Jesu uppmaning att gå ut i hela världen och predika evangeliet om Jesus är en av den kristna församlingens grundbultar. Idag sitter vi och går igenom Evangeliska Frikyrkans världsvida mission och fastställer budget och verksamhetsplaner för 2009. I Sydamerika arbetar vi idag i Brasilen, Peru och Paraguay. I Afrika är vi verksamma i Tanzania, Mocambique, Sydafrika, Centralafrikanska republiken, Zambia, Swaziland och Botswana.

I mellanöstern är vi stationerade i ett antal länder, bland annat har vi fyra familjer verksamma i Turkiet. I EFK:s missionsstrategi prioriterar vi särskilt Mellanöstern och Asien.

I Asien har vi arbete i Japan, Kina, Thailand, Indien, Afganistan, Kambodja, Laos, Mongoliet, Nepal, Pakistan, Indien, Vitenam, Taiwan, Filippinerna och Bangladesh. 

I Europa har vi missionärer och/eller samarbetar med organisationer i Portugal, Italien, Frankrike, Österrike, Serbien, Basjkortistan, Ukraina, Spanien, Albanien och har medarbetare stationerade i England.

Vi kommer att satsa vidare i dessa länder under 2009. Vårt arbete är inriktat på församlingsgrundande, träning och utbildning och social kristen verksamhet.

Det är otroligt att EFK med sina begränsade resurser kan vara med och bedriva mission i så många länder, totalt ett 40-tal.

Är just nu på Evangeliska Frikyrkans styrelsemöte på Götabro utanför Örebro. Vi går igenom hela EFK:s verksamhet, bland annat vår mission i ett stort antal länder. Mycket spännande frågor och utmaningar. Återkommer senare idag eller i morgon.

Regeringen har idag lagt fram en ramproposition om äktenskapslagstiftningen. Den innehåller inget färdigt förslag om könsneutral äktenskapslagstiftning utan avsikten är att propositionen ska fyllas på med ett sådant förslag i riksdagen.

En minoritet i riksdagen bestående av kristdemokrater, ett antal moderater, någon eller några centerpartister och folkpartister kommer att föreslå ett annat alternativ, en civilrättslig lagstiftning.

Kanske 10 procent av riksdagens ledamöter kommer att rösta på det civilrättsliga alternativet. Övriga 90 procenten, eller något i den stilen, kommer att vilja ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Frågan är bara hur förslagen kommer att utmejslas i riksdagen. Kommer den politiska oppositionen att ansluta sig till den borgerliga majoritet som vill ha könsneutralt. Eller kommer man att lägga ett eget förslag, som kommer att bli lite skarpare, med inte samma nivå av samvetsklausul och vigselfrihet?

Kan det bli möjligt med tre alternativ i riksdagen? Oppositionspartiernas förslag till könsneutral äktenskapslagstiftning. Majoriteten inom allianspartiernas förslag med en mjukare form av könsneutral äktenskapslagstiftning, och det tredje minoritetsalternativet med en civilrättslig lagstiftning. Ett dilemma är att om tre alternativ ställs mot varandra kommer oppositionens förslag att få flest röster och vinna i riksdagen.

Det skulle bli ett förödande nederlag för Reinfeldt regeringen. Varför skulle oppositionspartierna gå in och hjälpa en splittrad regering med att få igenom Reinfeldts förslag till äktenskapslagstiftning? I ett sådant läge kan allianspartierna pressas till att gå med på det tredje alternativet, civillagstiftning, för att undvika att bli nedröstad i riksdagen av oppositionspartierna.

Så loppet är inte kört för Göran Hägglunds förslag om en civilrättslig äktenskapslagstiftning, trots att man i förhand har stöd hos max 10 procent av riksdagens ledamöter. Så fungerar demokrati och majoritetsstyre.

