Mackan Andersson förde fram ganska kraftig kritik på twitter mot mitt svar i tidningen Dagen till Pekka Mellergård. Jag tyckte då att Mackan istället skulle skriva ett gästblogginlägg och framföra sina synpunkter, det är svårt att föra en vettig diskussion på twitter. Gästblogginlägget publicerades 26 januari. Jag gör nu ett försök att kommentera detta.
Mackans synpunkter handlar om tre saker.
- Mitt sätt att driva debatten är fel, han tycker att jag bör be Pekka offentligt om ursäkt.
2. Han tycker inte att de bibeltexter jag för fram leder till en slutsats att Adam och Eva är historiska personer.
3. Han tycker inte att synen på Adam och Eva är en avgörande fråga för frälsning och kristen tro.
Om vi börjar med första frågan. Mackan citerar mig från Dagen 170124 där jag skriver ”Jag har svårt att begripa hur en icke-historisk syn Adam och Eva och syndafallet ryms inom Lausannedeklarationens Bibelsyn”. Mackan menar att Lausannedeklarationen inte handlar om skapelseberättelsen och dess historicitet.
Visst, Lausannedeklarationen hänvisar inte till Genesis kapitel 1 och 2. Men den uttrycker en tydlig bibelsyn, det är detta jag åsyftar. Ett avsnitt i deklarationen handlar om Bibelns auktoritet. Där läser man: ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.”
Vad menas i detta fall att Guds ord utan fel i allt som det påstår?
Här gör jag och Mackan olika bedömningar. Jag menar att Paulus texter och Jesusorden om skapelsen m.fl. bibeltexter påstår att det finns en historisk bas i 1 Mos 1-3, då är detta sant på grund av att det är Guds inspirerade ord. Vi gör uppenbarligen olika bedömningar om vad dessa texter påstår. Jag menar att dessa NT-texter är nyckeln till att tolka 1 Mos 1-3.
Det jag är ute efter i diskussionen är ett försök att definiera vad man kan räkna som evangelikalt och vad som är i enlighet med Lausannedeklarationen. De kristna verksamheter jag har varit engagerad i senaste decennierna har ju haft denna markör och det blir ju meningslöst att använda begreppet evangelikalt och hänvisa till Lausannedeklarationen om det kan tolkas hur som helst. Jag diskuterar inte vad som kan anses vara kristet eller inte, det har inte varit min avsikt. Har jag haft någon formulering i denna debatt som kan tolkas så har jag uttryckt mig slarvigt och ber om ursäkt för det.
Mackan skriver att jag skriver att: ”Det är Jesus, Lukas och Paulus som påstår att Adam och Eva var historiska personer, det är den avgörande grunden för den bibeltroende”. Alltså – håller man inte med dig här går man emot Paulus, Lukas och självaste Jesus och tror helt enkelt inte på Bibeln. Jag tolkar Pauli och Jesu ord på detta sätt och drar rimligtvis den slutsatsen. Kan ge Mackan rätt här att jag uttrycker mig onödigt tillspetsat i den meningen. Man skulle kunna säga samma sak på ett mjukare sätt. Mackan håller ju inte med om att de refererade bibeltexterna påstår detta. Pekka tycks ju mena att de påstår detta, men var färgade av sin samtid, och att man då inte ställde historiska frågor om skapelseberättelsen.
Mackan tar sedan upp några av de bibeltexter jag refererar till som stöd till att tolka 1 Mos 1-3 som en historisk skildring. Han hävdar att de inte slutgiltigt argumenterar för historiciteten. Här gör jag en annan bedömning, och den allmänna tolkningen enligt min mening i globala kristenheten idag och i kyrkans historia är den historiska läsningen. Som jag har hävdat i debatten kan det dock finns skillnader i vilken utsträckning man läser in symbolik i berättelsen. I min ursprungliga ledartext och i följande debatten har ju jag inte satt ner foten i den frågan. Så även jag har gett utrymme för olika tolkningar av skapelseberättelsen. Den punkt där jag dock inte kan förneka historiska fakta utifrån Bibelns uppenbarelse, att det är faktiska personer och en faktisk händelse, handlar om Adam och Eva och syndafallet. Det är den sammantagna bilden snarare än bara en enskild bibeltext som jag tycker pekar i den riktningen.
Mackan refererar till resonemangen om släkttavlor, jag hävdar att de måste läsas historiskt vilket han inte håller med om. Han undrar då om varför jag tror generationer saknas, eller att jag tror att mänskligheten är yngre än vad den är. Mitt svar är kort och gott, jag vet inte. Jag vet inte mänsklighetens ålder, och jag vet inte om det saknas generationer i släkttavlorna. Jag bara noterar att när Bibeln ibland säger son till, kan det vara en person i tidigare generationer, det är inte alltid direkt biologisk son. Men eftersom man kan vara överens om att de allra flesta namnen i dessa släkttavlor är personer som faktiskt existerat, då är frågan på vilken grund man hävdar att några personer i släkttavlan är icke-historiska personer.
