmöjligheter. Kyrkan har döpts om till Folkungakyrkan. 2014 slutade jag som pastor för Folkungakyrkan för att ansvara för det nätverk av församlingar som vi skapade, gamla Elim på Östermalm har blivit sju församlingar, bland annat har vi planterat tre församlingar i olika förorter. Utmärkta församlingsledare leder nu dessa satsningar. Så samtidigt som vi flyttade församlingen och kyrkan från Östermalm till Södermalm, byggde vi upp ett nätverk av församlingar, och grundade nya församlingar.
I december gick jag in i nästa utmaning som är ännu större och omöjligare. Jag och hustrun Eva blev avskilda som missionärer med uppdraget att nå vanliga Östermalmsbor med evangeliet om Jesus. Mitt kristna huvudengagemang just nu är att komma på hur detta ska göras. Detta är det svåraste och omöjligaste uppdraget jag har haft i hela mitt liv i mitt kristna engagemang.
När vi höll sista gudstjänsten i Elimkyrkan innan den stängdes igen, sade jag att vi kommer tillbaka till Östermalm, men i formen av ett missionerande pionjärprojekt. Under förra året började en växande insikt inom mig, ska det bli något av detta måste jag själv ta initiativet, annars kommer det aldrig att bli något.
Östermalm är idag en mycket expansiv stadsdel, befolkningen ökar inom några år från 71.000 till 85.000 på grund av utbyggnaden av norra djurgårdsstaden och frihamnsområdet.
Vi vill börja från noll och har inte intresse av att börja en verksamhet för redan kristna, vårt fokus är till 100 procent de som inte är kristna och aldrig går till någon kyrka.
För att nå de vanliga Östermalmsborna måste vi nätverka och verka missionellt, att engagera oss i vår stadsdel, vara delaktiga i de mötesplatser som finns, och delta i de organisationer som finns för Östermalmsborna.
Den nästan enda kontaktpunkten Östermalmsborna har till någon form av kristen verksamhet är Svenska kyrkan, min bedömning är att en mycket begränsad andel av Östermalmsborna är medlemmar i eller går till någon av Stockholms frikyrkor. Därför gick jag och min hustru Eva med i Svenska kyrkan på Östermalm för ett par veckor sedan. Vi räknar också med att kandidera i kyrkovalet i september. Även om den gudstjänstfirande församlingen är begränsad fungerar Svenska kyrkan som ett nav för intresseföreningar och nätverk för Östermalmsbor. Jag hoppas på ett bra samarbete med Svenska kyrkan och tror att det kan vara viktigt för att kunna fullfölja vårt missionsuppdrag för att nå helt sekulära Östermalmsbor.
Vi kommer också att engagera oss i andra föreningar och sammanslutningar för Östermalmsbor. Jag är redan aktiv i vår bostadsrättsförening.
Anne Heberlein gick ur Svenska kyrkan nyligen och vi går med.
För min hustru var detta ett mindre steg, hon kommer från Svenskkyrklig bakgrund i Skellefteå, och där var hon med innan hon som 18-åring tog det våghalsiga beslutet att gifta sig med mig.
Man bör komma ihåg att jag under mer än 43 års aktivt kristet engagemang i Stockholm alltid har samarbetat med Svenska kyrkan och varit ekumeniskt aktiv. Jag blev redan som 20-åring invald i Järfälla kristna samarbetsråd cirka 1974-1975.