Har ägnat halva torsdagsförmiddagen åt att vårda den skrangliga kroppshyddan som Gud har begåvat mig med. Som kristen känns det ju extra motiverat att vårda kroppen, den är skapad av Gud och är Andens tempel. Efterlyser lite mer friskvårdsundervisning i kyrkorna. Ibland tror jag att det kan hjälpa bättre än helande-förbön. Eller kan vi missköta kroppen och sedan komma till Gud och be om helande?

Ett hårt träningspass på gymmet under guide av min personliga tränare. Jag lovade henne idag att helt avstå från all form av socker i två veckor, inklusive light-läsk. Jag har hållit löftet nu i två timmar så detta går helt lysande. Efter gymmet blev det ett rutinmässigt läkarbesök för koll av blodtryck, kolestorol m.m. Det var bra med blodtrycket, så för första gången sedan jag började med blodtrycksmedicin 1990, nämnde doktorn tanken att minska medicineringen. Han sade också att det är enklare att sluta röka, och för en alkoholist att sluta använda alkohol än att lägga om kostvanor, t.ex. att avstå från socker. Det var ju jätteuppmuntrande.

Har gjort upp med Mats Odell att Agenda Söderhöjd med honom blir flyttat till måndag den 15 december klockan 19.00 i Söderhöjdskyrkan i Stockholm, Blecktornsgränd 13. Möjlighet att ställa frågor till ministern. Temat blir ”Den ekonomiska krisen”.

Det är köriga dagar för finansministrar och finansmarknadsministrar. Finansminister Borg vill nödvändigtvis ha med sig finansmarknadsminister Mats Odell till Bryssel, måndag den 1 december, för att möta EU:s samtliga finansministrar. Därför måste vi ändra datum för Agenda Söderhöjd, och utfrågningen med Odell. Det blir alltså inte måndag den 1 december. Återkommer så snart nytt datum är fastställt.

Några till tankar och reflektioner när det gäller frågan om hur vi kristna ska organisera oss. Frågan är komplex och innehåller olika aspekter, både teologiskt-bibliskt, organisatoriskt, praktiskt etc.

1. Inom den svenska friförsamlingsrörelsen har vi en starkt kongregationalistisk tradition. En församlingsrörelse har i regel efterhand blivit alltmer samfundsliknande. Det handlar också om hur vi praktiskt organiserar kristna verksamheter som kan ligga utanför en vanlig församlings område, t.ex. att driva bokförlag, organisera konferenser, samla in pengar till mission och sända ut missionärer, ge ut kristna tidningar, driva bibelskolor och pastorsutbildningar, teoliska högskolor m.m. Historiskt sett har en hel del av dessa verksamheter bedrivits utifrån enskilda initiativ, eller utifrån inflytelserika församlingar oftast med en inflytelserik ledare (t.ex. John Ongman, Lewi Pethrus). När ett antal år har gått har det funnits en önskan om att tydligare strukturera arbetet och beslutsprocesserna, och samfund skapas. Som jag ser det  – samfund är praktiska arbetsredskap, som kan ifrågasättas, frågan kan alltid ställas, ska man göra det man gör, och kan det organiseras på ett annat sätt. Hur samfunden ska se ut kan också ifrågasättas och omprövas. Nils tankar om Pingst och EFK är bra, dessa organisatoriska överbyggnader behöver skötas effektivt, onödigt dubbelarbete ska undvikas.

2. Spänningen med kongregationalismen och modifierade kongregationalism som Jonas och Manne pekar på, det är en debatt som ständigt behöver föras. Jag är inte klar över min egen inställning, är i grunden en äkta kongregationalist men inser behovet av andlig vägledning och att församlingar sluter sig samman för gemensamma insatser. Man behöver dock skilja på central styrning av församlingarnas gemensamma arbete, och central styrning över församlingarna. Det är två olika saker som jag ser det. Kongregationalismen försvagas om det blir centralstyrning över församlingarna.

