Som Covid19-sjuk kretsar livet i stor utsträckning kring detta. Det har nu gått 20 dagar sedan första symptomen dök upp första gången för mig. Jag har varit hemma nu fem dagar efter sjukhusvistelsen, efter 8 dagar på sjukhus, varav sju dagar med syrgas. Idag har jag inte klarat av mer än att gå max 10-15 meter hemma i bostaden, vägen till att bli frisk känns lång.

Jag har också ikväll fått mer detaljerad statistik från Stockholms stadshus. De flesta som får Covid 19-får lindriga varianter och behöver varken sjukhusvård, syrgas eller respirator. En del blir dock svårt sjuka och måste läggas in på sjukhus. Senaste statistiken som jag fick del av i kväll visar att de som läggs in på sjukhus, avlider 13,3 procent. Jag inser då att risken för att jag skulle dö senaste 10 dagarna har varit 13,3 procent. Det känns som en hisnande hög siffra. Men precis som min bedömning var inifrån coronasjukvården, i våras avled 25 procent av alla som lades in på sjukhus för covid 19, dödstalet har gått ner betydligt sedan i våras. Det är en stor ljuspunkt. Men man blir igen påmind om hur fruktansvärt allvarlig den här sjukdomen är.

Jag var som sjukast i corona när amerikanska presidentvalet genomfördes så det var inte möjligt för mig att följa själva valet när det genomfördes. Har dock i efterhand gått igenom en del av materialet och debatten. Eftersom jag som statsvetare har sysslat en del med amerikansk politik under många år, har jag vissa inblickar i ämnet, även om jag är nischad på energi- och klimatpolitiken. Jag har även något följt internkristna debatten i ämnet. De amerikanska kristna Trumpvänliga ledarnas kommentarer har jag ännu inte gått igenom något närmare.

Jag tycker att kristna debatten har varit för fokuserad på själva presidentvalet. Det är ju amerikanska kongressen som också väljs vid samma tillfälle och sammantaget är den ännu viktigare än presidenten. Kongressen har den yttersta makten över amerikansk ekonomi. Det är svårt för ett president att få särskilt mycket genomfört om man inte har kongressen med sig, att demokraterna hade en stark ställning under Trumpåren har begränsat Trumps möjligheter. Det är ju en del av amerikanska maktbalanssystemet, en president ska inte kunna göra precis som man vill, kongressen ska fungera som en överrock.

Tittar man på valet som helhet har det dock gått bra för republikanerna. Demokraternas majoritet i representanthuset krymper och republikanerna behåller majoriteten i senaten, vad jag begriper. Jag tolkar valutgången mer som ett proteströstande mot Trump, mer än ett röstande mot republikanerna som parti.

Världen Idag skriver på ledarplats att vi nu får räkna med en farlig vänstersväng i amerikansk politik med Biden som president. Det är inte särskilt sannolikt med detta valresultat. De mest vänsterradikala förslagen i Bidens program som jag har sett är skattehöjningar för de rika. Men det blir inte särskilt lätt för Biden att få igenom det i kongressen. Att det skulle införas en allmän amerikansk sjukvårdsförsäkring, så att även de fattiga får rätt till sjukvård, tycker man det är ett extremvänsterförslag, då ligger man långt till höger om Sverigedemokraterna i sina politiska värderingar. SD förordar väldigt tydligt att amerikansk politik ska gå till vänster på sjukvårdsområdet.

Man måste också komma ihåg att amerikanska judar i alla år gett sitt stöd till Demokraterna. De amerikanska judarna är en mycket dominerande grupp i New York, som är ett demokratiskt fäste sedan urminnes tider. Det är sant att det finns nyansskillnader i Israelfrågan mellan Demokraterna och Republikanerna, men det är mindre nyansskillnader. Demokraterna är mer Israelvänliga än något land inom EU.

Och så frågan om valfusk. Alla västerländska demokratier präglas av mycket strikta och genomkontrollerade valsystem. Jag känner inte till något fall i någon västdemokrati att det har förekommit anklagelser om valfusk som har påverkat valresultatet. Rösträkning och valadministration sköts ju av självständiga organ, de politiska partierna har ett mycket begränsat inflytande över detta. USA har ett decentraliserat system för valadministration och rösträknande, det sköts på delstatsnivå. Däremot är det ju noggranna prövningssystem, i en fungerande demokrati har ett politiskt parti naturligtvis rätt att överklaga och påpeka om man anser att det har förekommit felaktigheter i valprocessen. Det görs ju ofta, men handlar alltid om lokala rösträkningar utan betydelse för totala valutgången. I amerikansk politik var det vid valet 2000 det var en sådan process och med omräkning i ett område i Florida. Det gällde ett begränsat antal röster men av betydelse för valutgången. Om jag minns rätt handlade det då om anklagelser om att de svarta i ett visst område hade fått begränsningar i sina möjligheter att rösta. Men amerikanska systemet klarade ut den frågan.

