Idag skriver jag en ledare i Världen Idag om den nu internkristet berömda Librisantologin.

Idag fick jag besked från FN om att jag får vara med på FN:s nästa klimatkonferens COP 23, som ska hållas i Bonn, den börjar nästa vecka. Det är väldigt lärorikt att vara med på dessa konferenser. Dels får man lära sig mycket om hur FN-systemet fungerar och hur världens länder samarbetar. Det lär man sig inte bara genom att läsa böcker, man behöver också vara på plats. Dels lär man sig massor om den senaste miljöforskningen och de globala miljöutmaningarna, och hela den globala tekniska utvecklingen för att lösa världens miljöproblem.

I morgon publiceras en ledare av mig i Världen Idag om Librisantologin, och så skriver jag på ett större blogginlägg där jag ska kommentera boken. Ber att få återkomma i det ämnet.

Libris har ju två böcker på gång om kristna kyrkan och homosexualiteten.

Den ena boken, en antologi, har jag fått ett rescensionsex av och håller på att läsa igenom.  Ståndpunkterna och argumentationen för en förändrad kristen hållning har ju förts fram i vissa kristna kretsar i västvärlden idogt, under de senaste 30 åren. I Sverige var väl den tidigare ärkebiskopen KG Hammar en av pionjärerna på området. Det som är helt nytt med denna bok är inte ståndpunkterna eller argumentationen, det är att det delvis är personer från frikyrklighetens mer evangelikala sammanhang som skriver.

Återkommer när jag har läst boken färdigt.

Har du tänkt läsa den ena eller båda Librisböckerna, läs gärna det blogginlägg jag skrev 2012 och som sammanfattar min inställning. Försöker visa på en evangelikal medelväg, att hålla fast vid Bibelns och kristna kyrkans 2000-åriga principer, samtidigt som man visar förståelse för tidsandan och visar alla kategorier av människor medmänsklighet och kärlek, i deras brottningskamp med livet.

En central del av det kristna budskapet handlar om att avslöja synden, för att förmedla förlåtelse och rening och peka på korset och reningen genom Jesus. Han har kommit både för att avslöja våra synder och befria oss från våra synder.

Kristna kyrkan har dock för länge delvis abdikerat från ansvaret att predika synd och dom, och som en konsekvens av detta missar man också den befriande och förvandlande frälsningen som är själva evangeliet.

Doms- och syndförkunnelsen överflödar dock i vårt postkristna och sekulära samhälle. Fast nu är det sociala medier, televisionen och kvällspressen som sköter om syndförkunnelsen, avslöjar syndarna, och dömer syndarna.

Det handlar ofta om frågor som helt ligger i linje med kristen etik, då Guds lag finns skriven i människors hjärtan kan man ända uppleva vad som är rätt och fel, även om man inte läser Bibeln eller har en kristen tro.

Den pågående kampanjen metoo, tycker jag är befriande, och avslöjar synden på ett brutalt sätt. Man bör dock komma ihåg att det har varit många berättelser om utsatthet och sexuella övergrepp, jag tänker t.ex. på Jonas Gardells skildring av hur han blev utsatt för ett sexuellt övergrepp som 15-åring.

Jag saknar dock evangeliets förlåtelsebudskap i dessa sociala medier- och kvällstidningskampanjer, nu är det bara synd och dom som kommer fram i rampljuset. Var finns nåden, befrielsen, förlåtelsen och hoppet angående förändring?

Mäns våld och övergrepp mot kvinnor är ett av de stora klassiska syndproblemen och det är helt utmärkt att detta avslöjas och uppmärksammas.

Samtidigt är det viktigt med opartiskhet och rättvisa så människor inte döms ut på felaktiga grunder.

Hur är det då i den kristna kyrkan?

De värsta formen av sexuella övergrepp jag har hört talas om under mitt livslånga liv i kyrkan, är övergreppen inom katolska kyrkan. Det är bra att kyrkan har tagit tag i dessa frågor, men borde långt tidigare ha tagit tag i dessa problem och uppmärksammat dem.

Naturligtvis finns det ett antal berättelser om megakyrkemiljöer som har innehållit sexuella övergrepp,  både detta och katolska kyrkans präster tror jag handlar om enstaka undantagsfall, men när det handlar om så många präster och kyrkor, kan totalen bli förskräckligt omfattande.

Utifrån min erfarenhet av ett helt liv i svenska frikyrkligheten vill jag hävda att det är mycket sällsynt med sexuellt ofredande och sexuella övergrepp. Jag har hört talas om det vid enstaka tillfällen, bl.a. i min barndomsmiljö i Maranata. I de situationer jag själv har varit pastor känner jag inte till något exempel på detta. Jag har själv varit utsatt för ett sexuellt ofredande i kyrkmiljön vid ett tillfälle för väldigt många år sedan, av en annan man. Jag berättade om det på denna blogg för 7-8 år sedan.

En av de mest genomtänkta och strukturerade teologerna i USA för närvarande är Sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Mohler. Djupt bibeltroende utgår han från skrifternas vittnesbörd och sanning, när han gör ställningstaganden i många olika frågor.

Här skriver han om den kristna läran om korset, varför Jesus behövde dö på ett kors.