3. Det är spretigt i svensk kristenhet. Vi har liberala kyrkor, vi har kyrkor som är mycket traditionella inom sin egen religiösa inriktning, vi har frikyrkor med viss katolsk och ortodox orientering som var otänkbart för ett antal år sedan, många pekar på att dagens pingströrelse har fler uttrycksformer idag än om vi jämför med för 50 år sedan då man förmodligen var en mer homogen rörelse, liknande utveckling ser vi inom EFK. Jag är bekymrad över vad som händer med det baptistiska arvet. Det nya samfundet som är på gång med Missionskyrkan, baptistsamfundet och metodisterna, var kommer baptismen att ta vägen. Då tänker jag inte på ett samfund utan baptismen ur teologisk och historisk synvinkel, med sitt arv när det gäller dop, församlingssyn, flera av de drag som Jonas pekar på som kongregationalism, det allmänna prästadömet, en församling av lärjungar med en tydligare överlåtelse och omvändelsefokus kopplat till medlemskap etc. Och för mig handlar det inte om att hålla sig till Paulus, Petrus eller Apollos enl 1 Kor 3 – de var väl ganska lika, utan det handlar väl om ganska skilda vägval som vi kan göra som kristna församlingar.

4. Mannes slängar med pseudo-episkopala dragen inom EFK, vad menas med små personligt designade sekter, en av modernismens små avarter, vad menas? Du får nog utveckla dig lite mer om man ska kunna föra en seriös diskussion.

5. Tack Morgan Carlsson och Bengt Sjöberg för uppmuntrande ord.

6. JB, du hittar ju vissa dokument på EFK:s hemsida som anger vår positionsinriktning med fokus på mission, baptism, karismatisk och evangelikal. Skillnader ÖM och HF, inget vi djupare reflekterat över, du får gärna utveckla tankegången. Att baptistsamfundet inte kom med i EFK, fråga dem, de var inbjudna, nu är ju äktenskap på gång mellan SMK, SB och metodisterna. Jag ser dock som mycket angeläget att det baptistiska arvet med allt vad det innebär lever vidare och utvecklas i svensk kristenhet.

På lördag ska jag ägna hela dagen åt ett styrelsemöte för Evangeliska Frikyrkan. Huvudfrågorna vid nästa möte handlar om budget och verksamhetsplaner för nästa år. Som samfundsordförande har jag många gånger reflekterat över samfundens roll och betydelse. Ibland möter jag också tuff kritik, den här typen av överbyggnader behövs inte.

För mig är det viktigt att centrum för det kristna livet är den lokala kristna församlingsgemenskapen. Det är där människor kommer till tro, det är där man lever i en lokal gemenskap där man kan få undervisning och andlig vägledning. Lokala församlingen är A och O. Inom EFK har vi också en kongregationalistisk syn, vi ser inte samfundet som ett styrorgan över församlingarna. Jag liknar nog hellre samfund som byggnadsställningar, hjälporgan för att göra jobbet, att bygga upp Kristi kropp. De är till nytta, i den utsträckning de gör det.

Jag brukar i regel beskriva EFK som ett nätverk mellan ett antal olika lokala församlingar. Jag brukar också likna det vid att vi är de lokala församlingarnas organ för att göra det man inte klarar på egen hand. Det handlar bland annat om att bedriva långsiktig mission, bedriva utbildning och skolor, ordna konferenser, stötta lokala församlingar, och arbeta med olika frågor som berör oss kristna på nationell nivå. Allt kan inte göras i en lokal kristen gemenskap. Sedan finns det stora resursstarka församlingar som har en kapacitet att göra mycket av detta, men dessa församlingar har då i regel ett antal stöttande församlingar som backar upp och det blir en samfundsliknande struktur.

Sedan kan man tycka att de traditionella samfundsindelningarna inte är riktigt relevanta idag. Jag tror dock att det behövs denna typ av sammanslutningar för att kunna driva en typ av kristendom som medlemmarna tror på. Det finns ett stort utbud av teologiska riktningar idag. Jag är med i EFK därför att jag tror på baptism, jag tror på missionsinriktning, jag tror på evangelikal kristendom och jag tror på den karismatiska sidan i kristendomen. För mig är EFK värdefullt också därför att man har prioriterat församlingsgrundande och pionjärarbete. För mig står EFK för något distinkt, det är inte bara ett högt-i-taket-samfund där allt ska rymmas, utan vår önskan är att stå för en viss typ av kristendom. Det tror jag är nödvändigt.