Att en presidentkandidat för fram generella anklagelser om valfusk, vad jag kan minnas har det aldrig förekommit i modern tid i västvärlden. Trump är den förste som kommit med den typen av utspel. Det gjorde han ju redan vid valet 2016 då han menade att Demokraterna hade fuskat, utan att presentera några seriösa belägg för det. Anklagelser om valfusk har ju inte att göra med vem som vinner valet utan måste granskas oavsett valutgången. Nu vann Trump valet 2016 mycket överraskande trots flera miljoner mindre röster än Hillary Clinton, men varresultatet var helt korrekt, det amerikanska elektorssystemet kan leda till ett sådant utfall. Trump tonade ner valfuskanklagelserna när han själv vann valet, och från demokraternas sida fanns det ju inte någon saklig anledning att föra fram den typen av anklagelser. Att man förlorade valet har inget med valfusk att göra, så är det i en seriös demokrati.

Anklagelser om valfusk har nu förekommit igen. Det är ett helt ny typ av fenomen i västvärldens politik som Trump driver. Det har varit breda generella anklagelser om valfusk, inte bara kritik mot enstaka lokala röstberäkningar. Nu är inte USA en bananrepublik, det finns strikta prövningssystem för att hantera den här typen av anklagelser, och det pågår ju just nu. Det jag dock reagerar på är mängder av sociala medier-utspel och TV-intervjuer med Trumpanhängare som generellt lyfter fram valfuskargumentet, de presenterar USA som en bananrepublik, där en person kan avge mer än en röst, att dödas röster kan räknas m.m. Det finns inte några belägg för den typen av påståenden. De amerikanska valmyndighetera behöver uppenbarligen lägga en del krut på att förklara för folk hur valsystemet och rösträkningen fungerar, det är stor okunnighet som sprids genom olika kanaler. All erfarenhet i modern tid visar att amerikanska valsystemet är korrekt och noggrant, och det är inte någon som påstått något annat än Trump. Att USA skulle ha utvecklats till en bananrepublik under fyra år som Trump som president, där valadministrationen inte skulle fungera, det finns inga belägg för ett sådant påstående.

Man bör komma ihåg att Trumps valfuskanklagelser gentemot vissa delstater även drabbar republikaner som framgångsrikt valts in i dessa delstater till uppdrag i kongressen. Jag tror inte att dessa republikaner är särskilt roade av dessa processer och eventuella omräkningar som ska göras.

Röstsammanräkningen i presidentvalet är färdig. Biden får 306 elektorsröster och Trump får 232. 78,6 miljoner amerikaner har röstat på Biden, 73,1 miljoner har röstat på Trump. När det gäller procentsiffror har Biden fått 50,8 procent och Trump har fått 47,2 procent. Det som är troligt är att de överklagande- och rättsprocesser som Trump har dragit igång knappast kommer att påverka dessa siffror mer än marginellt. Även om man kommer att hitta felräkningar i några delstater så kan det inte påverka slutresultatet. Elektorssiffrorna är alltför tydliga för att kunna förändras, skulle de förändras marginellt är det mycket sensationellt.

Den enda rimliga slutsatsen är att presidentvalet är ett stort misslyckande för Trump. Går man igenom amerikanska presidentval senaste 100 åren brukar en sittande president bli omvald, om man inte av någon anledning har helt misskött sig eller förlorat förtroendet hos stora delar av befolkningen. Det har bara hänt i modern tid en enda gång att en sittande republikansk president har misslyckats så stort som Trump vid omvalsförsök, det var George Bush den äldre vid presidentvalet 1992, som då fick storstryk mot Bill Clinton. Sittande presidenter i modern tid har klarat av att bli omvalda, Obama blev omvald 2012, George W Bush valdes om 2004, Bill Clinton valdes om 1996. För att inte tala om Reagan på åttiotalet.

Den sittande presidenten har ett starkt övertag genom att man kan påverka agendan som president och har också alla möjligheter att visa på ett dugligt ledarskap, en opponerande presidentkandidat har svårt att matcha detta. Den stora kris som har dykt upp under Trumpregimen med coronan, den typen av kriser brukar för de mesta gynna sittande presidenter, som då får möjlighet att visa ett kompetent ledarskap och med fast hand leda landet ur den kris som har uppstått. Det har Trump uppenbarligen inte lyckats med.