Jag bör be om ursäkt för att jag hävdar att personer som inte läser Bibeln som jag, inte är goda evangelikaler – menar Mackan. Jag har ju sagt att jag har blivit överraskad av den här debatten, jag trodde en mer historisk läsning av 1 Mosebok 1-3 var helt dominerande bland dem som kallar sig för evangelikaler. Nu är det ju bara en minoritet av alla kristna som kallar sig för evangelikaler i Sverige, jag tar upp den saken i svaret till Fahlgren. Det är mycket möjligt att Mackan har rätt att jag har i vissa meningar i denna debatt uttryckt mig onödigt tillspetsat, det kan jag gärna be om ursäkt för. Min ursprungstext, där debatten började, ledaren i Världen Idag, innehåller dock mer nyanser än vad mina kritiker har hävdat. Eventuella ursäkter till Mellergård får jag föra fram till honom direkt i samtal, det kräver att jag närmare tittar på mina exakta formuleringar. Min ambition är dock att försöka diskutera vad som är en rimlig evangelikal bibelsyn och bibeltolkning, men här är det uppenbart att jag och mina kritiker har helt olika uppfattningar.
Att jag är en ofullkomlig skribent, är jag den förste att erkänna. Jag är dock något förvånad över att Mackan inte har några synpunkter på dem som kritiserar mig.
Mackan ställer frågan om jag måste tro att Adam och Eva var historiska för att förstå frälsningen. Han svarar nej. Där håller jag med. För att ta emot Jesus och få tag i en frälsande tro, kräver ett minimum av kunskap. Jag menar dock att det ingår i en mer fullständig redogörelse för frälsningen och Guds frälsningsplan. Syndens realitet kan vi förstå ändå skriver Mackan, ja visst. Men genom att läsa 1 Mos 1-3 får vi veta hur synden har kommit in i världen.
Min sista motfråga är: varför är det så viktigt att hävda, som vissa debattörer gör, att Adam och Eva inte är historiska personer. Man bör väl ändå erkänna att vi som läser bibeltexterna historiskt i denna fråga, att det inte är orimliga tolkningar om vi bara utgår från själva bibeltexten. Och om bibeltexten innehåller en historisk kärna, då ligger man ju ändå ganska nära min ståndpunkt som slår fast att Adam och Eva är historiska personer och att syndafallet är en händelse som inträffat i historien. Mackan argumenterar kraftfullt mot den historiska tolkning som jag förespråkar, men jag tycker han inte ger några argument för en icke-historisk tolkning. Det är möjligt att han menar att de andra debattörerna redan har svarat på den frågan.
En fråga jag har är hur min ståndpunkt skiljer sig från dem som hävdar att skapelseberättelsen är en myt men innehåller en historisk kärna. Vad är då denna historiska kärna? Det är den avgörande frågan för mig, och jag har inte blivit klar över utifrån denna diskussion, om hur man resonerar om vad denna historiska kärna innebär, och hur det skiljer sig från mitt synsätt.
Mackan skriver: ”Att hävda att en historisk läsning av några av Skapelseberättelsens detaljer – du anger själv att du är osäker på vilka detaljer som är mer symboliska – avgör vilka som är evangelikala eller att det skulle destabilisera centrala kristna dogmer, ja att det skulle kunna leda till dominoeffekter där till slut hela Evangeliet går förlorat, det är sådana överdrifter att det hade varit skrattretande om det inte vore så allvarligt.” Här förstår jag inte vad som är allvarligt, det förklarar inte Mackan. Att evangeliet går förlorat- Mackan förstår naturligtvis att jag menar att syndafallets verklighet är en del av evangeliet, att det faktiskt har inträffat som en specifik händelse i historien. Jag menar att det är en del av hela evangeliet. Vad är det skrattretande med att tro detta? Vad är så allvarligt med att tro detta? Här skulle det vara intressant att få veta hur William Booth predikade, jag känner inte till det, men jag antar att han förkunnade en ganska strikt historisk syn på 1 Mos 1-3.
Mackan avslutar på följande sätt: ”Du bör be Pekka Mellergård om ursäkt, offentligt, för det uttalandet och övriga motdebattörer också. Det är ett angrepp på deras person. Det är inte ett angrepp på deras dogmatik. Du gör det dessutom genom att hänvisa till dokument – Bibeltexter och Lausannedeklarationen – som inte säger det du menar att de säger. Inga av texterna adresserar Bibelsyn ens i svepande ordalag.” Har försökt kommentera detta i texten ovan.
Min ståndpunkt är mycket enkel och sammanfattat att Bibeln som helhet bekräftar historiciteten i 1 Mos 1-3, jag har inte på något sätt blivit övertygad om av mina kritiker att jag tolkar Bibeln fel på denna punkt. Jag har också hävdat att kristna kyrkan historiskt har haft den ståndpunkten att tro på historiska grunden för 1 Mos 1-3, jag efterfrågar fortfarande den forskning som visar att detta inte stämmer. Jag hävdar också att det är den helt dominerande uppfattningen i den världsvida kyrkan idag, i varje fall de grenar som ser sig som pingstvänner-karismatiker och evangelikaler. Jag anser att det är liberala teologin som började ifrågasätta skapelseberättelsens historicitet på 1800-talet, och hittills har inte någon teolog gett några vetenskapliga referenser som visar att detta påstående är fel. Att teologer som kallar sig för evangelikaler idag hävdar ståndpunkter som liberala teologin hävdat sedan 1800-talet, det gör i varje fall mig fundersam.