Sedan ser vi i Nya Testamentet att det finns gåvor och tjänster som fungerar på ett mer övergripande plan. Mobila team, apostlar som grundar församlingar etc. Ett samfund kan bli dynamiskt om det knyter till sig personer med kallelse och gåvor på en nationell eller internationell nivå. Ofta har samfunden startats av den typen av karismatiska personlighetstyper. Om förvaltande tjänstemän ska driva allt vidare i generationerna efter grundarna, tappar man ofta vision och passion. Men det är ingen nödvändig utveckling men profeterna och apostlarna för varje generation behöver släppas fram och bejakas. Jag tror också att många lokala församlingar har drabbats av stagnation därför att man inte ger utrymme för de gåvor och tjänster som finns i Kristi kropp, och som kan förmedla vision och motivation in i ett lokalt arbete.

Ett annat perspektiv är att se den kristna kyrkan inte bara som lokal utan se kristna församlingen i ett större perspektiv. Kan då sammanslutningen av lokala församlingar också vara kyrka?

Under alla omständigheter är det bra att fundera igenom dessa saker. Vad menar man med samfund? Vad innebär det att som församling vara med i Evangeliska Frikyrkan eller någon annan rörelse som pingströrelsen, trosrörelsen, alliansmissionen m.m.

Några korta och sammanfattande reflektioner kring ett jättestort ämne.

Pustar ut sen söndagkväll, äldste sonen på besök så jag sitter och pratar med honom. En dotter är i Kalifornien och jobbar tillfälligt hos Dream Center i Los Angeles, har försökt nå henne på telefon ikväll utan att lyckas. Dream Center är en radikal kristen kyrka som satsar på att hjälpa de fattigaste och svagaste i samhället.

Fantastiska gudstjänster under söndagen. Jag kan inte uttrycka mig mer måttfullt än så. Söderhöjdskyrkan 11.00, fullproppat med folk, mycket låg medelålder, härlig stämning, bra predikan av pastor Söderblom, Oskar med team ledde lovsång mycket inspirerande, min egen roll var att vara gudstjänstledare, leda nattvard m.m. Två tonåringar döptes. Söndag 16.00 predikade jag hos Söderhöjdskyrkans latinamerikanska dotterförsamling, där är det hög volym, intensiv stämning, starkt engagemang, ingen tyst och stillsam gudstjänst. Jag predikade över Ef. 4:25-31 och det handlar om kristen livsstil i praktiken, att tala sanning, att arbeta och vara givmild, att visa en måttlig vrede, inte bli bitter, vara förlåtande, vara god och barmhärtig, de egenskaper som fostras fram i oss när vi följer Jesus och låter oss uppfyllas av Anden.

Lördagen medverkade jag i folkbiblens 10-årsjubileum och lyfte fram betydelsen av att nå den unga generationen med Guds ord. Det är en gigantisk utmaning. Känner stor sympati med Raul Åkesson och Street church som också var med vid detta tillfälle, vi har samma vision, att flytta ut kyrkan på gatan.

Nu tänkte jag släppa en nyhet här på bloggen. Måndag den 1 december kommer jag att ha en helkväll med biträdande finansministern Mats Odell. Han kommer att gästa Agenda Söderhöjd i Söderhöjdskyrkan och jag kommer att samtala med honom och ställa frågor om ekonomiska krisen. Arrangemanget börjar klockan 19.00. Marcus Rosander från Söderhöjd kommer också att vara engagerad i denna tillställning. Vi kommer att prata om ekonomisk kris, arbetslöshet, banker, etik, kapitalismens fram- och baksidor m.m. Jag kommer också att läsa bibelord för Odell om en del djupheter Bibeln har att säga om ekonomi, och be honom att kommentera detta. Läsare av denna blogg får gärna skriva kommentarer och komma med synpunkter på frågor som ska ställas till Odell.