Så oavsett vad man tycker om Trump som president, det diskuterar jag inte nu, den frågan tar jag upp när jag blivit frisk, så tycker jag att han har misslyckats rejält i detta presidentval. Bättre att erkänna det än att sprida diffusa och konspiratoriska teorier om valfusk.

 

 

 

 

 

 

Nu har jag lämnat St Görans sjukhus och är hemma igen efter 8 dygns vård på coronaavdelning. Min andning har fungerat normalt sedan 1,5 dygnen och då behövs inte syrgasen längre och då är inte sjukhusvård motiverad. Jag är inte frisk men värsta intensiva fasen av sjukdomen är över. Viss behandling fortsätter fast hemifrån, bland annat fortsätter jag kortisonbehandling för att förhindra fortsatt virustillväxt i lungorna och jag behandlas med blodförtunnande, blodproppsbildningar är en av de största riskerna för Covid19-patienter. Mitt sjukdomsförlopp började för 15 dagar sedan. Det kan ta lång tid innan man blir helt återställd. Andnings- och lungsystemet slås mer eller mindre ut vid covid19- det tar tid att återställa. Min erfarenhet säger att en rejäl covid19 är 10 gånger värre än en vanlig lunginflammation. De som säger något annat vet inte vad de pratar om.

Det har varit lärorika dagar och jag inser nu hur svår och livshotande denna sjukdom är. Jag har inte varit i närheten av att läggas in på intensiven men även syresättningen i mitt blod föll dramatiskt och snabbt vid ett antal tillfällen, bara för små stressmoment. Det kan snabbt gå över i livshotande lägen. Att klara ambulanstransporten hem idag var en stor pärs men det gick bra till slut.

Är ytterst tacksam till St Görans sjukvård och deras professionella team som dygnet runt under intensivt arbete betjänar och hjälper de svårt sjuka patienterna. Man har efterhand också lyckats utveckla bra rutiner och ökat kunskapen om hur sjukdomen ska hanteras. Allt tyder på att färre fall behöver skickas till intensivvården. Som kristna behöver vi välsigna och be för vår sjukvård och de myndigheter som arbetar hårt för att få styrsel på detta. Kverulant och okunnig kristen kritik mot myndigheter skäms jag för. Förbön, helande och bra sjukvård går alltid hand i hand för den kristne.

UPPDATERING! Sven Wollters bortgång idag påminner oss också om denna sjukdoms allvar. Sven hade varit noga med att socialt distansera sig och skydda sig från smitta under 8 månader, men det hjälpte inte. Det är ju exakt så min erfarenhet är också.

 

jag för många frågor om corona, och ser också ett tillfälle att sprida kunskap om denna sjukdom. Nu börjar jag begripa vad det handlar om för sjukdom.

Jag har varit sjuk nu i snart 13 dagar. Första fasen, 2-3 dagar, lindriga luftvägssymptom, det är inte mer än vilken liten förkylning som helst. Sedan börjar feberfasen efter 3 dagar, och då börjar man bli sjuk på riktigt. För mig följde en vecka med en konstant feber på 39-39,5 grader och nu börjar också syresättningen av blodet att svikta, här kan man bli dödssjuk om man inte kommer in under riktig sjukvård. Jag kom in till St Göran i måndags kväll mitt i feberfasen, har fått syrgas sedan dess.

Feberfasen började klinga av för mig för cirka 3 dagar sedan, det är en lättnad. Men jag börjar inse att det som finns kvar när febern har passerat är ett vrak. Jag klarar inte av att gå max 1 meter. För att ni ska förstå coronapatientens liv, jag skulle duscha i går kväll, cirka 6 meter mellan säng och dusch. Behövde hjälp av 1 personal gå från säng till dusch, hjälp av 1 personal bära syrgastub, får inte stänga syrgas under dusch, man ökar gasen för att klara ansträngningen, jättestor larmanordning under hela duschningen, personal vara på plats inom 5 sekunder om det kniper, fick ändå andningsnöd under duschningen pga ansträngningen, måste ha stenkoll på syrgastuben hela duschningen, så att ingen slang lossnar eller gasen minskar för mkt. Jag lyckades överleva duschen.

Med den förstklassiska sjukvård som är här är det inte risk att någon avlider i Corona på St Göran, man har beredskap för alla tänkbara situationer, i värstaläget står respiratorerna och väntar. Det finns dock dödsfara i att vara hemma med svår corona.