Det var ju 2015 jag kom ut med en bok i detta ämne. I denna bloggtext skriver han om den teologiska debatt som varit i ämnet inom amerikansk sydstatsbaptism. Något som påminner om svenska diskussioner?

Lördagen har jag bland annat ägnat åt att hålla ett föredrag för Wilberforceakademin vid Svenska Evangeliska Alliansen om ”Varför Sverige fick fri abort.” Under fredagen ordnades också ett möte i Stockholm för Pro Life-organisationer. Är så tacksam att en ny och ung generation träder fram och tar tag i dessa frågor. Jag har ju varit engagerad i pro-Life-rörelsen sedan sjuttiotalet.

Vid Wilberforceakademin utgick jag ifrån min doktorsavhandling i Statskunskap som kom ut i januari 1984 och som var färdigskriven i slutet av 1983. Jag hade just fyllt 29 när jag skrivit klart avhandlingen. Som uppdatering läste jag igenom den igen, och tycker fortfarande att frågorna är så aktuella.

Med den historielöshet som präglar både samhället och kyrkan, är det så viktigt att titta i backspegeln med jämna mellanrum och lära oss av tidigare generationer. En läsning av min avhandling ger en sådan titt i backspegeln. Den finns idag tillgänglig på universitetsbibliotek.

Min avhandling visar att så sent som 1962 fanns det inte en politiker i Sverige som tänkte tanken om fri abort. Det var en självklarhet att fostret var en skyddsvärd individ, och att abort betraktades bara som en nödfallsåtgärd i specifika och avgränsade situationer.

Det var sedan män präglade av den gryende sexliberalismen som väckte tanken på fri abort 1963-64. Det var först senare som kvinnoorganisationerna hakade på tåget och gav stöd till fri abort, först såg man det som kvinnoförtryck och att männen skulle pressa kvinnorna att göra abort, om det blev fri abort. Det var Socialdemokratiska kvinnoförbundets inställning vid mitten av sextiotalet, men det var då det.

När nya abortlagen infördes 1974 var den kristna kyrkan helt enig i sitt motstånd mot den nya lagstiftningen. Kristenheten med ärkebiskopen i spetsen kämpade kampen mot denna förändring. Sedan har kyrkan ändrat ståndpunkt och KD har ändrat ståndpunkt. Långt efter alla andra organisationer i samhället.

Jag tror på en kyrka vars uppfattningar inte drivs av tidsandan och opinionsmätningar utan som lever djupt rotad i skriften och i den kristna traditionen. När man inser att människans tillblivelse är Guds skapelseverk från första början påverkar det ens inställning i abortfrågan.

Genom att läsa mitt SEA-paper som kom ut häromåret kompletterar jag avhandlingen med ett teologiskt och kyrkohistoriskt perspektiv. Man kan hitta det på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida.

Hade förmånen att få gästa Lysekils kyrka i helgen där Hans Wolfbrandt är kyrkoherde. De hade en temahelg angående det profetiska, att vara en profetisk församling och att utöva en profetisk tjänst. Hade förmånen att få predika vid högmässan söndag 11.00 och vid det seminarium som ordnades under söndag eftermiddag.

Det var en underbar upplevelser för mig själv. Det är inte vanligt att församlingar ordnar temahelger kring ett sådant ämne. Vill du lyssna kan du nog hitta länkar via Lysekils kyrkas hemsida, alternativt New Wines hemsida. Undervisade om hur en profetisk tjänst fungerar utifrån praktiska erfarenheter, en genomgång av Bibelns undervisning om den profetiska tjänsten, och väldigt mycket praktik.

Lysekils kyrka är en stor kyrka som ligger på ett berg och är stadens mäktigaste byggnad, och kyrkan var fylld av människor i helgen.

Församlingen har en underbar mix av Svenska kyrkans liturgi och moderna lovsånger, och en radikal bibliskt förankrad undervisning.

Mitt korta blogginlägg om en konferens vid Teologiska högskolan har skapat en omfattande debatt. Den tas upp av tidningen Dagen idag i flera artiklar. Idag skriver jag också en ledare i Världen Idag som summerar argumenten.

Tidningen Sändaren, Equmeniakyrkans samfundstidning har också gett mig en helsida för att sammanfatta debatten, jag antar att det publiceras i nästa veckas tidning.

Lördag förmiddag reser jag till Lysekil för att hos Svenska kyrkan i Lysekil tala om den profetiska tjänsten i Kristi kropp, och vad Kristus säger till sin församling i Sverige idag.

En helt annan våglängd och division än dessa tröstlösa och förfärliga debatter med frikyrkliga teologiska utbildningar.

Det är ganska kul när man som enskild bloggare kan sätta agendan i kristna debatten. Världen Idag var snabba och följde upp bloggdebatten på nyhetsplats redan i fredags. Nu kommer Dagen med ett ganska omfattande reportage i flera artiklar, det kanske blir redan i morgondagens tidning. Sändaren har också hört av sig och gett mig ett mycket generöst utrymme att skriva en omfattande artikel i ämnet. Jag kommer också att följa upp debatten på ledarplats i Världen Idag på fredag. Jag är dock förvånad över att både teologer och teologiskt utbildade pastorer är så tysta i den här typen av debatter.