Ledare om evangelisationsstrategi

Dagens ledare i Världen idag handlar om evangelisationsstrategi. Sammanfattningsvis handlar det om att gå ut ur kyrkan och vår trygga bekvämlighetszon och hemmaplan, för att gå ut dit där människor befinner sig. Och där föra fram budskapet om Jesus och Guds rike, på ett lämpligt sätt. Räknar med samma intensiva debatt om detta som om Adam och Eva.

Jag ska skriva ett avslutande inlägg i Adam-Eva-diskussionen, men notera att diskussionen förs inte bara i detta forum, utan även på andra arenor, även folk som hör av sig till mig direkt.

Så det kommer att ta några dagar till innan jag hinner samla ihop mig för en slutkommentar. Notera att i tidningen Sändaren har Sune Fahlgren skrivit en till replik, och där kommer jag nu i papperstidningen med en replik, som är en nedkortad variant av mitt blogginlägg.

  • Mattias

    Om din ledare i Världen idag leder till debatt med tyckande hit o dit så blir jag bedrövad. Må det icke ske. Guds välsignelse och ledning till dig Stefan.

  • http://jesuskristus.eu Disciple Mattias Almlöf

    Gud finns inte i kyrkan.

  • GoranDuvenett

    Efter 36 år i tjänst som förkunnare/evangelist ute på fältet inser jag att stratergier och organiserad evangelisation inte fungerar på grund av allt för många mänskliga tankar och tyckande hämmar evangelisation istället för att leda till utbredande av Guds rike. Det låter kanske naivt och överandligt när jag påstår att evangelisation fungerar bäst med bön och den Helige Andes ledning i det lilla. Börja med din granne Istället för att tänka att nå 85 000 med evangelium.

  • wildwest63

    Där skrev du det som jag tänkte vid dagens lunch. Gör man det här med evangelisation för stort blir det platt fall. Börja med det lilla och öka. Jag har inga konkreta exempel att komma med från 1800-talets folkväckelse, men jag kan tänka mig att det började med att man drack kaffe med sin granne, att man samlades i byns bönhus, att någon blev ett redskap att predika och evangelisera genom de naturliga egenskaper denne hade att vara en entusiasmerande person och talare redan innan. Hans rykte spred sig, fler kom till bönhuset, prästen blev oroad, samsyn eller samarbete blev ofta snabbt omöjligt, och till slut bildades en egen församling.
    Men börjar man med att starta en församling så börjar man i fel ände. Det är inget fel på massevangelisation heller, Jesus ägnade sig åt det, men det personliga samtalet, att finnas där för sin medmänniska, att föreslå alternativa bibeltrogna lösningar på problem, det tror jag slår bättre i längden.
    Att jag sedan utan omsvep erkänner min uselhet på detta område är inget jag ens vill sticka under stol med. Det är så mycket annat som man vill prata om när man ser en kompis som man inte träffar så ofta.
    Gör det inte för komplicerat och låt det inte bli för avancerat och högtravande.