Jag börjar också inse att det är en lång resa tillbaka, varken jag eller överläkaren har en aning i dag om hur länge jag får vara kvar på St Göran, eller hur länge jag kommer behöva syrgas. Hon släpper aldrig ut mig så länge det finns minsta lilla risk att syrgas kan behövas.

Min kristna tro bär genom allt. Gud är med även i dödsskuggans dal. Han är med oss de friska dagarna och de sjuka dagarna. Han är Herren vår läkare. Sjukvården verkar också på den goda sidan för att bekämpa detta dödliga virus.. Följ Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Ta hjälp av sjukvården när du behöver. Coronan är en dödlig sjukdom och det är bara tillsammans vi kan bekämpa den.

För fyra år sedan fick jag en rejäl lunginflammation under en semester i Frankrike. Var sjuk i 30 dagar, antibiotika, 5-6 läkarbesök. I jämförelse med vanlig lunginflammation är corona 10 gånger värre sjukdom, för att ge lite proportioner. Från en som vet vad det handlar om.

 

Nu är det fredag kväll här på Coronanheten på St Görans sjukhus. Här har jag bott sedan i måndags kväll. Hur länge jag blir kvar här vet varken jag eller överläkaren. Hur jag har kunnat få corona har jag ingen aning om. Har levt mycket riskminimerande när det gäller smittning. Undvikit möten, bara haft möten med viss social distansering. Har knappt handhälsat på någon på ett antal månader. Helt undvikit trängsel på torg, restauranger, tunnelbana, bussar, tåg.

Den Coronaenhet där jag finns är den allmänna avdelningen, här behandlas patienter som bara behöver syrgas och annan kompletterade behandling. Respiratorer och nedsövning blir på IVA-enheten för de svårast sjuka. Jag har inte varit i närheten av att hamna där. Men coronan är lynnig sjukdom, det kan svänga snabbt mellan stabila tillstånd och livshotande tillstånd.

Jag har haft syrgas sedan i måndags. De mest kritiska dagarna har passerats och mina mätvärden går i rätt riktning. Febern har gått ner, syretillförseln i blodet fungerar bra och andningen fungerar hyfsat även om den har svajat lite under onsdag-torsdag. Med så nedsatt lungkapacitet behövs väldigt lite för att man ska få svårt att andas, det kan räcka med att man börjar hosta.

Man har läst så mycket om Corona sedan i februari och sätt massa skräckskildringar inifrån sjukvården. Men coronasjukvården på St Göran är mycket välorganiserad och professionell och det är en mycket lugn och stillsam miljö. Vi patienter träffas ju inte alls, men jag bor nu i en sal med tre andra patienter i liknande situationer som min. Däremot kommer personalen ständigt in till oss med full skyddsmundering. Det görs massor av prover varje dygn. Det känns tryckt att lita på Herren, han ger trygghet mitt i livets stormar, och tar bort rädslan. Jesus är med i detta också. Och jag tror han ska leda mig igenom detta.

Överläkaren har berättat för mig att jag får räkna med en lång period av återställelse. Viruset håller nu på att tappa greppet om mig men det kommer ta lång tid för kroppen att återhämta sig, lung- och luftvägssystemet knockas ju av detta mördarvirus, och återhämtningen av det tar tid. Det går alltså inte att ge någon exakt prognos på mitt hälsotillstånd med det rör sig i rätt riktning.

Det är en omtumlande upplevelse att efter att ha läst om coronasjukvård under nio månader, helt plötsligt är man själv mitt i stormens öga. Man har blivit en del av statistiken, smittad. Men det är lugnt i stormens öga.

Tack för all omtanke och alla förböner. Tack till er alla som har hört av sig till mig eller min fru.

Här är en liten hälsning från min Coronasäng. Testerna går långsamt nu i Stockholm så det kan dröja innan jag får definitivt besked om jag har fått corona. Men mycket pekar i den riktningen, jag har nu tappat både smak och lukt, vilket är typiska coronasymptom. Det var dock först efter 6 dagar jag tappade lukt och smak. Symptomen började i måndags natt med luftvägsirritationer. Jag tolkade det bara som en liten förkylningssläng, men i torsdags började jag bli betydligt sämre, och kristna intensivvårdsläkaren som är min privata rådgivare menade att jag måste coronatestas. Symptomen har sedan varit hög feber 38,5-39-nivån, helt slut i kroppen där man i princip inte orkar gå upp från sängen, alvedon hjälper dock, ont i hela kroppen. Och kraftigt irriterade luftrör med mycket hosta. Eftersom andningen fortfarande fungerar som den ska kan jag hålla mig hemma och behöver inte åka in till sjukhuset.

Man har ju gått och varit skraj för detta sedan i februari. Nu när man eventuellt har hamnat i denna situation själv, känner jag ändå så mycket av frid och from förtröstan, även om man mår väldigt dåligt fysiskt. Jag tror på Kristus som är uppståndelsen och livet och den som tror på honom ska leva om han än dör. Kristus har vunnit seger över dödens makt, den fysiska döden är oundviklig, men han har lovat oss ett evigt liv. Vi begriper inte förnuftsmässigt hur det praktiskt går till men varken sjukdom eller död behöver vara det avgörande ordet när vi tror på Kristus.

Pratade med min vän som är intensivvårdsläkare i går kväll, han var mer bekymrad än jag för mina luftvägsproblem. Så nu har jag beställt covid 19-test, det kan man göra i bostaden. Har inga andningssvårigheter, men har varit extremt trött i tre dagar, ont i hela kroppen och i natt började också febern. 38,1 i morse.

Hälsa har inte varit min bästa gren den här hösten. Har nu haft en svår variant av bältros i åtta veckor, men det börjar nu sakta bli bättre. Under sex veckor var det en bältros med intensiva smärtor, som behandlades med flera morfinpreparat och ett antidepressivt nervläkemedel som heter Saroten. Som är effektivt just mot bältrossmärtor. Det är inte bra än, men den intensiva smärtan har gått över och det är jag så tacksam för. När jag nu börjar bli bättre från bältrosen får jag dock en luftvägsinfektion som helt tagit bort krafterna och orken, så den här veckan blir också mest i sängläge. Men det är bara att tro på Jesus, tacksam för alla förböner från kristna vänner och en tro på att Herren är min läkare. Vi känner ju också av den andliga striden kring Sebastian Staksets arbete, vi utmanar ju mörkrets krafter ganska rejält så vi märker av alla möjliga former av motstånd och symtom, vi som jobbar med detta. Men det är många kristna som står med oss i förbönen, vilket är huvuddelen i den andliga krigföringen.

Lite surfande på söndagsmorgonen och jag hamnar igen hos denna krönika av Johan Hakelius, han är helt oslagbar i formuleringskonst, och sågar med fotknölarna Liberalers argumentation för dödshjälp. Detta måste läsas. Här är text

Det är inte lätt att förstå sig på amerikans presidentvalsdebatt. Ledande media i USA har lämnat journalistiska kriterier om saklighet, objektivitet och opartiskhet bakom sig så det är nödvändigt att ta in information från olika källor. CNN som jag annars beundrar för deras journalistik tycks ha blivit ett kampanjorgan för Demokraterna i valrörelsen. Det sänker den journalistiska trovärdigheten. När det gäller Trump är det dock inte särskilt svårt att själv skaffa sig en bild av vad han står för genom att han själv twittrar så aktivt, och att det går att ta del av vad han säger direkt vid tal och presskonferenser.

Som kristen känner jag en stor olust över presidentnivån i amerikansk politik. Arrogans, högmod, mobbing, personangrepp, låga och djupt nedsättande omdömen om politiska motståndare – tycks ha blivit självklart och vardagsmat. Det gäller allra mest Trump förstås, men tycker också att Demokraterna har dragits ner i denna smuts. Jag har följt svensk politik sedan sextiotalet och kan inte minnas någon svensk valrörelse på en konfliktnivå som nu präglar den amerikanska.

Jag är förvånad över saknaden av amerikanska profetröster som mer tydligt konfronterar synden i systemet.

Ett lysande undantag som jag råkade läsa i kväll är  den ledande amerikanske evangelikalen John Piper. Det kan inte sägas tydligare vad jag själv känner efter att ha konsumerat en hel del amerikansk media. Här är länken till hans text som jag tycker är mycket träffsäker.

Vad sägs om följande formuleringar av Piper: ”Actually, this is a long-overdue article attempting to explain why I remain baffled that so many Christians consider the sins of unrepentant sexual immorality (porneia), unrepentant boastfulness (alazoneia), unrepentant vulgarity (aischrologia), unrepentant factiousness (dichostasiai), and the like, to be only toxic for our nation, while policies that endorse baby-killing, sex-switching, freedom-limiting, and socialistic overreach are viewed as deadly. The reason I put those Greek words in parentheses is to give a graphic reminder that these are sins mentioned in the New Testament. To be more specific, they are sins that destroy people. They are not just deadly. They are deadly forever. They lead to eternal destruction (2 Thessalonians 1:9). They destroy persons (Acts 12:20–23). And through persons, they destroy nations (Jeremiah 48:29–31, 42).”

Det är ord och inga visor.

Herre förbarma dig över västvärlden!